Jag bjöd min pappa och farbror på middag idag. Efter att Mabou och jag varit och storhandlat med hjälp av min underbara cykel (som tycks rymma hur mycket varor som helst med tillräckligt balanserande) så fejade vi runt med att tvätta och städa, göra rent akvariumet (vi hade varit och köpt lite nya fiskar och lite ny fiskmat också), diskat, så skulle Isatou åka till Stockholm till sin farmor.
Isatou: Kan jag ta lite kladdkaka och honungsmelon och glass innan jag åker?
Jag: Javisst! Vi ska ha det till efterrätt, men du är ju inte hemma då, så det räcker om du tar lite.
Mabou: Va? Vad ojättvist*!! Ska Isa få melon och inte jag?!!
Jag: Ja, men du ska ju få det till efterrätt, men Isa är ju inte hemma då…
Mabou: Men det är ändå ojättvist*!! Det är ju JÄTTE-LÄNGE till vi ska äta…!
Jag: Mmmm… men du får vänta.
Mabou: Men då tänker jag plantera melonkärnor!
Jag: Ja, fast inte nu! I morgon kanske vi kan plantera, för jag behöver plantera om en massa blommor, så vi kan göra det på baksidan i morgon.
Mabou: *Gnäll, gnäll, gnöööl*… Men ååååhåh, det är ju JÄTTE-länge tills i morgon.
Jag: Ja, fast just nu håller jag på att städa, tvätta och rengöra akvariumet. Dessutom så ska vi ju få gäster, så jag ska hinna laga maten också. Så idag kommer vi INTE att hinna det, men i morgon är det okej. Dessutom så blir det mer melonkärnor om vi väntar tills i morgon, när vi ätit upp hela melonen.
Mabou: *Gnöööl* Ã…åååhåh! Det är ju JÄTTE-LÄNGE tills morfar och din farbror kommer. Det tar ju minst hundra år… Det är ojättvist* att jag bara får vänta…
Jag: Men nu är du så trött och gnällig, så jag tycker det är bättre att du går och vilar en stund på soffan, tills morfar och min farbror kommer.
Mabou går motvilligt och lägger sig på soffan. Han ligger där och tittar i bokhyllan där vi har en massa fotoramar.
Mabou: … förresten var du jätteful när du var liten. Jätteful!!
Jag: Jasså? Tycker du det? Då ska jag fråga morfar om han också tycker det, när han kommer…
Mabou: Mmmm… Fast jag sa bara det för att jag inte får plantera melonkärnor…
ojättvist* = orättvist
Hihi han blir bara sötare & sötare : )
Ivana: …och pratigare och pratigare…! *S*
Asg, den där lille mannen……är för jäkla rolig!:)
Vb: Ja, på något sätt får han till det, utan att ens inse det själv! Han förller mina dagar, det gör han onekligen! 🙂 Kram!
Pingback: Ska barnen någonsin förlåta mig? » Tonårsmorsa
Det här är helt klart ett av mina ”favorit-Mabou-inlägg”! 😀
Cel’Dara’s last blog post..En ynklig duo blev en brokig trio
Cel’Dara: Han är liten, men rättvis! 😀
Pingback: Tonårsmorsa » En Guldkant på min Grå Vardag
Pingback: Tonårsmorsa » Jag är en riktigt orättvis mamma!!
Pingback: Tonårsmorsa » Utslängda
Pingback: Mannen i mitt Liv!