Att föda barn gör inte ett dugg ont!!

jai-glad.jpg

Jai (16) sitter och kollar på en förlossning på TV:

Jai: Mamma! Gör det ont att föda barn?

Jag: Ooooh, nej! Det känns bara som två jätterobotar tar tag i varsin kroppsdel och sliter dig i stycken…

Jai: Shiiit! Jag kommer aldrig att våga föda barn!!

YES! Precis vad en mamma till en sextonårig dotter vill höra. I alla fall inte ännu på måååånga år.

Funderar på att imitera en verklig förlossning här på vardagsrumsgolvet. Skrika så högt som jag gjorde vid mina fyra förlossningar. Framkalla svettningar och tårar och undvika att visa lyckan när barnen väl var födda.

Om några år, när jag väl tycker det är dags att bli mormor, så kan jag kanske säga att jag bara överdrev och att det faktiskt inte gör ett dugg ont att föda barn.

Jag kan säga: ”Nja, det känns ju lite, men det är egentligen inte värre än att ta stelkrampsprutan! Det där med förlossningssmärtor är något vi kvinnor bara hittat på för att männen ska känna sympati och tycka lite synd om oss, och för att våra barn inte ska skaffa barn för tidigt!”

Erkänn att det är en perfekt plan!! 😉

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

Social comments

Loading Facebook Comments ...

19 svar på ”Att föda barn gör inte ett dugg ont!!

  1. Äh, jag tycker vi säger som det är ett par år till:
    ”Akta er, det känns exakt som att skita en melon”!
    Kanske kan funka som preventivmedel mellan 16 och 23. Typ

  2. Min mamma har alltid hävdat, också när jag var i 16-års åldern, att det inte gör ont. Visse! (som vi sa när jag var ung, det betyder ungefär, ”lögn!”.) Det gör ju skitont. Och är man som jag skitskraj för sprutor och nålar och därför vägrar smärtlindring. Ja well, då får man kanske skylla sig själv. Men aj och oj. Ont gör det.
    Men som sagt, lyckan efteråt håller i sig bra länge. Ett dygn ont, eller, jag hade nog lite ont någon månad efteråt också. Men glädjen och lyckan sitter ju i än och verkar inte direkt avta.

  3. Ska vi se om jag kan kommentera eller om allt hänger sig. Ja det är inte dumt att försöka ha koll på livet som kommer efter. När man själv är redo *L*.

  4. Något helt annat …

    Jag fattar fanken inte vad det går för troll i din blogg. Alla dessa felmeddelanden som jag varken har själv eller ser någon annan ha.

    Har inte tid att ta itu med felsökning nu, men du ser ju vilket plugin du kan avaktivera så länge.

  5. Funderar på vad jag kan säga som avskräckande eftersom våra barn är adopterade. Jag har ju inte nån smärterfarenhet av förlossningar, vet bara hur det känns när man får barn-resbesked och första träffen med barnet. Men DEN upplevelsen har jag delat så många gånger med dom så dom är så trötta på att höra det. Men just och få tjejen att bli avskräckt från pojkar över huvudtaget har jag nog lyckats med ganska bra eftersom jag sagt att jag ska åka med på moppen när det är dax.

  6. Veronika: Ja, fast det där med lyckan kan vi väl vänta lite med att avslöja…? 😉

    bulan: Hmmm… den är ju lite svårare… Kanske att hela paketet kan gå av när man gör barn… tror du det skulle avskräcka? :-S

    Rosa: Det funkade i alla fall! 😀 Ja, man måste väl ha något att säga till om?! 😉

    Alter Ego: Ja, plockade nu bort tre grejer innan pluginset försvann, det trista var att det var det jag använde mest som jag fick plocka bort…! 🙁

    Lisa: *S* Ja, det bör avskräcka en del, det där med moppen…! Kanske du vill låna mig annars, så kan jag lägga mig på ditt vardagsrumsgolv också och imitera? *S* Låter som dina minnen mest är lyckofyllda, vilket innebär att din dotter kanske t.o.m. väljer att adoptera, även om hon inte ”behöver”…! I så fall så får du tänka ut något att avskräcka henne med. Kanske att det var så dyrt, eller tog sådan tid, eller nåt? Kram och lycka till! 🙂

  7. Tack för din kommentar hos mig. Jag tycker precis som du att det är väldigt givande att blogga. Gissa om jag är fast 🙂 Tur att man glömmer rätt snabbt hur ont det gör att föda barn annars blev det nog inte många barn födda 😉

  8. Det blir inte lätt och jag vill nog inte heller avskräcka från att adoptera, vill faktiskt göra det själv typ 1 gång per vecka. Då vill jag känna känslan från alla stora grejjer som händer under adtoptionens gång. Tänk sen bara att på känna på barnet som man längtat så länge efter. Men om det är ok för dig så får du gärna komma hit om några år och imitera en förlossning, så kan jag åka med på moppen med Mabou som en gentjänst om du kommer hit och imiterar *S*

    Hur man gör annars med pojkar för att dom inte ska vara för burdusa med flickorna när känslorna kommer i svallning får man väl ta en miljon snack med dom om. Ibland önskar jag att det fanns färdiga lösningar på detta ämne med blommor och bi lixom.

  9. hahaha jag fråga min mamma samma sak i 17 års åldern å hon svara oxå att de gjorde ont..
    ni mammor skrämer oss barn för mycket 😀 haha fast nu när jag e 21 börjar hon undra när
    hon ska få bli mormor. för ett tag sen prata hon om att hon någon dag ville bli mormor
    å då sa jag de blir du snart. haha å några veckor senare kom jag hem med en hund.. hahaha.
    jag e fortfarande rätt för att få barn.. så nu får hon skylla sig själv om hon inte blir
    mormor på riktigt.. Ps. din äldsta dotter har mycket fint namn. =D känner ni några gambianer
    i helsingborg?
    Ha de bra. Binta

  10. Fast jag har undrat varför kvinnor som fött barn verkar älskar att berätta blodiga
    förlossningsrysare för andra än så länge barnlösa kvinnor? Är man lagd åt konspirationshållet
    skulle man kunna tro att det är hemlig plan för att skrämma folk från att fortplanta sig och
    i slutändan utplåna mänskligheten…men så är det väl inte. Eller?

  11. bulan: Verkar det funka? 🙂

    Andromeda : Japp, håller absolut med, annars skulle det, som sagt, inte bli många barn gjorda…! 😉 Kram!

    Lisa : Det där med att byta tjänster, låter toppen!! 😀

    Binta: Snyggt namn! Det är som om jag skulle ha valt det själv…! 😉 Ja, det kanske inte är så bra att skrämma FÖR mycket, jag vill ju, trots allt, bli mormor en dag! 🙂

    Tyvärr! Vi känner inga Gambianer i Helsinborg…! 🙁 Kram!

    Eva: 😉

    Charlotte: Jag tror jag vet svaret,även om det inte är så roligt: när man är med om stora, dramatiska upplevelser vill man gärna dela med sig och berätta om det. Att föda barn är den mest smärtsamma och samtidigt den lyckligaste upplevelsen i en kvinnas liv, därför vill man gärna dela med sig. Dessutom är man troligen i en chock efteråt och tror att ingen människa kunnat uppleva den smärtan, som man själv upplevt. Så precis som man berättar om fruktansvärd tandvärk/migrän etc. så berättar man gärna om sitt barnafödande, fast det är typ 100 gånger värre än tandvärk…! 🙂 Annars är ditt förslag inte helt tokigt, för lite mordiskt måste det finnas i oss, som utsätter oss för detta, berättar om det, sedan utsätter oss för samma sak IGEN, och IGEN… 😀 Kram!

  12. Heej tonårsmorsa. om du har msn adda mig är du snäll=D jag tror du och min mamma tänkte exakt lida dant för några år sen.. Menar namnent Binta =) inte många som betyder solstrålle i sverige inte.. ca 60 styck 😀 Du dskrev att du kände folk som är kända nu. käner du Lamin??? adda mig är du snäll.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

No Trackbacks.