Blir helt stressad av mina tonåringar! Nu har fjortisen (Jai) och hennes kille gjort slut (igen). Men denna gång var de visst överens. Fast, vadå? Han la in sitt ex på visningsbilden på msn.   Och idag heter han ”Only god can judge me” på msn. Tror jag ska blocka honom igen, asså! Sist lyckades hon ju släpa tillbaka honom till kärleksgrottan när han dumpade henne(går att läsa om i en tidigare blogg)     Men hon gråter i allafall inte blod denna gång och det är jag tacksam för. Lite stolthet måste hon ju ha också!      Men antingen så  är hon redan på G med en ny, eller så vill hon bara knäcka exet, för jag har nog sett att hon har en annan kille på sin visningsbild nu på msn. Men hon hade i allafall vett att vänta tills det tog slut…  Mer än man kan säga om somliga… Ingen nämnd och ingen glömd!  

Men nu är jag TRÖTT på RIKTIGT på detta förbannade sommarlov! Jorå, jag vet, det är bara 1 1/2 vecka kvar nu, men det KÄNNS som en hel evighet! Och jag har  INTE glömt mitt löfte om att dansa på bordet första skoldagen!!! Snacka om Paaaarty.

Tycker faktiskt att den dagen borde bli officiell helgdag för alla föräldrar. Så vi verkligen kan NJUUUUUTA av att ungarna är åter i skolan. Man är ju helt urholkad efter dessa 10 veckor. De första veckorna är man såååå glad. Ooooh, nu ska man ha TID för sina barn, umgås och leka Walt Disney. Man är så glad att få insyn i deras fullständiga liv. Sen kommer ”uppfostringsperioden”. Då man förmanar och ställer krav och försöker göra moraliska och starka individer av sina barn… Och de blir bara mer och mer lata och tycker man är jordens värsta morsa.  De bara latar hela dagarna och tycker allt ska serveras dem på små silverbrickor. Och man börjar tro att man uppfostrat ett gäng som ligger i nära maskopi med djävulen.

De få stunder de inte sover eller slåss med varandra, så stökar de till och öppnar fritidsgård i hemmet! Och man talar med dem för att få dem förstå att livet inte funkar såhär… Efter ytterligare nån vecka får man små utbrott och hela det jävla sommarlovet går en bara på nerverna!!! Sen kommer den tid när man bråkat så mycket att man spyr      när man hör sin egen röst! Då när man varken ser, hör, eller talar om vad de ska göra.

Man bara accepterar att man är en obetald hotellstäderska, pass-upp, kock, kallskänka, diskare and so on… Det brukar ske i ungefär samma veva som alla bankkonton och plånboken är tömda och man tappat allt intresse för att försöka ”hitta på nåt kul!” Däremellan har man förstås haft en 17 ”familje-kris-möten” som slutat jätte-bra, bara för att 2 timmar senare hitta sig själv i samma position igen… Man når liksom inte sina barn längre. Det är som om en osynlig glaskupa som heter ”det-är-sommarlov-lägg-dig-inte-i-mitt-liv” kommer emellan föräldern och barnet!

Och det är bara att acceptera att man är fullständigt inpopulär. Och nedräkningen på sommarlovet är i full gång! Och jag skall absolut genomföra mitt löfte att snällt köra iväg dem till skolan första skoldagen och sen ha en trevlig, befriande dans på bordet!

Ska sen fundera på vilken politiker jag ska försöka påverka till att lägga in ett förslag om lagändring i riksdagen på att fr.om. nästa sommar blir det bara 4-5 veckors sommarlov! Med tanke på responsen jag fick sist jag bloggade om det alldelens för långa sommarlovet, så tycks jag ha folket på min sida, åtminstone alla föräldrar!   Och det borde bli det nya röstfisket inför nästa val! Nedräkningen till skolstarten har börjat; ELVA DAGAR KVAR!!!