När jag var tonåring så trodde jag i stort sätt att jag var odödlig. Odödlig och att inget jag gjorde kunde påverka framtiden på något sätt. Jag, i likhet med många tonåringar, levde i nuet. Att leva i nuet får bara det förstås en massa olika konsekvenser. Jag berättade en del i intervjun (Klickbart, klicka sedan på artikeln för att kunna läsa själva intervjun) om att jag mådde väldigt dåligt själv som tonåring. Det är en tid jag absolut inte skulle vilja ha tillbaka i mitt liv.
Det mest tragiska med ungdomar som mår dåligt, är att de inte inser att tonårstiden är en väldigt kort och intensiv period i ens liv och att den inte kan jämföras med det som kommer att komma efteråt. Det är lite som att ”bara man lyckas hålla sig vid liv de där åren, så blir det bättre!”
När jag läser SÃ…NT HÄR i tidningarna så blir jag förtvivlad. Hela det här destruktiva och farliga, när man hela tiden måste vara på gränsen. På gränsen till det farliga, på gränsen till det tillåtna, på gränsen till själva livet. Det är just det som gör mig så livrädd idag. Kanske framför allt för att det var precis där jag själv befann mig i samma ålder. På gränsen till livet och på gränsen till döden.
Jag skulle vilja låta ungdomar veta att de måste ta tillvara på livet, redan från ungdomstiden och att de måste vara försiktiga, för att vi bara har ett liv. Samtidigt vet jag att det är just dessa förmaningar som gör att våra ungdomar gärna utmanar livet lite till, det är det som får dem att testa gränserna liiiite skarpare…!
Andra bloggar om: Barn, Nyheter, Tonåringar, Aftonbladet, Stryplekar, Trotsa, Ungdomar, Testa gränser, Livet, Döden,
Vi bloggar i samma ämne idag!
Kram
Vicke
vicke: Har läst den nu. Försökte finna en trackback, men fann ingen…! Kram!
Detta berör många och ska tas på allvar. Läser ditt inlägg och nickar för mig själv.
Kram Gunilla
Bedrövligt.
Det som förvånar mig är den hets som finns i många kompisgäng, snattar du inte är du töntig, klottrar du inte är du en fegis och vågar man inte vara med i tuffa lekar är man ”ute” – och vem vill vara fegis när man är nybliven tonåring…?
Gunilla: Ja, visst gör det?!! Ungdomar är mer spröda än de själva tror! Kram!
SANDRA: Ja, men ibland tror jag också att många tror att vissa saker förväntas av dem från kompisarnas håll, fast kompisarna inte alls gör det. Någon typ av missuppfattade inställningar, med andra ord, sedan finns det förstås, som du skriver, gäng med hets också…! Tyvärr! 🙁
Hej!
Ja, det är skrämmande. När jag fick reda på detta (den lille pojken är från min stad), så grät jag.
Jag hade inte hört talas om detta över huvudtaget tidigare och har då själv två söner. Jag är tacksam
för att nu veta då jag kan tackla det, upplysa mina barn, mina vänner och alla i min omgivning!
Vi måste som aktiva bloggare upplysa om det vi får vetskap om.
Tack!
//Nina
Nina: Ledsen att det kom så nära inpå dig. Jag minns dessa lekar och liknande från min ungdomstid, däremot så verkar mina barn ganska oförstående för detta nu, så det verkar inte som det är något som sprids på alla skolor eller bland alla ungdomar. Men det är bra att det uppmärksammas, tycker jag! kram!