En desperat vädjan från en mamma. Om allt går bra ska jag:
- …hoppa tio steg på ett ben, när jag går därifrån.
- …laga mellandotterns favoritmat till helgen. (Lövbiff, klyftpotatis och beaneise-sås)
- …rensa ur min garderob denna vecka.
- …höra av min till vänner jag försummat.
- …hitta på något mysigt med barnen närmsta tiden.
- …inte tjata eller gnälla på någon på hela dagen i morgon.
Japp, du har gissat rätt, det är dags för utvecklingssamtal i morgon igen!
Tidigare bloggar om Utvecklingssamtal:
- Utvecklingssamtal (25/10-05.)
- Utvecklingssamtal ( 8/11-05.)
- Utvecklingssamtal del 2 (10/11-05.)
- Förtydlingande (11/11-05)
- Utvecklingssamtalen del 3 (16/11-05)
- Tjurig Tonårsmorsa (2/5-06.)
- Utvecklingssamtal (31/5-06.)
- Dessa förbannade utvecklingssamtal!! Del: 1. (17/10-06.)
- Fortsättning på Dessa förbannade utvecklingssamtal! Del: 2. (17/10-06.)
- På gott och på ont (5/11-2007)
Andra bloggar om: Barn, Familjeliv, Humor, Länkar, Tonåringar, Tonårsmorsa, Utvecklingssamtal, Kvartssamtal, Skolan, Desperat, Vädjan,
Förstår din känsla av utvecklingsamtalen.. Hatar dom!! Har magvärk i flera dagar varje gång!! Tack och lov har Zackarias haft sitt redan.. Grejen är att jag förstorar upp allt innan! 😉 Har korsförhör med honom innan.. Om det ska komma några överaskningar mm mm! *Ler* Sedan kommer man dit.. och visst.. allt är inte alltid så perfekt.. Men det blir nästintill perfekt, vad jag förväntat mig! För många dåliga samtal under årens lopp kanske? =D Lycka till iaf!
Inte för att skryta eller nåt sånt men det värsta som är med dom u-samtal jag varit på är att jag alltid tycker att det är lite pinsamt att ta emot beröm som levereras med stortråget…Jag har sagt till grabben att han ska vara frökens nr 1 och på nåt sätt lyckas han med det än så länge.
Vaddå skryt? 8D
Tina: Ja, fast här brukar ett och annat krypa fram av sig själv, någon dag innan det är dags…! Skönt på ett sätt, men ändå! Det värsta var nog i alla fall Binta ´s första när hon började gymnasiet. Inte för att det de sa var så hemskt, utan hur hon uppförde sig! Jag brukar ursäkta henne efteråt med att hon måste ha fått en blackout eller nå ´t! Grrr…. snacka om att jag grät hela vägen hem och vägrade sitta med henne på bussen. Stackars läraren!! Tur hon har mognat sedan dess…! Kram!
Johnny2bad : *S* PRECIS så där kände jag det, tills ungefär när de började mellanstadiet, hgstadiet ska vi inte tala om…! Dagis är bäst!! Kram (och lycka till!)
Johnny2bad: P.S. Man FÃ…R skryta över sina barn, om det förbjuds, så kommer det bli denna bloggs undergång! 😉 D.S.
oj oj 1 spännande fortsättning följer.
men du om det inte är så perfekt tänk då att det är just utveklingsamtal du får reda på hur det går ni bestämmer vad som borde bli bättre och vad man kan göra åt det.barnen är ju just barn inte färdig utveklade.låter inte det förnuftigt.?
men jag hoppas att du måste infria alla dina löften.lycka till kraaaaaaaaaaaaaam
Pingback: På gott och på ont!
Lillatanta: Ja, det är klart de är till stor hjälp och det ska man ta tillvara på. Inte desto mindre är jag skapligt uppskrivad och nervös inför dem! 😀 De flesta avlöper väldigt väl, dessutom, men de få som inte gjort det (har särskilt ett i minne) gör mig livrädd för varje nytt jag ska gå på! 😉 Kram!
Pingback: YES! Jag hade fel!
Har du tid och är lite intresserad rekommenderar jag en halvtimmes läsning av John Taylor Gatto om skolans syfte och funktion(läs: inte att utbilda).
http://4brevard.com/choice/Public_Education.htm
Länkar också till Gatto’s intervju på Google.
Pingback: Skelett i min garderob.