I Love My Children!

Ja, inte är det alltid lätt, detta med att ha barn! Men hur man än vänder och vrider på saken så älskar man dem mest av allt! När de är nyfödda och precis kommit med Storken. (Vadå, kom inte ERA med storken?)

Ja, då älskade man dem mest för att man väntat och längtat så länge och för att de var små och ömtåliga och oskyldiga. Sen fortsatte man ju älska dem och då var liksom kärleken där för att man fått känslor för de små liven. Och de var fortfarande beroende av oss i allra högsta grad. Med glädje matade vi dem (utom när tuttarna gjorde så ont att vi skrek rakt ut!) och bytte glatt blöja när de hade gjort ner sig (utom när de hade magsjuka och kl var 3 på natten och vi bytte lösbajsblöjan för 10 gången den natten och vi inte sovit en j-a blund!) När de sen växt ur den åldern så minns jag hur stolt man var när man gick sida vid sida vid sin avkomma på stan och ”alla” beundrade den lilla söta. Sa att de såg ut som små dockor  och man var den stoltaste mamman i stan varje gång. (Fast INTE när man drog dem i armen ut från affärerna, tjutandes och skrikandes för att de inte fick äta Lördagsgodis på Torsdagar!)

  När man hörde andra mammor sitta och beklaga sig över sina ”odjur” och man med ett leende tänkte ”Tur att mina änglar aldrig kommer bli så besvärliga!”    När de ändå blev så besvärliga, så förlät man dem på ett ögonblick när de lade sina knubbiga små armar runt ens hals! När de kom hem från skolan och fröken skrivit att de varit så duktiga i den eller den uppgiften. Hur glad var man inte då? (Fast inte fullt lika glad när samma fröken ringde hem och meddelade att samma unge stulit kakor i lärarummet!) Men det som är så underbart med att ha barn, är att trots alla dessa paranteser i texten ovan, så älskar man dem ändå totalt förbehållslöst! Man skulle inte byta bort dem mot NÃ…GOT eller NÃ…GON unge i hela den vida världen.  (Men vad tror ni man skulle få för dem om man sålde dem? Styck, asså?)

De är liksom ens ALLT och det går inte att föreställa sig ens att man haft ett liv innan dem! Man önskar dem alltid ett bättre liv än man själv haft och man önskar dem alltid det BÄSTA i livet! (Utom när de förstört ens nya högklackade skor, som kostade en halv förmögenhet!) Man kan göra VAD SOM HELST att de ska var lyckliga (utom när de slarvat bort favvo-sminket, som man själv bara använder vid MYCKET SPECIELLA TILLFÄLLEN!!!) Man har med glädje gjort allt som står i ens makt att ge dom en bra grund till ett bra liv!

Man älskar dem mer än man kunnat föreställa sig att man kunde älska en annan människa; Totalt oförbehållslöst!!! (Nåja, kanske inte när de kallat en för nå ´t riktigt fult ord, då!)

Och den kärleken kommer stå i full blom tills den dag man ligger ”six feet under!” Thanks ´God for my children!!! They really teached me LOVE!!! De är helt underbara!!! (Särskilt när de sover…!!!Heehee.)

 6 dagar kvar…

Social comments

Loading Facebook Comments ...

1 svar på ”I Love My Children!

  1. Inkopierade kommentarer:

    Vivvi67:
    Intsämmer helt och fullt med dig. Stämmer det inte lite med – Små barn, små bekymmer. Stora barn, stora bekymmer? Nej, inte fullt ut som tur är… Ha det gott! Mvh Viveca
    den 17 augusti 20:32
    (http://spaces.msn.com/members/anglarfinns/)

    Amoshemlighus:
    Vilken härlig hyllning till dina ungar – det är väl klart man ska vara stolt och glad för de man har, de förgyller livet och gör det värt alla missöden som dyker upp på vägen…jag börjar förstå – min tid kommer nog, förhoppningsvis ;o) Tack för dina varma ord på min sida!! Ha en fortsatt bra vecka! Kram /Amo =)
    den 17 augusti 16:36
    (http://spaces.msn.com/members/amo1978/)

    Cissi
    Hej å tack för besöket på min sida! Jag började läsa din och fastnade på en gång, men lilleman ska hem från dagis och att komma försent med den ursäkten att man läste bloggar, gillas nog inte 😉 Så, jag återkommer! Kram!
    den 17 augusti 15:13
    (http://spaces.msn.com/members/sprallig76/)

    Jenny:
    Jaa, trots allt… Visst älskar man dem *L* Vad vore livet utan dem? Jag skulle (just nu iaf) leva i totalt mörker… Kram Jenny
    den 17 augusti 10:04
    (http://spaces.msn.com/members/psychojenny/)

    SoulwaySun1:
    Det här var ju en riktigt sentimental blogg! Börjar också skolorna i Uppsala idag???;-). Hur var det? Skullde du dansa på bordet???? DET måste du blogga om!!! Kram sötnos du är så go från Soulway
    den 17 augusti 08:59
    (http://spaces.msn.com/members/Soulwaysommar/)

    Onlinemostley:
    Styckepris på ungar har nog sjunkit,,,men ,,,säljer man en bil kan man få mer om man säljer den i delar,,,,Provat det ???? ;)…skoja ba…ja, vad trist livet vore om man inte hade utmaningen att uppfostra ungarna och se vad det blir av dom,,,har man lyckats eller???Det är nog det tuffaste jobbet av alla…inkl, militäryrken etc…tror jag. Kram Disa
    den 17 augusti 08:58
    (http://spaces.msn.com/members/0disa/)

    Sten:
    Kär Vän Har visst nämt det förut, du vet det där med våra barn och andras ungar våra barn är drottningar och kungar Kramar / Sten
    den 16 augusti 22:03
    (http://spaces.msn.com/members/spelsweden/)

Lämna ett svar till Tonårsmorsa Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

No Trackbacks.