They ´re back…

Ja, visst har det varit en skön helg, men man saknar ju de små när de är borta! Trodde Spiderman bytt skepnad igår. För när vi skulle lägga oss så sa han att han var trött på Spiderman nu. Men det var inte riktigt sanningen, för i morse var det första han frågade om han fick ha Spiderman-kläder på dagis idag… Så visst har jag min lilla Spiderman kvar (puuh!)  Var på IKEA o shoppade lite till Isa ´s rum igår och sen flängde jag runt för att hitta ett cykel-ställ… Men det var HELT omöjligt! Måste ha ett cykel-ställ, för när Jai ´s kompisar kommer med sina cyklar, går det inte att komma in och ut genom ytterdörren… Jump For Joy Drooling Bouncy SmileysDe är ju några stycken…! Jag fattar inte att de inte säljer cykel-ställ i en sån cykel-stad som Uppsala…

Binta kom hem i bil Low Riderigår, med en KILLE som körde. Man blir ju alldeles nervös. Tror hon ville jäklas lite också. För hon stod kvar utanför bilen o hängde in genom bil-rutan en låååång stund, för att INGEN skulle missa att hon kom hem i bil… Men var så slut efter min shopping-runda att jag varken orkade vara nyfiken eller starta ”frågesport”… Men tonårsmorsan glömmer aldrig. Det där tar vi i kväll…(hehe).

Nu är det bara jobba som gäller… Ska ringa en massa kunder!! Kram!

Barnfri eller barnlös?

Har haft en skööön helg, men nu saknar jag mina små skit-ungar som bara den! Men jag har verkligen laddat mina batterier. Har varit i stan o shoppat  Off The Racklite. Badat, filat fötterna, rakat benen och noppat ögonbrynen…  Eyebrows! Allt det där man aldrig hinner när ungarna är hemma! Jag har  NÄSTAN läst ut  min bok  Reading. Sen har jag ju chattat lite och  hälsat på hos mina cyber-polare! Blev så glad att jag hade en massa kommentarer och avtryck i gästboken! Men det är en sida som gör att jag fortfarande sitter här sömnlös. Ni kan länka er vidare till den http://spaces.msn.com/members/susann10/ (susann). Hon går igenom nå ´t jag inte i min vildaste fantasi kan föreställa mig. Hon har mist ett barn! Det är inte en mamma med författar-egenskaper, men det är DET som är så gripande. Hon skriver direkt från en mors innersta. Hon skriver ner den smärta hennes hjärta känner! Man vill liksom bara krypa in i henne och ta bort en del av allt det onda, man inte ens kan föreställa sig! Det får mig att tänka på dessa ord: ” Det är bättre att ha älskat och förlorat, än att inte ha älskat alls!” Kanske inte en tröst för henne just nu, men kanske en dag… Alla bär vi nog en beskärd del av smärta som livet givit oss, vissa större än andra! Men det får en också att tänka till och mer uppskatta det vi faktiskt har! Var rädda om livet och varann… Vi vet inget om morgondagen!

Ja, morgondagen, ja… Det var så sant… Då får jag krama min spindelman, min Isa (11, snart 12) som har ett hjärta av guld och är världens snällaste tjej, min lilla fjortis (Jai) som har sån jobbig obalans med hormonerna just nu… och min Binta (16)  som alltid kör i 210 km/h, så man får hålla sig undan så man inte blir överkörd! Hon är just nu på jakt efter en kille… Ja, inte till sig själv, om ni trodde det (fast det är hon kanske också?) utan hon försöker hitta en till mig. Hon tycker morsan blivit en tråk-måns som behöver komma ut lite. Så hon har lämnat ut mitt nummer till nån vakt som HON tyckte var snygg… Att jag själv inte alls är på jakt, verkar helt oväsentligt. Hon talar ofta om att hon gärna är barnvakt så jag kan gå ut. Att jag inte VILL gå ut, är också helt oväsentligt!    Hon känner ”vibbar”, där det alls inte finns några. Jag väntar bara på att hon ska gifta bort mig… Flirtar åt mig gör hon ju redan… Och jag som trivs så bra att bo själv med mina små darlingar just nu. Visst, jag tänker inte leva själv resten av livet o sitta här som en nucka när barnen flygit sin kos, men låt mig själv bestämma när det är dags.Jag behöver inte nån kontakt-förmedlare… Det får mig att tänka på några andra små ord: ”Det gäller inte att hitta någon man har lust att gå till sängs med, det gäller att hitta någon som man har lust att vakna upp med!” Så det så, Binta! Tagga ner lite, låt morsan sköta sina framtida dejter på egen hand! (Spana gärna in hennes blogg, den går att länka till från min sida ”peace89, äldsta dottern!”) Och ingen stork  Baby  så långt ögat når! Tror den måste ha flugit vilse. Om ni hittar en vilsen stork, kan ni va ´hyggliga skicka den till min brorsa!?! Det var allt!!! Tusen kramar! God natt! Speciellt till Susann!

Hormoner som hoppar runt!

Ja, i morse började dagen trevligt! Mabou (d.v.s. Spiderman) hade fått nya gummistövlar, för de gamla var för små. Motiv på stövlarna? Spiderman, förståss!!! Vi skulle ta med de och lämna på dagis. Solen sken    Sunburn 2  och jag klädde på honom shorts och linne. Sen skulle vi sätta på spiderman-sandalerna. Men, nähä, det gick han inte med på. Naturligtvis skulle de nya stövlarna på. Orkade inte bråka, men vi gjorde en deal. Han fick ha stövlarna på, mot att vi tog med sandalerna och att det var DE han skulle använda senare under dagen! Alla mötte oss på dagis med ett skratt. Shorts, linne och…just det gummistövlar! Och han var stolt som en tupp. Speciellt när bästis-tvillingarna gjorde stora ögon och tjöt med avund:”MABOU HAR SPIDERMAN STÖVLAR!”  

Ja, själv cyklade jag hem och började arbeta! (Jobbar hemifrån.) Lungt och skönt! Tjejerna sover länge eftersom de sitter uppe med datorn på nätterna. (Jag håller den upptagen dagtid för jobbet!) Kollade in på min dotters nyöppnade blogg och tyckte den var kul. Efter några timmar började de vakna till liv! Jag kommenderade ut de order på uppgifter som skulle göras under dagen och de blängde lite surt och sa ´ syrligt; ”Får man äta frukost först, eller?” Svarar bara kort:”Visst, eftersom jag älskar er! Tur för er, va?”    Morph  Men efter en kort stund känner jag hur alla hormoner börjar skaka huset. T.o.m. min stol vibrerar! ”För mycket hormoner vid samma köksbord!” Tänker jag. Så börjar de två yngsta tjafsa om vem som ska sitta på vilken stol. Jag ber dem tagga ner , för jag jobbar! Det gör de. En kort stund i allafall. Typ några sekunder! Sen säger de: ”Mamma, vems plats är detta?” Pekar på en stol som Jai (hon som e ´14) sitter på. ”Isa ´s”, säger jag. (Jag ser köksbordet från min arbetsplats.) De fortsätter tjafsa en stund och jag ignorerar dem, för att kunna jobba. (Got to put food on their table!) Volymen höjs och nu är det verkligen HORMONER som hoppar runt!!! Binta (16-åringen) är naturligtvis högröstad i diskussionen. ”Men flytta dig bara, Jai”, säger hon. Jai svarar bitskt:” Men spela roll var jag sitter?” (Varför låter man ALLTID så tjurig när man är 14?) Jag flikar i :”Men Jai, om det inte spelar nån roll vart du sitter, byt bara plats då, om det nu spelar roll för Isatou.” Då har jag tydligen skjutit henne i hjärtat, eller nå ´t! För upp flyger hon, som skjuten ur en kanon. Flyger förbi mig o upp för trappan. Smäller i dörren!!! ”Oups, här går det hett till!” Flinar Binta. ”Vadå, känner du igen dig, eller?” Frågar jag. ”Ja, att smälla i dörrarna, ja!” Svarar hon glatt, utan skam i kroppen. Vad som sen händer är vi lite osäkra på, men hon (Jai) måste ha flygit förbi mig igen, för tjejerna ser henne genom fönstret, försvinna på sin cykel.

Jag tänker att hon får coola ner hormonerna lite innan jag börjar söka… Efter 10 min, loggar hon in på msn. Jag: ”Var är du?” Hon:”Hos Sara.” Jag:”Kom hem då.” Hon:”Aldrig! Jag kommer aldrig mer hem!”J:  ”Men vi måste reda ut det!” H:”Nej , inte när alla hoppar på mig sådär!” J:” Hoppar på? Vi hade ett tjafs, en diskussion, det var inte ens ett bråk!” H: ”Och?” J:”Kom hem!” H:”Aldrig!” J:”Kom nuuuuu!” ”Aaaaa, ska bara vänta på Sara, för vi ska till stan sen…!”   en stund senare rullar hon in… J:”Ska vi prata?” H:”Det finns inget att prata om…” Okej, men om du fortfarande tycker vi hade fel, så kan vi prata om det lugnt!” H:”Mmmm”

Efter en kort stund hoppar hon åter runt med sina kompisar o fnittrar och skrattar, som om hon aldrig fällt en tår…Ja,ja! Det var nog egentligen inte vår lilla Jai, det var nog bara hennes hormoner som spelade oss alla ett litet spratt!!!    Way Too Happy    Crying Into Tissue    Screamer  

Fotspår

En natt drömde jag att jag gick på stranden tillsammans med vår Herre. Det passerade bilder ur mitt liv. För varje scen ur mitt liv såg jag två par fotspår i sanden; ett par var mina och den andres var vår Herre ´s.

Då de sista bilderna ur mitt liv passerade såg jag tillbaka på fotspåren. Jag lade då märke till att flera gånger under livets lopp var det bara ett par fotspår. Det var i de perioder då livet varit som hårdast och svårast mot mig.

Det plågade mig verkligen och jag frågade Herren;”Herre, du lovade att om jag bestämde mig för att följa dig, då skulle du gå med mig hela vägen. Men jag har lagt märke till att under livets svåraste perioder, så ser jag bara spåren av ett par fötter. Jag förstår inte varför du övergav mig när jag behövde dig som mest.”

Herren svarade; ”Mitt barn, jag älskar dig och jag har aldrig och ska aldrig överge dig. Då du led och hade det som svårast, när du bara ser avtrycken av ett par fötter, det var under de tider då jag bar dig.”     Tack Herre.

BLOGGARE!

Hej alla glada…(och alla andra med, för den delen!) Sitter här och funderar på detta fenomen med bloggar. Tycker definitivt att det är ett jättekul sätt att ”umgås” med alla andra bloggare! Man blir liksom ”kompisar”, fast man inte känner dem. Visst det är ett tidsfördriv och ett sätt att få ”skriva av sig”, i stället för en dagbok som ligger där i en låda och dammar  Diary och som aldrig igen kommer till användning efter  att man fått skriva av sig.  Med en blogg, lever liksom anteckningarna vidare och börjar leva sitt eget lilla liv… Men detta  med bloggar är något mer  också…  man får en inblick i andra människors liv och deras humör smittar också av sig. Det finns roliga bloggare, familjära bloggare, tokiga bloggare  och sentimentala bloggare. Det finns sorgsna bloggare och det finns vardagliga bloggare. Det finns flirtiga bloggare och massor av andra kategorier… Men jag tror att det fyller ett slags behov  hos oss också. Lite som dokusåpor, fast lite mer down to  earth, för att det inte  är handplockade extrema människor, utan alla kategorier av människor, dessutom deltar man ju mera aktivt när man är bloggare, än om man sitter i soffan och tittar på en dokusåpa… Men jag förvånas över att det är en sån familjär stämning mellan bloggarna, man hjälper varann, fixar o donar o kramar o nattar varann och har sig och det är  jätte-mysigt! Och  jag förvånas själv över hur viktiga de andra bloggarna blir. Jag är ju ny bloggare, sen drygt en vecka, men när jag cyklar där till dagis, kommer jag på mig själv med att tänka: ” Måste ringa mamma när jag kommer hem, kolla hur länge ungarna ska va ´på badet och undrar vad Disa (bloggare) gör nu?  Undra om hon lagt in några nya fina smajlisar och undra hur det går för Sten (bloggare) och undrar vad som hänt whitewitch (bloggare) barn, som hon skrev om? Undrar om Mickepicke (bloggare) är så rolig i verkligheten som det sätt han skriver på…”   Ja, hur som helst! Kul är det med en ny liten  ”familj”.   Det är ju avkopplande att sätta sig o  ”umgås” i hemmets lugna vrå, utan att behöva baka bullar, eller koka kaffe, städa eller tvätta håret för att man får  ”besök”. Sen när man tröttnar på ”besöket” så behöver man ju inte kasta ut dom, man stänger bara av dom (eller datorn) och ingen tar ens illa upp… Kanske det ultimata sättet att umgås, om vi inte vore människor och behöver närhet och ögonkontakt med, men det ena behöver ju inte ute-sluta det andra…

Mem jag ska faktiskt ha en barnfri helg (försöker ordna det  en helg/mån. sedan några månader tillbaka)   och jag njuter vid tanken på att få sova ut, gå ut och käka gott, städa undan utan att nån stökar ner igen (förrän på söndag) OCH få ”umgås” lite med mina blogg-polare utan att det står 3 tjejer och timar mig o säger att nu är det DERAS tur!!! Logga ut NU, mamma, din 1/2-timme e ´slut nu!    Weekend 3 Så nu ska här njutas! Slutar ju jobba lite tidigare idag också, när jag har jobbat in halva lunchen hela veckan… Många soliga helgkramar! Önskar Fatou både bloggare och blivande bloggare (hehe, ok, även de som inte tänker bli bloggare då!!!)   Vill också säga tack för varmt välkomnande till mina nya blogg-polare! KRAM!  Bow Down Allah Akbar!

Telefonroligt!

Ibland har vi jätte-kul här hemma med våra telefoner, och ibland är det jätte-kul att spetsa öronen lite extra när ungarna snackar! (Hehe) Binta (16) snackade med en kompis igår. Det lät ungefär så här :” Grilla i Graneberg? okej, men vilka är där då? Venne, asså jag tänker inte komma om de ´e ´nåt fjortis-party…!! ” Sen sa jag :”Vilken skillnad då, på 14 och 16, det är ju som om jag skulle säga…jag kommer inte på nåt 32-årings-party.” Men då fick jag veta att fjortis inte är en ålder, utan ett beteende… ( Man lär sig nåt nytt varje dag!) Senare på kvällen höll jag på att hjälpa samma dotter att öppna en egen sida på msn spaces. Mitt i inloggningar och allt (som ger mig svåra allergi-besvär, då allt jag registrerar bara är på ren tur om jag lyckas göra rätt…) så ringer telefonen. Binta tar luren och piper iväg för att tala ostört, efter en liten stund kommer de andra två fröknarna in o den ena (Isatou 12) säger att det är hennes tur att ha datorn (de har nåt system, jag inte begriper!) Den andra dottern (Jai 14, även fjortis?) säger att hon behöver ringa och hennes kompis Sara måste ringa hem. Jag säger att jag kan inte logga ut förrän vi registrerat klart Binta på spaces… Alla tjatar om att hon ska lägga på, för allt hänger ju på att hon lägger på luren, hjälper mig klart med registreringen så andra kan använda telefon och datorn. Men hon hyschar åt oss att det är HAN, eller NÃ…N, eller NÃ…T…. Men INTE lägger hon på luren, inte… Men till slut så orkar vi inte vänta längre Cell Phone 3, så vi lyfter på andra luren och först säger jag: ”Snälla lägg på så vi får avsluta och jag kan gå och lägga mig!” Sen tar Jai luren och säger: ”Lägg påååå, jag måste ringa!” Hela tiden skriker Binta i luren ”LÄGG AV!!” eller: ” MAMMA SLUTA!” Men vi har ju precis börjat och har jätte-kul! Inte en tanke på att lägga av… (hehe). Sen ger Jai luren till sin kompis, som säger:” Asså, jag måste ringa hem…!” Sara ger i sin tur telefonen till Isa, som säger: ”Binta, lägg pååååå, det är min tur att ha datorn , mamma kan inte logga ut, förrän du hjälper henne avsluta!” Sen hör man en bas-röst mellan Binta ´s arga utrop, säga: ”Men Binta, vi kanske ska sluta, så kan du ringa mig sen…?”

Det var jätte-kul! De la ´på och Binta var iNTE så glad närmsta minuterna, men eftersom jag inte är helt hjärtlös, fick de naturligtvis fortsätta tala ostört efter några minuter… Men det var kul så länge det varade…!!

Från en värdelös faster!

Baby

För er som inte vet det, så väntar jag på storken. Nä, inte att den ska komma till mig, men till brorsan o hans tjej.Det är så spännande att jag inte står ut snart! Jag har ju 4 barn och tre bröder, men detta är alltså första gången nån av dem skaffar barn!!!  Och jag väntar och väntar men ingen bebis än… Man vill ju inte tjata, det är ju hemskt när folk ringer och tjatar och man själv inget hellre vill än att ungen ska komma ut…  Men hon har en mage som heter duga, min svägerska. Oj, vilken luftballong. Men eftersom jag redan frågat typ 5 ggr. om de är säkra på att det bara är en, tänker jag inte fråga igen.  Men när jag ringer dit o de inte svarar direkt, skriker jag till ungarna: ”De svarar inte!”  ”Och, de kanske är ute, mamma!” Säger de. ”Nä, jag vet det! De är på BB!”  ´Om Karin svarar säger jag lungt ”Hej, hur är det?” Men inne i mitt huvud undrar jag:”Vad gör DU hemma?” (Sorry Karin!) om brorsan svarar blir jag ännu lite mer uppspelt när jag frågar: ”VAR ÄR KARIN?” När Ante då lungt svarar: ”Hon är här!”  Får jag hålla mig för att inte låta besvikelsen höras i min röst. (Vilket den antagligen gör ändå!)  Det är ju helt underbart att man kan bli faster. Man får ju liksom följa allt det roliga utan att behöva ta ansvar och när babyn sen kommer, så kan man ju gosa med den en massa och dra in den ljuvliga baby-doften…Mmmmmm. Börjar den sen böla så kan man ju åka hem. Och inga sömnlösa nätter. Kan det bli bättre?  Mom And Baby Men sen är jag så himla glad över att brorsan skaffat barn med en tjej som Karin. hon är så down to earth. Och snäll och trevlig och allt man kan önska sig. inklusive att hon har en son som är världens finaste kille, ja, på delad första plats med Spider-man, förstås! Faktum är att de är otroligt lika varandra; Kribban och Spiderman. Man skulle lungt kunna ta fel och tro det är syskon. (Kribban är några år äldre!) Mamma ´s man Simon brukar fråga om inte jag och Karin har ett och annat att förklara? (haha) Jodå, han har humor, Simon! Okej, nu är sanningens minut här, jag har varit en värdelös faster så långt… Jag har ringt bara för att kolla… Jag har upplyst både Ante och Karin om att man kan skynda på barna-födandet genom trapp-vankande och sex…  Bag Head Nu skäms jag faktiskt… Men jag är så förväntansfull och barnen är så glada att de ska få sin första kusin på mamma ´s sida! Det är elakt, men jag lovar, det är inte för att VARA elek. Jag kan helt enkelt inte låta bli. Fast jag har verkligen försökt! Tro mig! Om jag sagt allt jag velat eller tänkt och ringt alla gånger jag velat och tänkt, då skulle jag troligtvis aldrig få chansen att se mitt första brors-barn… Tack Karin & Ante för att ni står ut med mig och orkar med mig! Om det blir en riktig grin-unge, lovar jag att ta några grin-nätter så ni får sova, bara för att ni fått stå ut med mitt tjat! (Om nu denna baby någonsin behagar komma ut i stora världen…) Peek A Boo Förlåt! Kram Snart Faster!

 

Bling-Bling

Jag har öppnat en gäst-bok, men får inte in den på min sida… Vet någon hur man gör? Har skrivit till Olzzon ´s för lite support, men jag lyckades aldrig klistra in den på min sida, jag kan öppna gästboken genom att logga in, men inte flytta den till min blogg-sida, hemsida? Är det kört nu, eller hur gör jag? Om nå ´n vet, hjälp mig snälla… No Nåja, lite nytt om spider-man… han är i den åldern nu, när han börjar förstå att det funnits en tid INNAN, men tyvärr inte innan hans tid… När hans stora-systrar säger: ”Kommer ni ihåg när vi bodde i Stenhagen?” Då säger han :”Var var jag då?” Man svarar:” Du fanns inte!” Då blir han rasande… Perturbed (Ja, t.o.m. Spiderman kan bli det!) Och säger argt:”Men, mamma, var VAR jag?” Min pappa sa alltid till mina små-bröder: ”Då låg du i pappa ´s pung o plaskade…” Av nå ´n anledning tycker jag inte de ordvalen är helt lämpliga för min 3-åring… Dessutom tvivlar jag på att han skulle va ´nöjd med det! Men hur förklarar man för en 3-åring att det fanns nå ´t innan han fanns? Har glömt bort…Tjejerna har blivit så stora. Låter man bara tiden gå o de får lista ut det där själva, eller?

Det här med pojkvänner sen… Mina 2 äldsta döttrar startade tidigt med smink o korta toppar som de la strumpor i för att man skulle tro de hade tuttar, string-trosor o hela baletten… Men den yngsta av de 3 är annorlunda och det är så skönt.

Jag tror den äldsta började med string vid 11. Jag tycker det är sorgligt och förbjöd henne. Då började hon köpa själv . men varje gång hon la ´dem i tvätt-korgen, så kastade jag bort dem, istället för att tvätta dem… Sen slutade det komma sting i tvättkorgen och jag var så nöjd, så… Tills den dag jag skulle storstäda hennes rum, o hittade 20-30 stringisar bakom hennes garderob… OTVÄTTADE, förstås. Så hon körde diva-later redan då… Och då gav jag upp, men nu är hon 16 o jag köper fortfarande inga string…

Men som sagt: Isatou är inte lika snabb på att bli vuxen o det är så skönt. Hon har sina boxer-trosor, har bara sminkat sig ett par gånger och då så det knappt syns… Dolled Up Hon har helst gympa-skor o mysbyxor, medan de andra 2 ibland ser så vulgära ut att man skäms… Skorna ska va ´höga, jeansen tighta, mycket smink o mycket bling-bling…

(Fast det är bra när man vill låna… Blushy 3 ) O lyckliga är dom, sen tuttarna växt ikapp strump-inläggen. Varför måste de VISA allt. Jag har ju alltid hört att man ska spara lite åt fantasin. Men det har i allafall inte Binta och Jai anammat. Men det är lite lustigt det där… När det var morsdag o vi skulle till mormor i Stockholm, så hade vi för en gångs skull lyckats få på Isatou en fin kort kjol, så vi hade faktiskt korta kjolar alla 4 (Spiderman slapp, till sin stora förtvivlan…) När mormor får syn på oss, säger hon :”Jag säger som Ante, min bror, alldeles för lite tyg…!” Så får hon syn på Isatou och utbrister glatt…:”Men vad fin du är, Isa!” Ja, vem sa att vi alla är lika inför lagen? (Lagen=mormor…!) Ni undrar kanske nu varför Spiderman skulle vilja ha kjol? jo, det ska jag berätta, att med 3 stora-systrar får man stå ut med en del… Speciellt om en av dom heter Binta… hon klär gärna ut lille-bror i peruk alá Tina Turner, sminkar honom , sätter på kjol, handväska och klack-skor. Och han känner sig såååå fin! Sist hon gjorde det lärde hon honom också säga:”Jag ska gå till krogen…” Men det blev istället ”Jag ska gå till kjogen”. Sen kallade alla honom för lillasyster Maboulina (Mabou är det riktiga namnet). Men när de sen skulle tvätta bort sminket grät han o sa att han ville vara lillasyster… Undrar bara hur glad han blir när han är 12 o vi visar tranvestit-fotona för alla kompisar… Men så elak kommer vi aldrig att bli…(hehe).

 
 

En helt vanlig morsa…

Visst är det underbart att ha en superhjälte som man bor med. Men det är minst lika underbart med tre döttrar som nästan är tonåringar alla 3. You Are The WomanÖnskar att de alla 4 avgudade mig så som jag avgudar dem… Men hur man än kämpar att vara lite cool, så är man ju bara en vanlig morsa. D.v.s. en NÖÖÖÖRD i deras ögon. Man försöker ju liva upp stämningen mellan alla pms o hormoner som hoppar omkring här hemma… Men jag tycker tonåringar har så dåligt med humor… Nä, deras kompisar har ju humor. Varför har mina döttrar fötts totalt humor-lösa då? När de frågar om de får ha sommar-party o jag säger att bara om jag får ha dans-show på vardagsrumsbordet, så tittar de på mig med blickar som skulle kunna döda en hel elefant. Skulle inte det va ´skit-kul? Jag har ju sprungit i alla år o förväntansfullt tittat på deras dans-uppvisningar, fotbollsmatcher och konståknings-tävlingar… Var inte det värt nå ´t? Bubblegum Nä, dessa tuggummi-tuggande tjejer har i allafall inte vett att uppskatta det tillräckligt för att låta mig ha mitt lilla roliga också… Mina döttrar är måttligt roade över att jag har msn,speciellt när jag chattar med deras kompisar och ser vad ”de heter” på msn varje dag. Det är ju lättare att stoppa en fest inför en helg när man döpt sig till ”Ska festa järnet i helgen!” Men nu har de börjat komma ihåg att både morsan o mormor ju har msn, så de aktar sig lite mer… Men igår skulle Binta (16-åringen) hjälpa mig att bli medlem i PA, som tydligen står för Playahead… Hon hävdade att jag skulle få mer koll på vad lillesyrran Jai (14-åringen) skriver där… Bara det gjorde ju att varningsklockorna började ringa… men efter 1 timme eller 2 fattade jag ju fortfarande inte vad man gjorde inne på den sidan… Jag blev medlem i nån klubb, det förstod jag o jag fick en egen välkomstsida, så långt var jag med… men alla som dök upp på sidorna var typ 15-16 år. Man kunde ge pussar på varandra. Kind-pussar, Kyssar o Hångel, eller nå ´t, sen fick man poäng, ju fler som pussat en… Började känna mig som Michael Jackson. Peddo-varning direkt… Alltså, vad gjorde jag inne på denna sida, egentligen? Kände mig illa till mods o tänkte att jag kan ju söka om det finns nåt intressantare att kolla på… Så jag klickade på sök-knappen och upp poppade massa killar från samma stad i ”passande ålder”… Hehe… Nå ´n typ av kontakt-förmedling, eller vaddå? Nä, PA var nog inget för mig i allafall, men jag vill gärna veta vad Jai har för sig där… hon hade för övrigt över 100 puss-poäng. Ska ta och försöka sätta mig in i det nån dag när jag har lite mer tålmodig hjälp än Binta som duschar, sminkar sig, pratar i hem-telefon o mobil, samtidigt som hon försöker instruera mig… Kram på er alla…

 

Att bo med Superman…

Ska berätta en hemlis…Jag bor med Spiderman… Han är 3 år gammal och allt kretsar kring hans super-krafter… Han kan allt!! Han skjuter nät så jag får dammsuga ständigt… När han inte får som han vill så nätar han oss alla. Han säger att han är stor och stark och Superman…När jag säger att då behöver han ingen napp, då gör han sin röst till liten bebis o säger att han bara är en liten Spiderman…

Ibland klär han också ut sig till Tiger, men mest av allt är han Spiderman. Han är också lika snäll som Spiderman. En dag fick han en present av sin stora-syster Binta, då blev han så förtvivlad över att jag blev utan, så han erbjöd sig köpa en leksaks-polis-bil till mig..Precis vad jag önskat mig, förstås…

Han är också förtvivlad över att ingen av tjejerna på hans dagis har några Spiderman-kläder. När jag sa ´att de kanske inte ville ha, såg han på mig som om jag kom från en annan planet o jag insåg att föreställa sig att man kan välja bort nå ´t som har med Spiderman att göra, det finns inte i Mabou ´s värld…En 3-åring har vissa begränsningar trots allt, även om man råkar vara spiderman…

Men det är rätt tryggt att ha en Spiderman i huset. Ingen av mig eller mina 3 tjejer behöver någonsin vara rädda på natten. Vem är rädd när man delar lägenhet med Spiderman? Men visst, det medför vissa problem, det här med all nätning… O därmed dammsugning. O jag tycker bestämt att Spiderman är lite väl tokig i välling… o lite väl krävande och gnällig. Men det är väl ungefär den beskrivning man skulle ge de flesta män…

Ja, de dricker kanske inte välling i napp-flaska, men snuttar kanske på tuttar i stället, i hopp om att få sig en slurk… Det är tur vi har honom, våran egen Spiderman och det säger jag ofta till honom. En kväll när han skulle sova hos mig och inte ville sova, utan bara prata och jag upprepade gånger måste be honom vara tyst för att sova, sa ´han: Men jag måste säga en sak bara. Det är tur, mamma, att du har mig…

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,