Jag har berättat tidigare om hur jag gråter under serien ”Total home makeover”! Inte ”Snyyyft” utan ”Buhuhu”, liksom… Idag på lunchen cyklade jag ner på stan och köpte present till studenten vi skulle åka och fira på eftermiddagen. Det var svårt att ta sig över gatorna, som var fulla av ungdomar på stora släp, som skrek och sjöng och levde om…
…och jag började gråta… Jag vet att jag är oerhört lättrörd, men det här tog nog ändå priset. Stora vagns-lass med totalt okända ungdomar stod och brölade och skrek och där stod lilla jag (eller jag kände mig i alla fall liten där nere på marken brevid dessa stora lastbilslass med ungdomar.) med tårarna brännande bakom ögonlocken. Försökte torka dem diskret när mina medcyklister började vända på huvudet mot mig…
…och den ljusnande framtid är er…!
Ja, nu är det verkligen ljusnande framtider lite här
och där omkring oss. Lövade bilar och trädgårdar
så långt ögat kan nå.
Jag vill verkligen tacka dig för din respons och samtidigt säga att jag mycket väl förstår dina synpunkter! Het potatis dethär,brrr!Jag vet också att ämnet stötts o blötts ett tag och det komer aldrig att ta slut! För mig blev det bara fööör mycket och 50 årsraseri bubblade upp just igår.”min” pedofiljävel mötte jag just i Uppsala konstigt nog!All heder till dig som ändå gjort nåt! Kramar från sydväst och….REdtopp
Jag är precis lika dan! Skönt att inte vara ensam!
Var också på stan igår med en kompis. Vi höll också på att börja lipa.
Ha ha, så där kan jag också vara ibland!
smultronkiwi: Ja, de har liksom allt framför sig…! På gott och på ont! Men jag önskar dem allt gott!
Redtopp: Tack! Ja, det är ett hett ämne och ett mycket viktigt ämne! Kram!
Soulsister: Ja, ibland är det svårt att hålla ögonen torra! 😉
Veronika: Ja, det är svårt att låta bli. De är så unga och glada och så förväntansfulla! 🙂
menuette: Ja, snacka om att det är som att öppna en kran i bland…! Haha…