När min lilla son föddes, så hade jag varit mamma i 13 år. Vart och ett av mina barns födslar har varit ett riktigt under för mig, i likhet med de flesta föräldrar, när de får barn.
Mina flickor föddes med bara 2 års mellanrum, så de kom tätt. När sedan Mabou föddes så blev jag så förvånad över att han var en pojke. Har man tre flickor redan så vill man naturligtvis gärna ha en pojke också, även om könet i sig inte spelar någon roll. Men det känns roligt att ha både ock.
Däremot kändes det så underligt att ha en pojke. Jag var van att byta blöja på tjejer, van att köpa klänningar och hårspännen. Visste hur varje veck skulle tvättas. Då stod jag där. Med en pojke. Som omföderska får man inte särskilt mycket hjälp att sjukhuspersonalen.
Jag försökte säga att jag behövde lite hjälp med blöjbytet i början… Sköterskan skrattade och dunkade mig i ryggen lätt och sa: ”Ha-ha-ha, du som redan har tre stycken…”
Tjejerna var så glada över en lilleBROR.
Klart det är annorlunda att ha en liten kille, men den största skillnaden är trots allt att ha EN liten att ta hand om i stället för TRE!! Det är verkligen skillnad! Jag beklagar mig verkligen inte, för som sagt, jag är lika glad och stolt över vart och ett av mina barn!!
Men det är verkligen skillnad att ha bara en liten att klä på, klä av, torka, bada, läsa saga för, städa efter (hrrmpf, nåja…)
Men det där med könet, det KAN faktiskt spela roll. Innan Binta föddes ville jag verkligen ha en tjej först. Jag blev så glad över att hon var just en tjej. Men lika glad blev jag över att få en liten kille på slutet! Sedan är det ju självklart viktigast att barnet mår bra och har klarat sig.
Men jag måste erkänna att jag fortfarande har svårt att se mig som en ”pojk-mamma”.
Inkopierade kommentarer:
#1 Kommentar från Anatis (svar):
Söt han är!
Olämpligt? Tipsa moderator!Skrivet 9 oktober 2006, klockan 14:55
#2 Kommentar från Svava (svar):
jag har ju också bara en son, och han var nummer tre… men det var kul att köpa killkläder
nu är han 14 och vill inte alltid bli kramad, utan mest bara körd till fotboll
🙁
Olämpligt? Tipsa moderator!Skrivet 9 oktober 2006, klockan 15:04
#3 Kommentar från Agge (svar):
Själv har jag ju tre killar först och är nog en killmamma. Så de två tjejer som kom sen är nog inte lika girligirly som andra tjejer. Det har blivit nu på senare tid det har börjat att intressera sej för hur de ser ut. De har antagligen sett de andra tjejerna i klass och kompisgånget. Ok de är ju 12 och 9 nu.
Olämpligt? Tipsa moderator!Skrivet 9 oktober 2006, klockan 15:04
#4 Kommentar från Tonårsmorsa:
Anatis: Ja, redan då var han en liten kille som kunde charma en sten…eller i alla fall oss i familjen och det räcker ju ganska långt…:-)
Svava: Får för mig att killar blir lite lättare i Tonåren, men det kanske bara är en myt? Fotboll, ja! Tjatet har redan börjat här…
Agge: Ja, jag vet inte om det är vi som sätter våra spår i barnen eller tvärt om, men antagligen är det både ock. Du verkar dock lika nöjd över din fördelning som jag är med min! Toppen! Kram!
Olämpligt? Tipsa moderator!Skrivet 9 oktober 2006, klockan 15:11
#5 Kommentar från Kari (svar):
Vilken gullunge! Men min var sötare!
Olämpligt? Tipsa moderator!Skrivet 9 oktober 2006, klockan 15:15
#6 Kommentar från Pysan :o) (svar):
Exakt de tankarna hade jag när jag vänta min siste.. två töser och så visste vi att det var en pöjk.. jag såg mig inte som killmamma.. fast jag är stå stolt över alla mina ungar…
Och jag kunde inte sagt det bättre själv…
Kram Pys
Olämpligt? Tipsa moderator!Skrivet 9 oktober 2006, klockan 15:17
#7 Kommentar från Tonårsmorsa:
Kari: Klart din var sötare. I dina ögon. Alla barn är sötast i mammas ögon. Och tur är ju det!! Kram!
Pysan :o): Ja, det är så underligt det där! Men skönt att man känner sådan tacksamhet över sina barn!! Kram!
Olämpligt? Tipsa moderator!Skrivet 9 oktober 2006, klockan 15:18
#8 Kommentar från Tant Rut (svar):
vilken liten going =)
(Nämensi…in ´t är det Tant Rut in ´t som demostrerar….hahaaha..inte mot något sådant) ;D
Olämpligt? Tipsa moderator!Skrivet 9 oktober 2006, klockan 16:03
#9 Kommentar från Helena P O (svar):
Jag har tvillingflickor och var beredd på en tjej till – men det blev en kille!Kul att ha av både könen – men om jag måste välja blev det nog flickor. Inget ont om sonen – Gud Fader, Son och Helig Ande känns lite överreklmerat dock. Var tog flickstackarn vägen som får ta all möda som det innebär att föda!
Olämpligt? Tipsa moderator!Skrivet 9 oktober 2006, klockan 16:08
#10 Kommentar från Alma Mater (svar):
En annan har ju två av varje, men alltså jag säger bara, klaga aldrig på tjejer som sminkar sig och fixar med hår och kläder, mina grabbar har blivit mycket värre än vad tjejerna någonsin var.
Måste man stå över en timme vid spegeln och fixa varje hårstrå när man är kille, ja för att inte tala om detta evinnerliga bytande av kläder 🙂
Olämpligt? Tipsa moderator!Skrivet 9 oktober 2006, klockan 17:43
#11 Kommentar från Kriss (svar):
*Fniss* Vad lika vi är på sätt och vis!
Jag ville också ha flicka först, vilket det också blev. 1 ½ år efter det kom nästa tjej. 2 år efter det kom tredje tjejen.
Sen kom pojken efter 8 år (med ny kille)
Och jag känner också som du skriver, vilken skillnad med bara EN!
Fast jag tror nog att det också handlar mycket om att man har så mycket mer tålamod när man blir äldre, och inte stressar upp sig själv för diverse konstigheter om vad andra ska tycka om ditt och datt osv.
Olämpligt? Tipsa moderator!Skrivet 9 oktober 2006, klockan 17:51
#12 Kommentar från Carola (svar):
Va söt! mina stora är det nästan 2 år födda året efter varandra, den första tidigt på året den andra sent, Vis var det skillnad när tredje kom då hade de älsta börjat skola och vara mer med kompisar. Men för mig blev alla tjejer. Har trott varje gång att det skulle bli en kille.
//Carola
Olämpligt? Tipsa moderator!Skrivet 9 oktober 2006, klockan 17:56
#13 Kommentar från Dee (svar):
Naaw, va gullig:)
Olämpligt? Tipsa moderator!Skrivet 9 oktober 2006, klockan 19:38
#14 Kommentar från Molly (svar):
..”på slutet”? ..sånt kan man väl inte säga med säkerhet?
Han ser ju precis likadan ut i ansiktet då som nu (lätt att känna igen!).
Olämpligt? Tipsa moderator!Skrivet 9 oktober 2006, klockan 20:20
#15 Kommentar från Susann (svar):
Ã…ååå så söt lika söt nu som då .
Dina barn är så underbart vackra .
Ha en bra kväll Fatou.
Själv ska jag ta ett varmt bad och tända ett par ljus och tänka på min Vackra Jonny boy i lugn o ro.
Kram Susann Jonnys ängla mamma
Olämpligt? Tipsa moderator!Skrivet 9 oktober 2006, klockan 20:52
#16 Kommentar från Tonårsmorsa:
Tant Rut: Haha, jag blev nästan lite orolig…! Ha det bäst, vännen! Kram!
Helena P O: Ja, det ligger något i det! Min egen önskan om en son, låg mest i att det redan fanns 3 döttrar…! Kram!
Alma Mater: Oj, jag som trodde Mabou bara härmar storasystrarna… Men detta är alltså bara början…? :-0
Kriss: Ja, oj vad lika, det har jag aldrig tänkt på! Ja, jag tror också det handlar om åldern. Man har mer tålamod nu! Kram!
Carola: Ja, på något sätt hoppas man ju när man redan har det ena könet, men sen när ”samma-kön” kommer, så är man så lycklig för just DET barnet!! (Flickor ÄR toppen!) Kram!
Dee: 😀
Molly: Haha, nej, det förstås… Men tycker du inte jag har bidragit tillräckligt med befolkningsökningen? Hihi… Ja, han är sig lik. Var lite rundare då bara… Kram!
Olämpligt? Tipsa moderator!Skrivet 10 oktober 2006, klockan 07:47
#17 Kommentar från Tonårsmorsa:
Susann: Tack!! Jag har själv tänt ljus för din Jonny nu på morgonen! Kram och ha en bra dag!!
Olämpligt? Tipsa moderator!Skrivet 10 oktober 2006, klockan 07:48
#18 Kommentar från Jeanette (svar):
Hihi… Kände igen mig mycket i Din text. Fick själv först tre tjejer och sedan en kille som jag inte kunde förstå att jag kunde få. Härligt! Härligt! Femte vart en tjej igen… Efter sex år som killen är kan jag fortfarande inte förstå… ”Jag har en kille också” hehe…
Olämpligt? Tipsa moderator!Skrivet 10 oktober 2006, klockan 08:48
#19 Kommentar från Tonårsmorsa:
Jeanette: Ja, visst är det underligt, att det ska vara så svårt att känna att man är en ”pojkmamma”. Kram!
Olämpligt? Tipsa moderator!Skrivet 10 oktober 2006, klockan 09:30
#20 Kommentar från Susanne (svar):
Ah, det där hade jag kunnat skrivit själv. Jag fick ju fem flickor på raken, och så kom då lillebror!!!!!!! Jag var helt förundrad! Faschinerad! Och så förväntansfull; hur skulle det bli att ha en son? Att uppfostra honom? Att se honom utvecklas?
Nu är alla flickor rätt stora, två är vuxna och utflugna, två tonåringar bor kvar hemma, minsta tjejen är elva år så det är inte så mycket tjejleksaker, rysch och dutt och köpa gulliga kläder längre. Nu är jag liksom mer inne i ”liten kille”-svängen med alla dess attribut. Samtidigt som man är i svängen tonårstjejmorsa. Risk för lite scizofreni kanske :oD
Olämpligt? Tipsa moderator!Skrivet 10 oktober 2006, klockan 09:40
Pingback: Tonårsmorsa » Barnen i mitt liv och vad de lärt mig om Kärlek!