Skrev ju i bloggen HÄR idag om hur jag skulle sätta igång med städ, tvätt, matlagning, disk etc. Sagt och gjort. Ofta när jag ska storstäda, så brukar jag börja med att dra ner (om möjligt) ÄNNU mer, genom att slänga ner allt på golvet från bord och bänkar, för att sedan bara kunna rensa, liksom. Sedan slänger jag upp tvätten i en jättehög uppe på hallgolvet, så jag sedan kan börja sortera.
Så idag, precis lagom till att jag slängt ner allt, liksom… vad händer?
Dörrklockan *Pling-plong*
Isatou: Mamma, du har besök.
Ooooh, noooooo!!
En besökare jag inte träffat på nästan ett år utanför dörren…! Eller vaddå, utanför dörren, på vardagsrumsgolvet, eftersom Isatou redan släppt in gästen.
Jag: Nämen, heeeej, vad roligt att du kommer precis nuuu!! Det var ju jätteläääänge sedan…!
Får en plötslig deja ´vu (eller va fan det nu heter) om att sist han kom förbi så stod jag och mitt hem i EXAKT SAMMA LÄGE!! (D.v.s. med leksaker upp till knäna, s-m-u-t-s-i-g-a-t-r-o-s-h-ö-g-a-r-s-o-m-i-n-t-e-
v-a-r-m-i-n-a-d-å-h-e-l-l-e-r, diskbänken överbelamrad med disk, trappen fylld av ouppackade väskor och plastpåsar, vardagsrumssoffan överbelamrad med täcken och kuddar jag precis tvättat)
Vill helst bara sjunka genom golvet, men försöker i stället ta emot mig gäst med en uppsyn som jag önskar säger; ”Hej och välkommen, jag är Mrs. Natural, take me as I am, det här med rörigt hemma är något jag har med flit, för att det är en viktig princip jag har…”
Slår ner Bjuder till bords min gäst och slänger snabbt fram en kopp the och hembakta köttfärspiroger (Jippi, jag gjorde HEMGJORDA KÖTTFÄRSPIROGER IGÃ…R, det ni!!) Samtidigt som jag lirkar fram trasan och börjar lite diskret torka av köksluckorna… och plocka ut ren disk ur diskmaskinen och sedan ställa in smutsig i den.
Så snart köksytorna är färdigtorkade så börjar jag vispa ihop pannkakssmeten vi ska äta till middag. Jag vispar och grejar och har mig. Han går ut och parkerar om bilen. Jag säger till Isa att dra fram dammsugaren, och dammsuga en stund vart-som-helst, typ, så det i alla fall syns att vi faktiskt var på väg att börja storstädningen…!
När han kommer in igen, så kommer Mabou på den UTSÖKTA (NOT!!) ide ´n att han ska visa upp sitt rum på övervåningen. (Antagligen för att vår gäst ABSOLUT inte ska missa att alla rum på övervåningen också är ett totalt bombnedslag!!)
Han stannar en bra stund och vi pratar på och har riktigt trevligt. Dock: Nästa gång ska jag INTE vänta tills hela hemmet ser ut som ett riktigt bombnedslag. Jag ska naturligtvis hålla efter och städa eftersom…
Fast just nu har jag inget emot besök. Hela hemmet är färdigstädat och glänser som bara den. Vart är alla objudna gäster nu då?
Lilla Gumman!
Skit samma i städningen! Va han snygg?? hehe ( nyfiken i en strut…)
Kramar!
KalmarLinda
Linda Bunn: *S* Det vågar jag inte ens säga, eftersom han är så gift…!*Haha* Så det är alltså inte intressant på DET viset, men pinigt ändå…! 😉 Kram!
Kommer man oanmäld får man ta det som det är!
KRAM
Tur för mig att jag kikade in hos dig precis när jag gjorde, annars hade jag glömt min tvätt i tvättstugan.. höll på att gå illa!!
Vad bra att du är klar hemma hos dig, då kan du komma och fortsätta hos mig! Sköt nu om dig och ha en fin kväll!
Kram
Vicke
http://www.vicke.be/min_blogg.htm
Soulsister: Ja, håller med, ändå är det jag som skäms…! Haha…
Mrs Mulatt: Ja, jag säger ju att bloggning är jättenyttigt! 😉
Vicke: Haha… You wish! Ha det bra! 😀
PRECIS så har jag det hemma. Jag hade ju en tävling härom månaden med ”Sveriges stökigaste rum”, där kanske du har en chans att vinna…
;o)
Jo, jag har tur som vet vilka mina förfäder var. På både pappas och mammas sida har de varit duktiga på att berätta och 2 släktforskare (en på vardera sida) har också hjälpt till. Det är roligt att också ha egna minnen, min gammelfarmor (farfars mamma) levde till jag var tonåring. Det gjorde min Mammas farfar också, så bägge de riktigt gamla minns jag.
Nu blir det lika med mina barn. Min mormor fyller 100 år i höst så nu är vi 5 generationer med lillemans nya baby… Jo, jag är ju farmor till Ella och om min mormor lever lite längra kanske Ella kommer ihåg henne, sin gammel, gammel mormor eller vad man nu kallas…
;o)
Ha det gott! /Katrin
Katrin: Jag har också haft turen att lära känna mina mor- och far-föräldrar upp till vuxen ålder och mina barn också, däremot så vet jag alldelens för lite om dem…! Det är trist! Du kan vara glad! Kram! 🙂