Två otroligt gripande kommentarer!

Jag har fått två riktigt gripande kommentarer idag. Nog för att jag är ”Fröken lipsill” men guuud så jag har gråtit…! Två av barnen har kommit för att trösta… Jag kunde inte sluta lipa. Sedan fick min ena dotter komma och läsa dikterna på ena hemsidan som en av kommenterarna länkat till, för jag såg inget för alla tårar…

Livsöden… livsöden som får mig att undra; hur starka kan människor bli?

Er det gäller, jag har skrivit till er båda, så jag tror ni vet vilka det gäller! Tack!

Social comments

Loading Facebook Comments ...

1 svar på ”Två otroligt gripande kommentarer!

  1. Inkopierade kommentarer:

    #1 Kommentar från Anneli (svar):

    Vaa?

    Olämpligt? Tipsa moderator!Skrivet 11 september 2006, klockan 23:56

    #2 Kommentar från Tonårsmorsa:

    Anneli: De finns i kommentarerna två bloggar ner och heter Tuija, Matias mamma och Kristin!

    Olämpligt? Tipsa moderator!Skrivet 12 september 2006, klockan 00:00

    #3 Kommentar från Tuija (svar):

    Livsöden..Har aldrig tänkt så.. Du får mig att fundera lite annorlunda också, vilket är bra för mig. Livsöde.. Det här är mitt livsöde, jag lever i det varje dag, men har aldrig tänkt på att det är _mitt_ öde, livsöde. Att det blev såhär, är såhär.. Jag fortsätter fungera och jag är inte ett dugg starkare än någon annan, jag tvingas vara i detta. Finns inget annat jag kan göra – bara vara i det som sker/skedde, det som är, det som var det som inte blev.

    Tack, snälla fina du att du har tagit del av mig och Matias liv, samt barnen, de smås liv, hur vi har det.

    Kram till dig Tuija

    Olämpligt? Tipsa moderator!Skrivet 12 september 2006, klockan 23:21

    #4 Kommentar från Tonårsmorsa:

    Tuija: Ja, allt beror ju på hur man ser det. Själv tror jag ganska mycket på just ödet, att saker och ting ”tilldelas” oss för de egenskaper vi har, eller behöver utvecklas. Men alla har ju sin tro… Fast sen tror jag visst att man är stark om man handskas med stora personliga katastrofer och ändå orkar gå vidare…! Tycker du verkar jättestark!! Men det är svårt med sorg. Det som tröstar den ena är inte alls någon tröst för nästa, tror det är därför vi är så rädda att tala om sirg! Tack för att du delar med dig och gett mig en liten, liten inblick! Kram till dig!

    Olämpligt? Tipsa moderator!Skrivet 13 september 2006, klockan 08:06

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

No Trackbacks.