Julen närmar sig och idag när jag är ledig tog jag med mig Mabou för att åka till Stockholm och besöka en släkting. Vi hade så trevligt på förmiddagen, förutom att hans pladder gav mig stora sår i öronen…

Sedan frågade jag om vi skulle gå och handla julklappar till Binta, Jai och Isa från honom. Men då undrade han genast om inte han skulle få några, så jag fick förklara att de kan jag ju inte handla när HAN är med!!

Vi hamnade på Ã…hlen ´s . På leksaksavdelningen. Som de flesta av manligt kön så är Mabou inte särskilt intresserad av shopping, om man inte genast hamnar på en avdelning som direkt ligger i hans eget intresse. Så vi hamande på leksaksavdelningen. Där han kom på att han minsann hade EGNA pengar. Jag förklarade att   fem kronor inte skulle räcka till en enda leksak. Då bad han om att få sin veckopeng i förskott. Jag drog fram en tjuga och hoppades på att vi skulle bli klara snabbt.

Efter att han pekat på VARENDA leksak i hela affären och frågat om det räckte till det, lyckades jag hitta TVÃ… saker som det faktiskt räckte till. En påse ballonger för 25 kronor eller en burk såpbubblor för 23 kronor. Han bestämmer sig för såpbubblorna. PRECIS när vi stått i en kö-som-aldrig-ville-ta-slut och bara hade EN person framför oss, så kommer han på att han är KISSNÖDIG!! Jag frågade om han kunde vänta en liten stund tills vi betalat med det kunde han naturligtvis INTE göra… Så det var bara att gå och lämna tillbaka såpbubblorna och sedan störta FYRA VÃ…NINGAR UPP!! I December-trängsel!!

Mellan varje våning säger Mabou: ”Snart kissar jag på mig!! Är vi framme snart?” Till slut hittar vi toaletten och han får kissa, men naturligtvis hade han INTE glömt bort leksaksaffären!! Ner fyra våningar igen (ja, det tar ju en stund med all trängsel i affärerna i December…) Där vägrade han nu köpa såpbubblorna och gick ett nytt varv runt HELA leksaksavdelningen och frågade: ”Räcker mina pengar till detta? Eller detta?” Jag fortsatte försöka behålla lugnet och tålamodet och svarade: ”Nej, det räcker BARA till såpbubblorna eller till ballongerna…, Det räcker BARA till såpbubblorna eller till ballongerna…”

Han bad om mer pengar, men jag sa bestämt nej, eftersom det är typ en vecka kvar till jul. Så till slut (efter andra varvet på hela leksaksavdelnigen) så bestämde han sig för ballongerna. Väl framme vid kassan efter-en-ny-väntan-i-en-evighetslång-kö så blev han väldigt sur för att det kostade ALLA hans pengar och han inte fick några över.

Nåja, nu talade jag om att hans pengar ändå var slut så vi kunde kanske nu gå till en annan avdelning och titta på julklappar till hans tre systrar.

Men, som de flesta av det manliga könet, så var han inte längre på något solskenshumör efter att ha trängts i affären en bra stund. Så han muttrade surt: ”Varför ska jag köpa julklappar till dom när dom ändå inte köpt några till mig?” Jag svarade att de kommer att köpa, såsom de gjort VARJE år sedan han föddes. Vi hamnade bland spelen och där gjorde han genast klart för mig vilka spel HAN önskade sig. Jag sa att nu fick han sluta titta på egna julklappar och försöka hitta något till systrarna.

Då talade han om att vi kunde faktiskt köpa hans julklappar nu, för han behövde ändå inga på julafton. Jag försökte att förklara att det skulle bli väldigt tråkigt för honom på julafton om han bara skulle sitta och titta på oss när vi öppnade julklappar och inte ha några egna att öppna… Till slut gav jag upp, han var så himla tjurig och gnällig att jag bestämde det var dags att åka hem. På väg till tåget skulle vi handla med oss lunch. Han fick Mc Donalds och var nöjd. Men på väg till tåget träffade vi tomten. (Se bilden ovan) och då blev han eld och lågor igen!! Han fick sitta i Tomtens knä. De tog kort som han sedan fick. Tomten bjöd på pepparkakor och frågade vad han önskade sig. Han önskar sig en Superman-dräkt.

Han talade också om för Tomten att han varit sååå snäll hela året!! Naturligtvis missade vi tåget och fick vänta en timme på nästa. Väl på tåget var han så stolt över tomte-fotot att han utan överdrift visade upp det för ALLA människor vi passerade OCH varenda passagerare i våg tågvagn.

Vid det laget var JAG ganska sur. Inte nog med att jag hade stora sår i öronen av allt hans prat, jag var också trött i fötterna och ganska sur över att han varit på så dåligt humör hela tiden. Slutligen ska väl erkännas att jag var ganska sur också över att JAG inte blev erbjuden att sitta i Tomtens knä… Jag har inte fått önska mig någonting.

Därför gör jag det i min nästa blogg och hoppas verkligen att Tomten läser min blogg, åtminstonde!! Särskilt som han inte verkar lyssna på mig…

(Väl i Uppsala hittade vi dock julklappar till stora ´systrarna, frågan är nu bara om han lyckas hålla sig med att avslöja innehållet ända till julafton??)