Sagan om tjejen som slutade bita på naglarna!

bild-112-2.jpg

För en gammal inbiten ( haha 😀 ) nagelbitare som mig, är det toppen med långa, välmålade naglar. Jag började bita på mina naglar redan vid 6-års åldern, eller tidigare. Jag har bitit på naglarna konstant under hela mitt liv. Inte lite då och då, utan KONSTANT!!

Det blev liksom en del av mig. Nedbitna, äckliga naglar, som ständigt ömmade, ständigt gjorde ont och sved, som det var små sår i kanterna på. I tvåan fick vi en ny fröken som hette Anita. När min bästa kompis på den tiden; Helen Sjöholm gick på kvartsamtal (som det hette då) med sin pappa, så berättade Helen att Anita tyckte att Helen skulle sluta umgås med mig. När Helen frågat varför, så hade Anita sagt att jag bet så förskräckligt på naglarna!!

Helen fortsatte umgås med mig, men jag började (om möjligt) att bita ännu mer på naglarna!!

När jag gifte mig första gången (ja, jag har varit gift två gånger och är en obotlig romantiker, så jag tror fortfarande på ”tredje gången gillt”) så skulle min man ringa sin mamma i Gambia och berätta hur bröllopet gått och berätta lite om vilken sorts person jag är. Han sa:

”Men hon äter på fingrarna!”

Hans mamma: Va? Äter på fingrarna? Har ni ingen mat där i ”de vitas” land?

X-maken: *Skrattande* Jo, men hon äter ändå på fingrarna.

Hans mamma: Jag har aldrig hört någon som äter på fingrarna.

X-maken: Nej, men min fru gör det! Hon äter på fingrarna.

Jag trodde faktiskt aldrig jag skulle lyckas sluta. Jag har provat allt. Målat dem med ”Stop och Väx”, tejpat naglarna, målat naglarna…

Jag har aldrig någonsin sett hur någon av mina naglar ser ut, längre än en halv centimeter kortare än fingertoppen. Tills för tre år sedan. För första gången i mitt liv fick jag uppleva långa naglar. I ett helt år höll jag på att pyssla och greja med naglarna, fila och måla, stärka och toppa. Helt otroligt roligt! Sedan bet jag ner dem igen, av någon outgrundlig anledning. Men nu har jag sparat dem långa igen, för andra gången i mitt liv.
Det är en sådan härlig känsla. Det är så otroligt roligt att köpa nagellack, att rengöra dem, att SE på dem!

Alldelens nyss var jag på ICA och handlade lite mjölk. Bakom mig i kön står en pappa med en liten dotter på ca: 5-6 år. Jag står och betalar, men kan inte låta bli att höra vad flickan viskar till sin pappa: ”Titta pappa, vilka långa, snygga naglar hon har!”

DET är lycka det!! 🙂 Thank ´s girl! You just made my day! 😉

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Social comments

Loading Facebook Comments ...

19 svar på ”Sagan om tjejen som slutade bita på naglarna!

  1. *Hahaha*…det var härligt å läsa, då är man inte ensam..
    Så du vågade gifta dig 3 ggr..*ler*.. Jag har sj varit gift, men det är några år tillbaka.
    Så skojjsigt att du hälsade på mig!! Bit inte på dem idag..*ler*..Sköt om dig å barnen!!

    Kram/Sanna

  2. Sanna: *S* Nej, jag har inte gift mig en tredje gång, men jag hoppas på att göra det innan det är dags att begrava mig! 🙂 (Vilket jag hoppas ska ta massor av år till!) nej, jag ska inte bita! 😉

  3. Vare där en pik till mig?Hahaaa, enda gångerna jag inte biter på ”fingrarna” är när jag är utomlands.Och så biter jag inte på vänstra handens långfinger.

    Tjusigt så, förstår att du blev mallig.:)

  4. Haha, stackars hans mamma. Undrar om hon nånsin fick kläm på det där – eller om hon fortsatte tro att ni höll på att svälta i alla fall, här i ”de vitas” land..

    Aw, bara inte den där tjejen tjatar ihjäl sin pappa nu eftersom hon säkert också vill fixa lika fina naglar 😉

  5. Precis så har jag haft det med mina naglar, hela livet. Men jag har upptäckt att jag låter bli dem om jag har lösnaglar. Det är det enda sättet. Det är svårt att bita på plast, AJ!

  6. Vb: *S* Nej, det var inte en pik till dig, men jag tror de flesta av oss nagelbitare kan referera till texten. 😉 Kram!

    Melinda: När jag senare träffade henne så konstaterade hon att jag verkligen ”åt på fingrarna”! 😀

    Ja, men då får hon kanske fina naglar i alla fall…! 😉 Kram!

    Ivana: Ja, samma sak med mig! Jag upptäckte att jag var tvungen att ha lösnaglar konstant tills mina egna växt ut, lustigt nog låter jag bli dem, när de väl blivit långa, vilket jag tidigare aldrig lyckats med! 😉

  7. Hej, detta kanske kan funka för dottern, hon har knagt på sina fingrar sen 2!!!! års ålder. Dom på bvc trodde inte mig men hon bet och bet på naglarna och idag är dom lixom så nerbitna så jag undrar om naglarna någonsin kan växa ut och bli lika fina som dina naglar. STopp och väx funkar inte, hon provar och måla naglarna men tar bort nagelacket ganska fort och biter sen igen. Ibland har jag funderat på och limma fast fingertuttar på henne, alltså inte vantar utan bara fingrarna på vantarna *S*

  8. Ã…h hur klarade du det..

    Jag har ”inga” naglar.. Jag boter och biter hela tiden.. Som du säger. Konstant!

    det är äckligt ju, men jag gör det ändå. Har aldrig sett mig med långa naglar.. Jag har bitit på dem så länge jag kan minnas…

    Hur slutar man då! ´?

    HJälp!

    Kram

  9. Pingback: Reggaefever...

  10. Jag har bitit pa naglarna hela mitt liv ocksa, men orkar inte se det som ett problem langre och forsoker klippa ner dom istallet sa det inte finns ngt att bita pa. Sa ser det battre ut ocksa 😀

    Daremot biter jag pa min piercing i lappen sa framtanderna har gatt sonder.. :-S

  11. Pingback: Vi har alla våra svaga punkter...

  12. omg, jag fick tårar när jag läste det sista om den lilla flickan som kommenterade dina naglar.
    Jag är en tjej på 23 år och precis som du så har jag bitit på mina naglar KONSTANT i hela mitt liv.
    De har alltid varit befintliga på typisk bulliga fingertoppar o jag har skämts ihjäl över dem o mig själv.
    precis som du så har jag provat allt. men nu, så har jag lyckats hålla mig ifrån bitandet ¨lite mer än
    en månad o det har växt till en hel del vitt. Såklart är naglarna fortfarande lite konstiga o kanske lite
    felviklade men de är påväg att rehabiliteras hoppas jag! Gud jag hoppas jag kan lyckas lika bra som du.
    Ren inspiration. Jag hoppas det kommer en dag då jag slipper gömma mina händer,, gud jag gråter.
    Good luck with everything!!

  13. Känner så igen mig… bet som tusan på naglarna i hela mitt liv men min kille va hård och sa till mig jämt jämt och jämt, ibland vart det bara värre men till slut orkade jag bara inte känna mig dum längre så jag slutade och fixade och donade med dom… och hur kul som helst va det och dom blev så fina 🙂 Man får helt enkelt ta sig i skinnet och lägga av med det där äckliga, som bara gör en ful och man får ju dåligt självförtroende också eftersom man inte direkt vill visa sina händer för folk…

  14. Pingback: Tonårsmorsa » She made my day

  15. Hej! Jag är 14 år tjej som har ett enormt stort problem med att sluta bita på naglarna! Det bara går inte! Jag ska nu i vår gå på uttagning som modell och om jag inte har slutat tills då så vet jag inte vad jag gör! Har bitigt på naglarna i hela mitt liv! Kan du ge de bästa tipsen du har till mig? Jag vore skit glad i så fall! 😉

  16. Pingback: Simon och Ekarna | Tonårsmorsa – Fatou

Välkommen att kommentera. Du kan välja om du vill kommentera med wordpress, facebook eller google+ genom att klicka på de små ikonerna ovan. Håll god ton, inga personangrepp och håll dig till ämnet och inom lagens ramar. Alla kommentarer är modererade och godkänns så snart jag får möjlighet. Kommentera gärna i stort och smått. Jag försöker svara på alla kommentarer, men ibland kan det dröja lite. Ordet är fritt, ordet är ditt!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

  1. Reggaefever... skriver:

    […] man kallar mig fåfäng med mina naglar…kan ni tänka er att mina tonårsdöttrar på fullaste allvar sitter och målar sina naglar, […]

  2. […] finner jag mig inte alls tillrätta sedan jag bet av mina långa, fina naglar. Förlorade all min kraft, glädje och styrka…! […]

  3. […] Sagan om tjejen som slutade bita på naglarna. (Klickbar länk som för övrigt också innehåller en liten kort episod från mitt äktenskap med Lamin, som precis gått bort…) […]

  4. […] se den. Jag och Helen Sjöholm var typ ”bästisar” i låg- och mellanstadiet, gick i samma klass och bodde även grannar och eftersom jag tycker hon är en fantastisk människa och dessutom gjorde […]