Tre vilda barn (Isa, Binta och Mabou)
Hos oss är det nästan alltid vardag. Om man med vardag menar överfulla tvättkorgar, otömda diskmaskiner, leksaker på golvet, osämja om vem som ska plocka undan vad (eftersom det aldrig är någon som plockat fram sakerna)…
Om någon undrar varför ”glammet” och glamouren nästan försvinner när man får barn, så beror det på just detta. Jag kan stå en hel dag i tvättstugan och tvätta, torka, mangla, vika, när jag kommer in igen, pustar ut efter en lång dag i tvättstugan så finner jag att tvättkorgen åter är fylld av tvätt, tvätt, tvätt.
Det är klart man måste ha ”egentid” som förälder, klart man måste väna om sitt eget välmående (som oftast stämmer rätt dåligt överens med dessa tvätthögar och ständiga krav på städning), men det är rätt lätt att räkna ut att om man städar vardagsrummet, köket, hallen, ett sovrum, sedan passerar vardagsrummet och inser att det redan ser lika stökigt ut som innan du började städa, så är tankar och drömmar om glam och glamour ganska avlägset…!
Själv kämpar jag hårt för att försöka skapa mig en barnfri helg i månaden (vilket har varit ett fullständigt misslyckande de senaste månaderna!) och under dessa vill jag bara njuta av lugnet, tystnaden, mitt städade hem, min tomma tvättkorg.
Längtan efter partynätter och glamour känns väldigt avlägsna i dessa stunder. Däremot är det ett himmelrike att få spendera dessa dagar på helt och hållet mina egna villkor, när jag låter bli att städa, tvätta och äter precis vad jag vill. När jag vill.
Vardag är underskattat, för de finaste guldkornen får jag ändå ut i min vardag. Bland tvätthögar, nedstökade rum och med potatismos fasttorkat på bordskanten. Det är bara det att jag glömmer bort det ibland…!
Andra bloggar om: Barn, Familjeliv, Tonåringar, Tonårsmorsa, Vardag, Vardagsliv, Guldkant, Guldkorn, Tvätthögar, Tvättkorg, Stökigt, Barnfri, Egentid, Glamour, Glam, Party,
vilket bra inlägg :o)
Jag känner igen mig så himla väl, det tror jag många mammor gör!
Kram Marie
Marie’s last blog post..*Maries* Kort från söndagsutflykt
Marie: Ja, fast vi glömmer så lätt att det är just vardagen som ger oss något på sikt! Det är lätt att bli hemmablind! Kram! 😉
Så fint beskrivet. Guldkant på den grå vardagen är att dricka kaffet medan det fortfarande är varmt, att hinna bli färdig på toa innan någon rycker i dörren och att bara njuta…
Hej du jag har varit inne och lyssnat på din krönika om Grand och jag måste bara säga att din röst låter så sofistikerad. Det stämmer likasom inte alls med dej tycker jag.
Du ska låta mer hurtig, tycker lilla jag.
Jag lämnar nu stafettpinnen i Blogstafetten vidare till dig och ämnet du får är:
”Handen på hjärtat, är det några situationer när du känner att du har fördomar om andra människor?”
Lycka till!
Hosanna: Ja, det var en toppen vardagsbeskrivning! tack!
Agge: Ja, jag kan ju erkänna att jag var ganska nervös. Har du lyssnat på intervjun också? För där tror jag att jag låter mer ”naturlig”. Jag har nu lyssnat på krönikan tre gånger och jag hör själv att jag kan förbättras en hel del. Det är svårt att låta naturlig i en ovan miljö, men jag ska försöka…! 🙂 Nu kommer en att spelas i morgon också, men den nästa jag planerat, har jag tänkt att använda mer ”vardagliga” ord.
Kul med lite konstruktiv kritik! 😉 Kram!
Mia : Ã…åååh, vilket toppen ämne!! Tack! 🙂 Kram!
Pingback: Tonårsmorsa » Ett helt onödigt inlägg om örhängen och hudkräm