Inget gnager och tär så på kärleken, som allt som påverkar kärleken till tonåringar. Det tär och gnager och skär, som is och eld. Men kärleken till sina barn/tonåringar är tack och lov starkare och övervinner alla slitage i slutet tror jag.
Tack och lov att den kärleken är starkare än någon annan kärlek, för det viktigaste är trots allt att den håller i alla väder…!
Med all min ilska, skratt, tårar, frustration, men framför allt KÄRLEK till alla mina barn!
Inkopierade kommentarer:
#1 Kommentar från Agge (svar):
Du är utmanad.
http://blogg.aftonbla…
Olämpligt? Tipsa moderator!Skrivet 7 mars 2007, klockan 12:33
#2 Kommentar från God is a girl (svar):
Du är utmanad.
http://blogg.aftonbla…
Olämpligt? Tipsa moderator!Skrivet 7 mars 2007, klockan 13:55
#3 Kommentar från Vargakvinnan (svar):
kärleken till ens barn är det största, helt klart. underbara älskade.
Olämpligt? Tipsa moderator!Skrivet 7 mars 2007, klockan 16:27
#4 Kommentar från Niki Loong (svar):
Det är något mycket märkligt med den kärleken! Så fantastiskt stark och ovillkorad 🙂
Olämpligt? Tipsa moderator!Skrivet 7 mars 2007, klockan 17:07
#5 Kommentar från Viktor Gustafsson (svar):
Du är utmanad!
http://blogg.aftonbla…
Olämpligt? Tipsa moderator!Skrivet 7 mars 2007, klockan 19:14
#6 Kommentar från Tonårsmorsa:
Agge: Utmaningen antagen!
God is a girl: Utmaningen antagen!
Vargakvinnan: Ja, den knäcker all annan kärlek!
Niki Loong: Ja, verkligen! Underbart!
Viktor Gustafsson: Utmaningen antagen!
Olämpligt? Tipsa moderator!Skrivet 8 mars 2007, klockan 09:24
#7 Kommentar från Hanna (svar):
Den som påstår att kärleken till ett barn är det största har ingen enäggstvilling!
Olämpligt? Tipsa moderator!Skrivet 12 mars 2007, klockan 16:31