Tack till mina barn för alla tårar och alla skratt!

Har fått massor av flashbacks och deja ´vu i helgen av mitt barnpassande… Detta är alltså prinsen och prinsessan som jag passat. Vi har haft det underbart, men som jag berört i tidigare blogg, så är jag nog inte så alert som jag en gång var…

Att ha en ettåring här hemma har varit… hmmm… vad ska jag säga?   Energigivande, kanske?

Jag vill understryka att det är lättsamma barn jag passat, mer än jag kan säga om mina egna…

Problemet har snarare varit jag själv. Jag hade verkligen glömt hur mycket energi det finns hos en ettåring. Hur mycket koll man måste ha. Hur man inte kan diska, städa undan, laga mat etc. samtidigt som man har full koll…

I helgen har jag använt den lätta lösningen, det heter Burger King, korv med bröd etc.

I morgon ska jag ge mig på pannkakor, men vi har inte sett var det slutar ännu…hehe…

Men allt detta har alltså gett mig flashbacks med stora mått.

Idag när jag sprang efter den lille tjejen som jag kallar Kamelen, eftersom det är mycket roligare att säga än Kornelia… så såg jag mig själv för 12 år sedan, springande efter min hyperaktiva och supervilda Binta, då 5 år, Jai, då 3 år och lilla Isa då 1 år. Det var SVETTIGT!!

Jag ser framför mig hur jag alltid var på springande fot, alltid i försök att trolla fram en tredje hand, eftersom jag bara hade två händer men tre barn att försöka hålla koll på.

Men jag minns också kvällar när jag fått barnen att somna, hur jag sjönk ihop i soffan, med tårarna rinnande, såg mig runt i hemmet på det kaos barnen skapat med den totala känslan av otillräcklighet… Ändå torkade jag tårarna, gick in och ställde mig vid disken, drog fram dammsugaren, trots att jag visst att det skulle ta många timmar att röja upp och det betydde få timmar att sova…

Det vore skönt att slå mig för bröstet och säga ”I did it!” Men det vore långt i från sanningen. Jag vänder mig i stället till en högre makt (kalla det vad ni vill!) Och säger TACK! Tack för att du hjälpte mig, inte bara behålla mitt förstånd, utan framför allt TACK för att du hjälpte mig hålla mina barn vid liv, från faror, från det som ett obevakat ögonblick kunde ha kostat mig resten av mitt liv i sorg och smärta!

Och tack till mina barn, för att ni inte bara drev mig till tårar ibland, men framför allt för alla skratt ni gett mig! Det var värt varenda sekund!

Allah Akbar!

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Social comments

Loading Facebook Comments ...

1 svar på ”Tack till mina barn för alla tårar och alla skratt!

  1. Inkopierade kommentarer:

    #1 Kommentar från Kimberly (svar):

    Så skönt du har haft det, jag längtar faktiskt tills jag får barnbarn så jag kan få vara barnvakt, av någon konstig anledning tror jag man lättare skämmer bort sitt barnbarn än sina egna.

    Olämpligt? Tipsa moderator!Skrivet 22 juli 2006, klockan 22:56

    #2 Kommentar från Svava (svar):

    Ja så är det säkert, Kimpan 🙂

    Ja det låter som en skön dag!

    Ha det bra!

    Olämpligt? Tipsa moderator!Skrivet 22 juli 2006, klockan 23:05

    #3 Kommentar från HexiaDeTrix (svar):

    haha nepp!! bara till att öva tills man är bäst serru 🙂 jag vann en miljon jag, ploppade ut en ur skrivaren min!!;)

    Olämpligt? Tipsa moderator!Skrivet 22 juli 2006, klockan 23:07

    #4 Kommentar från Tonårsmorsa:

    Kimberly: Tror det stämmer, min mamma säger i alla fall att det stämmer. Själv hopppas jag på att få vänta ett tag till på den erfarenheten. Men hittills har jag goda erfarenheter av att vara faster. Man kan gosa i ett par dagar, sedan ”lämna tillbaka dem” när man behöver få sova ut ibland…! 🙂 Toppen! Kram!

    Olämpligt? Tipsa moderator!Skrivet 22 juli 2006, klockan 23:07

    #5 Kommentar från Vendettanbettan…. (svar):

    Vilken berättelse, som om jag varit där…

    Fantastiskt,
    kram till er alla (Allah Akbar)

    Olämpligt? Tipsa moderator!Skrivet 23 juli 2006, klockan 16:31

    #6 Kommentar från Elisabeth Hallström (svar):

    Jag applåderar dig som uppfostrar 3 små liv. Själv orkar jag knappt krypa till sängen efter en dag med mitt lilla vilddjur (1-år). Om jag tänkte efter skulle jag nog inse att hennes pappa har rätt som säger att vi kommer svimma av om vi skulle skaffa en till liten Emmies, men så tittar jag på henne när hon sover …

    Olämpligt? Tipsa moderator!Skrivet 23 juli 2006, klockan 21:36

    #7 Kommentar från Elisabeth Hallström (svar):

    4 små rackare är ännu mer imponerande än 3, människor borde få lite mera kred för att vara bra föräldrar. Trots allt är det ju världens svåraste jobb med världens mest krävande arbetsgivare. + och – är att man inte kan få sparken samtidigt som man inte kan säga upp sig!

    Olämpligt? Tipsa moderator!Skrivet 23 juli 2006, klockan 22:48

Välkommen att kommentera. Du kan välja om du vill kommentera med wordpress, facebook eller google+ genom att klicka på de små ikonerna ovan. Håll god ton, inga personangrepp och håll dig till ämnet och inom lagens ramar. Alla kommentarer är modererade och godkänns så snart jag får möjlighet. Kommentera gärna i stort och smått. Jag försöker svara på alla kommentarer, men ibland kan det dröja lite. Ordet är fritt, ordet är ditt!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

No Trackbacks.