Jag är så gräsligt förtjust i mångfald. Jag är så fnittrande upprymd över motsatser och jag är så barnsligt överväldigad av när folk slår hål på myter.
Jag har insett att det är det oväntade som överraskar mig positivt. Vi har alla fördomar av olika storlek och av olika art. Jag gillar verkligen när personer motsäger mina egna fördomar. Jag blir alldelens lyrisk. Det väntade är så trist. En person som är precis som jag förväntar mig tröttnar jag på. Jag gillar dessutom det ”udda”. Så en person som jag förväntar mig vara på ett sätt och sedan visar upp en helt annan sida, lyckas liksom slå hål på min egen fördom, eller en fördom som jag kanske själv lyckats överbygga, men jag vet att många andra har.
Det oförutsägbara, kontrasterna, det totalt oväntade… Iiiihhh, jag får nästan orgasm glädjefnatt…!!
Exempel:
- I Dubai blev jag lyrisk över att i allt var skyltat både på Arabiska och Engelska. T.o.m. TV-programmen.
- Jag blir lyrisk när en äldre kvinna från Gambia kan laga Svenska köttbullar och potatismos.
- Jag blir lyrisk när en mamma som verkligen är engagerad i sina barn, ändå vägrar stå och mosa egna pureér till sina barn, utan mosar med gaffeln det de andra ska äta.
- Jag blir lyrisk när en högutbildad med bra jobb ställer sig på ”de svagas” sida och verkligen uppoffrar sig för att hjälpa till.
- Jag blir så lycklig när en ”obildad” hemmafru ställer sig upp och säger ifrån på ett uttrycksfullt sätt.
- Jag blir så glad när en person med dåliga språkkunskaper, ändå vågar försöka.
- Jag blir så glad när en Svensk med knappa kunskaper om andra kulturer, ändå vågar ställa sig och dansa till musik som skiljer sig helt från vad den är van vid.
- Jag blir så glad när ett barn vill se på en TV-debatt.
- När en vuxen sitter och gråter till en sorglig barnfilm.
- När en s.k. expert säger ”Det här har jag faktiskt ingen koll på”.
- När en person som är väldigt noga med sitt utseende kan gå ner på stan osminkad i joggingoverall.
I stort och smått, men jag märker själv hur förtjust jag blir över att bli överbevisad i något som jag tar för givet. Kanske inte gäller precis allt. Men i mycket känner jag så. För mig är det stort!
Inkopierade kommentarer:
#1 Kommentar från millroll (svar):
Sant ! Det där håller jag med om. Att inte riktigt kunna placera folk i fack är skönt, tycker jag. Det är annars en väldig hysteri omkring sånt. Vad man är och inte är (inte minst inom musiken, finns det ju många som älskar att placera in alla och sig själva i fack; ”ah, jag gillar inte brasilianskt, jag är ju rockare”, osv.
Ha det bra !
Olämpligt? Tipsa moderator!Skrivet 16 oktober 2006, klockan 18:37
#2 Kommentar från Tonårsmorsa:
millroll: Ja, man läggs alltid i fack, tror man omedvetet gör det själv också många gånger! men som sagt, jag gillar när det går mot strömmen, liksom! Kram!
Olämpligt? Tipsa moderator!Skrivet 16 oktober 2006, klockan 18:59
#3 Kommentar från Syster Yster (svar):
Jo och ibland blir man glad över sig själv när man kommer på ATT man vågat.
Ha det gott
Olämpligt? Tipsa moderator!Skrivet 16 oktober 2006, klockan 19:04
#4 Kommentar från Tonårsmorsa:
Syster Yster: Ja, det håller jag med om, så känner jag också! Kram!
Olämpligt? Tipsa moderator!Skrivet 16 oktober 2006, klockan 20:53
#5 Kommentar från Natte (svar):
Bra talat!
Förutsättningar är övervärderade och alldeles för betydande nowadays.
Dessutom – som man brukar säga – friskt vågat, hälften vunnet!
Började förresten läsa din blogg idag, den är helt enkelt så charmig och mänsklig så man smälter =D
Stor kram från ett fan
Olämpligt? Tipsa moderator!Skrivet 26 oktober 2006, klockan 14:55
#6 Kommentar från Tonårsmorsa:
Natte: Tack, roligt att du hittade hit också! Ska naturligtvis komma och besöka dig med! Välkommen åter så ofta du vill! Kram och ha det bäst!
Olämpligt? Tipsa moderator!Skrivet 26 oktober 2006, klockan 15:31
Pingback: Bloggstafetten: Fördomar! » Tonårsmorsa