Ibland får jag bara känslan av att hela världen har ramlat ner på mina axlar. Hela världen är jäkligt tung att gå och kånka omkring på. Det är knappt så jag orkar lyfta fötterna från golvet, för det är tungt och det tar emot.

När jag försöker lyfta blicken lite, för att se lite längre, för att försöka sätta mig själv och min värld i ett större perspektiv, med lite mer vidd, så verkar det helt omöjligt. För den där stora världen tynger ner mina axlar, så huvudet knappt syns. Det lilla som syns av mitt huvud, är ett ihoptryckt,ihopknölat ansikte.

Hela jag känner mig ibland så nedtyngd, att jag måste kika över skokanten för att se något av världen.

Vi har alla rätt att känna på det viset ibland. Men sedan har vi också ett ansvar för oss själva att ta oss ur den situationen och gå vidare. Stärkt. Vid gott mod. Med små moln av lätthet under fötterna…!

Andra bloggar om: Världen, Problem, Tyngd, Ansvar