Isatou, Binta, jag och Jai när flickorna var små.

Vid flera tillfällen den senaste tiden har jag läst olika bloggar, krönikor och intervjuer som handlar om tvåbarnschock. (klickbar länk) Tvåbarnschocken ska visst vara att föräldrar blir chockade när de får andra barnet och inser hur krävande det är med ett andra barn.Det är klart att omställningen är stor med en till person att ta hänsyn till och ta hand om. Däremot måste jag säga att min största ”flerbarnschock” kom när jag fick mitt tredje barn, som idag är 14 ½ år.

Mina tre döttrar kom väldigt tätt. Det är 2 år och 2 ½ månad mellan varje barn. Jag var 22 år och hade fått mitt tredje barn. Jag ska inte sticka under stolen med att det var urjobbigt och att det fanns dagar när jag nästan spydde av kamp för att ens ta mig ur sängen på morgonen.

När mitt s.k. ”sladdbarn” Mabou (snart 6 år) föddes var det inte alls samma sak. Flickorna hade blivit så stora att jag fortfarande är förvånad över hur smidigt det var att få ett barn, när han föddes. Jag hade verkligen förberett mig på hur tungt det var att få små barn, men hade nästan glömt bort att det är en himla skillnad på att ha ett litet barn eller tre små barn att ta hand om.

Nåja, när min tredje dotter föddes så vändes mitt liv om ganska rejält skulle jag kunna säga, utan att överdriva det minsta. Det var inte för att hon var ett väldigt krävande barn, utan det var just för att skillnaden mellan att ha två och tre barn var mycket större än jag trott. Dessutom var min äldsta dotter Binta (snart 19) alltid väldigt krävande som barn.

En sak som ofta slog mig just när flickorna var små är att vi har två händer så man lätt kan hålla två små barn i varsin hand. Vi har två knän, så man kan ha två barn i varsitt knä. Men vad händer när man har tre barn? Jo, då räcker varken händer eller knän till… Även om de får turas om, så blir det alltid någon som känner sig lite utanför. Någon som för tillfälligt blir ”undanskuffad”.

Om det är något man lär sig av att leva med barn, så är det hur viktigt det är med millimeterrättvisa!! (Klickbar länk) Det är en ren livsnödvändighet att lägga på minnet och leva efter när man lever med barn. Det är faktiskt så viktigt att det är bättre att låta alla sina barn vara utan lördagsgodis än att låta ett av dom råka få en liten godisbit mindre än den andra.

För att inte tala om när jag skulle läsa saga. Naturligtvis fick de välja saga var tredje kväll, men fortfarande hade jag bara två sidor de kunde sitta eller ligga på. Min vänstra sida och min högra sida. Men det tredje barnet då? Ibland undrar jag om jag skulle ha åsamkat mina barn mindre smärta om jag låtit dem vara utan sagor än att en alltid fick ligga en bit ifrån och inte närmast mig, för att jag bara har två sidor?

Nåja, vi är alla olika och jag tvivlar inte på att det finns föräldrar som får en chock när andra barnet kommer. Däremot vill jag just till dessa föräldrar säga att de ska vara medvetna om att det KAN bli ”värre” med ett tredje barn.

För övrigt så är det ju inte så att man i stort ser barn som ett ”problem”. Tvärt om. Det finns inget som kan berika en förälder så mycket som barn! Ibland får jag dåligt samvete och tänker att jag utsatt mina barn för så hemska orättvisor (ibland fick de ju inte ligga vid min sida när vi läste sagor 😉 ) och därmed kanske utsatt dem för oerhörda trauman. Medan jag fått njuta av fyra härliga, trevliga, snälla, vilda, söta, mysiga, kärleksfulla barn. Det är ju ingen win/win siuation precis. Det är nog jag som fått hela den stora vinsten!!

Ska de någonsin förlåta mig?

Andra bloggar om: Barn, Humor, Familjeliv, Nyheter, Allt Om Barn, Chock, Tvåbarnschock, Trebarnschock, Många barn, Flera Barn, Orättvisa, Orättvist, Trauma,