Lämnar här min helhetssyn på Ken Ring av det som går att finna i media (poängterar att jag inte känner honom och därför inte alls kan veta vem han är som person, utan allt jag skriver är min egen tolkning av det som visas i media och det han själv visar upp på sin blogg och i intervjuer) , men detta är min helhetssyn både på honom som person och på debatten som just nu utspelas om honom:

Det började med att Linna Johansson skriver i en krönika för Expressen och ifrågasätter varför Ken Ring ´s blogg för Rodeo inte censureras. Ken svarar henne HÄR och HÄR. Sedan svarar chefredakören för Rodeo och förklarar sig HÄR!

Ken Ring är förbannad över att inte få skriva vad han vill och därför skriver han HÄR om att han nu byter blogg och startar upp en egen, för att få fria händer. Samtidigt passar jag på att gratulera Ken Ring till det barn han fick idag! Om det har han skrivit HÄR!

Nåja, debatten handlar alltså om att Ken Ring skriver i sin blogg om den vårdnadstvist han går igenom och om att han blir hindrad kontakt med sin ena dotter. Mamman till barnet kommenterar debatten kort HÄR! Man menar att han utnyttjar sitt kändisskap till att gå ut i media med det som pågår i hans liv och borde ske bakom stängda dörrar, eftersom mamman inte har samma chans att försvara sig. Zanyar Adami skriver också en debattartikel i Expressen om detta fenomen (där det inte bara handlar om Ken Ring, utan även om Mikael Alonzo) med kända män som går ut i media om sina vårdnadstvister. I den artikeln poängteras också utgivarnas (chefredaktörernas) ansvar för att ge ut dessa böcker och bloggar som är skrivna av unga män som är upprörda och arga över sina situationer.

Själv har jag aldrig varit något fan av Ken Ring, även om man säkert trallat lite på någon låt. Jag minns att jag läst och hört intervjuer om hans oerhörda smärta över att hans mamma gick bort när han ännu var väldigt ung. Däremot så har jag en dotter (Isa 14 ½) som är väldigt förtjust i honom. Det största minne jag har av Ken Ring är när han uppmanade live att våldta prinsessan Madeleine. Detta kommenterar Ken Ring i sin blogg:

” Och en sak till, jag har aldrig i hela mitt liv snackat om att våldta överklassens flickor!!!!
Jag gjorde en metafor om en person och det var prinsessan Madeleine.
I min värld så blir du kraftigt slagen eller dödad om du begår våldtäkt!”

Det köper jag. Särskilt när han skriver texter som dessa. Jag är övertygad av det jag läst och sett om och med Ken Ring (jag är ju tvungen att börja uppdatera mig på honom, när det är en artist som ett av mina barn ser upp till, jag vill kunna ta del av vad mina barn tar del av) att han vill vara en god förebild. Att han vill vara en bättre förebild än han varit tidigare i sitt liv (med ett förflutet med kriminalitet och missbruk). Att upptäcka att han samplat min egen idol Tracy Chapman gör mig mer intresserad av att förstå hans artisteri.

Samtidigt som jag ser en trasig kille med mycket bad stuff i bagaget, ser jag också en kille med mycket energi, vilja och en enorm kärlek till barn. En vilja att göra det bättre för sina egna barn än han själv haft det. En önskan om en andra chans, samtidigt som han är smärtsamt medveten om att det är just hans förflutna som gjort honom till den han är i dag. Med en insikt i sin barndom och en vilja att dela med sig och bearbeta det, samtidigt som utanförskapet, både i musikvärlden och i föräldrarvärlden gör sig påmint då det är stort och starkt.

Ett utanförskap som blir allt tydligare för att Ken inte verkar vilja ta avstånd från det som gjort honom till den trasiga kille han är. I bloggen kan man utläsa en vilja att inte ta avstånd från den laglöshet som varit tydlig i Ken ´s liv. Jag tror att det är viktigt att vara övertydlig mot barn och ungdomar vart man står. Det är naturligtvis viktigt att låta dem förstå att det finns gråzoner, att låta dem inse att livet och människan inte är svart/vit, utan att det finns så många gråzoner däremellan, men samtidigt så blir det dubbelt att vilja ha vårdnaden om barnen samtidigt som man skriver att: ”Vet inte om jag kan fortsätta blogga här om jag måste följa lagar och regler.
Det har aldrig riktigt varit min grej, hehehe.” och dessutom röker på så att han måste börja lämna urinprover.

Men visst, gjort är gjort och Ken verkar ha inställningen att han vill tillrättalägga sina misstag och visa att han är beredd att göra vad som helst för att kunna upprätthålla kontakten med sina barn.

Samtidigt som jag får en känsla av att han nu söker en stabil identitet, som kanske saknats honom tidigare. Jag tror också att det är det som gör hans låttexter så varma, att han talar från hjärtat och plockar fram det som gjort ont. Antagligen är det det som varit Ken ´s och många andra musikers bästa sätt att bearbeta sina negativa upplevelser. Det är det nakna, öppna och smärtsamma som gör musiken varm och levande.

Det jag tycker tydliggörs när man läser Ken ´s blogg, ser hans olika videos och ser intervjuer med honom, är hans kärlek till barnen. Han skriver själv att han är en bra pappa och jag tror inte det finns något motsägelsefullt med hans bakgrund och hans vilja att vara en bra pappa. Det som är Ken ´s svårighet kan däremot vara att han saknar viss självinsikt. När man tar hand om och lever med sina barn, är det viktigt att vara en så god förebild som möjligt. Att han sedan lever ett liv som anses ”udda” av den stora skaran föräldrar, tycker jag inte ska ligga honom till last, det är i stället något som jag beundrar, folk som vågar leva ”udda” och tar tillvara på annat än det som ses som ses som normalitet.

Men oavsett hur man väljer att leva sitt liv, så är det allra viktigaste att se till sitt barns bästa och det tror jag faktiskt att Ken gör, eller rättare sagt: jag ser inget som visar att han inte gör det, det mesta som visas om honom dessa dagar, inkluderar hans barn, på ett eller annat sätt!

HÄR är en låt där Ken berör just vårdnadstvisten. Naturligtivs är det omöjligt att avgöra en vårdnadstvist utifrån. Ken hävdar att mamman är olämplig som vårdnadshavare. Mamman vill inte uttala sig i media, även om ett och annat kommit oss till känna på andra vägar. Men jag vet också att även om man inte är en helt perfekt förälder, som kanske inte är lämplig som vårdnadshavare till sitt barn, så ska man vara väldigt dålig för att räknas som direkt olämplig för att ens ha umgänge med sitt barn. Att inte ha något umgänge med sitt ena barn, samtidigt som man har vårdnaden och den dagliga omsorgen för andra barn, rimmar illa i mina öron. Jag kan inte se hur man kan vara direkt olämplig i det ena fallet, men inte i det andra.

Oavsett hur det går, vem som har rätt, vem som ljuger eller vem som säger sanningen (som ofta ligger någonstans mitt emellan) så hoppas jag att det löser sig på så vis att Ken ska kunna ödsla all kärlek han ändå verkar bära på, på ALLA sina barn, men allra helst är min förhoppning att hans barn och alla andras barn, ska få rätten till BÃ…DA sina föräldrar, för BARNENS BÄSTA, i den mån det är möjligt utan att vara direkt skadligt för barnen!!

Jag hoppas verkligen att de föräldrar som håller sina barn ifrån den andra föräldern av egna egoistiska själ, tar sitt förnuft till fånga och ser till sina barn och framtiden!

För störst av allt är KÄRLEKEN!!

Andra bloggar om: Barn, Bloggare, Familjeliv, Länkar, Musik, Nyheter, Ken Ring, Debatt, Expressen, Rodeo, Youtube, Vårdnadstvist, Föräldrar, Intervjuer, Video, Ansvarsfull, Oansvarig, Media,