Ibland har vi jätte-kul här hemma med våra telefoner, och ibland är det jätte-kul att spetsa öronen lite extra när ungarna snackar! (Hehe) Binta (16) snackade med en kompis igår. Det lät ungefär så här :” Grilla i Graneberg? okej, men vilka är där då? Venne, asså jag tänker inte komma om de ´e ´nåt fjortis-party…!! ” Sen sa jag :”Vilken skillnad då, på 14 och 16, det är ju som om jag skulle säga…jag kommer inte på nåt 32-årings-party.” Men då fick jag veta att fjortis inte är en ålder, utan ett beteende… ( Man lär sig nåt nytt varje dag!) Senare på kvällen höll jag på att hjälpa samma dotter att öppna en egen sida på msn spaces. Mitt i inloggningar och allt (som ger mig svåra allergi-besvär, då allt jag registrerar bara är på ren tur om jag lyckas göra rätt…) så ringer telefonen. Binta tar luren och piper iväg för att tala ostört, efter en liten stund kommer de andra två fröknarna in o den ena (Isatou 12) säger att det är hennes tur att ha datorn (de har nåt system, jag inte begriper!) Den andra dottern (Jai 14, även fjortis?) säger att hon behöver ringa och hennes kompis Sara måste ringa hem. Jag säger att jag kan inte logga ut förrän vi registrerat klart Binta på spaces… Alla tjatar om att hon ska lägga på, för allt hänger ju på att hon lägger på luren, hjälper mig klart med registreringen så andra kan använda telefon och datorn. Men hon hyschar åt oss att det är HAN, eller NÃ…N, eller NÃ…T…. Men INTE lägger hon på luren, inte… Men till slut så orkar vi inte vänta längre , så vi lyfter på andra luren och först säger jag: ”Snälla lägg på så vi får avsluta och jag kan gå och lägga mig!” Sen tar Jai luren och säger: ”Lägg påååå, jag måste ringa!” Hela tiden skriker Binta i luren ”LÄGG AV!!” eller: ” MAMMA SLUTA!” Men vi har ju precis börjat och har jätte-kul! Inte en tanke på att lägga av… (hehe). Sen ger Jai luren till sin kompis, som säger:” Asså, jag måste ringa hem…!” Sara ger i sin tur telefonen till Isa, som säger: ”Binta, lägg pååååå, det är min tur att ha datorn , mamma kan inte logga ut, förrän du hjälper henne avsluta!” Sen hör man en bas-röst mellan Binta ´s arga utrop, säga: ”Men Binta, vi kanske ska sluta, så kan du ringa mig sen…?”

Det var jätte-kul! De la ´på och Binta var iNTE så glad närmsta minuterna, men eftersom jag inte är helt hjärtlös, fick de naturligtvis fortsätta tala ostört efter några minuter… Men det var kul så länge det varade…!!