Svar på frågor.

Ja, idag är det möte med chefen och kollegorna, naturligtvis har dagis planeringsdag precis idag (vilket jag helt glömt bort, men blev påmind av trevliga dagis-fröken). Men min gulliga pappa rycker in och kommer och hämtar Mabou snart, så jag hinner kanske t.o.m. jobba lite, innan det är dags för mötet…

Fått en massa frågor sista tiden om barnens delaktighet i städningen. Faktum är att jag gjorde ALLT alldelens för länge. Men inte en chans att jag skulle gå tillbaka till det systemet. Det ända rätta är att de hjälper till. Inte nog med att det är de själva som stökar till mest (och deras kompisar), de lär sig också städa och att inte stöka till lika mycket, dessutom har jag ”gått på knäna” tillräckligt många år.

Alla barn har sitt eget rum att städa (utom Mabou, fast han går faktiskt in i sitt eget rum o slänger ner lite leksaker i leksakslådan, när alla andra också städar, dessutom blir han GALEN om han INTE får dammsuga!) . Där ska plockas undan, bytas sängkläder, lägga in tvätt i sina garderober, torka av byråer / speglar. Plockas upp alla saker på golvet och dammsuga och skura. Sen har den äldsta ansvaret för lilla toaletten nere (den-som-städades-med-jag-vet-inte-vad-hela-sommaren, se tidigare blogg.) Mellan-tjejen och yngsta har varannan veckas system. Den ena veckan har den ena stora badrummet, den andra ska bara dammsuga trappen, veckan därpå får de göra tvärt om. Så varannan vecka har de ganska mycket, medan de har lite den andra. Utöver detta så har de också en varje-dag-uppgift. Binta (16) ska hålla snyggt i hallen, Jai (14) ta ut sopor och Isa (12) får hålla snyggt på vardagsrumsbordet.

Mina egna uppgifter på Torsdagar är städa mitt sovrum, vardagsrum, köket, tvätta, laga mat och diska. Utöver detta så ska jag göra Mabou ´s rum, men, i sanningens namn så mutar jag oftast bort det. Jag ger den av tjejerna som vill (detta är alltså frivilligt) 20 spänn för att ta Mabou ´s rum. Oftast är det krig om vem som ska få göra det.

För att få detta att funka, tar tid. Det hade antagligen gått mycket snabbare att göra det själv. Man måste i början gå in i varje rum, lyfta på mattorna, öppna garderoberna. Den första tiden får de göra om sina uppgifter typ 5 ggr. Ingen får gå ut eller ta in kompisar eller sitta vid datorn förrän deras uppgifter är klara. När det gäller deras dagliga uppgift, dras pengar av från månadspengen varje gång de inte gjort sin uppgift. Det måste vara en summa som känns. De två äldsta får avdrag på 20 spänn och Isa en 10:a. När är det läge att börja? Antagligen så tidigt som möjligt, men i början måste man ju hjälpa till, men man får ställa som krav att de måste hjälpa till.

Igår var Mabou rolig. När Isa skulle dammsuga, ropade han till henne ”Jag taj de häj jag, du kan gå och ta mitt jum i stället!” (Tolkning: Jag tar det här jag, du kan gå och ta mitt rum i stället!) Naturligtvis vill han gärna moppa också, vilket blir lite blött. Men då gör vi en deal, han får moppa om jag får vrida ur moppen först. Han får dammsuga om han lägger i leksakerna i sin leksakslåda först.

När de fått in lite rutin, så fixar tjejerna sina uppgifter på ca: en timme, fast de håller ju oftast på med grejer emellan, så det tar ändå flera timmar om de inte ska iväg på nå ´t.  Min städning däremot är oftast inte klar förrän kl. 21-22 på kvällen.

Varför jag valt just Torsdagar är för att det inte är kul att börja helgen med städning, men jag vill ändå ha det fint inför helgen. Dessutom har ingen av dem några fritidsintressen på just Torsdagar. Det bästa är ju på mina barnfria helger och jag kan ha fint hela helgen. Söndagar måste jag oftast dra av med dammsugare och grejer för att veckan inte ska börja i riktigt kaos.

Nå ´n har också ställt frågan över mina barns månadspenger tidigare. Binta har sitt studiebidrag, Jai ska börja få sitt barnbidrag fr.o.m. denna månad och Isa har 200 i månaden, men har ibland en liten bonus, för att hon är väldigt hjälpsam. Hade lovat henne höjd månadspeng från denna månad, men sen fick jag höra att alla hennes kompisar har mellan 150-250 i månaden, så nu ångrar jag mig lite. Isa ´s pengar ska bara räcka till fickpengar, medan Binta och Jai får stå för kläder och fickpengar och allt själva. Mabou får handla vilket lördagsgodis han vill varje Lördag, vilket är lätt, för han väljer oftast bara en kexchoklad och äter sen bara en tredjedel av den.

Ja, nu vet ni alla små snuskiga detaljer om vårat städliv… hihi.

När jag nu ändå gjort en hel ”svara-på-frågor-blogg” så kan jag ju köra fler:

En hade en kommentar också om att han inte fick vara ute till kl 2. när han var 14. Svar: Nä, det fick inte jag heller, om det var nåt särskilt (som det ju var i Uppsala den helgen) fick jag vara ute till tolv på natten, men det fick inte mina föräldrar i den åldern. Sammanfattningsvis; SAKER FÖRÄNDRAS! Finns det organiserade grejer för ungdomar på stan och min 14-åring är där med 10 kompisar och alla andra ska hem när det slutar, då ser jag ingen anledning att min dotter ska ta sig ensam hem sent på kvällen. Jag har inte bil och kan inte lämna mina två andra små barn själva!

Svar till Nettan: Alltså, det kan hända att bloggarna i Juni var mycket roligare, men grejen är den att jag skriver ju inte uppdiktade historier, utan detta är min vardag. I Juni var det verkligen cirkus och det var pojkvänner som fanns och dumpade, det var Spiderman som var riktigt på G, så det är ju klart det är lättare at skriva en rolig blogg om hur man hittar ett par ludna ben i dotterns bäddsoffa, än om hur de kommer hem från skolan, är tjuriga och går ut till sina kompisar. Men egentligen måste jag erkänna att även om bloggarna blir mindre roliga nu, så innebär det ju också att vi har lite mer husfrid här hemma… Vilket JAG föredrar. Dessutom kanske det inte är så kul att upprepa sig om saker man redan skrivit om. Det var kanske kul i EN blogg, men knappast om jag skulle skriva om händelser som upprepar sig varje dag. Så, Nettan! Håll tummarna för att mina barn gör uppror du, så håller jag tummarna för motsatsen (hihi)!

En annan skriver att änglabarn brukar man kalla barn som avlidit. Det är ju helt rätt och jag försöker inte ta det uttrycket ifrån någon som mist sitt barn, men änglar i sig kan ju ha många betydelser ”snälla och goda som änglar”, ”vacker som en ängel”, ”oskuldsfull som en ängel”, ”skyddsängel” etc. Jag tycker mina barn är snälla och söta som änglar (ibland) och tycker jag har rätt att använda det uttrycket om dem då!

Ja, jag är Muslim och tror på Allah, men lever inte helt rättstroget, i likhet med de flesta religiösa människor. Konverterade för många år sedan. La då också till mitt namn Fatou i samma veva, som kommer från Arabiskans Fatime. Innan dess hade jag namnet Carina, som jag fortfarande har kvar som andra-namn. Hoppas alla fått svar på sina frågor.

Förresten! Det hände nåt helt knäckande igår vid storstädningen: Jag bröt av 3 av mina längsta naglar och bling-bling-stenarna ramlade av på två andra! I bland är livet orättvist! Kram!

Social comments

Loading Facebook Comments ...

2 svar på ”Svar på frågor.

  1. Inkopierade kommentarer:

    Sten:
    Uj uj, såpan i Uppsala går vidare, tack och lov att det finns torsdagar och fredagar så att man får läsa om hela härligheten. Men hos er spelar det tydligen ingen roll vilken veckodag det är, full sjhå hela tiden. Vem äter resten av kexchokladen, har mina misstankar. Och sedan det där med naglarna, har tidigare skrivit i denna blogg Om du KLIPPER NAGLARNA så är alla PROBLEM borta. Ha en underbar helg och låt nu dina vildbassingar ta hand om dig. Helgkramar / Sten
    den 16 september 18:38
    (http://spaces.msn.com/members/spelsweden/)

    Sofie:
    Måste bara skriva att du är en heting på att blogga 😉 Grymt mycket pengar dina barn får i månadspeng.. Själv fick jag studiebidraget när jag fyllde 18, (i mars detta året.) Annars levde jag på 300kr.. (Och ja, fick/får betala allt själv, förutom då maten, men handlar jag, så är det jag som betalar.) Hur fasiken klarar du det? Ensamstående o allt, jobbar du som Perssons sekreterare eller? 😉 höhö Men ni verkar ju vara en ascool familj iaf. 🙂 Yeah.
    den 16 september 16:19
    (http://hullten.blogg.se)

    Agneta:
    Hmmm….jag tror att jag skämmer bort min 9-åring rejält. Jag gör det mesta här hemma själv, men inser att det nog är dags att ställa litet sunda & rimliga krav på den lilla herren. Tack för att ni öppnat mina ögon *S* Det är ju egentligen självklart att han borde hjälpa till med något (åldersadekvat) här hemma, men jag har antagligen fastnat i ”det-går-snabbare-om-jag-gör-det-själv-och-jag-orkar-inte-tjata” systemet. Dags för uppgradering!!! Tänk vad tacksam han kommer bli när jag berättar den nyheten… 😉 Agneta
    den 16 september 12:20
    (http://spaces.msn.com/members/dagligen/)

    Nilla:
    Ahh nu hann hon avsluta innan mig.Skit med men jag var nästan först HHIHI
    den 16 september 11:45

    3413Mamma:
    Nej det var inte jag som undrat.Men det spelar ingen roll för det var kul att få läsa det FÖRST.Hihi.Jo mina barn har också samma sysslor kan man säga.Min son 14 städar sitt rum dammar och dyl.Men jag tar golvet,sen tömmer han diskmaskinen varje dag.Och plockar in sin tvätt när där är en lagom hög.Och givetvis bäddar rent i sängen själv.Dottern gör det samma men tar då även golvet själv.Men henne får man nästan stoppa för hon skulle kunna bädda rent varje dag.Därför min tvätt.M bara håller typ4 år.Haha men tvättar hjälper även dottern till med.Hon kan även storstäda hela huset självmant.Sonen får då 400 kr i månaden.Och dottern 300/månaden.Men de köper vettiga grejor enligt mig.Dottern lägger ofta allt på kläder.Och sonen på datagrejor eller spel.Det jag med får glädje av.Bla fick jag hans mus nu när han köpte ny.Önskar dig en trevlig helg kramNilla
    den 16 september 11:44
    (http://spaces.msn.com/members/nilla2/)

    romywebb:
    Hej igen, du får inte skriva så mycket. Hinner ju inte läsa. Men ok, nu gjorde jag det. Tja, när barnen är små så vill de göra allt men få inte, när de är större så ska de göra men vill inte. Puhh vilken värld 😉 Vet du vad, jag tycker så fruktansvärd synd om dig att dina diamanter har ramlad av. Och naglarna därtill. Lider med dig.Förstår hur du måste känner dig nu. Amputerad som en, nej vill inte säga det. Men du, du klara det ändå. Upp med hakan även om halsen är skitig. Tryckiss *Romy*
    den 16 september 11:39
    (http://spaces.msn.com/members/romywebb/)

  2. Pingback: Att känna kändisar.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

  1. […] och jag hade samma umgänge i tonåren. (Fast på den tiden hette hon Kim och jag Carina! Klicka på länken och läs näst sista stycket i den bloggen, för att läsa mer om mitt […]