Jag har legat relativt lågt i den rådande pedofildebatten i bloggvärlden, trots åtskilliga uppmaningar från diverse bloggare om att uppmärksamma den på min sida. Jag har envist låtit bli. Jag har kommenterat några bloggar och jag var med och anmälde den omskrivna sidan pedofil.se till Ecpat. Men sedan började jag fundera vad jag ville åstadkomma och vad alla andra som höll heta diskussoner i debatten ville åstadkomma?
Jag blev själv utsatt för en pedofil. Jag var 14 år. I samma rättegång, fanns en annan tjej som blivit utsatt. Hon var 7 år när övergreppen skedde. När detta skedde fanns inget som hette våldtäkt mot barn i Sveriges lag. Mannen blev kort och gott dömd till fyra års fängelse för våldtäkter. (Tre år i Tingsrätten, han överklagade domen och i Hovrätten blev han dömd till fyra år villkorligt, vilket på den tiden innebar att han blev frigiven efter två år).
Vad som förvånar och upprör mig i denna debatt som nu hållit på ett par veckor och uppstod i samband med att Motherwitch fann pedofil.se , som sedan resulterade i att media även uppmärksammade debatten, är dels den enformiga debatten om att antingen är man ”för dem” eller ”emot dem” (pedofilerna). Jag kan inte påstå att jag är antingen eller. Jag är naturligtvis emot att pedofiler utövar sina lustar på barn, men efter vad jag läst mig till faktamässigt, så utövar faktiskt de flesta pedofiler inte sin pedofila läggning. Motherwitch fick också skarp kritik för att hon ”gjorde reklam” för pedofilerna genom att länka till sidan pedofil.se Där håller jag inte alls med. Jag tror nämligen inte att någon ”blir” pedofil för att man läser denna sida. Jag tror inte heller att om man har intresse för sidan, skulle missa den. Jag tycker i stället att hon gjorde helt rätt som uppmärksammade oss andra på vad som skrivs på sidan. Därmed inte sagt att jag håller med om allt Motherwitch skriver om pedofiler.
Jag saknar också konkreta förslag till hur man ska hantera pedofili i vårt samhälle. Jag har under dessa veckor läst åtskilliga kommentarer där det står: ”skjut dem”, ”lås in dem och släng nyckeln” etc. Jag tror inte på blodshämnd och jag tror inte på denna typ av straff. (Som vi tack och lov inte heller har här i vårt land). Jag tror på lösningar. Jag tror på öppenhet. Jag tror på yttrandefrihet och diskussioner. Då menar jag diskussioner där man inte säger; ”om du försvarar dem så är du själv pedofil” eller ”om du inte tycker pedofiler ska få yttrandefrihet, så…”
Själv värnar jag om yttrandefriheten, men anser ändå att gränsen är hårfin mellan yttrandefrihet och att uppmana till att normalisera pedofili. Självklart är det olagligt att utsätta barn för pedofila handlingar. Självklart har vi som blivit utsatta tagit skada av de handlingar som vi blivit utsatta för, på ett eller annat sätt. Samtidigt så kan vi också, med hjälp, stöd och behandling för att bli fullt funktionella vuxna, med ett funktionellt sexliv och även funktionellt samliv med andra vuxna.
För att kunna gå ut med att man har blivit utsatt, tror jag att det är väldigt viktigt att man har fått rätt sorts behandling och att man ”kommit vidare” i livet. Att klara av en saklig diskussion i denna fråga är inte särskilt lätt, eftersom det rör upp väldigt starka känslor. Men jag tror ändå det är nödvändigt att göra det, om man vill komma till rätta med problemet för alla barn som blivit utsatta. Vi måste våga tala om det, för att barnen ska våga berätta när de faktiskt känner olust inför en vuxen människas närgångna beteende. För att finna lösningar så kan vi inte ”skrämma in pedofilerna i ett mörkt hörn”, för då kommer ingen pedofil att våga söka hjälp för sina problem och ingen pedofil kommer att våga erkänna sin sjukdom. Dessutom tror jag det bara leder till ännu starkare känslor av utanförskap i samhället.
För oss som blivit utsatta för detta, är det viktigt att diskussionen inte bara blir en ”hat-diskussion”, för vi får inte glömma att många av oss blivit utsatt av en närstående, som man kan hysa många andra känslor för än de som uppkommit i och med övergreppen. (Vill här poängtera att jag själv blev utsatt av en tillfällig vän till familjen och alltså inte någon som står i släktskap med mig, bara för att undvika eventuella missförstånd)
Jag har försökt finna behandlingsmetoder för pedofili, men det är inte så lätt. Däremot fann jag några länkar som verkar intressanta som tar upp just behandling för pedofiler.
HÄR är en länk som hade intressant fakta och som dessutom belyser att det inte alls finns någon forskning som visar att vuxna som själv utsatts för sexuella övergrepp som barn, skulle vara mer benägna att begå dem. Det är för övrigt en myt som ytterligare skuldbelägger oss som blivit utsatta som barn, då den teorin kan komma att misstänkliggöra oss för vår relation med våra egna barn. Jag kan försäkra att varken jag eller många andra som blivit utsatta, har hyst några som helst sexuella känslor för våra eller andras barn.
Straffet som min ”baneman” fick, tycker jag var helt okej, men generellt tycker jag att det är för låga straff för just sexuella brott i Sverige, men det jag saknade när det skedde var att det på den tiden inte fanns någon målsägandeinformation att tillgå. Eftersom vi bodde granne och delade tvättstuga med honom och hans familj, var det en oerhörd press varje gång han hade permission och slutligen tvingade det oss att flytta. Men det jag saknade allra mest är att han aldrig fick någon behandling. Det har varit många i hans omgivning som menat att han med all sannolikhet har fortsatt begå dessa övergrepp mot sina barn och styvbarn (och även andra släktingar) efter att han avtjänade sitt straff. Dock har ingen vågat göra anmälan ( i ett av fallen var det mamman till barnen, d.v.s. hans fru som motsatte sig en utredning av barnen), så om han fortsatt eller ej låter jag vara osagt.
Däremot är jag övertygad om att riskerna varit lägre om domen även innefattat behandling.
Det är självklart att alla pedofiler som utövar pedofeli mot barn inte kommer att sluta utföra dessa handlingar, men vad vill vi helst? Pedofiler kommer att komma ut en dag, även om de döms till fängelsestraff. Vill vi helst ha ut de pedofiler som ”bara suttit av sitt straff” eller vill vi hellre ha ut de pedofiler som faktiskt genomgått en behandling och därmed också har möjlighet till fortsatt vård efter sitt straff? Jag tänker också på oss som fäder och mödrar. Om det skulle uppdagas att vårat eget barn var pedofil, hur skulle vi handskas med det då? Om vårat barn skadat ett litet barn. Skulle vi vilja att vår son/dotter skulle få vård? Om det fick vård, skulle vi då vilja att vår son/dotter skulle få en ny chans efter att han/hon suttit av sitt straff?
Vilka pedofiler vill vi helst se ute i vårt samhälle? De pedofiler som skrämts till tystnad av en ”lynch-mobb” eller de som faktiskt deltar i debatten och inser att det är olagligt och orätt att utöva pedofili mot barn och som därmed även kan komma till insikt om sin egen problematik och därmed kan söka hjälp för den?
Vill vi att vi som faktiskt blivit utsatta ska utpeka oss själva som ”offer” för resten av livet, eller vill vi faktiskt att vi ska kunna gå vidare och kunna tala om för utövarna varför det faktiskt har skadat oss och hur vi vill bli hjälpta för att kunna gå vidare i livet utan hat och bitterhet mot alla vuxna?
”Pedofiler väljer inte sin sjukdom” skrev Aftonbladet i en artikel för några år sedan., vilket är en väldigt bra artikel tycker jag, men däremot så väljer varje vuxen individ vilka handlingar man utför. Därför kommer pedofiler alltid att finnas, men jag tycker det viktigaste är att diskutera hur vi ska sänka antalet som utför pedofila handlingar i stället för att smutskasta varandra i en debatt då de flesta av oss är eniga i att pedofiler inte ska få utöva dessa handlingar. Att det ska vara olagligt och straffbart. Men vad gör ett straff om de sedan kommer ut med samma intentioner. Utan någon insikt, behandling eller på annat sätt förändrat sina åsikter?
Jag anser att debatten ska vara öppen och saklig. Jag efterlyser också fakta. Då menar jag inte sådan s.k. ”fakta” som säger att det ”inte alls behöver vara skadligt för barn att bli utsatt för sexuella övergrepp”. Jag menar inte heller sådan fakta som att ”pedofiler ska inte finnas”. Jag efterlyser fakta som gör att vi alla människor kan leva tillsammans, utan att skada varandra, på ett eller annat sätt. Det är kanske en naiv dröm jag har, men vi kan i alla fall kämpa åt det hållet.
Jag tror också att det är viktigt att vi som blivit utsatta vågar berätta. Inte för att folk ska tycka synd om oss, (det vore bara att göra oss en otjänst) utan för att skamstämpeln i detta ämne ska upphöra.
Visst fortsätter detta att påverka oss som blivit utsatta. I Fredags var jag och min familj bjudna på en studentmottagning. Vi hade det väldigt trevligt där, tills min ”baneman” dök upp med sin familj, på samma bjudning. Jag valde att lämna tillställningen. Jag vill helt enkelt inte ha mina barn i närheten av honom och jag vill inte heller vistas i samma omgivning som honom. Det slår mig, på väg därifrån, att jag fortfarande berörs väldigt illa av det hela, trots att det är hela 22 år sedan jag blev våldtagen av denna pedofil. Det är med sorg i hjärtat som jag även inser att det på sätt och vis även påverkat mina barn under deras uppväxt. Min oro för att de ska råka ut för något liknande. Min oro för att han ska vilja ”hämnas sitt fängelsestraff på mig, genom de jag håller mest kära”.
Samtidigt som jag inte vill se honom död, för det skulle inte hjälpa någon och jag tror att vi alla skulle ha blivit mer hjälpta av att veta att han fått en behandling, som kanske inte ens skulle ha hjälpt honom, men som i alla fall skulle haft möjlighet att hjälpa honom.Och därmed även andra barn för att bli utsatta för honom.
Jag tycker att Motherwitch och andra har visat civilkurage som fört denna debatt sista veckorna, men samtidigt kan jag se att debatten fått styras allt mer av våra känslor. Känslor kan man sällan överse och det behöver inte vara fel att visa dem, däremot så tycker jag, om syftet är att skydda våra barn, att debatten får lite högre dimensioner. Puckosmulan sätter ord på det jag tänker i ett av sina inlägg! Slutligen; vi kommer aldrig att acceptera att pedofiler ger sig på våra barn för att utöva sina fantasier!!
Källor jag hänvisat till i denna blogg:
Andra bloggar om: Bloggare, Kloka Ord, Om mig, Barn, Nyheter, Länkar, Motherwitch, Pedofil, Pedofili, Utsatt för Pedofil, Dömd till Våldtäkt, Våldtäkt på Barn, Behandlingar, Sexuella Övergrepp, Debatt, Civilkurage,
Hello!
Finns de pedofiler som tycker att det är orätt? Jag har inte sett någon sådan i debatten.
Sedan har jag läst ditt inlägg ovan två gånger utan att förstå vad det är du vill säga, mer än att du varken är emot ”kampanjen mot sidan” eller för den efter att du klurat kring vad du egentligen ville när du anmälde den.
I övrigt, allt gott!
Pingback: Svensk Sexualpolitik Idag » Om pedofil.se
MK: Hmmm… var jag så otydlig? Mitt huvudbudskap är att jag inte tror på ”blodshämnd” och att jag inte tror att det hjälper någon. Efterlyser också saklig information om vilka behandlingar som faktiskt fungerar på pedofiler? Samtidigt som jag vill lyfta fram de få länkar jag fann intressanta eng. behandlig av pedofiler. För övrigt efterlyser jag också mer öppenhet av de som blivit utsatta, jag ifrågasätter till viss del ”kampen” man för på vissa bloggar och vad det är meningen att den ska leda till? Ifrågasätter också varför man inom bloggvärlden ”strider” om ”rätt och fel” fast man oftast verkar stå på ”samma sida”. Hur man ensidigt hävdar sin rätt, fast ingen sagt något motsägande. Samtidigt som jag uppmanar till öppenhet i diskussionerna i frågan då jag tror att pedofiler har en hel del att tillföra i debatten, utan att vilja ”legalisera pedofila handlingar”. Jag ville också poängtera vart jag står i debatten. Ja, jag tyckte jag hann beröra många ämnen på detta område, men uttryckte jag mig verkligen så otydligt?
Allt gott till dig med! 😉
Bra och nyanserad skrivet!
Tack..många bra och kloka ord 🙂
Filmen: The woodsman, tar upp den aspekten på ett ganska bra sätt. Tyckte jag.
Jag har tvivel till att det skulle vara en sjukdom. Mer en ’felskruvning’ av något slag. Subjektiviteten verkar vara dominerande i personligheten.
Tycker också att alla har rätt till vård. Men inte hur många gånger som helst. Får man uppgifter om vad som är rätt och fel i samhället och ändå ställer sig utanför får man nog ta konsekvenserna.
För mig låter det på ett sätt konstigt att egentligen ens diskutera det. Nåt i stil med:
Men jag kanske tycker om att klippa fjädrarna av fåglar. Jag har kanske ett behov av det.
Vissa saker är fan inte så svårt att förstå.
HelenaQ: Ja, att ingen vill ”offra” sina barn till utövande pedofiler tror jag ändå vi alla kan vara eniga om. Men varför har man t.ex. inte gjort någon ordentlig undersökning i Sverige om hur olika behandlingar funkar? (Står i en av länkarna som jag länkat ovan) DÄR skulle vi ju verkligen kunna KRÄVA något med namninsamlingar. En konkret handling som förhoppningsvis skulle kunna leda till något konkret i denna fråga!
Karin: Har inte sett filmen, tyvärr. Ja, självklart ska vi ALDRIG tillåta pedofiler att utöva pedofili på våra barn!! Där kan vi aldrig någonsin kompromissa. Men frågan är vad vi gör för att förbättra världen? Kram! 🙂
Jag ska inte skjuta din pedofil 🙂 Det är inte mitt syfte. Men vad gör man när man själv blir skjuten?
Det jag vill är att uppmärksamma mäniskor om hur utbrett detta faktiskt är. Jag vill påminna om att pedofiler är inte de där ”fula gubbarna”
som smyger i buskarna. Tvärtom. Ofta högutbildade på höga samhällsposter, både privata, kommunala och statliga.
Hur många ”offer” är det som aldrig blir trodda pga att övergreppen sker av någon man minst kunde ana. Fallet ”Louise”
var exeptionellt. Missbrukande pappa..schablonbilden av förövare. Men som idag. Pappa våldtog 8 årig dotter över 100 gånger.
Hur är sådant möjligt? Först och främst beror det på att det finns sjuka mäniskor som känner sexuell dragning till barn.
Sen att förövaren sannolikt ger ett mycket ”normalt” yttre intryck. Det finns en fin fasad som kamouflerar det som händer.
Sen finns det ett ”samhälle” som inte lärt sig läsa av signalerna på att något i barnets närmiljö inte är som det ska
vara. Man kanske ”känner på sig” att något inte stämmer. Men vågar inte plocka upp signalerna. Väntar tills det är ett faktum.
För ingen vill ju anklaga en oskyldig vuxen för ett så grovt och fruktansvärt brott. Då är det bättre att vänta
tills ”någon annan” gör det. Alldeles för vanligt och för fegt agerande. Jag har valt att inte vara ”någon annan”. Jag har valt att
vara obekväm. För är det någonting jag har märkt de senaste veckorna så är det att det är v ä l d i g t obekvämt att läsa och
höra talas om pedofiler. Det verkar vara lättare att gå i försvar för pedofiler än att angripa det problem de de facto är.(och då menar
jag de pedofiler som kräver att få leva ut sin sexualitet med barn).Att angripa p r o b l e m e t är inte samma sak som att angripa pedofiler. Som jag skrivit hundratals gånger vid det här laget, så är det inte mäniskors sexuella fantasier som är problemet. Problemet är att allt för många barn blir utsatta för övergrepp och att allt för många vuxna blundar för detta. Sen att jag blir angripen för att jag vill uppmärksamma det här.
Det är en något helt annat. Men det övergår ändå mitt förstånd. Jag uppmanar ingen lynchmobb att gå ut och hänga pedofiler. Har aldrig gjort
och kommer aldrig att göra. Jag har bara valt att ta ställning i frågan om vi (samhället) anser att det bör vara legitimt för vuxna att
ha sexuellt ”umgänge” med barn. Vår lagstiftning säger nej. Men pedofilerna lobbar för fullt för att få stöd och legitimitet
för sin sexuella störning. Tycker vi att de ska få det? Och vems barn ska de få hålla på med? När pedofilerna och deras
anhängare stöter på patrull tar de till det enda argument de har: ”yttrandefriheten står på spel”. Och är det
något som får folk att gå i spinn är det uppenbarligen j u s t det. Men det är en pedofilernas strategiska tillvägagångssätt
när de blir ifrågasatta. Att vända diskussionen mot DEN eller DOM som ifrågasätter deras strävan efter legitimitet.
Jag tycker det är sorgligt att så många köper deras retorik. Rakt av. Gå in på deras hemsidor (länkar finns hos mig)
och LÄS och berätta sedan om ni fortfarande tycker att vi ska fortsätta vara tysta och vänta…på vad? Att de slutligen
får igenom en lagstiftning som säger o.k till sex med små barn? För det är DIT dom VILL komma och jag lovar att de
jobbar stenhårt på det. Och snälla! Gå in på deras helt öppna webbsidor och LÄS!! LÄS!! Ni kommer hitta helt
osannolika förklaringar till varför VI ska accptera att man tar bort åldergränsen för sexuellt umgänge med barn.
Och som sagt…återkom gärna så pratar vi vidare, sakligt. Om hur VI kan bemöta deras krav på legitimitet.
Om VAR vi ska upprepa gång på gång att samhället aldrig någonsin kommer att accptera sexuellt umgänge
mellan barn och vuxna. Somliga väljer att sticka huvudet i sanden. JAG väljer att bemöta dom och jag tänker
inte göra det tyst i min kammare….
Att gå i polemik i den här diskussionen är som att påbörja ett projekt som aldrig tar slut.
Jag undrar bara, är pedofili, i fantasin (även kallat sjukliga fantasier, klassat som sjukdom?Eller är det bara dom pedofiler som begår övergrepp, sjuka per definition?
Vem eller vad ska ha behandling?Den som antas (!) kommer begå övergrepp, eller bara dom dömda?
Tack för att du träder fram, ger offren av pedofilövergrepp ett ansikte.
Det var ett långt inlägg av dig, och det kan inte ha vart så lätt för dig att få ner dessa rader. Jag anser att dom ska få vård, men det dom skrev till en början på sin sida om att barn skulle gilla det och göra det frivilligt fick mig att gå i taket. Om dom är medvetna om sin sjuka läggning så kan dom söka vård, och dom som går till handling åker ju fast förr eller senare. men det jag hävdar och står för är att yttrandefriheten aldrig kan gå före barnens rättigheter!!
Ha nu en härlig kväll och sköt om dig.
Bamsekram
Vicke
Motherwitch:
Det du skriver fick mig att minnas att jag skrivit ett inlägg om just dessa ”fula gubbar” förra året: http://fatou.se/2006/09/21/inte-bara-fula-gubbar-som-ar-fula/
Där är vi helt överens. Det är vi förresten i det mesta i denna fråga. Huvudproblemet i detta är att vi alla spyr på sidan pedofil.se , men att faktum kvarstår att den inte uppmanar till brott, gör det svårt att lägga ner den. För även om det känns illa när demokratin ”faller på eget grepp” så är yttrandefriheten grundlagsskyddad. På gott och på ont. Jag tycker sajten strider mot alla moraliska lagar i världen. Jag tycker det är avskyvärt att man nämner att barn inte behöver ta skada av sexuella övergrepp från vuxna. Jag vet att det inte krävs allt för mycket för en vuxen att få ett barn att ”gå med på” sexuellt umgänge, men med detta inte sagt att man godtyckt till detta övergrepp!! Jag tycker det är hemskt att det finns pedofiler som på allvar övertygat sig själva om att barn inte skulle ta skada av ett övergrepp! Jag tycker det är rysligt att hela sidan är total propaganda för pedofili. Jag önskar sidan inte ens fanns. Men den finns. Jag kan förstå varför den inte kan stängas ner. För den skyddas av grundlagens yttrandefrihet. Vilket jag håller med om att pedofiler använder sig av. (Det är ju förvånande att man i detta fall anammar lagen, när vissa av dem, i andra fall verkar förkasta lagen om att man inte får ha sex med barn!!) För att få bort sidan helt, på sikt krävs alltså en ändring i grundlagstiftningen. Sedan kan man diskutera vad man vill uppnå med detta? Få bort pedofili? Knappast. Sätta gränser? Ja, det skulle verkligen kunna vara ett alternativ. Ã… andra sidan; vad blir konsekvenserna av det? Att de utövande pedofilerna kryper ännu längre in i sina ”mörka grottor” av utanförskap och frustration? Troligen.
Vill man verkligen, på allvar ta tag i problematiken runt pedofili, så tycker jag i stället man kan samla in namnlistor för att få fram en riktig utvärdering om pedofiler och även följa upp, som man gör i andra länder. I denna länk :
http://www.cvp.se/publications/other_publ/DN-27juli99-Tvist-om-behandl-av-pedofiler.pdf
skrivs det om att Sverige, till skillnad från många andra länder inte gjort någon riktig utvärdering eller uppföljning. Där skulle man verkligen kunna ställa ett konkret krav, som inte heller skulle framstå som en omöjlighet att få igenom.
För övrigt tror jag att anledningen till att denna debatt (liksom många andra före denna) har spårat ur till viss del, är för att det är många som talar men få som lyssnar; med andra ord; de flesta är ense om huvudfrågan; att vuxna inte ska ha sex med barn!! Men att vi har olika förhållningssätt till det hela och har olika förslag på lösningar.
STOR CRED till dig; MW!! Du har dragit igång en viktig debatt med en mycket viktig fråga!! Även vi står på ”samma sida” i debatten, men jag tror det är dags att lyfta blicken och finna mer konkreta förslag på att gå vidare, om du önskar, eftersom du och många verkar brinna för denna fråga.
Till sist vill jag verkligen rekommendera alla att läsa materialet i mina tre sista länkar, de tre som avslutar min blogg, de är väldig viktiga och informativa!!
Kram! 🙂
Vb: Instämmer!! Läs de tre länkarna som jag avslutar blogginlägget med, så kommer nog en hel del pusselbitar falla på plats för dig i denna fråga, för det gjorde det för mig! Kram! 😉
Vicke: Nej, du har helt rätt! Det tog ett par veckors övervägande att skriva detta inlägg, trots att jag varit nära flera gånger…! Jag håller med dig om att barnens trygghet borde gå före yttrandefrihet, men jag menar att det är i så fall lagen som måste ändras, för att kunna genomföra det hela på lång sikt! (D.v.s. få bort sidan för gott, och inte att den bara flyttar runt!) Vilket kan vara nog så svårt! Ha en bra dag! Kram!
Ditt inlägg var jättebra. Och dina länkar tänker jag besöka. Just nu har fullt upp med undersöka en rad andra uppgifter. När jag först upptäckte pedofil.se visste jag i min blåögdhet inte att de var såååå öppna. Pedofil.se är bara en liten förlängning av andra internationella pedofilsajter. En av dom jag talar om är: http://www.ipce.info/ipceweb/index.htm Där förövrigt en av de största pedofilförsvarna hittat ”fakta”. Så länge jag slipper försvara mitt ställningstagande går det att föra en nyanserad diskussion. Men när det finns pedofilvänner som till varje pris vill svartmåla mig och andra som försöker föra ut information är det inte lätt att hålla sig till fakta. Syftet är att ”trötta ut” oss. Och förra gången lyckades de delvis. Det här tar på krafterna mer än någon kan ana. Vargen tar ett blogguppehåll. Vet inte om det beror på det här, men han har varit intensivt engagerad sedan början. Så vi som vill föra ut saklig information om pedofili blir bokstavligen attackerade och måste som sagt gå i försvar i helt irrelevanta diskussioner så att fokus försvinner från själva ämnet. Detta är EN av pedofilernas strategier och ingår i deras retorik. Men jag kommer som sagt fortsätta informera och jag är tacksam för att du tar upp ämnet och på ett så sakligt och nyanserat sätt. Ska själv försöka fortsätta göra det.
Baj de wäj…pedofiler mår sällan dåligt över sin läggning. De anser den vara normal. och därför är det nog ”svårbotat”. Gå in och läs på länken så får ni se vad jag menar…
Motherwitch: Fattar att detta tar en MASSA tid och energi från dig. Glöm inte bort att hämta luft i mellan, om du vill fortsätta föra kampen på det du brinner för!
Bra skrivet! Du är stark!
Mona: Tack! Ja, vad är det de säger? Allt som inte dödar oss, gör oss bara starkare! 😉
Har suttit länge och funderat på vad jag ska skriva, men orden känns överflödiga. Du satte huvudet på spiken!
Nu får det bli den förenklade versionen: KLOCKRENT!!
Jonna: Då måste vi haft samma tanke, på något sätt! Tack! 🙂
Vilken debatt jag missat mitt i flyttstöket! Här kommer dock ett inlägg- om än något sent.
Då jag själv är mamma till sex barn tror jag det är väldigt viktigt att vi inte väljer att se det ur förövarens ögon.
Pedofili är ett övergrepp värre än något annat därför att det är riktat just mot ett barn. Ett oskyldigt, naivt litet barn som
lockas till sexuella handlingar.
För det är där brottet ligger. Att man LOCKAR, LURAR och FÖRFÖR ett oskyldigt barn.
Ett litet barn som faktiskt litar på vuxna och har en tro på att en vuxen handlar rätt.
Vad gör man då när en vuxen människa inte handlar rätt, som handlar så oerhört fel att det får fruktansvärda
konsekvenser för all framtid? Man ser till att man dömer till lagens strängaste straff. Det måste ske en
lagändring här i Sverige. Där man ser till offrens bästa, inte till förövaren. Pedofili handlar inte om kroppslig lusta,
det handlar om makt. Makten en vuxen besitter och utnyttjar mot ett litet barn som vill vara till lags.
I många länder, däribland USA och England ( där hubbyn kommer ifrån ) väljer man att faktiskt hänga ut DÖMDA pedofiler.
Det innebär att allmänheten får veta vart just dessa pedofiler bor.
Allmänheten måste öppna ögonen.
INFORMERA!!
Jag har varken ork eller kraft till att ödsla sympatier mot dessa brottslingar och jag kan garantera att om en av mina
söner, gud förbjude!!, skulle utveckla en sådan lust, då är smärtgränsen nådd för min del.
Jag kan inte hålla min sons välmående över andras barn. Det har jag inte rätt till.
Inte om min son utövar handlingar som skadar andra människors barn. I det läget FÃ…R INTE min son vara viktigast.
Då hoppas jag att allmänheten får veta vem han är, vart han bor och inom vilken yrkeskategori han arbetar i.
För då handlar det inte längre om honom, då handlar det helt plötsligt om andras barn. Att skydda andra små oskyldiga
liv från en sådan person. Oavsett vems son han är. För någons son måste han ju vara.
Rätten HAN då hade har han redan förbrukat. Den rätten försvann i och med hans handling.
Jag hoppas så innerligt att genom min uppfostran, moral och kärlek att jag lär mina barn vad som är rätt och fel.
Sex är en underbar akt av kärlek, lust och samförstånd mellan två ( ?! ) vuxna människor. I den världen äga barn ej
tillträde! Det är upp till var och en av oss vuxna att se till att barn får förbli barn!
Till alla barn i vårt avlånga land som drabbats, hoppas jag att ni en gång kan få TILLITEN tillbaks och att ni får den hjälp
som ni behöver för att bearbeta det fruktansvärda ni tvingats gå igenom. Tusen vuxenkramar till dig Fatou!!
KalmarLinda has spoken!
Linda Bunn: Bättre sent än aldrig?!! Välkommen till diskussionen!
Allt du skriver i ditt inlägg är ju vettigt och bra, det finns liksom inget att INTE hålla med om… Känslomässigt tror jag alla föräldrar reagerar som du i denna debatt.
Ändå… Jag tror verkligen att det skulle gagna både barnen och oss som föräldrar om man även lät pedofilerna själva delta i debatten. Med detta menar jag naturligtvis INTE att vi ska acceptera pedofili eller ens att vi ska avkriminalisera något av det som idag är kriminellt gällande barn och sex. Jag menar inte ens att vi ska lyssna på dessa argument. Däremot så vad jag läst mig till i alla undersökningar,(kolla gärna in länkarna ovan) så inser de flesta pedofiler att det är kriminellt att utföra sexuella handlingar mot barn och även varför det är kriminellt. Jag anser därför att man ska ta med pedofilerna i debatten, just för att kunna skydda våra barn ännu mer från dessa handlingar. VAD kan vi göra för att förhindra pedofiler från att utföra dessa handlingar?
Om de vågar komma ut med sin sjukdom (som jag förstått att det anses vara, genom de länkar jag hänvisar till ovan) så kan de också söka hjälp i ett tidigare stadium och därmed slipper vi att de utsätter barn för detta… Förebyggande, det är det jag hoppas och tror på.
Gällande om en närstående (du tar exempel på något av dina barn) skulle visa sig vara pedofil, så hoppas jag att även mitt barn i första hand skulle få hjälp och behandling för sitt problem/sjukdom INNAN han/hon utsatte ett barn för pedofili, men även om mitt barn utsatte ett barn för pedofili, skulle jag önska att mitt barn också fick stöd och hjälp för att inte utsätta fler barn för detta. Jag hoppas också att mitt modershjärta skulle räcka till åt mina barn, även om det visade sig att det var pedofil, även om jag aldrig någonsin skulle kunna acceptera eller godta att det utsatte barn för sexuella handlingar.
Att ”hänga ut” pedofiler offentligt tror jag egentligen inte på, för om pedofilen vill, skulle han/hon ändå hitta något annat barn att våldföra sig på, så även om det hjälper ett visst barn för stunden, så tror jag inte antalet utövande pedofiler skulle bli färre ändå och inte heller antalet utsatta barn!
Tack för din reflektion i debatten! Kram!
Pingback: Carinas tankar - Tankeboken
Tänkte bara tipsa om 2 filmer.
”The Woodsman” med Kevin Bacon i rollen som pedofil.
”Little Children” har en rätt makaber scen. En pedofil kommer in på ett utomhusbad som myllrar av barn och föräldrar.
Han simmar under vattnet med en cyklop och efter en stund blir han upptäckt varav tumult uppstår och bassängen töms på fem röda.
Man ser hur han är där helt ensam och 100 tals barn och föröldrar som står helt still och stirrar på honom.
nina: Ska försöka se dem! Tack för tipset! Kram! 🙂
Hej!
Det var bra och nyanserat bloggat! Ett svart-vitt tänkande fungerar sällan i praktiken
och då menar jag inte endast i detta gällande pedofiler, utan ALLT!
Sköt om dig & ha det gott. MVH & fridens liljor
Kloktok: Ja, där har du absolut en poäng!! Svart-vitt tänkande leder dessutom väldigt sällan till något konkret. Man måste kunna (och våga) tänka ett steg längre.
Det finns en sida där pedofiler får delta i debatten. Flashback.se .. Där kan du regga dig och föra debatten med dessa 🙂
Mycket bra och berörande inlägg du skrivit förresten.
Jag: Intressant! Tack för tipset! Ska kolla sidan!
Finns en tråd om pedofili.se också. Gör så. Sånna som du kan behövas där då det är mycket ”döda pedofiler” inlägg där. Finns under alternativa sexualiteter.
Jag: Har verkligen letat, men finner inte tråden…?!
Den om pedofili.se? Kan leta efter den, kan ligga i papperskorgen också om den inte passade in och då går det inte längre att svara i den.. Ska kolla.. annars finns det massvis pedofili trådar under alternativa sexualiteter där man bara kan dra upp ämnet om hemsidan i tråden eller bara diskutera allmänt ämnet pedofili. Ã…terkommer när jag hittat pedofili.se tråden.
Jag: Hittar inte ens kategorin ” alternativa sexualiteter”…
Hejsan gå in på forumdelen på flashback. Under ämnet sex finns alternativa sexualiteter. Där ligger tråden på sida 3 eller 4 var det. Försökte kopiera in adressen här men inlägget kom inte fram.
Tråden heter pedofili.se och är tillfälligt låst, men blir nog upplåst snart, om inte kan du ju skicka ett privat meddelande till adminen som låste och påminna. Det tar 3 dagar från att du registrerar dig till det att du kan börja skriva 🙂
Alltså flashback.se, forum, sex, alternativa sexualiteter, pedofili.se, sida 3 eller 4. MVH
Sanslöst bra skriven text som belyser de svåra och så viktiga frågorna som vi måste ställa oss i denna debatt.
Skulle vilja länka till dig om jag får.. (Svara mig gärna på min blogg om du vill)
//Mr G
Mr Galahad: Ja, det vart ju ett tag sedan jag skrev den bloggen, men den är nog lika aktuell idag. Självklart får du länka!! 🙂
Och även jag snubblar in lite sent på det här inlägget, men otroligt bra skrivet! =)
Eldregn: Bättre sent än aldrig…! 😉 Tack och kram!
vilket välskrivet blogginlägg! jag håller med dig. jag vill inte heller att ”min” pedofil ska skjutas. något som jag däremot skulle tycka vore ovärderligt, är om han fick vård så att han dels insåg vad han har gjort, och styrkan att be om förlåtelse, och kunna lova att aldrig göra om det mot något annat barn. jag tror att de flesta offer vill ha det, och inte hämnd.
molly: Ja, jag hoppas också att det är så. För vad gör egentligen mest nytta för oss om man ser oss alla som en del av hela mänskligheten? Jo, just att man inte kräver blodshämnd, utan att man faktiskt får dem att sluta utsätta barn, sedan vet jag, tyvärr att det ofta inte fungerar så, men jag hoppas, hoppas man finner en behandlingsmetod där så många som möjligt faktiskt får vård! Kram!
Oj! Positiv överaskning. Inte hatad på förhand för min läggning? Kul!
Kan bara hålla med om att inlägget var ovanligt nyanserat. Och träffar riktigt bra: pedofiler är en del av problemet, och måste följaktligen vara en del av lösningen.
Dock utsätter inte alla pedofiler barn för övergrepp, och ”vård” för min sexualitet är jag dock lika villigt inställd till som den genomsnittliga bögen… inte alls.
Vist ska vi mötas och diskutera. Endast så kan vi bryta tabut och förflytta ämnet ner på sansade nivåer.
/Alex
Alex Limonovic’s last blog post..Incest i modern version
Alex Limonovic: Jag är fullt medveten om att inte alla pedofiler inte begår övergrepp på barn. Det innebär ju att man ändå är medveten om att det är olagligt.
Min uppfattning är att det är väldigt bra att det är olagligt att ha sex med barn eftersom jag anser att det är ett övergrepp, precis som lagen säger.
Att få vård för att sluta begå övergrepp har jag en uppfattning om att det är rätt vanligt att man vill, oavsett om man ser det som en läggning eller en störning. För mig är det oväsentligt vad du vill kalla det, men det är väsentligt att pedofiler slutar att begå övergrepp mot barn!
Så finns då den omvända orsaken till varför man blir anklagad att vara pedofil. Jag satt på en badstrand för några år sedan då en ung pojke kring 12-13 år kommer fram och vill prata, han sätter sig ner och pratar om allt möjligt, jag lyssnar men bryr mig inte om honom utan solar vidare. Så börjar han komma med lite väl vuxna förslag för en så ung pojke, jag förklarar att jag inte är intresserad och ber honom gå. Han blir synbart sur och går därifrån, någon timma senare dyker poliser upp på badstranden och anklagar mig för att stöta på badande småpojkar, det tog mig 3 dagar i häkte och flera vittnen innan polisen insåg att pojken ljög, vad hade hänt utan vittnen? Vem tror på en vuxen man på en badstrand, man tror alltid på barnet. Någon ursäkt fick jag inte, men nu vågar jag inte besöka badstränder eller andra platser där barn finns. Jag har helt avskärmat mig från allt vad barn heter, och närmar sig ett barn så går jag snabbt en annan väg.
Barn är tyvärr inte så oskuldsfulla som många tror, de är små elaka varelser som är väl medvetna om sin situation och sina möjligheter att bli betrodda.
Annonym: Det låter fruktansvärt och jag beklagar verkligen vad du fick gå igenom. Att pojken handlade fel är ju helt uppenbart, däremot väcker det genast min tanke på varför en så liten pojke kommer på tanken att försöka förföra en vuxen? Är det så han tror att relationen mellan vuxen/barn ska se ut? Eller kan det vara så att helt enkelt har någon typ av störning? Jag har svårt att köpa att en sexuellt oerfaren pojke kan komma på tanken bara så där att förföra en vuxen person helt apropå… Men visst, jag kan ha fel. Jag är glad att du blev trodd till slut i alla fall även om det är trist att du nu tappat förtroendet för alla barn!
Har läst inlägget och känner att jag måste kommentera det även om det gått mycket vatten under broarna och även om det blir med mina glasögon på…det som jag tycker framkommer mycket tydligt i debatten om pedofiler är att det finns en mycket utbredd ovilja mot att offren till pedofiler reagerar ’ känslomässigt’. Det tycks vara väldigt farligt och nästan värre av själva övergreppet som begåtts. Funderar lite vad denna psykofobi handlar om, och ser klara paralleller
Till klimatet i just de familjer där övergrepp försiggår. Ett klimat som präglas av ’ du skall icke märka, känna eller reagerar på vad du utsätts för’ detta är helt normalt etc. Varför är det så farligt att offren reagerar känslomässigt på något som gjort dem illa känslomässigt? Varför är det viktigare att pedofiler får tala och får vård och blir förstådda, när inte offren ges samma förståelse?
Vänja: Ja, det har jag aldrig tänkt på, men nu när du gör mig uppmärksam på det hela, så kan jag inte känna igen mig själv där. Jag tycker att jag ”fick” visa alla mina känslor när det väl kom fram. Däremot så hade nog folk svårt att förstå alla mina känslostormar jag hade INNAN sanningen kom fram…!
Det var väl för väl att du i alla fall ’fick’ visa alla dina känslor då det framkommit. Men jag menar att debatten i stort kommit att präglas av att helt legitima och adekvata känslor hos offren likställs med ’osaklighet’. Kan inte se detta på något annat sätt än att offren ska tystas än en gång. Då det gäller sexuella övergrepp så reagerar samhället alltjämt som en dysfunktionell familj i makroperspektiv. Ståndpunkten att pedofiler till varje pris måste få ’bli hörda’ tycker jag är ett exempel på det.
Varför ska de bli hörda, och är de rimligt att de får bli det om offren aldrig ges samma möjligheter? Jag lyssnar gärna på pedofiler om de inser att och förmår ta in att det är de som är skyldiga en förklaring. Tycker inte att pedofiler har rätt attkräva att samhället ska tolerera deras ’läggning’ varför då? Samhället är inte skyldig dem att tolerera någonting som strider mot lagar och mot barns rätt att växa upp i trygghet från vuxnas störningar. Det handlar inte om att skjuta någon. Tvärtom.
Vänja: Nej, jag håller helt och hållet med dig om att vi absolut INTE ska tolerera någonting som strider mot lagar och barns rätt att växa upp i trygghet! Jag håller också med om att de som blivit utsatta också ska ha möjlighet att bearbeta det de blivit utsatta för och att de ska ha en mängd rättigheter för att kunna få ett bra liv igen. Däremot anser jag att det ligger i allas intresse att även pedofilerna ska bli ”hörda” och även ges möjlighet till de behandlingsformer som finns tillgängliga. Vad händer annars med dessa personer när de kommer ut igen?
Jag tycker att det ligger i allas intresse, hela samhället och vi människor som lever i det, att alla inblandade i alla typer av brott får hjälp för att dels förhindra en fortsatt brottslighet, får hjälp att inse vad det brott man begått, leder till och när det gäller de utsatta önskar jag förstås att det fanns outsinliga resurser!
Ok. Då verkar vi vara överrens. Pedofiler kan inte automatiskt ha rätt att vänta sig att få förståelse för det de kallar sin läggning, eftersom detta inte betraktas som en läggning av samhället, då sex mellan barn och vuxna är otillåtet.Då kanske fler överlevare, och barn, klarar att berätta vad som hänt dem. Det handlar om vilket fokus vi väljer att anta.
Självklart vore det också det ultimata om alla fick jättebra vård, men inte alla blir heller hjälpta av vård. Ska vi då anta ett förstående perspektiv ’bara för att’, eller ska vi ägna våra krafter åt att skydda det som verkligen behöver skydd nämligen barnen?
Intressant inlägg, som jag inte hittade förrän nu. Jag har bloggat lite om det här: http://radikal.sexualpolitik.se/?p=50
Roberts senaste inlägg..Nuri Kino, del II
Robert: Jag har nu läst ditt inlägg och måste säga att varför jag tycker hela din jämförelse faller, är för att den sexualitet du jämför med, handlar om en sexualitet (homosexualitet) som är mellan två vuxna människor, medan pedofili handlar om ett barn som kanske inte vill men inte vågar säga ifrån, eller kanske också säger ifrån, men ändå utsätts för övergrepp! Barn står ofta i beroendeställning till den vuxna som begår övergrepp och bara storleksskillnaden kan göra att ett barn inte vågar säga ifrån.
Samma sak när du jämför med bilder på nätet. En vuxen människa har förhoppningsvis själv godkänt eller till och med varit den som lagt upp bilden, medan ett barn kanske inte valt det själv. Däremot håller jag med dig om att vi inte kommer att komma någonstans med att ropa: ”lås in och kasta nyckeln” eller på annat sätt skapa lynchstämning. Det gynnar varken barnen eller att pedofiler kommer att söka hjälp för att sluta begå sexuella övergrepp mot barn, vilket är något jag ALDRIG kommer tycka är okej, men som jag som mamma har en önskan om att fler pedofiler kan söka hjälp och på så sätt stävja dessa känslor på sätt som gör att man INTE begår sexuella övergrepp mot barn, för vad man än säger, så är jag säker på att det påverkar ett barn negativt på ett eller annat sätt, resten av livet. Framför allt i dess relation till andra människor!
Många intressanta inlägg varav en hel del kramiga sådana…? undrar egentligen hur många det är som till fullo fårstår vad dessa peddos ställer tll med?
arga gubben: Ja, vi verkar vara många som är av olika åsikter i denna fråga…! Att därför tro att man inte förstår förödelsen är nog lite naivt, bara för att man inte har samma åsikter.
Skönt att se någon som är nyanserad.
Att kalla sexuell läggning för sjukdom leder fel, man tänder på det man gör helt enkelt! Måste det bli lagligt för att klassas om från sjukdom till läggning, skulle saker som klassas som sjukdom i ett land kallas läggning i ett annat, är inte psykiatrin mer vetenskaplig än så?
Det är milsvid skillnad på att ”vara pedofil” (att ha lusten) och att utsätta barn för övergrepp, många fattar inte det. Alla kan våldta andra, men de gör det inte. Så vi låser inte in alla män. Att man fantiserar om en sak innebär inte att man vill skada någon. Se istället sorgen i den kloke pedofilens liv, att leva utan sex!!
Sen får det inte gå inflation i ordet pedofil, att vilja ligga med en sexuellt aktiv 15åring med en kvinnas kropp, kan vara öppet för en moralisk diskussion, men det är inte pedofil böjelse. Ped. lust avser barn före könsmognad. En del använder begreppet för stor ålderskillnad. Och det är fräckt mot barnen och grötar ihop gränsen mellan psykologiska definitionen på läggningen och samhällets moral.
man: Jag håller med dig i det du skriver, förutom: ”att vilja ligga med en sexuellt aktiv 15åring med en kvinnas kropp, kan vara öppet för en moralisk diskussion” Även om det är moraliskt och inte pedofilt (fast i mitt fall var jag 14 och jag anser att han är pedofil, eftersom den andra flickan var 8 år när han började och det även funnits flickor efter henne och mig som varit ännu yngre).
Så jag tror att det kan vara pedofilt, även om det är ett något äldre barn, för övrigt anser jag också att det är moraliskt fel av en vuxen person att ha sex med någon minderårig. Jag tror inte att ett barn (som jag anser att det är) ska behöva ens ställas inför det valet. Det måste vara vi vuxna som ser till att ett barn inte har sexuellt umgänge med en vuxen. Ansvaret ska ligga på oss och ingen annan!
..Att du inte ser vilka krafter du understöder med din ”snälla” och ”sansade” inställning och vilka människor som gynnas av din inställning!
Svaren talar för sig själva och är en lysande illustration på just det. Tänk om du skulle använda samma engagemang du visar missförstådda vuxna pedofilers/barnaskändare rätt att ”höras”, för dem som verkligen behöver det (barnen)? Hur skulle det vara som en omväxling?
Du kan anse att det hela handlar om att du inte får hysa vilka åsikter du vill (det får du naturligtvis). Men du har alltid ett ansvar för vilket perspektiv du väljer att belysa, speciellt i en sådan här fråga. Du tycks ´enligt min mening ha blivit manipulerad…
Pingback: Tonårsmorsa » Insider igår
Pingback: Tonårsmorsa » Lås in dem och släng nyckeln…
Hej!
Nu är det längesen du skrev det här. Men av en slump hittade jag detta inlägg som gjorde mig så glad att jag bara måste kommentera.
Liksom du har jag själv utsatts. Jag började skriva om det här: http://blogg.aftonbladet.se/21228
Jag har lagt ner det, tillfälligtvis(?). För jag orkar inte dra i det i den hysteri som råder. Det var så skönt för mig att se ”någon som jag” som inte heller är hysterisk som vill ha en sansad debatt. Vi har i mycket kommit fram till samma saker.
Jag inser utanförskapet och den konstanta skräck som pedofiler lever under. Därav inser jag att många inte psykiskt klarar det trycket. Dom är ju inte mer än människor. Vem betalar priset för dom som inte klarar hantera sin stigmatiserade situation? Jo, barnen.
Därför är jag så aktiv inom pedofil-världen. Jag vill, för båda pedofiler och för att minska barn som far illa, få ett samhälle där inte pedofiler (Hur många pedofiler som är öppna med sin läggning känner du? Varenda en tvingas under mattan fullständigt.) är stigmatiserade, utan kan få lov att exictera med sin läggning. Det innebär _inte_ att man accepterar vuxensexuell handling med barn.
Så tack!
Ninnis senaste inlägg..“Mina†pedofiler.
Ninni: Tack för din kommentar. Jag söker också en sansad debatt, men det är inte så lätt att få gehör för den som det verkar. Antingen ska de skjutas eller så understödjer man krafter som vill legalisera utövandet av pedofili. Nåot mitt emellan verkar inte finnas och jag är ju av den åsikten att det är just mitt-emellan vägen som kan hjälpa barnen i slutänden! Tack själv för din kommentar!
Väldigt intressant läsning! Jag har i grunden en human människosyn, och vill behålla den också, men pedofiler är ett svårt ämne. Samtidigt känner jag inte att jag, som aldrig varit utsatt för något liknande, kan säga varken bu eller bä. Jag vill inte på något sätt förringa de utsattas upplevelser samtidigt som jag tror på allas lika värda (och då går det som bekant inte att välja ut vilka som får ingå i den gruppen). Jag har kanske inte kommit så mycket närmare hur jag ska känna inför allt det här, men det var ett väldigt intressant inlägg i debatten. Hela inlägget har en aura av att inte se dig som ett offer utan att faktiskt få till sansad debatt som du säger. Att inte känna hämndbegär utan endast välja att gå därifrån, istället för att vilja skada (som jag tror att många, inkl jag själv) skulle ha som första känsla är väldigt mycket att se upp till! Det finns så mycket mer att säga, men det skulle bli så långt. Jag avslutar med att säga ett stort Tack för att du visat (mig) hur man faktiskt kan föra en kamp och diskussion utan att för den skull acceptera motpartens åsikter och utan att bli ett offer! Jag ska läsa resten av din blogg, och härmed också följa den!
Therese: Tack för din fina och uppmuntande kommentar. Ja, du har rätt i att jag absolut inte vill bli sedd som ett offer. Ett offer kan inte ta kontroll över sitt eget liv, vilket jag anser att jag har förmågan att göra. Visserligen har det kostat åratal av professionell hjälp och bearbetande för mig själv, men det är JAG som gjort de valen och det är JAG som styr mitt liv. Jag vill INTE låta ”min pedofil” förstöra mer av mitt liv än vad han redan gjort. Jag är snart 38 år och vägrar vara ett offer i hela mitt liv. Vi väljer inte alltid vad som sker med oss, särskilt inte som barn, men vi väljer vad vi vill göra av det…!
Hoppas du kommer att gilla andra diskussioner i min blogg också! Välkommen hit! 🙂 ♥
Du är förebild, nåt annat går inte att säga.
Just den, en sak jag funderat över. Pedofiler verkar ofta (vad jag läst mig till på internet) anse att debatten om huruvida ett barn tar skada av sexuellt umgänge med en vuxen eller ej är snedvriden. De flesta verkar mena att våld självklart inte bör användas, det klassas som ett övergrepp. Används inte våld och attraktionen är ömsesidig (så som de ser det) så tar inte barnet heller skada. Många säger sig ha forskningsresultat att luta sig mot, sådana som hävdar att när man intervjuar vuxna som blivit sexuellt utnyttjade som barn så säger många (pedofil.se tror jag säger så många som 30%) att de upplevde händelsen som positiv och/eller inte skadlig. Jag motsätter mig det här starkt, men vet du ngt mer om det?
Therese: Ja, jag har läst en hel del om den debatten att barn inte skulle ta skada av att ha sex med vuxna, vilket jag tror är mer en önskedröm för pedofiler. Jag tycker att det är helt rätt som lagen ser ut idag, att det är förbjudet för vuxna att ha sex med barn. Om minderåriga vill experimentera med sin sexualitet, så må det vara upp till dem, men jag anser att vuxna ska hålla sig helt och hållet utanför barns sexualitet. Det är ju också allmänt känt att det finns vuxna med sexuella känslor för barn tolkar in sexuella inviter från barn, som inte ens är en sexuell invit. Naturligtvis kan jag inte svara på om det faktiskt finns barn som inte tagit skada av att ha sexuella kontakter med barn, men det är min bestämda uppfattning att det inte stämmer på de flesta av oss.
Däremot vet jag att det är vanligt att barn har skamkänslor för att de inte gjort tillräckligt motstånd vid ett sexuellt övergrepp. Jag menar att många barn inte vågar motsäga sig denna handling av en vuxen, då de ofta är i beroendeställning till den vuxna och även om man inte är det, så anser jag att det ALLTID är den vuxnas ansvar att följa lagen och att stoppa eventuella sexuella inviter från barn i de fall det sker(?) Det är VÃ…RAT ansvar som vuxna, inte barnens. Sedan tror jag att det är en tolkningsfråga och en överdrift att barn skulle vara så på en vuxen med sexuella inviter, som en del pedofiler påstår. Det är min uppfattning!!
Tack för ditt genuina intresse och direkta frågor och kommentarer! Mvh. Fatou.
Pingback: Tonårsmorsa » Unga människor ska vilja leva och inte vilja dö…
tonårsmorsa: Du ÄR inget offer som vuxen, men barn är alltid offer om en vuxen begår övergrepp mot dem. Viktigt att inse skillnaden och det framgår inte om du gör det.
vänja: Nej, fast jag anser inte att man bör lägga på det begreppet på ett barn heller. Jag blev själv inte pålagd det begreppet som barn och det är jag glad för. Jag tror man ska vara väldigt försiktig med att ”offerförklara” både barn och vuxna oavsett vad de blivit utsatt för. När man blir ett ”offer” så är det väldigt lätt att leva vidare med denna ”offerkofta” på axlarna och det är också väldigt vanligt att man sedan (trots att man blivit vuxen) har svårt att ta sig ur denna stämpel.
Om man får den stämpeln som barn att man är ett ”offer” när slutar man då att vara ett? Den dag man fyller 18 eller när man inser att man bara kan ta ansvar för sin egen framtid?
Nej, jag är emot offerstämpeln oavsett om man är barn eller vuxen och jag är emot den oavsett vad man blivit utsatt för.
Om man har blivit utsatt för sexuella övergrepp så är det naturligtvis väldigt viktigt att man får professionell hjälp och stöd, men det är också viktigt att man får hjälp att gå vidare och leva med sin ryggsäck, för att skapa sig en bra framtid. Så man INTE tar på sig en roll om att vara ett offer, för offer kan inte ta kontroll över sitt eget liv och sin egen situation. Det är min uppfattning om uttrycket ”offer”.
förklara någon offer eller inte, ett barn är offer i den bemärkelsen att de är i underläge gentemot denvuxen som begår övergreppet. cller vill du hävda att de är jämlika och aktivt deltagande i övergreppet. Tycker det är anmärkningsvärx hur du idcntifierar pedofiler, dvs vuxna män (oftast) som offer (för ojusta debattekniker, för allmänhetens avsky, etc). Jo du har visst ett tydligt offerperspektiv och det är pedofilens. Måhända en effektir försvarsstrategi en gång i tiden, men nu enbart destruktiv.
vänja: Nu vänja, får jag be dig sluta tala om för mig vad jag tycker. Jag anser INTE att pedofiler är några offer. Tvärt om är jag fullt medveten om att de är gärningsmän. Jag har ingen aning om var du har fått ifrån att jag skulle ha ansett något annat, men jag tror det är dags för dig att läsa om och läsa rätt, för jag besitter inte alls de åsikter som du påstår!!
När det gäller sexuella övergrepp så anser jag inte att varken ett barn eller en vuxen är jämlik en vuxen man, oavsett. De är absolut i underläge. Både ett barn eller en vuxen kvinna är i de flesta fall i underläge mot en vuxen man och det är väl en av anledningarna till att det genomförs så pass många sexuella övergrepp som det gör. Att därför göra folk till offer, för att man blivit utsatt för sexuella övergrepp vill jag inte, då jag inte tror det gagnar den utsatta på något vis. Tvärt om. Att jag däremot skulle hävda att pedofiler är offer, är enbart fånigt att påstå.
Att dessutom ifrågasätta om jag anser ett barn vara aktivt deltagande i ett övergrepp, det anser jag rent ut sagt som oförskämt av dig att påstå! Om inte annat borde du inse det om du läser kommentar #63 och #66.
Slutligen: Berätta gärna dina åsikter bland mina kommentarer, det är därför jag har dem, men börja inte tala om för mig vad JAG tycker, för det klarar jag så bra själv. Om du gillar mina åsikter eller ej, men det är faktiskt inte mitt problem, utan snarare ditt!
Läs om. Läs rätt.
Ja,jag kan ju inte mer än att tala om vad jag ser, och vad jag ser är en kvinna som skrivcr ett inlägg där hon bekymrar sig över hur illa ansatta vuxha pedofiler är, samtidigt som hon påstår att barn som blivit utsatta för övergrepp inte ska ’göras’ till offer. så djävla arrogant. Ncj du ’morsan’. Jag köper inte din självgodhet och din skenhelighet. Du har själv försatt dig i fällan, och den får du ta dig ur själv.
vänja: Om det är DIN tolkning så får den står för DIG!! Jag anser inte att varken jag eller någon annan som blivit utsatt ska göras till offer, men om det är så du vill leva ditt liv, eller kalla någon annan, så är det okej för mig, även om jag inte tror att det gagnar dig eller den du vill kalla för offer. Tvärt om.
Vilken fälla anser du att jag har satt mig i, för jag ser inte att det finns någon fälla att ta sig ur.
Om du tycker jag är självgod och skenhelig så får det också stå för dig, jag kan inte uppfatta det som konstruktiv kritik, direkt. Men diskussioner som urartar i personangrepp är oftast ett bevis för mig, på att man inte har något mer konkret i diskussionen att komma med eller kan tillföra diskussionen.
Just självgod och skenhelig är första gången jag blivit anklagad för att vara, vilket jag tycker bara visar hur lite du känner mig. Men oftast när man talar om hur andra är, så handlar det mer om att hur man känner andra, känner man sig själv.
Jag accepterar att du inte har samma åsikter som mig i frågan, vilket du verkar ha svårare för utan att i stället försöka tala om hur jag är eller lägga på mig åsikter som jag inte har.
Om du inte har något mer konkret i debatten att tillföra så önskar jag att vi avslutar diskussionen här, då det inte verkar leda någonstans. Eller vad är du egentligen ute efter just nu, i dessa senaste kommentarer?
Lägg av.
vänja: Är ”lägg av” det konstruktiva du vill tillföra debatten?
Vän-ja,
man kan tolka ditt nick so m antingen vän, ett mjukt väsen, en lyssnande medmänniska lyhörd för andras tänkande och känslor.Men där stöter dina kommentarer på patrull.Det andra man kan tänka av dina kommenterarer är vän j_a.Till vem`?
Bara att du återkommer med dina bittra erfarenheter som yppar; som om Tonårsmorsa skulle vara m_e_d_skyldig till vad du har har blivit utsatt för, en rubbad projicering, dina tidsintervaller och aggressiva framtonong, visar att både du och dina förövare behöver hjälp.Psykiatrisk sådan.
Vbs senaste inlägg..Uppdatering
VB: Jag tycker som jag vill, det är en demokratisk rättighet om du missat det. Jag väljer att svara ”lägg av” av pur trötthet, på morsans inlägg för att hon inte alls bemöter det jag skriver utan förlorar sig i en massa anklagelser och martyrprat, allt för att komma ifrån mitt påpekande av hennes oerhörda partiskhet i frågan, när hon säger att barn som blvit utsatta för övergrepp inte ska göras till offer, men framställer i sitt inlägg vuxna förövare som offer för allt hemskt i världen. Tycker du det är rimligt?
Och anledningen till att jag ibland svarar på gamla inlägg, är att jag söker på debatter som intresserar mig och att det ibland går att blåsa liv i en gammal debatt och inte för att jag behöver ”psykiatrisk hjälp”.
Även om det nu skulle vara så att jag vore psykiskt störd/skadad av det jag varit med om, så har jag väl rätt till en åsikt? eller tycker du att jag ska tystas bara pga. detta skäl?
Du får gärna förklara vidare vad du menar med att jag antyder att tonårsmorsa skulle vara medskyldig till och vad jag har blvit utsatt för?
Snacka om att göra sig skyldig till projiceringar och härskartekniker.
Är det inte bara så att du faktiskt inte vill ta in vad jag säger, och gör ett klassiskt debattrick här: du patologiserar en meningsmotståndare.
Insinuerar du att jag behöver ”psykiatrisk hjälp” en gång till anmäler jag dig för förtal.
Och tonårsmorsa: Ja, det är det enda jag vill tillföra debatten för tillfället, eftersom du vägrar bemöta eller förklara det som jag påpekat i mitt inlägg ovan, nämligen ditt märkliga ”partitagande” gällande offerfrågan.
Be my guest, anmäl!För jag fattar inte vad du ska anm’la-Ovh vem eg.Så gör så, så so m dom som tappar alternativ brukar göra.Anmäl.Skaffa en vettig mailadress t att börja med,
Vbs senaste inlägg..Uppdatering
vänja: Nu får du väl ändå ta och ge dig? Menar du att jag inte bemött och besvarat dina kommentarer?
Då tar vi det från början, steg för steg, så kanske till och med du hänger med:
#68: ”tonårsmorsa: Du ÄR inget offer som vuxen, men barn är alltid offer om en vuxen begår övergrepp mot dem. Viktigt att inse skillnaden och det framgår inte om du gör det.”
#69: vänja: Nej, fast jag anser inte att man bör lägga på det begreppet på ett barn heller. Jag blev själv inte pålagd det begreppet som barn och det är jag glad för. Jag tror man ska vara väldigt försiktig med att “offerförklara†både barn och vuxna oavsett vad de blivit utsatt för. När man blir ett “offer†så är det väldigt lätt att leva vidare med denna “offerkofta†på axlarna och det är också väldigt vanligt att man sedan (trots att man blivit vuxen) har svårt att ta sig ur denna stämpel.
Om man får den stämpeln som barn att man är ett “offer†när slutar man då att vara ett? Den dag man fyller 18 eller när man inser att man bara kan ta ansvar för sin egen framtid?
Nej, jag är emot offerstämpeln oavsett om man är barn eller vuxen och jag är emot den oavsett vad man blivit utsatt för.
Om man har blivit utsatt för sexuella övergrepp så är det naturligtvis väldigt viktigt att man får professionell hjälp och stöd, men det är också viktigt att man får hjälp att gå vidare och leva med sin ryggsäck, för att skapa sig en bra framtid. Så man INTE tar på sig en roll om att vara ett offer, för offer kan inte ta kontroll över sitt eget liv och sin egen situation. Det är min uppfattning om uttrycket “offerâ€.
I kommentar #70 kommer du med påståenden, snarare än frågor om att jag ger pedofiler ett offerperspektiv vilket naturligtvis är rent skitsnack och förutom att jag ger dig både långa och utförliga svar, så hänvisar jag även som svar till tidigare kommentarer i detta inlägg. Nämligen detta: ”Att dessutom ifrågasätta om jag anser ett barn vara aktivt deltagande i ett övergrepp, det anser jag rent ut sagt som oförskämt av dig att påstå! Om inte annat borde du inse det om du läser kommentar #63 och #66.”
Vad exakt är det i mina inlägg som du inte begriper?
Jag svarar dig konkret nu var jag står, eftersom det att döma av dina kommentarer inte verkar framgå för dig:
1. Jag anser att pedofili ska fortsätta vara olagligt på det sätt som det är i dag.
2. Jag anser att barn som har blivit utsatta för sexuella övergrepp ska få hjälp och stöd från samhället.
3. Jag anser att de pedofiler som begår en kriminell handling ska bli dömda och avtjäna sina straff.
4. Om man av någon anledning inte blir dömd så ska man inte heller straffas för en gärning som inte blivit dömd för.
5. Jag tycker INTE att tankar ska kriminaliseras och jag anser INTE att vi ska kriminalisera pedofiler för deras tankar, utan för deras eventuella handlingar.
6. Jag tycker det är väldigt viktigt att inte bara de som döms utan alla som känner ett behov får möjlighet till behandling eller stöd och hjälp, när det gäller alla typer av sexuella övergrepp, oavsett om det är mot barn eller ej. Här tycker jag att det är väldigt viktigt att ge alla möjlighet till stöd.
7. Jag är väldigt trött på häxjakten på pedofiler som jag känner att den pågår i befintligt skick på nätet. Jag efterlyser en sansad debatt som faktiskt skulle kunna vara till gagn för alla barn som har blivit och kommer att bli utsatta för sexuella övergrepp.
8. Vi behöver ta reda på mer hur vi ska komma till rätta med dessa kriminella handlingar.
9. Jag tror inte att vi kan hamna på en nollgräns här. Jag tror att det finns pedofiler som inte kan bli hjälpta av behandling och jag tycker vi måste hålla diskussionen öppen på vad vi ska göra med dessa personer, men jag tror ändå vi måste fortsätta erbjuda behandlingar då jag tror att det faktiskt finns de som kan leva med detta utan att begå kriminella handlingar.
10. Övriga åsikter jag har i samma fråga:
http://fatou.se/2008/11/19/pedofildebatt-pa-insider/
http://fatou.se/2008/11/20/insider-igar/
http://fatou.se/2008/11/21/las-in-dem-och-slang-nyckeln/
http://fatou.se/2008/11/21/hang-ut-dom-javlarna-sa-ska-dom-fa-se-pa-fornedring/
http://fatou.se/2008/11/21/hur-kan-vi-skydda-vara-barn/
Så kom inte och säg att jag inte bemött dina kommentarer. De är långa, utförliga och svarar precis på det du skriver om i dina kommentarer. Att jag tar ”parti” för någon i offerfrågan är rena rama fantasierna, precis som jag har skrivit om ovan också.
Självklart är barnet den utsatta. Självklart behöver båda hjälp om vi inte vill ha många, många fler som blir utsatta, i stället för färre eller i alla fall en möjlighet till att det ska bli färre. Men jag menar fortfarande att ingen blir hjälpt av att bli stämplad som offer. If you like it or not…!
🙂 Fattar hin inte nu, så….
Vbs senaste inlägg..Uppdatering
Jag får se om jag bemöter din kommentar senare. Har sagt det jag behöver säga, och vill du inte förstå vad jag menar så kan jag inte göra något tyvärr.
Du ställer en fråga som lyder,
om man ”får den stämpeln” då man är barn att man är ett offer, när slutar man då vara ett?”
Svar: Då man själv anser att man inte är det längre. det kan ingen annan avgöra, utan är en högst individuell och personlig läkeprocess. Och om ett barn blir utsatt för ett sexuellt övergrepp så blir det utnyttjat och skadat i sin integritet, just innan man lyckats skapa sig ett psykologiskt skydd. Det är vad som händer. Alltså är det en (smärtsam) erfarenhet man bär med sig hela livet och som formar en på olika vis.
Och om du vill lyssna på mig någon gång, och inte bara slå i från dig allt jag säger för att det hotar din självbild och din uppfattning om ”hur man ska tänka”, att man inte ska ta på sig ”offerkoftan” osv, så kan jag berätta något annat:
Nämligen att barn inte kan välja bort sin offerposition. Däremot så kan man som vuxen göra det, och som vuxen har man alltid ett ansvar för sina val, oavsett vad man varit med om. Man kan dock inte ställa sådana krav på barn, eftersom de inte har det konsekvenstänk som vuxna har, eller ens en erfarenhetsbank och den kognitiva färdigheten som vuxna har. det är dessutom oerhört cyniskt att göra det, då det vore att SKULDBELÄGGA barnen för det som drabbat dem, då det förringar deras faktiska upplevelser. Jag tycker att det du skriver andas ett förakt för att andras upplevelser kan vara annorlunda än dina, och att det vidare visar på en ren och skär ovilja/oförmåga hos dig att se barns FAKTISKA utsatthet. Du blandar ihop barn och vuxna på ett tendentiöst och respektlöst sätt.
Jag tycker fortfarande att det är märkligt att du så tydligt ser och tar ställning för pedofilers usatthet, och faktiskt ser dem som offer (här är det inget problem för dig att lägga på vissa ett offekofteperspektiv -varför då??).
Däremot verkar det väldigt farligt att se de som verkligen ÄR offer i processen och som inte har någon som helst möjlighet att försvara sig pga av sitt åldersmässiga, fysiska och psykiska underläge.
Jag önskar m.a.o större konsekvens av dig i denna fråga, dvs att dina ord stämmer överrens med dina handlingar, det du gör (här skriver, de perspektivval du gör).
Det gör de inte. Att du SÄGER att du önskar att alla barn ska få hjälp är inte något jag ifrågasätter eller har sagt något om, det är tämligen självklart, så varför detta enorma försvarstal från din sida?
jag tror inte att du missunnnar någon att få hjälp eller att du vill ha straffrihet för pedofiler. Hur vore det om du skulle svara på det jag FAKTISKT säger, och inte det du TROR att jag säger. DET vore en bra början på en faktisk diskussion.
vänja: Först och främst skriver du att: ”Och om du vill lyssna på mig någon gång, och inte bara slå i från dig allt jag säger för att det hotar din självbild och din uppfattning om “hur man ska tänkaâ€, att man inte ska ta på sig “offerkoftan—
Vilket återigen visar att antingen läser du inte mina svar, eller så vill du bara försöka hitta något att kritisera. I kommentar #73 har jag redan bemött detta påstående du nu kommer med: ”Jag anser inte att varken jag eller någon annan som blivit utsatt ska göras till offer, men om det är så du vill leva ditt liv, eller kalla någon annan, så är det okej för mig, även om jag inte tror att det gagnar dig eller den du vill kalla för offer. Tvärt om.”
För övrigt är jag säker på att man kan välja att inte ”offer-förklara” även ett barn, utan att det för den sakens skull skuldbelägga eller förringa deras upplevelser.
Vidare skriver du att jag tar ställning för pedofilers utsatthet, att jag borde ta större konsekvenser i denna fråga, att mina ord ska stämma överens med mina handlingar, etc.
Det handlar ju om dina tolkningar och jag anser att jag har bemött dem så gott jag har förmått. Men jag upplever att du fortsätter och fortsätter att gå på utan att förstå vart du vill leda det hela, eller så är du inte tillräckligt tydlig med vart du vill komma.
Du skriver att jag inte vill lyssna på dig, men det har jag gjort. Jag har också förklarat varför jag inte anser det vara bra att sätta på barn offerkoftan, även om de varit utsatta för sexuella övergrepp och du har skrivit varför du tycker att det är viktigt att benämna dem som offer. Uppenbarligen har vi inte samma åsikt. Jag har accepterat (som jag skrev redan i kommentar #73) att du är av en annan åsikt, men med din senaste kommentar så kan jag inte se att du har gjort detsamma.
Jag vill inte ”benämna dem som offer” rakt av alls, varför skulle jag vilja benämna någon som något, om de redan är det?
Om de är det så har jag däremot inga principiella skäl som gör att jag inte kan identifiera dem som just offer (för övergrepp t ex).
Du tycks blanda ihop att vara ett faktiskt offer för något, vilket man de facto är då man t ex blvit utsatt för övergrepp, brott, en trafikolycka, etc, och ”att göra sig till offer”, dvs att skylla på andra, agera passivt, tycka synd om sig själv mm, en attityd som man som vuxen kan ta hand om på ett annat sätt och med en annan typ av distans helt enkelt.
Jag reagerar mot denna av dig iskalla sammanblandning av begrepp, då jag inte finner uttrycket att göra sig till offer, dvs (att ”sätta på sig offerkoftan”) som relevant i förhållande till barn som blvit utsatta för övergrepp. Dessutom finner jag det extremt cyniskt att använda det uttrycket- De har ju faktiskt inte haft chansen att välja. Och den inställningen är i förlängningen farligt naiv då den riskerar att skuldbelägga dem som inte kommer ur sina trauman, som inte får det stöd de behöver, etc. För det är det jag tror det hänger på (och vad i stort sett all övrig psykologisk forskning baseras på), att man som barn får möjlighet att bearbeta övergreppet, så kan man införliva det i sin personlighet och få större valmöjligheter .
Det är nog där skiljelinjen ligger mellan oss och vårt sätt att betrakta diskussionen, i hur vi ser på benämningen offer och respekten för dessa offer.
Jag tycker helt enkelt att ämnet är otroligt viktigt och vill inte låta en massa floskler skymma sikten, därför diskuterar jag detta.
Det är skillnad på vad du som vuxen kan göra och inte göra i en situation, för en vidare förklaring kring skillnaderna mellan barn och vuxna, v.g se mitt senaste inlägg…
Men du är självklart fri att avsluta diskussionen då du själv vill, det behöver jag knappast påpeka. Jag börjar själv bli rätt matt, men så länge jag finner det tillräckligt intressant så ”går jag på”, om ingen uttryckligen ber mig låta bli. Så är det.
http://www.aftonbladet.se/debatt/article2262642.ab
Detta är en kopia av en länk till en debattartikel om just detta ämne. Lyckades inte länka som man ska, men det funkar nog om man kopierar och klistrar in i webbläsaren. Artikeln heter: ”Är det barnen eller pedofilen vi skyddar.”
Pingback: Tonårsmorsa » Att hänga ut sexualförbrytare på nätet
Jag håller på att skriva en lång uppsats om ”vad är kärlek” och jag skriver nu lite om manipulativ kärlek, där jag då tar upp pedofili.
Ett barn på fem år är inte tillräckligt utvecklat för att ta sina egna beslut. Dessutom är barn väldigt â€neutraliserade†och med det menar jag att det är enkelt att mata dem fel information på ett sätt att det missgynnar dem. På grund av detta är det en manipulativ kärlek och alltså en â€skadlig†kärlek.
Många skulle nog inte kalla pedofili för kärlek, men jag anser att det på ett sätt är kärlek. Det är kärlek för pedofilen.
Som du skrev är det många pedofiler som inte alls lever ut sin ”läggning” och jag tror inte många vill skada barnet ifråga heller.
Iaf, bra inlägg. Om du ska svara på mitt inlägg här, maila eller svara på min blogg 🙂
Saras senaste inlägg..När jag duschar sjunger igelkottar!
1980 var jag ihop med en 6 åring.
Vi kysshånglade inne på dass.
Sedan dess har jag mest hållt
mig kvinnor.(Jag var 14 år 1980)
Vänja: Jag tror ni har olika syn på vad ett offer är för någonting.(Men ska kanske påpeka att resten av inlägget är mina egna åsikter, inget försök att förklara Tonårsmorsans syn). Barnet är offer _för omständigheterna_ i en pedofilsituation, den vuxne har ansvar och barnet kan aldrig skuldbeläggas för vad som har hänt. Men, däremot behöver man inte se sig själv som ett offer ur den vinkeln att man inte har ansvar för sina känslor. Jag anser inte att man är ett offer om man inte själv tar på sig den synen (oavsett situation), ingen annan kan bestämma vad du ska känna eller tänka i en situation. Däremot står inte den synen i motsatts till att man kan, och får må dåligt över något som har hänt en. Att inte sätta etiketten ”offer” på ngn betyder inte att man säger till personen att ”Cheer up! Så farligt var det inte, vad sägs om att ta ansvar för ditt liv nu?”. Att inte vara ett offer har inte likhetstecken med att inte få må dåligt över vad som har hänt en. Skillnaden är att är du ett offer så styrs du av andra, andra personer eller händelser bestämmer vad du ska känna. Ingen situation har en förutbestämd känsla som har monopol på hur man ska reagera, Tonårsmorsan tycker jag är ett lysande exempel på det! Sen säger jag inte att det inte krävs tid och hjälp att komma dit, men man kan komma dit. Och det kan man inte om man är ett offer.
Therese: Tack för din kommentar! Jag tycker att jag har försökt vara väldigt tydlig med hur jag ser på saken och hur jag vägrar att vara ett ”offer” och att jag inte heller tror att denna ”offerstämpel” gagnar någon annan. Du sätter precis ord på hur jag ser på saken!!
Jag menar också att man KAN göra något åt sina egna känslor och sin egen situation även om man har blivit utsatt för sexuella övergrepp, men för att kunna bli hjälpt så måste man själv söka hjälp och ha förmågan att ta emot den hjälp man får. Och nej, det är inget som kommer av sig själv. Det kostar blod, svett och jäkligt många tårar.
Men man går väldigt stark vidare sedan!
Tack för din kommentar, den berikar debatten! ♥
Det är _GALET_ mycket text här och jag har ont om tid att läsa allt, men i det stora hela (hoppas jag, eftersom jag inte har läst _allt_) så känns det som att jag håller med. Min uppfattning, på grund av mitt nya liberala tänkande, har förändrats rätt rejält på sista tiden skulle man kunna säga. Jag har dock aldrig, mig veterligen, varit inriktad på att ha ihjäl någon. Däremot har jag mer och mer vågat stå för vad jag tycker, vilket nog kan vara väldigt bra i såna här fall 🙂
Vet inte riktigt om jag fick sagt något vettigt nu iofs…
Therese: Du kan dra åt fanders! Du har helt fel.
Pingback: Sexuella övergrepp
Pingback: Slagfärdiga «
Nej det är sant att man inte behöver skjuta på pedofilerna eller låta övergrepp av någon typ skjuta våra mest sårbara i sank, eller försena barnens utveckling.
En person som saknar förmåga att anknyta känslomässigt till personer i sin egna ålder har dock bevisligen i en del fall oerhört svårt att förstå att dennes insatser både här och där tillhör det oönskade slaget. Något som kan förklara den svart-vita balansgång som finns på nätet. De flesta brott av pedofil typ begås ju fortfarande av personer som står barnet mycket nära dvs inom familjen på ett eller annat sätt.
Jag tycker det är tråkigt med censur och annat kring pedofilin och därför borde det ju vara positivt med att offentliggöra pedofildomar så slipper vi den obehagliga känsla av censur som många inte tycker om, att sprida berättelser från verkligheten i verkligheten bör kunna få vara tillåtet. Självfallet är det inte att ”hänga ut någon” när man på sakliga och strikt klargjorda grunder bara återger ett händelseförlopp som skett. Om inte verklighetsåtergivning ska vara tillåtet vad ska vara tillåtet då?