Det roliga med detta blogginlägg är att alla länkar som hör till Rosinha Sambo och bloggar och nyheter som handlar om det målet är gamla. Lyckades få tag på någon gammal artikel och trodde att den var ny…! 😀 Behåller ändå inlägget då det finns en del nytt i det…! Det är inte lätt, när det är svårt! 😉
När det gäller prostitution så måste jag erkänna att jag är en liten velpotta. Ibland tycker jag att det viktigaste är att kvinnor inte blir förnedrade och ibland så känns det som om det är ännu viktigare att kvinnan får ta sina egna beslut om sin egen kropp.
Jag tror de flesta av oss inser att inom sexindustrin är det många kvinnor och flickor som far illa. Jag tror att de flesta kvinnor som faktiskt väljer att sälja sin kropp inte gör det för att de tycker att det är så himla roligt. Däremot tror jag att det finns nästan lika många skäl till att kvinnor prostituerar sig som det finns prostituerade kvinnor. Jag tror dock att det finns vissa kvinnor som kanske inte är lyckliga för att de prostituerar sig, men däremot som faktiskt valt att göra det, utan att för den delen vara missbrukare, tvingad till det, övertalad, med allt för dålig självkänsla etc.
Jag tror att det faktiskt finns en och annan kvinna som anser att de valt att arbeta som sexarbetare. Som, i någon mån, känner yrkesstolthet, som känner att de trivs att arbeta, i alla fall merparten av tiden. Jag tror det finns kvinnor som inte får ångest över att ha sålt sin kropp till okända eller kända män. Kvinnor som faktiskt inte anser att de blir utnyttjade, utan som ser det som ett givande och tagande med en vinn/vinn situation åt båda hållen.
Hur många dessa kvinnor är har jag ingen som helst aning om och skulle aldrig våga gissa mig på, det är möjligt att de är väldigt få, men jag tycker det poppar upp kvinnor lite då och då som hävdar att de gjort ett ”yrkesval” de är nöjda med.
Kanske är det så att de kvinnor som anser sig ha valt detta, måste stå tillbaka för alla de kvinnor som utnyttjas av sexindustrin och som mår dåligt av det? För när man lagstiftar, hur ska man kunna avgöra vem som valt detta med sin egen fria vilja och i sina sinnens fulla bruk?
Eller kanske är det så att alla kvinnor som mår dåligt och som hamnat i prostitution av sociala skäl, eller p.g.a. övergrepp i barndomen, eller p.g.a. av ett gravt missbruk, måste kunna finansiera sitt missbruk och anser prostitution vara det enklaste, får fortsätta göra det, för att det finns kvinnor som faktiskt har valt detta och som har rätt att själva avgöra vad de vill göra med sina kroppar. Kanske är det t.o.m. så att det skulle gå att sammankoppla dessa två olika intressen, så att alla kan få det stöd de behöver för att göra det de vill? Det finns röster som vill organisera sexarbetare för att ge dem rättigheter.
För ungefär en månad sedan väcktes en hel del kritik mot veckorevyn (Klickbar länk) då man ansåg att de skrev förskönande om en prostituerad kvinna. En hel del bloggar följde upp på ämnet och en blogg jag tycker beskriver det hela bra, är en kvinna som själv arbetar som eskort. HÄR har hon skrivit ett bra inlägg i debatten.
En annan röst som gör sig hörd i debatten är Ingegärd.
En sexarbetande kvinna som i många år har fashinerat mig är Rosinha Sambo. Jag har likt många andra människor här i sverige följt TV-program om henne och intervjuer etc. Jag kan inte säga vad det är som gör att hon fashinerar mig så, men det är nog så att vissa människor har DET och andra har det inte… Nu är hon på tapeten igen när hon står inför Tingsrätten som motpart till sin f.d. sambo, polismannen. Det lustiga är när man läser Aftonbladets och Expressens artiklar om det hela. Eftersom hela rättssaken verkar bli en trovärdighetsfråga, så är det lustigt att Expressens och Aftonbladets uppfattningar skiljer sig så markant i detta mål. En annan bloggares röst i frågan är Blogge Bloggelitos inlägg som är snart ett år gammalt men som känns lika aktuellt nu ändå.
Andra bloggar om: Blandat, Bloggare, Kvinna, Länkar, Världen, Sexarbetare, Blogge Bloggelito, Nyheter, Expressen, Aftonbladet, Roshina Sambo, Att arbeta som Eskort, Tingsrätten, Göteborg, Prostitution,
Hej!
Jag tror inte att den lyckliga horan finns, Roshina var skapad av Robert Ashberg och hans team, hade någon annan mediaguru gjort programmet, som haft andra syften än att skapa sensation, så hade Roshina framställts annorlunda. Nu är Rober Ascberg just känd för en sak, att vilja skapa irritation och just:SENSATION!
Evelina Lundin: Jag förstår vad du menar, men jag tänkte inte på Rosinha i första hand, utan på alla de kvinnor som säger att de valt sexarbetande som ett yrke. Bl.a. på radioprogrammet med Ingegärd som jag länkar till ovan. Rosihna var väl till viss del Aschbergs skapelse, men samtidigt så har det ju gjorts fler dokumentärer med henne där hon verkar vara en självständig, stark och målmedveten kvinna.
Oavsett hur det står till med just henne, så känner jag att jag måste tro på att det finns kvinnor som faktiskt tycker att de gjort ett medvetet val som de kan stå för. Varför jag så gärna vill det, är för att dessa kvinnor som säger så, faktiskt finns. Om jag säger att dessa kvinnor inte finns, så känns det som om jag bemöter dessa kvinnor respektlöst och tar ifrån dem deras egen talan, åsikt och deras egen integritet.
Om jag talar om för andra kvinnor hur de ska känna, vem är jag att göra det, liksom? Då har ju jag nedvärderat dessa kvinnor på ett ännu grövre och mer nedvärderande sätt än vad som görs när dessa kvinnor säljer sig till män.
Jag skulle vilja veta varför du i så fall tror att dessa kvinnor säger sig vara lyckliga? Vad får dig att tro att det är okej för oss som INTE har denna sysselsättning, att tala om för de som har den, att det inte är okej, om de upplever något annat själva?
Tycker det är intressant att veta hur du tänker.
Tittar in och önskar dig ett Gott slut på detta år och ett Gott Nytt Ã…r!
Vicke
Ps, om dom verkligen känner efter så tror jag inte att dom är lyckliga med sitt val till yrke
vicke: Tack! Önskar dig detsamma!
Det kan vara så, men då undrar jag varför man går ut och säger så? Se mitt svar ovan till Evelina Lundin. Ska vi utgå från att dessa kvinnor ljuger och i så fall varför? Ibland får jag för mig att det är vi, omvärldens fördömanden som gör en del olyckliga och skamsna.
Jag tror förstås inte att någon BLIR lycklig av att prostituera sig, men däremot så undrar jag om man kan vara lycklig trots det jobbet? Jag menar alla har ju sina dåliga dagar och ingen är ju lycklig jämnt, men med tanke på hur olika vi människor är, så vore det nästan underligt om det inte fanns personer som tycker det är okej att prostituera sig. Eller?
Hej! Tycker det du skriver är väldigt itnressant! Har samma tankar som du. Jag tror oxå det finns de som faktiskt VALT det livet, utan att vara missbrukare el. dylikt. Men jag tror oxå det finns massor av dem som inte valt det, utan hamnat i ett träsk. Alltså precis som du beskriver. Ledsen att jag inte kunde ge dig lite andra vinklingar, men kanske det även kan vara gött att veta att fler är inne på samma spår. Gott slut!
Anna: Ja, jag tycker också det är en intressant fråga, människor är så olika, så det verkar så otroligt att man inte skulle vara olika i denna fråga. Tror säkert att det finns en hel del med ”trasiga själar” som är sexarbetare, men det vore, som sagt, nästan konstigt om det inte fanns de som inte är det, tycker jag. Tack för din kommentar!
Lycklig eller inte. Kan bara säga att de horor jag hade så skojigt med i Pattaya sa i allmänhet att de hade det bättre än tidigare. Många vill också hjälpa sina familjer och kan endast göra detta med råge som prostituerade. Deras samvete blev bättre med prostitution då deras nära och kära fick det bättre. Jag har aldrig förstått varför man skall förvägra människors rätt till att känna stolthet över sin generositet.
Filosofen: Ja, det du beskriver var ju inte alls det jag menade. Vad hade du väntat dig för svar av de ”horor du hade så skojigt med i Pattaya”? Klart att du inte får höra sanningen av dem. Just den kategori du nämner i kommentar ovan, är kvinnor som jag gissar oftast INTE har valt yrket självständigt, då bakgrunden till beslutet oftast i dessa fall, precis som du antyder, har med fattigdom att göra. Om det handlar om att du vill HJÄLPA någon till ett bättre samvete, för att de är fattiga och inte kan hjälpa familjen, då föreslår jag att du HJÄLPER ekonomiskt UTAN att ha några baktankar eller krav på motprestation, det är ju det hjälp handlar om. Hur som helst, alla tar ansvar för sina liv, men jag kan meddela dig att du tolkat mitt blogginägg helt fel och efter dina egna önskningar!
Pingback: Bloggstafetten: Fördomar! » Tonårsmorsa
Alla andra jobb då, som att knega på Ica, städa trapphus eller torka gamlingars rumpor på ett ålderdomshem? Det är ju också arbeten man tar för att försörja sig. Det torde inte vara någon skillnad på just nämnda yrken & att arbeta som prostituerad. Om man inte tvingats av en person att prostituera sig, utan indirekt tvingats till det för att undvika fattigdom… varför skulle det vara värre att ha valt prostitution framför butiksarbete eller vårdyrket? Detta är jag alltid mycket nyfiken på i diskussioner gällande detta ämne. Du exemplifierar denna gränsdragning i ditt inlägg & dina kommentarer.
Om det är tragiskt [du kan ersätta ”tragiskt” med valfritt ord!] att bli hora för att man är grymt fattig eller bara behöver pengar till hyran, är det väl lika tragiskt att man måste slava på 7-11 för att ha råd med sitt uppehälle? Vad som är värre har ju helt & hållet med ens egna tycke & smak att göra, men att försöka applicera sitt egna tycke & smak på någon annan är enligt mig naivt. Jag väljer hellre att jobba på Ica, men jag har full förståelse för de som hellre prostituerar sig. Man gör det man anser sig kunna & det man tycker är enklast/mest passande för en. Om detta för någon är prostitution, varför är det så illa? Det är ett av världens äldsta yrken & det är bara sex. Man kan råk illa ut, man kan råka illa ut i en annan bransch. Det är ju inte precis som om det är skonsamt för nacke & axlar med alla tunga lyft som förekommer inom vården, eller alla monotona rörelser på Ica. Kiosker blir rånade. Värdetransporter likaså. Taxichaufförer kan krocka & dö.
Ditt argument [eller vad det nu heter] om att det är bättre att hjälpa en hora ekonomiskt är intressant: resonerar du likadant när det gäller exempelvis affärsbiträden i livsmedelsbutiker? Affärsbiträden arbetar i affärerna för att försörja sig & kanske en eventuell familj. En del av dem har mycket dålig ekonomi. Somliga kanske har psykiska störningar eller missbruksproblem [nä, det är inget unikt för prostituerade…] När kunder kommer in för att handla mat hjälper de affärsbiträdet & butiksinnehavaren ekonomiskt, men tillfredsställer samtidigt sitt behov av mat [liksom horans kund bidrar ekonomiskt, men även tillfredsställer sitt sexbehov]. Bör de hellre strunta i att köpa maten & endast bidra ekonomiskt, därför att arbete i affär är tragiskt & någonting man tvingats till pga. av fattigdom? För att göra jämförelsen ännu bättre kanske jag skall använda smyckesaffärer eller klädesaffärer som exempel. Dessa tillfredsställer också ett behov, men inte ett lika akut behov som mat, dock väl ett behov. Kanske går att jämföra med sexbehov…
I ärlighetens namn är ju vi alla tvingade till arbete, må det vara som målare eller prostituerad. Vi är tvungna att arbeta för att överleva, annars har vi inte råd med mat för dagen & tak över huvudet. Jag tycker att det skulle kännas rimligare att ifrågasätta det faktum att människor världen över tvingas arbeta så pass stor tid av sitt liv, ibland under otrevliga förhållanden. Det skulle kännas rimligare att ifrågasätta det faktum att somliga tjänar ofantliga summor pengar för att göra mycket lite medan andra svälter. Det vore mer relevant att ifrågasätta kapitalismen eller vad som helst, framför att dividera om att prostitution är dåligt därför att man ofta tvingats in i det pga. fattigdom.
Jag köper att det finns en ekonomisk tanke bakom att prostituera sig, det vore dumt att påstå någonting annat. Men eftersom det finns en ekonomisk tanke bakom alla jobb man tar, undrar jag vad som är värre med prostitution än någonting annat?
För den delen arbetar jag i livsmedelsaffär & har blivit utsatt för övergrepp i barndomen. Du kan väl inte på allvar anse att mitt butikskneg är ett resultat av övergrepp i barndomen, & att man borde lagstifta om hurivida butikskneg skall tillåtas eller ej? Antagligen tycker du inte att det finns någon anledning till detta, & frågan är då varför du tycker att det är viktigt att lagstifta på samma sätt om prostitution?