Jag dissar dig fett!! (Till min f.d. vän)

4_12_12.gif

För en vecka och tre timmar sedan var det en kvinna i Uppsala som rökte sina sista bloss. Hon hade rökt i väldigt många år och väldigt mycket, särskilt det senaste året.

Hon började röka redan som väldigt ung och väldigt snart visste hon att hon var fast. Nikotinet hade snabbt blivit hennes allra bästa vän. Hon klarade sig inte alls utan sin vän. Hon älskade sin vän mer än något annat på jorden och kunde inte tänka sig ett liv utan detta nikotin.

Men åren gick och kompis nikotin blev en allt större börda. När kvinnan och nikotin var ute och gick, så var kvinnan alltid tvungen att bära nikotin. Och det var inte lätt! För varje år som gick så var det som om nikotin blev tyngre och tyngre. Dessutom var det väldigt dyrt att vara bästa vän med nikotin. Hon krävde så otroligt mycket. Inte ville hon jobba, inte ville hon bli självförsörjande, inte ville hon umgås med kvinnans andra vänner och familjemedlemmar. För att säga sanningen så var nikotin en otroligt egocentrisk vän, som bara tänkte på sig själv.

Ibland försökte kvinnan göra sig av med nikotin. Hon trampade på henne, kastade bort nikotin, men tog henne alltid tillbaka när hon bönade och bad om att bli förlåten.

Men en dag fick kvinnan verkligen nog! Det var en vecka och tre timmar sedan. Kvinnan hade hållit uppe en hel dag med nikotinet. En hel dag, vilket var ovanligt länge för kvinnan. Men när hon kom hem från jobbet så låg det sex nikotinfyllda cigaretter och väntade på henne. På en halvtimme hade hon kedje-rökt upp alla sex. Sedan mådde kvinnan illa. Och sedan blev hon lite arg också. Arg för att nikotinet styrde hennes liv i allra högsta grad. Arg för att nikotinet var så dyrt i drift. Arg för att nikotinet svärtade hennes lungor, fick henne att hosta så hon knappt fick en blund vissa nätter. Så hon bestämde sig för att fimpa sin sista cigg och sedan ignorera nikotinet.

Det har bara gått en vecka, men på den veckan försöker kvinnan att hitta tillbaka till ett liv där hon kan trivas. Ett liv med frihet utan nikotin! I dag på lunchen skulle hon gå ut från byggnaden där hon arbetar och köpa sig något gott till lunch. Utanför byggnaden stod det några andra kvinnor och tryckte under taket. Regnet öste ner, kvinnorna stod och trampade med fötterna, de stod och huttrade och frös och drog djupa, långa bloss på sina halvblöta cigg. Vad tror ni kvinnan gjorde? Frågade efter en cigg?

Inte en chans!! Hon skuttade förbi de rökande stink-kvinnorna, fullt medveten om att hon själv stank på samma vis för bara en vecka sedan, hur obegripligt det än kunde verka nu. Hon skuttade förbi för att snabbt komma in i värmen och slippa kylan och regnet där ute. Hon tyckte lite synd om kvinnorna där utanför byggnaden, men allra mest kände hon sig stolt som gjort slut med sin bästa och värsta vän nikotinet!

Och till er som trodde att hon aldrig skulle bli kvitt ciggen låter hon hälsa följande:

funny_69.gif

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

Social comments

Loading Facebook Comments ...

15 svar på ”Jag dissar dig fett!! (Till min f.d. vän)

  1. Efter 25 års rökand så slutade jag för ett år sen. Jag kan utan att skämmas säga att det var en av dom lättaste saker jag har gjort. Eftersom jag hade bestämt mej att sluta så gjorde jag det. Utan vare sej plåster eller tuggummin. Bara slutade en lunchrast.
    Nej, jag är inte stolt eller märkvärdig för att jag gjorde det. Det är bara helt naturligt att sluta när man bestämt sej!

  2. Johan: Ja, nu har jag visserligen använt sugtabletter och plåster, och vissa dagar har varit svårare än andra, men jag måste i alla fall hålla med om att det gått lättare än jag trott! Framför allt: det GÃ…R att sluta!! Den vetskapen är toppen! GRATTIS till ditt rökfria liv! Kram! 😉

  3. Jag tror inte jag någonsin kommer klara av att sluta snusa. Mamma sökte när jag låg i magen, när hon ammade, inomhus när jag växte upp. Men jag har slutat med andra grejer iaf. 8D

  4. J2B: Ja, jag är också i den generationen när jag är uppväxt med föräldrar som rökt och gjort samma sak själv, trodde inte heller jag skulle kunna sluta, men jag säger så här: kan JAG sluta, då kan ta mig sjutton VEM SOM HELST!! Däremot så måste man förstås vilja, annars kan man ju inte sluta heller! 😉

    Nina: GRATTIS!! Att klara sig utan nikotin när man är så inbiten är verkligen inte lätt, men det GÃ…R, det är det man måste fokusera på! Kram och Lycka till i fortsättningen med! 🙂

  5. Pingback: Tonårsmorsa ´s Nyårskrönika 2007.

  6. Pingback: Tonårsmorsa´s Nyårskrönika 2007.

  7. Pingback: Som förbytt!!

  8. Pingback: Drömmen om en cigg… » Tonårsmorsa

  9. Hoppas alla ni kan sluta med rönkning o snusning :), för det är ju ganska svårt om man tänker efter..lycka till allihopa som har svårt med det! , JAG HAR PRECIS BÖRJAT RÖKA :|! ..kanske inte så bra , när man ser alla dessa ord att ni kämpar för o sluta! , vi ses hejdå 🙂

  10. Pingback: Förbjud rökning!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

  1. […] största händelsen i December, var utan tvekan årets största händelse för mig! Jag slutade nämligen att röka!! Mer läsning om det HÄR och HÄR och HÄR och HÄR och HÄR och HÄR! Jag vann också en […]

  2. […] största händelsen i December, var utan tvekan årets största händelse för mig! Jag slutade nämligen att röka!! Mer läsning om det HÄR och HÄR och HÄR och HÄR och HÄR och HÄR! Jag vann också en […]

  3. Som förbytt!! skriver:

    […] snackar också har-i-perioder-klivit-upp-på-natten-för-att-kunna-röka-en-cigg. Jag känner nog ingen som varit riktigt så beroende av nikotin som mig. Jag pratar inte om någon som rökt en och annan cigg varje dag, det senaste året snackar vi […]

  4. […] det har gått över all förväntan för mig att sluta röka, är det nog inte många som missat. Att det skulle innebära att jag aldrig är röksugen längre, […]

  5. […] varit en storrökare i många, många år och jag är orolig för min hälsa. Det är sanningen. För tre år sedan slutade jag röka. För allra första gången i mitt liv. Jag var så oerhört stolt och glad och mådde så bra […]