Okej, nu är vi tillbaka från Stockholm. Visserligen utan röst, men just därför passar det ju jättebra att jag bloggar, för då blir det ju som att jag ”snackar” fast jag skriver… Det här är ett problem. Min son Mabou ringde mig för tredje gången idag. Varje gång säger han; ”Får jag prata med mamma?” Jag (viskande): ”Ja, det ÄR mamma!” Mabou: ”Nej, men jag vill prata med MIN, alltså min RIKTIGA mamma!” Jag: ”Men det är JAG; Mabou, mamma!” Mabou: ”Är det Jai?” Jag: ”Nej, det är mamma! Jag har tappat rösten!” Mabou: ”Har mamma tappat rösten?” Jag; ”Ja, JAG har tappat. Det ÄR mamma!” Mabou: ”Ja, men Jai, får jag prata med mamma i stället?”
Han vägrar verkligen inse att det är jag! Nu undrar kanske någon varför jag tappat rösten? Kanske tror ni jag stod längst fram och skrek under koserten? Nej, nej, nej! I ´ve been there and done that!
Men min svägerska Karin lurade upp mig i en karusell på Grönan, nämligen KATA-FUCKING-PULTEN! Och härmed utfärdar jag en allmän varning för den karusellen. Jag trodde först och främst att den skickade mig rakt upp i himlen. Sen ner i helvetet igen med samma fruktansvärda fart! Tydligen hade jag skrikit under hela resan mellan himmel och helvete: ”Oway,oway, oway, oway, oway, oway” Därefter hade jag förbannat min svägerska Karin, för att slutligen skrika; ”Jag vill hem, jag vill hem, jag vill hem!”
När jag kom ner på marken så grät jag hysteriskt. Barnen och brorsan skrattade så de vek sig. De trodde jag grät av rädsla, vilket inte alls var fallet. Jag grät av fullständig, total lycka över att stå på fast mark igen, men framför allt över det faktum att jag var vid LIV! Jag skakade i över 10 minuter efter nedkomsten och jag satte mig rakt ner på marken, då knäna vek sig!
Alla barnen, mitt bonus brorsbarn. (Karin ´s son) och brorsan sa att det bara varit jag som hördes. Att jag skrikit över hela Gröna Lund…
Efter den totala skräckupplevelsen så måste jag erkänna att det blev bara Lustiga Huset för min del. Och skulle jag NÅGONSIN komma på TANKEN att åka något annat på något tivoli, så glöm inte påminna mig om färden mellan himmel och helvete!
Säg bara: KATA-FUCKING-PULTEN!
Läs även andra bloggares åsikter om gröna lund, katapulten, karusell,
Inkopierade kommentarer:
#1 Kommentar från Linda Culibrk (svar):
Ã…hh stackare… skickar kram. Den där verkar livsfarlig.
Olämpligt? Tipsa moderator!Skrivet 4 juli 2006, klockan 18:59
#2 Kommentar från *Nyfiken* (svar):
haha, hjälper väl kanske inte att säga att det e precis sånna som gör att jag tycker det är värt att gå till Gröna Lund eller Liseberg. Allt som kittlar lite i magen… Men glad för din skull att du kom ner vid liv.
Olämpligt? Tipsa moderator!Skrivet 4 juli 2006, klockan 19:03
#3 Kommentar från Tonårsmorsa:
*Nyfiken* : Är du sån där Kamakazi-pilot också? Hahaha…
Linda: Mitt första ord i morse (som i och för sig ingen hörde, eftersom jag inte har någon röst kvar: ”Allah Akbar*!”
Allah akbar*=Gud är stor!
Olämpligt? Tipsa moderator!Skrivet 4 juli 2006, klockan 20:39
#4 Kommentar från *Nyfiken* (svar):
haha, nej inte direkt. MEn gillar sånt där det kittlar lite i magen. Gillar fart och fläkt. Och de flesta som känner mig har kallat mig både galen och helt knäpp, men men, det kan jag väl gå med på så länge jag hittar nåt positivt i det hela. 😛
Olämpligt? Tipsa moderator!Skrivet 4 juli 2006, klockan 20:57
#5 Kommentar från Londa (svar):
Känner igen känslan. Tur att du inte testade fritt fall före katapulten, för tro det eller ej – den är snäppet värre. Det är så dödsångest stavas. Efter den var katapulten riktigt rolig. Ã…kte tre gånger på raken i fjol! 😉
Olämpligt? Tipsa moderator!Skrivet 4 juli 2006, klockan 21:47
#6 Kommentar från UnderCover (svar):
Fy 17, för mej räcker det att bara läsa om K-F-P-upplevelsen *ryser* Ingenting för mej det där.
Olämpligt? Tipsa moderator!Skrivet 4 juli 2006, klockan 22:02
#7 Kommentar från Samira (svar):
Hahahahha, din son är ju hur rolig som helst. Jag har nyss suttit o läst allt till min sambo och han skrattade också.
Och gällande karusellen.. hehe.. du låter som min mamma.. dock är hon inte så högljudd, men jag är. Det ska man vara. Länge leve, tonårsmorsan som alltid får mig att le och skratta med sina inlägg.
Olämpligt? Tipsa moderator!Skrivet 4 juli 2006, klockan 22:43
#8 Kommentar från Nejma (svar):
Näää FYYYY! Den där får dom inte upp mej i levande, inte ens under pistolhot. Jag är verkligen en jättefegis när det gäller såna där ”attraktioner”. Vikingagungan är väl det läskigaste jag åker. Jo, och så tvingar barnen mej att åka Nyckelpigan med dom, där går definitivt min gräns. Maken tycker att jag är billig i drift. Jag vet inte riktigt om det är någon komplimang eller inte…
/Nejma
Olämpligt? Tipsa moderator!Skrivet 5 juli 2006, klockan 06:02
#9 Kommentar från Tonårsmorsa:
Som sagt, Nejma; NEVER AGAIN! NEVER!
Olämpligt? Tipsa moderator!Skrivet 5 juli 2006, klockan 12:01
Pingback: Tonårsmorsa » Juni månad för tre år sedan…
Pingback: Tivoli och Bröllopsdag för hela slanten | Tonårsmorsa – Fatou