Invigningen är över och jag försöker landa lite

Jag har nu öppnat mitt lab & showroom i Hökarängen. Det är verkligen inspirerade och roligt och ger mig mer möjlighet till närmre kontakt med mina kunder. Det tycker jag är roligt! 

Fatou Darboe©

Jag hade invigning i fredags och det kom en hel del folk och lustigt nog hade jag lika många på lördagen, trots att det var helt tomt på onsdag och torsdag när jag ”tjuvöppnade” lite i förtid. Jag kommer ju att ha begränsade öppentider, då det inte är en affär i den bemärkelsen, utan en plats där jag kan tillverka mina produkter och där kunder kan hämta upp beställningar om man vill se, känna, dofta på produkterna innan man beställer. Det går också att boka tid med mig utöver de öppentider jag kommer att ha. Det kommer att passa mig ett tag framöver, då jag har ett annat heltidsjobb också och dessutom lång resväg till och från det jobbet. Till mitt nya, fina lab & showroom har jag däremot nära. Bara ca 10 minuters gångväg och det passar mig förstås utmärkt.

Mitt lilla fina skyltfönster
Fatou Darboe©

Jag hoppas det kommer folk förbi när jag har öppet, då jag redan är lite uppspelt över att få träffa lite kunder direkt. Det känns jättekul! Invigningen gick jättebra, förutom att jag inte hann fixa klart med lite godsaker jag tänkt bjuda på, men jag bjöd på hemgjord Baobabjuice och delade ut goodibags till alla som kom. Där fanns det även hemgjord hibiskusjuice, eller wonjo-juice som man kallar den i Gambia. Förutom det så fick alla lite vispade oljor, tvålar och rabattkuponger. Jag hade också gjort i ordning påsar med specialerbjudanden och de gick åt så vi fick ordna fler under tiden. Där blev det dock några kvar och även om jag hade tänkt att det erbjudandet endast skulle gälla under invigningen, så bestämde jag på lördagen att jag ska sälja dem tills de är slut, så de kunder som kom på lördagen fick också möjligheten att köpa dessa specialpåsar till ett särskilt förmånligt pris, vilket flera kunder var väldigt glada för.

Fatou Darboe©

Jag har haft otroligt mycket hjälp av min mamma de senaste veckorna och i sanningens namn vet jag inte hur jag skulle ha hunnit med allt utan henne. Jag har nog kört helt slut på henne, stackaren, så en stor eloge till henne!

Söndag skulle jag slappa, men mycket i mitt hem har fått stå tillbaka de senaste veckorna, så jag gjorde ett ryck och körde en storstädning, plus att jag gjorde en massa administrativt arbete som också behövde bli färdigt!

Jag har så mycket som pågår just nu i mitt inre, så många tankar och känslor som ligger utanpå, men jag tar en dag i taget och jag försöker stanna upp och andas mellan varven.

Fatou Darboe©

Idag, måndag kommer jag ha öppet i mitt showroom igen och jag har en del produkter som ska slutföras med märkningar, stämplingar, vispningar och lite annat. Det är inte långtråkiga dagar precis och jag säger som jag sagt så många gånger förr: 24 timmar per dygn är allt för lite. Särskilt som man ju behöver sova lite mellan varven också…

Nä, nu när jag skriver är klockan halv ett på natten och jag ska lägga ut mattorna på de nyskurade golven innan jag hoppar i säng. Det här inlägget kommer dock att publiceras på morgonen, så om du har vägarna förbi Hökarängen, är du välkommen mellan klockan 11.00-17.00 till Pepparvägen 9 A.

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Ibland behöver man läsa de välkända orden

Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan, och förstånd att inse skillnaden.

Låt dock aldrig min sinnesro bli så total att den släcker min indignation över det som är fel, vrångt och orätt. Att tårarna slutar rinna nerför mina kinder och vreden slocknar i mitt bröst.

Låt mig aldrig misströsta om möjligheten att nå en förändring bara för att det som är fel är lag och normalt, att det som är vrångt och orätt har historia. Och låt mig aldrig tvivla på förståndet bara för att jag är i minoritet. Varje ny tanke startar alltid hos en ensam.

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Jag måste få vara en medmänniska och jag måste få fortsätta skapa

Jag är så glad att det går bra för mitt företag och att jag hela tiden känner utveckling och en nära relation till så många av mina kunder. Jag har verkligen gjort det till ”min grej” att försöka fånga det där lilla extra när en kund frågar eller ber om nåt som är lite utöver det vanliga. 

Jag vill att mina kunder ska känna att jag med glädje lägger ned tid och en verklig passion på mina produkter och jag försöker så långt det är möjligt att möta mina kunders olika förfrågningar och behov. Inte i första hand mina egna intressen. Jag tror man tjänar på det i längden.

Medmänsklighet. På något sätt är det genomgående i allt jag gör. Jag måste känna mig i kontakt med människan bakom allt. Jag vill aldrig se en människa som ett nummer, som bara ”en kund”, som ett personnummer, eller vad det nu kan vara. Jag vill se hela människan. Oavsett vilken kontakt vi får och varför. Även om det är en kort kontakt över kassan på ICA, eller en kort nickning i tunnelbanan på väg till jobbet. Jag vill se helheten. Jag vill känna att varje enskilt möte med en människa är så mycket mer. Det ryms en hel historia bakom varje medmänniska. En smärta. En glädje. En helhet. Ett liv.

Den första augusti kommer jag öppna mitt laboratorie och showroom för mina produkter, i Hökarängen. Jag ser otroligt mycket fram emot det. Dels att verkligen få yta att skapa mina produkter, men också för att förhoppningsvis få lättare kontakt med en del av mina kunder. Jag kommer inte satsa på en stor affärsverksamhet, utan huvudtänket är även fortsättningsvis webb-beställningar, men det känns viktigt att ha en plattform att kunna möta mina kunder och visa upp mina produkter som jag är stolt över, samt att kunna hålla event någon gång när det känns aktuellt.

Jag är en person som anser att jag är ganska politiskt medveten och framför allt politiskt intresserad. Jag anser att jag är en kvinna med drömmar och ambitioner och som ofta får saker gjorda. När jag väl bestämt mig. Jag uppslukas av saker och ting och jag älskar att engagera mig. Jag tror inte det var en tillfällighet att just jag vann Aftonbladets och Bloggportalens Stora Bloggpriset 2009, jag tror inte det var en tillfällighet att jag valde att leva själv i så många år innan jag träffade min make. Jag tror inte det är en tillfällighet att jag startade upp Afropé och drev den (tillsammans med min vän Kiqi) i så många år, utan något som helst vinstintresse. Inget jag gjort genom åren har drivits av ett vinstintresse, utan av helt andra skäl. Intresse och engagemang. Pengar har aldrig varit en drivkraft i sig för mig, men det har skapandet!! Det är det som är så fantastiskt med det skrivande ordet. Man skapar med så enkla medel och skapandet i sig kan få så stor betydelse för den som läser ens text.

Fatous Passion handlar också om skapande. Jag älskar att se hur mina produkter blir till. Det är bra att lagar och förordningar finns, men jag kan tycka det är lite synd att det krävs så mycket regler, registreringar och pengar för att ta fram en produkt som är säljbar, då jag helst skulle vilja skapa nya produkter hela tiden. Typ: ”Den här veckan har jag tagit fram dessa produkter.” Nej, jag vet! Det funkar inte så med det regelverk, de lagar och förordningar som finns när det gäller hår- och hudvård, men det skulle vara det optimala för mitt skapande. I stället får jag göra som jag gör. Ta fram produkter allt eftersom, one by one och så se till att det fortsätter vara grymma produkter som håller hög kvalitet och så fortsätta ställa höga krav på mig själv och mitt skapande.

Jag är så otroligt fascinerad av vad vi människor kan skapa. Jag vill göra gott. Det är en drivkraft i sig. Att kunna hjälpa till där det behövs. Att få skapa något som gör andra människor glada/ger dem kunskap/gör nytta för dem.

Om jag kommer sluta skapa en dag? Inte så länge min hjärna fungerar som den ska, eller så länge jag förmår. Nya idéer är till för att skapa nya saker. Jag är inte en bättre människa än någon annan och jag är inte en sämre människa. Jag är bara lite beroende av att få skapa och vara en medmänniska.

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Recept på Pinoccio-tårtan med så många fler namn

På flera personers förfrågan om vilket recept jag använder till den så kallade Pinocciotårtan, så kommer det här. Tårtan har också som jag förstått det väldigt många olika namn. Kanske har du bakat eller ätit den under annat namn tidigare? Pinocciotårta, Brittatårta, Glömmingetårta, Margaretatårta, Herrgårdstårta är några av namnen. Ja, kärt barn har många namn, som det heter. För mig heter den Pinocciotårta, men du får kalla den precis vad du vill! 🙂 Det går självklart att halvera receptet för en mindre tårta, men om du gör det tror jag du kommer ångra dig sen, för du hade nog gärna velat ha en liiiten bit till… Följ gärna receptet tillsammans med bilderna i bildspelet, så ska du nog lyckas bra med denna! 

Detta bildspel kräver JavaScript.

Nu till receptet: 

Sockerkaksbotten: 

150 gram rumstempurerat smör
2 dl strösocker
8 äggulor
3 dl vetemjöl
4 tsk bakpulver
1 dl mjölk

Maräng:

8 äggvitor
4 dl strösocker
100 gram hackade hasselnötter (Om du är nötallergiker, så kan du självklart hoppa över hasselnötterna)

Garnering:

5 dl vispgrädde
2 msk vaniljsocker
valfria färska bär

6

Så här gör du:

1.Sätt ugnen på 150 grader.

2. Rör smör och socker poröst.

3. Sära på äggen så vitor och gulor skiljs åt. Det kan vara lite pillrigt med så många ägg, men det löser du säkert! 😉 (Bild 1 och 2 i bildspelet)

4. Rör ned äggulorna i smeten med sockret och smöret. Blanda väl.

5. Blanda vetemjölet och bakpulvret och sikta försiktigt ned det i smeten. (Bild 3 i bildspelet). Rör tills det blir en ganska fast smet, då häller du i mjölken och rör ordentligt så smeten blir något lösare. (Bild 4 i bildspelet).

6. Vispa upp äggvitorna till de formas lätt (Bild 5 i bildspelet), tillsätt sedan sockret och vispa marängblandningen tills sockret löst upp sig och du har en fin och jämn marängsmet (Bild 6 i bildspelet). Smaka av marängen. Visst är den god? Det är viktigt att smaka mellan alla steg, så du får känna hur vansinnigt gott det är! (Nej, självklart behöver du inte smaka, men jag gör det i alla fall.) 😉

7. Klä en plåt med bakplåtspapper. Pensla bakplåtspappret med lite matolja. (Bild 7 i bildspelet)

8. Bred ut sockerkakssmeten på bakplåtspappret med en slickepott. (Bild 8 i bildspelet) Fördela marängen över sockerkakssmeten. (Bild 9 i bildspelet).

9. Hacka hasselnötterna i valfri storlek. (Bild 10 och 11 i bildspelet). Personligen vill jag gärna ha lite tuggmotstånd och gillar när de inte är allt för finhackade, men det är en smaksak.

10. Strö över de hackade hasselnötterna över marängsmeten. (Bild 12 och 13 i Bildspelet).

11. Grädda i mitten av ugnen i cirka 25 minuter. Ta av kakan från plåten och låt den svalna helt. (Bild 14 i bildspelet).

12. Vispa upp grädden med vaniljsockret. Dela tårtbotten i två delar (Bild 15 i bildspelet, något kraschad botten, men den undre gör inte så mycket om den kraschar eftersom det ska grädde och bär på den, samt den andra botten) och fördela grädden över den ena delen (Bild 16 i bildspelet). Låt nötterna och marängsidan vara uppåt på både delarna av botten. Lägg bären dekorativt på grädden (Bild 17 i bildspelet). Lägg sedan den andra delen av botten ovanpå grädden och bären. Det kan vara svårt att få hela halvan att hålla ihop, så du kan skära upp den och lägga upp den i delar om du vill. (Bild 18 i bildspelet). Denna överflyttning blev inte helt lyckad, men det blir så ibland. Marängen kan ha svårt att ”hålla ihop” på en så stor botten att det kan vara svårt att flytta över den i sin helhet. Tack och lov påverkar det inte smaken! 🙂

Egentligen spelar det inte så stor roll hur tårtan ser ut, för den är så galet god, att ingen kommer tänka på hur den ser ut, så snart de smakat av den!

Lycka till nu och ja, den här tårtan är grymt god och grymt populär!! Passar jättebra till Eid-al-fitr och till Midsommar! NJUT!!

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

 

 

När yngsta sladdisen också börjar bli stor och barnbarnet kan säga ”mommo”…

Är så stolt över min son som gick ut nionde klass idag och sedan reste med sitt basketlag till Barcelona. Han hade sin skolbal igår och då jag fortfarande ligger sjuk så var det inte så mycket jag kunde delta i, men jag är inte desto mindre stolt för det! 

Det är så märkligt när ens yngsta barn börjar bli så här stor. Jag är liksom färdig som småbarnsmamma nu och det känns både ock. Alltså mest känns det väldigt skönt, då jag varit småbarnsmamma under hela mitt vuxna liv och nu faktiskt börjar få lite egentid och ett eget liv, samtidigt känns det lite sorgligt att veta att man aldrig mer kommer delta i småbarnsaktiviteter, aldrig mer vara gravid och så vidare. Det är liksom dubbelt det där. Men mest av allt ser jag fram emot att få ta del av småbarnsår genom mina barnbarn. Det blir liksom som att få äta kakan och ändå ha den kvar, på nåt sätt. Man får vara med lite så på utkanten, samtidigt som man inte behöver ta det där tunga huvudansvaret.

Apropå barnbarn, förresten! Än så länge har jag ju ”bara” ett, men han är ju som en helt ny värld i stället. Just nu skickar hans mamma klipp när han säger ”mommo”. Gissa hur lätt det är att smälta en mormors hjärta med det lilla ordet? Jätte, jättelätt…

Hur mycket saknar man inte det där lilla livet när man inte träffats på ett tag? Ja, typ hela tiden!!

 

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Firandet av Sveriges nationaldag

Att vara sjuk är inte kul. Det känns som om alla andra bara sveper in sommaren och dess sol och värme. Härom dagen var det dessutom Sveriges Nationaldag. Vi har ju ingen långvarig och djup tradition att fira den dagen här i Sverige, men samtidigt så finns det ju saker att fira med vårt land. Det har många fördelar och positiva saker, även om det också finns mycket att kritisera. På något sätt känns det som mycket av firandet av nationaldagen har kidnappats av rasistiska krafter och det tycker jag är väldigt trist.

Tidigare års firande på Smedsuddsbadet

En plats som firar vårt land med en stark känsla för gemenskap och samhörighet oavsett vilken hudfärg vi bär. Det är Smedsuddsbadet här i Stockholm. Där möts massor av svenskar i alla nyanser och med olika kulturer i en enda stor folkfest varje år. Det är helt fantastiskt att vara en del av det. I år och förra året har jag dock inte varit med då Sveriges Nationaldag sammanfallit med Ramadan och i år var jag som sagt även sjuk. Men jag såg i flödet på mina sociala medier att samma härliga folkfest tar vid år efter år och det är en ren fröjd att se, även om jag själv inte kunde delta!

Något annat jag tycker är väldigt fint med just firandet vid Smedsuddsbadet är hur folk i alla åldrar firar tillsammans. Jag kan möta mina egna vänner och folk som är mycket äldre än så, samtidigt som mina barn och deras vänner och vänners små barn också är där och firar.

Det är alltså firande över kulturella och religiösa gränser, men också över åldrar och ja, helt enkelt ett gränslöst firande!

Det är Mosquito som anordnar det i samarbete med Stockholms stad, om jag fattat det rätt och det är bra musik, massor av olika mat, folk som grillar och picknickar och helt enkelt ett grymt firande! Jag har också förstått det som om många som inte bor i Stockholm nu också börjat vallfärda lite hit just för detta event. Så. Om du är en av de som fortfarande inte varit med på detta event, boka in nästa år i kalendern redan nu! Det är något som tycks bli större för varje år och det är helt klart värt att resa hit för att delta!

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

 

Man kan inte bryta ett förmodat förtryck med ett annat förtryck

Det finns mycket att kommentera om den gångna veckans nyhetsinslag. Att Danmark förbjuder heltäckande klädsel är en stor skam, om man frågar mig. Man kan inte bryta ett förtryck mot ett annat förtryck!! 

I min värld ser jag inte en muslimsk kvinna som går med heltäckta kläder, så kallad ”niqab” eller ”burka” som ett likhetstecken med en förtryckt kvinna. Förtrycket kommer om ett land lagstiftar för ett tvång eller förbud att bära den, eller om en närstående person som man står i beroendeställning till tvingar eller hindrar dig att bära ett visst klädesplagg.

Inom Islam är det inte tillåtet att påtvinga någon människa något som har med den personens tro att göra. Det måste komma utifrån ett eget beslut. Till exempel att bära hijab, niqab, burka, att be, att tro, eller något annat. Detta finns tydligt angivet i Koranen.

”Tvång skall inte förekomma i trosfrågor” (Koranen 2: 256)

Självklart finns det individer inom alla folkgrupper och religioner som tvingar och kräver saker av sina hustrur/döttrar/systrar, you name it, och åberopar sin religion. Men jag säger det igen: ”TVÅNG SKA INTE FÖREKOMMA I TROSFRÅGOR” enligt Koranen. Så om någon ändå tvingar någon till något i Islams namn, så handlar det om en person som gör fel och skyller det på religionen.

I Sverige där vi har lagar som skyddar människor (läs: kvinnor) mot tvång, finns det alla möjligheter i världen att inte bära hijab/niqab etc. Det finns alla möjligheter i världen att leva ett liv man själv väljer. Detta kan vara lättare sagt än gjort och det finns många kvinnor i Sverige idag som lever med män som behandlar dem illa och förtrycker dem på olika sätt. Direkt eller indirekt. Det är dock varken Islam eller Kristendomen eller någon annan för mig känd religion som gör detta, utan det är individer och det ska vi inte glömma!!

Problemet med att lagstifta mot att bära heltäckande kläder är dubbel. Dels gör du dessa kvinnor till brottslingar. Hur kan vi hjälpa eventuellt förtryckta kvinnor genom att göra dem till kriminella? Hur hjälper det dessa kvinnor? En kvinna som lever under ett verkligt förtryck kommer inte springa runt i vårt samhälle som vilka andra kvinnor som helst för att ett lands lagar förbjuder dem att bära en viss klädsel, de kommer troligen att få stanna inomhus i så lång utsträckning det går. Hur gör det henne mindre förtryckt och hur ger det henne större frihet?

Jag är med i många muslimska grupper runt om på Internet. I de kvinnogrupper jag är med så är upprördheten stor. Det är inga förtryckta kvinnor där som jublar över att muslimska kvinnor i Danmark äntligen ska få slänga av sig sin niqab. Tvärt om. Det är starka kvinnor, många ensamstående, många unga kvinnor som upprörs. Många är beredda att göra insamlingar för att betala böter för de muslimska kvinnor som vill fortsätta bära niqab i Danmark och som riskerar böter. Många som tidigare inte har velat bära niqab vill börja bära det för att visa stöd till sina muslimska systrar. Jag ser många debatter i media och jag hör om hur förtryckande niqab anses vara. Bland icke-muslimer. Men det är inte den bild jag har. Jag undrar alltid i dessa debatter: vem har frågat de muslimska kvinnorna? Vem har ställt frågan till de som faktiskt bär niqab? Nej, ingen av de jag sett. För de flesta har inte så nära relationer till kvinnor som bär niqab. Om man nu är så engagerad i muslimska kvinnors klädsel, så är det mycket märkligt för mig att man inte har fler närstående muslimska kvinnor i sitt liv. De det faktiskt rör. Och ställa frågan till dem.

De muslimska kvinnor jag hör och ser som bär hijab är inga förtryckta, stillatigande kvinnor som sätter på sig de kläder de blivit tillsagda av sina män. I stället är det starka, självständiga kvinnor som vill ta sin tro till en annan nivå. De vet EXAKT varför de vill bära niqab och de är stolta över att göra det. Det är ibland kvinnor som fått strida mot andra familjemedlemmar för att få bära sina hijabs och niqabs. De är bestämda och de vet precis vad de vill. Alla kvinnor jag känner till som bär hijab eller niqab har övervägt länge innan de tagit det stora beslutet. De har varit fast beslutna om sitt val och de har varit mycket nöjda med det val de har gjort. Några har sedan valt att ta av dem igen. Inte på grund av att de inte har samma tro. Inte för att de känner sig förtryckta. Inte för att de känner sig begränsade. Utan helt enkelt för att de inte orkar med trycket utifrån. Att bli kallad otrevliga saker, hotas med våld och diskrimineringen som följer många hijab- och niqabbärande kvinnors beslut om att bära just hijab eller niqab.

Jag och mina muslimska systrar i Sverige är upprörda över att våra systrar i Danmark fråntas rätten att välja sin egen klädsel. Vi är arga, ledsna och mycket, mycket oroliga för att detta ska spilla över även på Sverige i framtiden.

Jag tycker också det är mycket märkligt att man får gå runt näst intill helt avklädd i vårt samhälle, vilket gäller både män och kvinnor, men att klä på sig kläder som skyler kroppen, det bemöts med inte bara förakt, utan är nu till och med förbjudet i Danmark.

Man kan som sagt inte stoppa ett förmodat förtryck med ett annat förtryck! Danmark är helt fel ute och jag hoppas innerligt inte att Sverige kommer gå samma väg! 

Sen vill jag återigen påminna om att män i alla tider haft ett starkt engagemang över kvinnors klädsel. Det, om något är väl ett förtryck? Och det gäller alltså inte bara muslimska kvinnors fäder, bröder och män, utan alla män runt om i världen, oavsett kultur eller religion.

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Sommaren

Det är sommar. Jag njuter så otroligt mycket av värmen i vårt land just nu. Nja, kanske inte precis just nu, eftersom jag blivit förkyld och med feber, men ja, till och med förkylning med feber är liiite lättare att ta när det är sommarvärme!!

Allt känns lättare. Att jobba, att driva företag, att hänga med familjen, att vara sjuk. Allt. Känns. Så. Mycket. Lättare. När. Det. Är. Sommar. Och. Varmt.

Jag tror mitt budskap har gått fram.

Ändå. Tänk att vädret kan göra en sån enorm skillnad!! Bara att slippa behöva bylsa på sig flera lager kläder. För att inte tala om för alla småbarnsföräldrar. Det måste vara så ljuvligt att bara låta dem sticka i fötterna i ett par öppna sandaler, eller på sin höjd ett par att knäppa eller knyta. Inga långkalsonger, inga tjocka jackor, täckbyxor, vantar, mössor, halsdukar, raggsockor och ja, ni vet själva hur det kan vara…

Ibland träffar jag människor som påstår sig gilla kyla, eller i alla fall gillar de inte när det är ”för varmt”. För varmt är två ord som inte riktigt passar ihop för mig, för jag förstår inte hur det kan vara FÖR varmt. Och hur ord som ”gilla” och ”kyla” passar ihop, är än mer obegripligt…

Jag älskar helt enkelt sommaren och värmen. Det bara är så.

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Normaliseringen av rasism sedan SD kom in i Riksdagen är enorm

Det är valår. Vi ska välja landets politiska styre. Förra valet röstade svenska folket fram SD som landets tredje största parti och jag kan verkligen, för mitt liv inte förstå hur det kunde bli så? 

SD-publik i Almedalen Foto: Fatou Darboe©

Jag kan för mitt liv inte förstå hur så många människor kunde rösta på ett parti som är så egocentriskt, med ett så inskränkt partiprogram och med den rasistiska agenda som är så genomskinlig. Jag trodde, handen på hjärtat att människor var smartare än så och kunde se igenom ett stylat yttre och förbi ett smort munläder.

Hur kan man tro att vi kommer att få ett bättre land med politiker som SD i vår Riksdag? Ja, jag vet att vi alla besitter olika erfarenheter, olika åsikter, olika egenintressen, men att inte se vad ett parti som SD skapar i vårt samhälle, är för mig otroligt skrämmande och faktiskt fullständigt obegripligt!! Hur kan så många gå på den skrämselpropaganda som partiet för mig står för? Hur? Jag tänker på valfilmen om att pensionärerna blir förbisprungna av en muslimsk kvinna…

Jimmy Åkesson
Foto: Fatou Darboe©

Jag har också mycket svårt att förstå hur så många inte tycks se hur normaliserat rasismen blir i vårt samhälle här i Sverige, så fort vi får ett främlingsfientligt parti i vår Riksdag. Det är inte första gången, men varför lär vi oss aldrig av historien? Varför måste vi upprepa samma misstag från historien för varje generation?

Jag tror att många som inte själva blir utsatta för rasism eller genom nära anhöriga, inte heller ser hur rasismen normaliseras och hur den breder ut sig i vårt samhälle. Människor som inte själva blir utsatta direkt eller indirekt har råd att kosta på sig att inte se. De kan kosta på sig att sätta osynliga ögonbindlar för sina ögon. Människor som utsätts har inte råd med det. Ett ouppmärksamt ögonblick kan räcka för att man själv eller ens barn blir utsatta för både verbala och fysiska attacker i publika sammanhang.

Foto: Fatou Darboe©

Foto: Fatou Darboe©

Men vi måste våga öppna våra ögon även för det som är svårt eller obekvämt. Vi kommer inte att få ett bättre samhälle genom att titta bort eller låta bli att sätta oss in i andra människors liv. Det kanske kostar dig smärta och obehag, men vi har inte något val. Antingen står vi upp för våra medmänniskor och deras rätt att leva tryggt, eller så gör vi det inte och då står varje enskild människa för sig själv, även när det hettar till för dig och mig, för det brukar det göra till slut. Se bara på andra världskriget så kanske det är lättare att förstå. Jag är rädd. Jag är rädd för jag tycker mig se att väldigt många människor redan glömt och jag tycker mig se att vi är på väg åt samma håll. Men jag hoppas verkligen att jag har fel!

Jag vill ändå uppmana alla att visa civilkurage när du ser rasism i stort och smått. Stå upp för det du vet är rätt. Det gäller både dig och mig och våra efterkommande…

 

bloglovinFollow mrsxanadus on Twitter

Andra regler för barnbarnen

Igår, söndag hade jag mitt fantastiska lilla barnbarn på besök. Jag skulle gissa att vilken mormor, morfar, farmor eller farfar du än frågar, skulle säga att just DE har världens mest fantastiska barnbarn.

Så du behöver ju inte avslöja för dem att de har fel, då det ju är jag som har världens mest fantastiska barnbarn, då de kanske skulle bli ledsna då…

Hur som helst så hade jag alltså världens mest fantastiska barnbarn på besök och vilken glädje det är att ha barnbarn. Man säger ju att barnbarnen är livets efterrätt och det stämmer verkligen till hundra procent!!

När mina barn var små så skämde alltid min mamma bort dem. Lät dem äta och dricka sånt de annars inte fick äta eller dricka. Hon bröt liksom alla vanliga regler vi hade hemma.

Självklart blev jag ibland irriterad då jag försökte fostra mina barn, men min mamma hävdade alltid med ett stort leende att det var en mor- eller farförälders privilegium att få skämma bort sitt/sina barnbarn. Det var liksom en självklar rättighet, menade hon.

Nu tycker jag det är en fantastisk lag (Nåja, men en bra regel i alla fall) och kommer verkligen fortsätta hålla fast vid detta.

Man kan se att jag redan tjuvstartat lite då min bästa väns barn brukar komma på besök från Göteborg ibland. Den yngsta får dricka O’boy ganska restriktivt när hon är hemma, men hon vet mycket väl att i Stockholm när hon kommer på besök hos mig på semester så får hon ett glas O’boy varje dag. Hennes mamma är kanske inte jätteglad över det, men liiite roligt måste man väl få ha också?! För att dämpa sin mammas irritation så har hon för säkerhets skull döpt om det till ”choklad-tea”, så lååååter det ju lite mer hälsosamt i alla fall… 😜

Mitt barnbarn och jag har börjat bygga upp vår relation på ungefär samma grunder. Hemma med mamma och pappa är det en sak som gäller, men hemma hos mormor är det generellt andra lagar och regler som gäller. 😜

Mycket roligare lagar och regler.