Ja, i morse började dagen trevligt! Mabou (d.v.s. Spiderman) hade fått nya gummistövlar, för de gamla var för små. Motiv på stövlarna? Spiderman, förståss!!! Vi skulle ta med de och lämna på dagis. Solen sken      och jag klädde på honom shorts och linne. Sen skulle vi sätta på spiderman-sandalerna. Men, nähä, det gick han inte med på. Naturligtvis skulle de nya stövlarna på. Orkade inte bråka, men vi gjorde en deal. Han fick ha stövlarna på, mot att vi tog med sandalerna och att det var DE han skulle använda senare under dagen! Alla mötte oss på dagis med ett skratt. Shorts, linne och…just det gummistövlar! Och han var stolt som en tupp. Speciellt när bästis-tvillingarna gjorde stora ögon och tjöt med avund:”MABOU HAR SPIDERMAN STÖVLAR!”  

Ja, själv cyklade jag hem och började arbeta! (Jobbar hemifrån.) Lungt och skönt! Tjejerna sover länge eftersom de sitter uppe med datorn på nätterna. (Jag håller den upptagen dagtid för jobbet!) Kollade in på min dotters nyöppnade blogg och tyckte den var kul. Efter några timmar började de vakna till liv! Jag kommenderade ut de order på uppgifter som skulle göras under dagen och de blängde lite surt och sa ´ syrligt; ”Får man äta frukost först, eller?” Svarar bara kort:”Visst, eftersom jag älskar er! Tur för er, va?”      Men efter en kort stund känner jag hur alla hormoner börjar skaka huset. T.o.m. min stol vibrerar! ”För mycket hormoner vid samma köksbord!” Tänker jag. Så börjar de två yngsta tjafsa om vem som ska sitta på vilken stol. Jag ber dem tagga ner , för jag jobbar! Det gör de. En kort stund i allafall. Typ några sekunder! Sen säger de: ”Mamma, vems plats är detta?” Pekar på en stol som Jai (hon som e ´14) sitter på. ”Isa ´s”, säger jag. (Jag ser köksbordet från min arbetsplats.) De fortsätter tjafsa en stund och jag ignorerar dem, för att kunna jobba. (Got to put food on their table!) Volymen höjs och nu är det verkligen HORMONER som hoppar runt!!! Binta (16-åringen) är naturligtvis högröstad i diskussionen. ”Men flytta dig bara, Jai”, säger hon. Jai svarar bitskt:” Men spela roll var jag sitter?” (Varför låter man ALLTID så tjurig när man är 14?) Jag flikar i :”Men Jai, om det inte spelar nån roll vart du sitter, byt bara plats då, om det nu spelar roll för Isatou.” Då har jag tydligen skjutit henne i hjärtat, eller nå ´t! För upp flyger hon, som skjuten ur en kanon. Flyger förbi mig o upp för trappan. Smäller i dörren!!! ”Oups, här går det hett till!” Flinar Binta. ”Vadå, känner du igen dig, eller?” Frågar jag. ”Ja, att smälla i dörrarna, ja!” Svarar hon glatt, utan skam i kroppen. Vad som sen händer är vi lite osäkra på, men hon (Jai) måste ha flygit förbi mig igen, för tjejerna ser henne genom fönstret, försvinna på sin cykel.

Jag tänker att hon får coola ner hormonerna lite innan jag börjar söka… Efter 10 min, loggar hon in på msn. Jag: ”Var är du?” Hon:”Hos Sara.” Jag:”Kom hem då.” Hon:”Aldrig! Jag kommer aldrig mer hem!”J:  ”Men vi måste reda ut det!” H:”Nej , inte när alla hoppar på mig sådär!” J:” Hoppar på? Vi hade ett tjafs, en diskussion, det var inte ens ett bråk!” H: ”Och?” J:”Kom hem!” H:”Aldrig!” J:”Kom nuuuuu!” ”Aaaaa, ska bara vänta på Sara, för vi ska till stan sen…!”   en stund senare rullar hon in… J:”Ska vi prata?” H:”Det finns inget att prata om…” Okej, men om du fortfarande tycker vi hade fel, så kan vi prata om det lugnt!” H:”Mmmm”

Efter en kort stund hoppar hon åter runt med sina kompisar o fnittrar och skrattar, som om hon aldrig fällt en tår…Ja,ja! Det var nog egentligen inte vår lilla Jai, det var nog bara hennes hormoner som spelade oss alla ett litet spratt!!!