Minns ni flickan som inte ville leva?

Jag lovade i inlägget innan detta att jag innan dagen är slut skulle finna några saker som fick mig att känna tacksamhet och glädje över livet. Jag har funnit det nu. Jag vet inte hur många av er läsare som följt mig länge tillbaka och vilka av er som är nya läsare, men för er som följt min blogg länge kanske minns att jag skrivit om en ung tjej som inte ville leva (för er som är nya läsare, är det bara att klicka på länkarna, som har annan färg än huvudtexten.)

Jag var verkligen förtvivlad över den här unga tjejens destruktiva liv och hur hon gjorde allt för att skada sig själv på olika sätt. Hur bottenlös hennes förtvivlan kändes ibland. Hur orolig och rädd jag var över hennes metoder att beröva sig själv livet. Ibland försöker man tala, men känner ändå att orden inte räcker till och att de inte riktigt når fram…
img_4551d59360ea8.gif

Jag kände mig maktlös. Nedstämd och rädd. Det enda jag kunde komma på att trösta med var att den lilla tjejen skulle hålla ut, att livet faktiskt blir bättre med åren, hur klyschigt det än kan låta. Att alla hennes tankar och känslor, en dag skulle finna ro, men att hon inte fick skada sig under tiden…

Härom dagen fick jag ett telefonsamtal. En späd liten röst som jag genast kände igen. Men den lät inte ledsen längre. Den var glad, lugn och sprudlande på samma gång. Rösten kom från flickan som tidigare inte ville leva. Hon berättade att hon mår bra. Att familjehemmet där hon bor, nu ska adoptera henne. Att hon ska få deras efternamn. Att hon ska få bli en del av något större.

Jag säger inte att hon är hel. Jag säger inte att hon är helt problemfri. Jag säger att det är en ung tjej som överlevt. Jag behöver inte gå in på vad. Det räcker med att säga att hon överlevt och att hon funnit en anledning att vilja fortsätta sitt liv. Jag säger att flickan vunnit över sina inneboende demoner.

Jag säger att alla tonårsflickor som inte mår bra, för dem finns ett hopp. P.g.a. avstånd och andra saker kunde jag aldrig göra för denna flicka vad jag önskat jag kunnat. Men jag säger att hon tog oss alla med storm och överlevde, trots vuxenvärldens svek och sorg som vägt ett ton på hennes axlar.

Jag säger att hon vunnit över oss alla!

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

Social comments

Loading Facebook Comments ...

12 svar på ”Minns ni flickan som inte ville leva?

  1. Annica: Ja, det är hemskt att en massa unga ska gå runt och må dåligt! 🙁 Det är så bortkastat, känns det som. Unga människor ska njuta av sin ungdom och glädjas över sin framtid, men så ser tyvärr inte verkligheten ut! Kram!

    Jag: Tack, men precis som alla har jag mina styrkor och mina svagheter. Kram! 🙂

  2. Suveränt för flickans skull att hon hamna i en trygg familj. Äntligen har en flicka fått en mening med livet! Är det bara jag som tyckte att Wallander serien gör en otäck gestaltning at av unga kvinnors utsatthet? Tänkte på avsnittet om unga 15 åringar som bliv fotograferade nakna under tiden som blev drogade. Den kvinnliga polisen i filmen fick en märklig roll som sedan följdes att hon tog självmord i verkligheten. Självmord kan bara bekämpas med empati och positiva livserfarenheter. Att dramatisera och filma hur otäckt flickor och pojkar har det i skola och familj ger bara den sjuka en större chans att bli sjukare. Man ska alltid sträva åt friskheten.

  3. Jag fick också ett sånt samtal. Det värmde verkligen i hela kroppen. Tänk att en annan människas glädje liksom kan bli dubbel…

  4. Pingback: Tonårsmorsa » Unga människor ska vilja leva och inte vilja dö…

  5. Pingback: Tonårsmorsa » Unga människor ska vilja leva och inte vilja dö…

  6. Pingback: Tonårsmorsa » Mitt 3000 Blogginlägg och en Jubileumtävling

Välkommen att kommentera. Du kan välja om du vill kommentera med wordpress, facebook eller google+ genom att klicka på de små ikonerna ovan. Håll god ton, inga personangrepp och håll dig till ämnet och inom lagens ramar. Alla kommentarer är modererade och godkänns så snart jag får möjlighet. Kommentera gärna i stort och smått. Jag försöker svara på alla kommentarer, men ibland kan det dröja lite. Ordet är fritt, ordet är ditt!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

  1. […] Så småningom stångade jag pannan blodig för att försöka hålla denna unga tjej vid liv. Jag svek löften till henne, men insåg att jag skulle göra samma val igen och igen, om det skulle behövas. Jag ville bara få henne att förstå hur värdefullt livet kan vara om man bara ger det en chans. Jag var skitförbannad över vuxenvärldens svek mot henne, gång på gång. Jag bad och bad för henne och till slut så blev jag äntligen bönhörd! […]

  2. […] Så småningom stångade jag pannan blodig för att försöka hålla denna unga tjej vid liv. Jag svek löften till henne, men insåg att jag skulle göra samma val igen och igen, om det skulle behövas. Jag ville bara få henne att förstå hur värdefullt livet kan vara om man bara ger det en chans. Jag var skitförbannad över vuxenvärldens svek mot henne, gång på gång. Jag bad och bad för henne och till slut så blev jag äntligen bönhörd! […]

  3. […] leda till att jag gav ut en bok som bygger på just bloggen. Jag hade heller aldrig kunnat ana att en person som jag aldrig ens har träffat, skulle komma att betyda så mycket för mig och att jag faktiskt, utan att knappt förstå det själv, vid ett tillfälle räddade en flickas […]