Jag lovade i inlägget innan detta att jag innan dagen är slut skulle finna några saker som fick mig att känna tacksamhet och glädje över livet. Jag har funnit det nu. Jag vet inte hur många av er läsare som följt mig länge tillbaka och vilka av er som är nya läsare, men för er som följt min blogg länge kanske minns att jag skrivit om en ung tjej som inte ville leva (för er som är nya läsare, är det bara att klicka på länkarna, som har annan färg än huvudtexten.)
Jag var verkligen förtvivlad över den här unga tjejens destruktiva liv och hur hon gjorde allt för att skada sig själv på olika sätt. Hur bottenlös hennes förtvivlan kändes ibland. Hur orolig och rädd jag var över hennes metoder att beröva sig själv livet. Ibland försöker man tala, men känner ändå att orden inte räcker till och att de inte riktigt når fram…
Jag kände mig maktlös. Nedstämd och rädd. Det enda jag kunde komma på att trösta med var att den lilla tjejen skulle hålla ut, att livet faktiskt blir bättre med åren, hur klyschigt det än kan låta. Att alla hennes tankar och känslor, en dag skulle finna ro, men att hon inte fick skada sig under tiden…
Härom dagen fick jag ett telefonsamtal. En späd liten röst som jag genast kände igen. Men den lät inte ledsen längre. Den var glad, lugn och sprudlande på samma gång. Rösten kom från flickan som tidigare inte ville leva. Hon berättade att hon mår bra. Att familjehemmet där hon bor, nu ska adoptera henne. Att hon ska få deras efternamn. Att hon ska få bli en del av något större.
Jag säger inte att hon är hel. Jag säger inte att hon är helt problemfri. Jag säger att det är en ung tjej som överlevt. Jag behöver inte gå in på vad. Det räcker med att säga att hon överlevt och att hon funnit en anledning att vilja fortsätta sitt liv. Jag säger att flickan vunnit över sina inneboende demoner.
Jag säger att alla tonårsflickor som inte mår bra, för dem finns ett hopp. P.g.a. avstånd och andra saker kunde jag aldrig göra för denna flicka vad jag önskat jag kunnat. Men jag säger att hon tog oss alla med storm och överlevde, trots vuxenvärldens svek och sorg som vägt ett ton på hennes axlar.
Jag säger att hon vunnit över oss alla!
Andra bloggar om: Barn, Tonåringar, Sorg, Självmord, Ta sitt liv, Skada sig själv, Demoner, Beröva sig själv livet, Tonårsflickor, Förtvivlan,
Det finns så många barn och framförallt tonårstjejer som inte mår bra, som tonårsmorsa tycker man det är fruktansvärt att det är så.
Du verkar vara en underbar människa. Det kommer du få tillbaka för.
Annica: Ja, det är hemskt att en massa unga ska gå runt och må dåligt! 🙁 Det är så bortkastat, känns det som. Unga människor ska njuta av sin ungdom och glädjas över sin framtid, men så ser tyvärr inte verkligheten ut! Kram!
Jag: Tack, men precis som alla har jag mina styrkor och mina svagheter. Kram! 🙂
Stort och härligt!
Hosanna: Hon är fantastisk och det är stort när någon finner glädjen till livet! 🙂
Ã… så underbart! Jag har allt undrat! Håller tummarna för att det goda håller i sig!
Suveränt för flickans skull att hon hamna i en trygg familj. Äntligen har en flicka fått en mening med livet! Är det bara jag som tyckte att Wallander serien gör en otäck gestaltning at av unga kvinnors utsatthet? Tänkte på avsnittet om unga 15 åringar som bliv fotograferade nakna under tiden som blev drogade. Den kvinnliga polisen i filmen fick en märklig roll som sedan följdes att hon tog självmord i verkligheten. Självmord kan bara bekämpas med empati och positiva livserfarenheter. Att dramatisera och filma hur otäckt flickor och pojkar har det i skola och familj ger bara den sjuka en större chans att bli sjukare. Man ska alltid sträva åt friskheten.
Jag fick också ett sånt samtal. Det värmde verkligen i hela kroppen. Tänk att en annan människas glädje liksom kan bli dubbel…
Mikaela: Ja, det är en fantastisk glädje, tycker jag också! 🙂
Pingback: Tonårsmorsa » Unga människor ska vilja leva och inte vilja dö…
Pingback: Tonårsmorsa » Unga människor ska vilja leva och inte vilja dö…
Pingback: Tonårsmorsa » Mitt 3000 Blogginlägg och en Jubileumtävling