Våldtäktsdiskussion och att vara Ung tjej och må dåligt! // Tonårsmorsa.

Idag efter middagen satt jag kvar med Jai och hennes kompis ”S” vid köksbordet.   Jag sa att jag gärna skulle vilja gå och se den nya ungdomsfilmen med Isatou, som Jai och ”S” var och kollade på förra veckan och Binta skulle gå och se ikväll. Jag tror den heter ”Säg att du älskar mig”. Hur som helst så handlar den om en tjej   (Fatou:-)) som blir våldtagen.

Vi kom därför naturligt in på detta med våldtäkt, jag försöker så ofta som möjligt ta upp med mina tjejer om ”allvarliga ämnen” för att försöka pränta in i dem att jag vill att de ska våga ta upp något allvarligt med mig eller annan vuxen om det skulle hända dem.

Särskilt viktigt känns det med just Jai, eftersom jag ofta får en känsla av hon är den som helst inte berättar saker för vuxenvärlden. Men i denna diskussion sa hon till sin kompis; ” Allt sånt där viktigt känner jag att jag kan prata med min mamma om och jag vet att jag skulle göra det, för hon skulle fatta!”

Jag hoppas verkligen att det är så!   Fast det viktigaste för mig är inte att de pratar med just mig, utan att de känner förtroende för NÃ…GON vuxen! För det finns saker som man ska dela med sig med vuxenvärlden, som man inte ska gå och hålla inom sig och bära i ensamhet.

Det viktigaste är att barn och ungdomar känner trygghet för vuxenvärlden och att även om de upplever att någon ”sviker” så ska de ändå känna att det finns vuxna de kan vända sig till.

Den här bloggen skriver jag egentligen inte för att beskriva vår familjesituation, utan den vänder sig direkt till de unga tjejer som jag vet läser min blogg. Jag är själv förvånad att ni är så många och att många av er mår så dåligt!   Men det jag vill ha sagt till er är att om ni inte kan vända er till era föräldrar, försök finna någon annan vuxen att känna förtroende för. En skolkurator, en granne, en kompis förälder eller vem det än vara må.

Att må dåligt i Tonåren är väldigt vanligt, jag har själv nämnt för länge sedan att jag själv mådde riktigt dåligt under mina tonår. Tack och lov går den delen oftast över. Vad än som hänt i ens barndom som man inte kunnat styra över, så har man förr eller senare ett ansvar för att göra det bästa av situationen, men ofta kan man inte göra det själv, man behöver finna ”verktyg” som får en att må bättre! Försök ta hjälp av en vuxen, det är därför vi finns här.

För mig kan det vara svårt att på långt håll försöka hjälpa, men det finns hjälp närmre än ni tror. Sök hjälp, för att slippa må så dåligt. Ju tidigare desto bättre.

Ta kontakt med skolkurator eller skolsköterska och tala om hur dåligt ni faktiskt mår. Ni är långt ifrån ensamma!

Oavsett vad ni mår dåligt för, så går det   att må bättre, men ibland krävs det hjälp, var inte rädd för att be om den!

Social comments

Loading Facebook Comments ...

1 svar på ”Våldtäktsdiskussion och att vara Ung tjej och må dåligt! // Tonårsmorsa.

  1. Inkopierade kommentarer:

    #1 Kommentar från Anneli (svar):

    Vad gullig du är, hopaps dina barn förstår att du är underbar.

    Olämpligt? Tipsa moderator!Skrivet 16 september 2006, klockan 00:15

    #2 Kommentar från Vimsan (svar):

    Oj vad bra skrivet.

    Jag blev utsatt för gruppvåldtäkt när jag var 15 år. Vågade aldrig polisanmäla för de skrämde mig med att de skulle döda min bror först sedan vänner och sedan mig om jag berättade.

    Skrämd och ledsen sa jag ALDRIG någonting om detta.

    Men visst kom det en reaktion. Jag ställde mig framför spegeln och rev mig med en synål i ansiktet för jag hatade mig själv i det läget.
    Jag mådde skitdåligt. Den händelsen har också gjort att jag haft svårt för sex.

    Mamma blev helt hysterisk när jag gjorde detta o körde iväg mig till en socialassistent som SKÄLLDE ut mig i stil med ”ser du inte att du gör din mamma upprörd när du gör sånt här, varför gjorde du så” och hon hade en sådan hemsk ton så inte sjutton berättade jag något.

    På den tiden fungerade nog Socialförvaltningen lite annorlunda än idag, idag tycker jag att många är alldeles för passiva i stället.

    Mamma var tyvärr enbart intresserad av min bror hur det gick för honom i skolan m.m och såg knappt åt mitt håll tyvärr. Det var inte roligt att växa upp som ett ”black sheap” Men jag försökte lösa det på mitt sätt. Rymma hemifrån två gånger till exempel. Vilket också är fel.

    Men jag berättade aldrig för Mamma eller Pappa.

    Sedan gjorde det inte saken mycket bättre att en kompis till Pappa på vår lantgård på en födelsedag vi firade där gjorde sexuella anspelningar på mig. Det vågade jag heller inte berätta. Det var min Pappas bäste vän, ingen skulle tro mig tänkte jag.

    När jag äntligen berättade det för Mamma som bara var några månader sen om bägge händelserna fick jag till svar. JAHA, o hur gick det till.

    När jag fick det svaret förstod jag varför jag aldrig hade berättat det. Jag hade förmodligetn känslan av att det var just den reaktionen jag skulle få av Mamma.

    Jag har fina barndomsminnen ändå, Jag blev liksom Pappas flicka och vi hittade alltid på mycket tillsammans. Han var pressfotograf och fixade bl.a att vi kunde se Diana Ross & The Supremes när de var i Malmö. Mitt livs största upplevelse än idag faktiskt. 13 år var jag och satt på första parkett bland en massa journalister. Det var en pressplats pappa ordnat till mig 🙂

    Jag har heller aldrig tyckt illa om min bror för att han blev särbehandlad medan jag fick skuld för allt som hände. Han kunde ju inte hjälpa det.

    Nej var jag går på.

    Men våldtäkt berör mig väldigt starkt eftersom jag har upplevt det och även blev våldtagen av min dåvarande kille, det liksom sprack i hela kroppen på mig när han gjorde det. Han slog mig så jag liknade Muhammed Ali efter en match. Var på vårdcentralen och tog bilder dagen efter och givetvis POLISANMÄLDE jag händelsen.

    Icke där blev något hans ord mot mitt, och jag undrar varför de låter manliga poliser förhöra en. Man blev ju totalt knäppförklarad.
    Han sa bl.a att man inte kan bli våldtagen av sin kille. (min kille DÃ… EX för jag lämnade honom)sa ju att jag gått med på det.

    Det blev i alla fall ingenting, sedan för jag lämnade honom för denna sak blev jag utsatt för mordhot m.m inte bara av han utan hela hans familj så jag fick flytta ifrån stan för jag var rädd om min familj. De försökte kidnappa min yngsta dotter en gång.

    Se upp med knäppa karlar när de kommer , den snällaste kan vara ett svin rent ut sagt.

    Jag har varit väldigt överbeskyddande när det gäller killar för mina döttrar. Sannas oskuld är inte tagen ännu till exempel. Det blir hon retad för av tjejerna i skolan, men hon bryr sig inte. Rätt gjort. Linda väntade också.

    Något gott har det fört med sig.

    Ha nu en bra helg med din familj

    Kim

    Olämpligt? Tipsa moderator!Skrivet 16 september 2006, klockan 02:31

    #3 Kommentar från Allica (svar):

    Vet du, när jag läser din blogg så känns det som att det nog inte skulle vara så tokigt trots allt att skaffa barn.
    Du får på något sätt fram en skön känsla.
    Så blir jag gravid är det ditt fel! ; )

    Olämpligt? Tipsa moderator!Skrivet 16 september 2006, klockan 02:36

    #4 Kommentar från Tonårsmorsa:

    Anneli: Underbar är nog att ta i en hel del, men jag hoppas de förstår att jag alltid kommer finnas där för dem och SÄRSKILT om de råkar ut för något!

    Vimsan: Din långa kommentar berör mig verkligen! Är så ledsen för din skull och samtidigt så rädd att ens egna barn inte skulle känna det där förtroendet som är så viktigt! Att bli självdestruktiv efter våldtäkt, tror jag är väldigt vanligt! Kram!

    Allica: Ja, barn är toppen! Men underbart? Haha, jo det är väl det också…! När min brorsas flickvänner tidigare började tala om barn så brukade han komma och låna min över en helg, sen var de helt tysta, nämnde inte ordet barn på månader… Nu har han dock skaffat sig en liten + att han fått ett bonusbarn, med rätt flickvän, gick det inte ens att skrämmas med mina barn… hahahaha…

    Olämpligt? Tipsa moderator!Skrivet 16 september 2006, klockan 09:44

    #5 Kommentar från Anneli (svar):

    Ja och det är vell underbart, då måste juh du också va de =p hehe. Liiiiiiite iaf=))

    Olämpligt? Tipsa moderator!Skrivet 16 september 2006, klockan 10:26

    #6 Kommentar från Adriana (svar):

    Jag har sett filmen och ja den borde nog fler ungdomar ta och se iallafall åldern 15-20.
    Men jag reagerade på att hon hette Fatou och hennes mamma hette Binta har jag för mig 🙂 Så jag tänkte nästan att han som gjorde filmen har läst din blogg 🙂
    Ha en bra dag! Kram

    Olämpligt? Tipsa moderator!Skrivet 18 september 2006, klockan 13:56

    #7 Kommentar från Mikaela (svar):

    Jag tycker du verkar vara en otroligt fin person och bra mamma. Din blogg är verkligen underhållande att läsa eftersom du bjuder så mycket på dig själv. Ska fortsätta läsa den och jag tycker nästan du borde ge ut den i bokform som Linda skugge gjort med sina bloggar. Mvh Mikaela

    Olämpligt? Tipsa moderator!Skrivet 20 september 2006, klockan 13:44

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

No Trackbacks.