Bara en macka!

Kom helt plötsligt att tänka på något som hände väldigt många år tillbaka! Det var bara mina två äldsta barn som var födda då. Binta var tre år och Jai 1 år. Vi var i Afrika, närmare bestämt i Gambia och vi stannade där nära ett halvår. Men det här skedde precis i början av vår tid där. Ginger

På dagarna när jag stod och tvättade kläder (Ja, för hand, även tygblöjorna, wäka) så brukade jag låta en ung kille som hette Pascal passa mina barn , så jag skulle hinna göra hushållssysslor. Nu var inte Binta den allra lugnaste 3-åringen, så det var inte så lätt att hålla reda på henne alla gånger.

Så en dag kom Pascal och ropade ”Binta is gone, I cant find her!” Vi började leta, men hon var inte hos ngn granne och inte på våran gård och typ ingenstans. Till slut kom vi på att hon kanske öppnat bakdörren till gården och var ute vid vägen.

Pascal sprang dit och kom tack och lov tillbaka med henne. Han hade hittat henne inne på ”Klas fastfood”. Klas fastfood låg nära gården vi då bodde på. Det var en äldre svensk man som ägde det. Han hade haft hotell-rörelse i Liberia i 27 år, men vid inbördeskriget där, så hade han förlorat allt, flytt och hamnat i Gambia där han alltså öppnat en fastfood-restaurang. Klas var en rolig man och mycket stolt över att vara en ”Söder-kis från Stockholm”, som han uttryckte det. Hippie 1

Lite senare samma dag som Binta försvann, tog jag med barnen till Klas fastfood för att handla lite käk. När vi kom in kom Klas stormandes emot oss: ”Är det DU som är den här tjejens mamma?” Utbrast han. ”Ja, jo, jag hörde att det var hit hon rymde idag” stammade jag (Vad HAR hon nu ställt till med, tänkte jag inom mig). ”Om du visste vilket bryderi vi hade för den här tjejens skull! När hon kom in här , frågade jag på engelska vad hon ville, men ungen svarade ju inte, jag försökte med lite Franska, men hon teg som muren. Jag hämtade lite personal som prövade olika stam-språk med henne, men hon bara teg. När jag inte fick ur jäntan ett ord, så gav jag upp. Jag slog ut med armarna och sa ´; men vad vill du då, unge, på Svenska, och DÃ… öppnar hon munnen och säger på klingande ren Svenska: Jag vill bara ha en macka, jag!”

Ja, ibland är ungar så enkla, jag tror det är vi vuxna som är så extremt komplicerade. Vi tänker sällan på det enkla, självklara.

För övrigt har jag hört att denna Klas gått bort, så jag lämnar här min sista hälsning till honom: Rest in Peace, Klas!

Goodbye

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

Social comments

Loading Facebook Comments ...

4 reaktion på “Bara en macka!

  1. Inkopierade kommentarer:

    jessica:
    Hej Fatou Om jag ska vara ärlig så har jag aldrig vart inne och läst på nån av dina bloggar men nu har jag det och jag måste erkänna att du har gjort ett bra jobb.. =) Har inte vetat hur man kommit in på dom men nu visade Ferhat mig =) *känner mig dum* haha men vi ses *host*när jag kommer hem från turkiet *host* ha det bra i kylan kram Jessica 😉
    den 29 september 18:02

    Winniethepooh2842:
    nemen va gulligt!! såna minnen du har!! Kul!! dessa barn slutar aldig förvåna en inte ens när dem e stora!!!! kram på er Annika
    den 29 september 12:09
    (http://spaces.msn.com/members/bears641/)

    Jenny:
    Haha, underbar historia! Kan tänka mig hans förvåning! 🙂
    den 28 september 21:38
    (http://jen.blogg.se)

    envisa_country_ladyn:
    Hej kikar in lite snabbt här läggetr till dig så jag kan läsa jag orkar inte läsa idag bara lämnar en hälsning ha det bra gunilla
    den 28 september 20:12
    (http://spaces.msn.com/members/envisagunillafemtiosju/)

    Sten:
    Idag blev det ingen kvällslektyr fick göra ett tidigt besök. Inte mindre roligt för det. Det är sådana här gobitar du får ta fram när det börjar gå lite väl hett till. tänker på bråket med klädstorlekar. Kram / Sten
    den 28 september 17:01
    (http://spaces.msn.com/members/spelsweden/)

    19_Marie_66:
    Jaa, du vilken historia. Har själv varit med om det när min dotter försvann från H&M i Globen. Vi trodde att hon satt med sin syster och tittade på film(som dom brukar ha på barnavd.) men när vi kom dit var hon borta och Amanda visste inte var hon var.Detta skedde på 2 minuter ca. Efter en stunds letande så gick vi ut ur butiken och fick då se att en tant kom med henne ifrån garaget!!! Hon hade irrat runt ute i garaget och gråtit så damen i fråga hade tagit med henne in i Globen igen för att kolla om det var någon som saknade henne. OjOj, vad jag var skärrad, mådde dåligt flera dagar efteråt närjag tänkte på vad som kunde ha hänt. Lite konstigt igentligen, varför tänker man på saker som kunde ha hänt?! Kram//Marie
    den 28 september 15:57
    (http://spaces.msn.com/members/mariewikstrom/)

    Lena16678:
    Hej, hej! Tack för inlägget! 🙂 Försöker hålla bloggen uppdaterad så mkt som det bara går! Ett bra sätt att skriva av sig sina tankar på! Ha det bra! Ps. Intressant gräl… *ler* Man vet vad man har att vänta sig när den dagen väl kommer! 😉 Ds. // Skorpan
    den 28 september 15:37
    (http://spaces.msn.com/members/lenaryttar/)

    Jenny:
    Vilken underbar historia! :))
    den 28 september 13:41
    (http://spaces.msn.com/members/jennysbloggiblogg/)

    Anna_Lys:
    Hi hi … förresten jag var i Banjul några veckor på 70-talet … underbara människor där 😀 Kram, Anna-Lys
    den 28 september 12:34
    (http://spaces.msn.com/members/Anna-Lys/)

    megadiamant:
    Det kommer säkert att visa sig…
    den 28 september 12:24
    (http://spaces.msn.com/members/livetoday2002/)

    Ulrica_Bladh:
    *S* ja det låter precis som en berättelse som min mamma berättade för mig för några år sedan, om vad som hände mig eller rättare sakt vad jag hittade på när jag var runt 3 år. Jag var heller inte den lugnaste lilla krabaten när jag var liten till skillnad mot min syster som vavr ängeln själv hmm. Min mamma o jag var o handlade o när mamma höll på att packa ner alla varorna o kassarna så på något sätt lyckades jag smita iväg. Min mamma som fick panik av detta började att leta o leta efter mig, men hittade mig inte någon stanns alls. Det gick så långt att hon tom fick polisanmäla mig som försvunnen. Men när hon gick från polissationen så kommer jag där glad i hågen med en gammal dam i handen o är hur glad som helst. Min mamma som då blir så överlyckilg att se mig tackar denna damen för all hjälp o bjuder mig på caffé efteråt o jag fick välja precis vad jag ville där, så det blev en vaniljbulle. Så det kanske inte är konstigt att man gillar dem än idag. Men fy så skraj jag blev när hon berättade detta för mig, tänk om det inte gått så bra som det gick, många tankar han flyga genom skallen o gör det än idag när man tänker på det hur illa det kunde gått. Ha de gött. Kramar Ulrica
    den 28 september 11:01
    (http://spaces.msn.com/members/FruBladhsSida/)

    romywebb:
    Lockylocki igen! Då du har saknad mina baiga kommentos måste jag ju flyga in här och lämna nåt sånt. Hoppas för din del att det är ett anständigt ord. Eller ball eller nåt sånt. Är det teenagersklänger? Vet du, jag har ju inte kommit ens i kindergarden. Hur i all sin dar ska jag grabba detta? Alltsåå du har ju rätt igen med vuxna och sällan och enkelt tänkande. Du är ta mig sikken en Smartis Tjej. Hoppas du förstår de innebörden i detta ord. De är flera. Skulle det mot min förväntan inte vara uppenbart och enkelt, hehe, fråga mig så vill jag svara öppet och ärligt. Puhh, nu slutar jag annars hittar jag inte vägen ut här. Have a nice day anyway *R*
    den 28 september 10:14
    (http://spaces.msn.com/members/romywebb/)

    RättOrdPåRättPlats:
    Hahahah.. först rådjuret och nu det här! Har du fler godingar på lager? Problemet med dotterns matsäck är inte hennes hunger, utan att hon bestämt ska dela med alla som glömde mat. Alltså en fröken, två killar i femman, lilla rödhåriga tjejen i trean och nån stackars etta som nästan dog när hon pratatde med honom.. typ. DÄRFÖR skickar jag med så mycket mat 🙂 Kram
    den 28 september 09:20
    (http://spaces.msn.com/members/keismeil/)

    Onlinemostley:
    Så rart 🙂 Vilke tur att ni hitta na då…Hujja,,det värsta som finns är när dom ´ränner iväg så där. kram //Disa
    den 28 september 08:05
    (http://spaces.msn.com/members/0disa/)

  2. Pingback: Mer resfeber för nästa barn… » Tonårsmorsa

  3. Pingback: Tonårsmorsa » Min dröm är nästan på väg att gå i uppfyllelse…

  4. Pingback: Reseberättelse del 1

Välkommen att kommentera. Du kan välja om du vill kommentera med wordpress, facebook eller google+ genom att klicka på de små ikonerna ovan. Håll god ton, inga personangrepp och håll dig till ämnet och inom lagens ramar. Alla kommentarer är modererade och godkänns så snart jag får möjlighet. Kommentera gärna i stort och smått. Jag försöker svara på alla kommentarer, men ibland kan det dröja lite. Ordet är fritt, ordet är ditt!

  1. […] nog med att jag ska skicka min unga dotter dit, hon har inte varit där sedan hon var tre år!! Redan då levde hon farligt i Gambia! Hur det ska gå denna gång, vågar jag knappt tänka […]

  2. […] inte en särskild lätt tid för mig, dels för att jag låg i skilsmässa och helt plötsligt stod ensam med två små barn. Att jag var 20 år och nästan ett barn själv (även om jag inte ansåg det då) gjorde inte […]

  3. […] det här var alltså något annat. För första gången sedan 1992 fick jag möjlighet att resa till Gambia tillsammans med alla mina barn på en riktig semester. […]