Jag lovade i inlägget innan detta att jag innan dagen är slut skulle finna några saker som fick mig att känna tacksamhet och glädje över livet. Jag har funnit det nu. Jag vet inte hur många av er läsare som följt mig länge tillbaka och vilka av er som är nya läsare, men för er som följt min blogg länge kanske minns att jag skrivit om en ung tjej som inte ville leva (för er som är nya läsare, är det bara att klicka på länkarna, som har annan färg än huvudtexten.)

Jag var verkligen förtvivlad över den här unga tjejens destruktiva liv och hur hon gjorde allt för att skada sig själv på olika sätt. Hur bottenlös hennes förtvivlan kändes ibland. Hur orolig och rädd jag var över hennes metoder att beröva sig själv livet. Ibland försöker man tala, men känner ändå att orden inte räcker till och att de inte riktigt når fram…

Jag kände mig maktlös. Nedstämd och rädd. Det enda jag kunde komma på att trösta med var att den lilla tjejen skulle hålla ut, att livet faktiskt blir bättre med åren, hur klyschigt det än kan låta. Att alla hennes tankar och känslor, en dag skulle finna ro, men att hon inte fick skada sig under tiden…

Härom dagen fick jag ett telefonsamtal. En späd liten röst som jag genast kände igen. Men den lät inte ledsen längre. Den var glad, lugn och sprudlande på samma gång. Rösten kom från flickan som tidigare inte ville leva. Hon berättade att hon mår bra. Att familjehemmet där hon bor, nu ska adoptera henne. Att hon ska få deras efternamn. Att hon ska få bli en del av något större.

Jag säger inte att hon är hel. Jag säger inte att hon är helt problemfri. Jag säger att det är en ung tjej som överlevt. Jag behöver inte gå in på vad. Det räcker med att säga att hon överlevt och att hon funnit en anledning att vilja fortsätta sitt liv. Jag säger att flickan vunnit över sina inneboende demoner.

Jag säger att alla tonårsflickor som inte mår bra, för dem finns ett hopp. P.g.a. avstånd och andra saker kunde jag aldrig göra för denna flicka vad jag önskat jag kunnat. Men jag säger att hon tog oss alla med storm och överlevde, trots vuxenvärldens svek och sorg som vägt ett ton på hennes axlar.

Jag säger att hon vunnit över oss alla!

Andra bloggar om: Barn, Tonåringar, Sorg, Självmord, Ta sitt liv, Skada sig själv, Demoner, Beröva sig själv livet, Tonårsflickor, Förtvivlan,