Ligger här hemma med feber och ont i halsen. Inget roligt sätt att fördriva dagen, men ändå kan jag inte hålla mig ifrån en blogg och lite nyheter.

Redan när massor av fritidsgårdar stängdes ner i Sverige så var jag kritisk. Jag undrade hur politikerna vågade stänga ner fritidsgårdar, då jag ansåg att de fyllde en väldigt viktig funktion för våra ungdomar.

Idag är fritidsgårdar något mer sällsynt än de var under min uppväxt. Samtidigt så ökar ungdomsvåldet och blir råare. I alla tider tror jag att samhällsklimatet blivit allt hårdare och jag har inga belägg för att det finns ett direkt samband med nedläggningen av många fritidsgårdar på senare år, annat än den undersökning som denna artikel hänvisar till. Jag känner mig dock inte ett dugg förvånad över att man kommit fram till detta, utan i stället känns det som en ganska självklar konsekvens.

Tonåringar är små vuxna eller stora barn, beroende på hur man vill se det. Antagligen är de en blandning av detta. I vissa avseenden är de väl utvecklade och har full koll på sin omgivining, samtidigt som de har mycket erfarenhet och kunskap att ta till sig, för att kunna bli en färdigutvecklad människa.

Min egen tonårstid minns jag med förskräckelse. Om det var omognad, hoppande hormoner eller allmänt en dålig period av mitt liv, vet jag inte, men det var antagligen flera olika orsaker till att jag mådde väldigt dåligt och tänker tillbaka på den tiden, som den värsta i mitt liv.

För mig var fritidsgården viktig. Den var en viktig mötesplats med kompisar, men det var också en viktig mötesplats för umgänge med vuxna att se upp till. Jag hade bra vuxen kontakter med familjemedlemmar också, men jag vet att det fanns många ungdomar som inte hade detta. Som hade väldigt lite umgänge med vuxenvärlden över huvud taget. Det fanns också många ungdomar som hade dåliga vuxna förebilder i omgivningen och de enda vettiga vuxen kontakter de hade, utöver lärarna i skolan, var just de vuxna som fanns på fritidsgårdarna.

Det fanns andra skäl till att fritidsgårdarna var viktiga för oss ungdomar och det var att det fanns något att göra. Vi hade mycket för oss, som teatergrupper, sånggrupper, filmkvällar, band där det spelades musik av de som var intresserade av det. Olika sportarrangemang och tävlingar med andra fritidsgårdar. Man satsade mycket på detta under min uppväxt.

Ungdomar söker ofta spänning i tillvaron, några mer än andra. Man vill att det ska ”hända något”. Särskilt på kvällar brukar många tonåringar bli som allra piggast och jag tror det är viktigt att stimulera ungdomars nyfikenhet, sökande efter spänning i en kombination med goda, vuxna förebilder.

Att spendera tid med ungdomar tror jag är obetalbart. De flesta ungdomar är dessutom nyfikna på vuxenvärlden och umgås gärna med vuxna. Att spendera tid med sina små barn, tror jag de flesta föräldrar ser som något självklart. När barnen är små så måste man ju finnas till hands för att passa och ta hand om. När de växer upp och börjar bli mer självständiga, så behöver de ofta ett ”space” för sig själva en period, men efter ett tag, så tror jag att det är viktigt att återknyta och återuppta den kontakten, för att lära känna sitt barn som tonåring, för att vägleda och för att kunna ha roligt tillsammans, även om man under vissa perioder känner att man befinner sig på väldigt skilda nivåer. Tonårstiden är ofta förändringanas tid.
Idag finns det fortfarande kvar en och annan fritidsgård, men inte alls i samma utsträckning som det tidigare fanns. Jag tycker det är helt fantastiskt av de som är engagerade där i våra ungdomar är just så engagerade. Det gör naturligtvis inte att vi som föräldrar får lägga över ansvaret på de som jobbar på fritidsgårdar och skolor och andra samhälls inrättningar där det arbetar vuxna. Vi, som föräldrar har fortfarande huvudansvaret för våra barn, men det är viktigt att minnas att dessa vuxna är viktiga för våra barn och ungdomar.

Ibland tror jag helt enkelt att vissa ungdomar föredrar att anförtro sig till någon vuxen utanför familjen, än de vuxna man bor och lever med. Det märker inte jag minst här hemma. Jag har ungdomar som anförtror sig till mig, trots att de har väl fungerande vuxna förebilder i familjen, på samma sätt kan det säkert hända att mina egna barn ibland funnit det lättare att anförtro sig till andra vuxna än till mig.

Oavsett så är i alla fall jag övertygad om att ju mer vuxna umgås med ungdomar och finns till hands för dem, ju mer självsäkra och självständiga kan de bli, den dag det är dags för dem att ta det stora steget in i vuxenvärlden.

Oavsett så tror jag att de flesta föräldrar gör sitt allra bästa för sina barn och ungdomar, det ligger i en förälders natur att vilja sina barn det allra bästa. Ibland blir det fel och ibland blir det rätt, men man gör det man själv tror är bäst. Det är inte lätt att vara förälder och för många av oss är just tonårstiden den allra värsta, samtidigt som just den tiden är den allra värsta för många ungdomar också. Det får vi inte glömma bort!

Andra bloggar om: Barn, Tonåringar, Tonårsmorsa, Ungdomar, Nyheter, Tonårstid, Fritidsgård, Ungdomsgård, Svd,