I natt var jag världens sämsta morsa. Jag kände verkligen så!

Inte för något särskilt som hänt, men ibland ramlar liksom allt ner på ens axlar. Jag beklagar mig aldrig för att jag är ensamstående, då det är något jag valt själv. Men det finns vissa tillfällen som man tar på sig mycket mer skuld inför sin föräldrarroll som ensamstående än man gör när man är gift/sambo.

Och den där känslan av otillräcklighet. Vid en viss ålder så har barnen också lärt sig vad som är en förälders ömma punkt, särskilt som ensamstående.

Jag tycker själv att jag har ett bra liv och i stort är jag väldigt nöjd med det liv jag lever med mina barn. Men, som min mamma brukar säga; vill man ha dåligt samvete så är det bästa sättet att skaffa barn.

Jag håller med!

Att ha barn är ett stort ansvar och vi gör alla våra fel. Det som är tungt i den ensamma förälderns värld är att man (jag) fattar besluten själv, blir det fel finns liksom ingen att skylla på. När man tvekar har man inte heller någon att bolla ideerna med på samma sätt.

Jag beklagar mig inte! Vi har det i stort väldigt bra! Vi har öppna dialoger hemma vilket är det viktigaste för mig. Det är en medveten strävan jag haft sedan flickorna var små. Sen har jag förstås ändå regler där de INTE kan vara med och påverka eller kompromissa. Men jag vill ha dialog med mina barn. Det är viktigt för mig!

Sedan finns det också fördelar med att vara ensamstående. Jag kan lägga all kvalitetstid på barnen. Det blir inte heller konflikter om HUR barnen ska uppfostras.

När de är med sina pappor, så får de bestämma, men här hemma bestämmer jag. Sedan är vi faktiskt väldigt överens i uppfostringsfrågor, så det är inget problem!

Men, som sagt; det finns dagar när jag känner mig som en helt värdelös morsa. Tack och lov finns det också dagar när jag känner mig som en supermama!

Sedan måste jag säga att behovet blir mindre och mindre ju äldre jag blir, att bolla olika frågor. Vilket antagligen beror på att man blir mer trygg i sin föräldrarroll.

När jag tänker efter så har jag nu varit morsa i halva mitt liv!

Jag skulle inte vilja byta bort en dag!