Min kamera är ÄNTLIGEN tillbaka hos mig!

Äntligen är min kamera tillbaka hemma hos mig! I kameran låg resten av fotona och videoklippen från Binta ´s och Mabou ´s Gambia-resa. Binta blev genast upplivad när hon återsåg bilderna och klippen (men inte har hon lyft många fingrar för att kameran skulle komma tillbaka välbehållen igen…!) som de tog på sin resa för drygt en månad sedan.

Jag är också glad för det är en massa fina foton på barnen och på andra saker som jag tycker är roligt att se.

Det fanns ett särskilt motiv som gjorde mig särskilt glad. För er som följt min blogg länge vet att jag har en namne i Gambia, som då förstås heter Fatou. Sist jag skrev och lade ut bilder på henne var hon liten. Du kan läsa och kolla bilder HÄR! Om du läser den texten så förstår du nog varför jag är så stolt över henne. Nu har hon blivit något större. Och, om möjligt, ännu sötare. lilla-fatou-08.JPGmin-toma-fatou-2008.JPG(Alla bilder i denna blogg är klickbara)

Det fanns väldigt många badbilder i kameran, men eftersom jag inte gärna lägger ut mina barns bilder där de är väldigt avklädda, så kan jag inte lägga upp dem här. Men en härlig strandbild är jag bara tvungen att lägga in, för jag tycker den är så mysig och dessutom är den på ganska långt håll. Se hur vågorna drar andan ur dem. dscn1555.JPG

Binta, Mabou, Binta ´s fästman och en kusins kompis från Sverige.

dscn1451.JPGdscn1453.JPG

Boendet (hos släktingar) hörde jag inga klagomål på…! 😉 Inte heller utsikten:

dscn1499.JPG dscn1507.JPG

Det skulle inte jag heller göra om jag hade palmer och vackra, färgglada blommor som utsikt!

Djurlivet var också sevärt:

dscn1634.JPG dscn1657.JPG

Maten var det inte heller några klagomål på:

dscn1654.JPG

Ska jag vara helt ärlig, så var det nog inget de klagade på. Jo, förresten, Binta klagade på en objuden gäst de hade, hon ville inte bli granne med en slags ödla, så den gick en tragisk död till mötes: dscn1763.JPG

Mycket annat hann de också med. Lite fest, lite nattklubb, en konsert (med Youssou N ´dour) massor av hav, strand och pooler. Lite kultur och en del besökande av släktingar.

dscn1635.JPGdscn1878.JPGdscn1894.JPGdscn1563.JPG

En kulturell tillställning. En konsert på Stadium med Youssou N ´dour. Binta ute på nattklubb. En hotellpool.

dscn1727.JPGdscn1748.JPGdscn1747.JPG

Binta och fästmannen åker båt på Gambiafloden. Springande barn efter bilen. En reklampelare, alla sätt är bra utom de dåliga…! 😉

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

Kvinnans kropp är helt fantastisk!

Jag läser om Emelie Winberg som fick svåra magsmärtor och åkte ambulans till sjukhuset, när det uppdagades att hon var i förlossning. Dessa historier, som dyker upp lite då och då både i verkliga livet och i media, om kvinnor som inte upptäckt att de är gravida, är alltid lika fascinerande tycker jag. För mig är det helt obegripligt hur man kan gå en hel graviditet utan att alla de vanliga tecknen på graviditet dyker upp. Men uppenbarligen så blir det så för vissa.

Normalt är det ju inte ett eller två små antydningar som gör att man inser att man är gravid. Först och främst så brukar ju mensen upphöra, även om jag förstått att så inte alltid sker. Sedan brukar ju brösten och magen bli större, ibland uppkommer illamående, trötthet och diverse krämpor som en följd av graviditeten. Ofta så får man också bröstmjölk långt innan förlossningen och det finns så många olika hintar om att ett barn växer i en kvinnas kropp.

Men det som förvånar mig allra mest i dessa fall, där man inte upptäcker sin graviditet, är att man inte känner barnets sparkar och rörelser. Under mina egna graviditeter så har mina barn sparkat ganska hårt på slutet. De har kunnat sparka mot revben, urinblåsa och mot andra ställen där det är svårt att ”ignorera” vad som sker.

Nåja, hur som helst är jag väldigt fascinerad av dessa fall, där kvinnans kropp lyckas dölja en graviditet under nästan ett helt år!

Men jag är glad att dessa kvinnor lyckas behärska situationen så pass väl i alla fall. Normalt har vi ju våra 40 veckor på oss att förbereda oss på att ett barn ska komma. Dessa kvinnor får minuter eller timmar på sig och det är förstås en oerhörd skillnad!

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

Slut på husfriden, tillbaks till glädjen i mitt liv!

januari08-161.jpg

Isa (14 ½) och Mabou (6). Klickbar bild.

Nu är den barnfria helgen snart slut och jag längtar redan massor efter barnen. Nåja, jag och Jai (snart 17) var faktiskt ute och käkade tillsammans igår. Men för övrigt har jag varit barnfri i alla fall.

Mabou är nu på fotbollsträning och Isa är på väg hem från sin farmor. Hon hade visst fått pengar av sin pappa att köpa nya jeans och en mobil från sin farmor, eftersom hennes egen pajade och det kunde nog behövas, för hennes gamla var rätt sliten och slut. Hon har också hunnit vara på fest med sin kusin, så hon verkar ha tagit tillvara bra på den gångna helgen.

Mabou har visst fått en kamera av sin pappa (som han tjatat om i över ett år).

Själv har jag gjort en del nytta, men mest har jag laddat batterierna och njutit, sovit ut och gjort allt utom att vara mamma. Nu är jag stark ända in i benmärgen och känner mig redo för nya friska tag. Fast jag är lite orolig över Mabou ´s reaktion när han får se tidningen och inser att han inte syns alls

Nåja, jag ska inte nämna hur många gånger jag spelat DENNA låt sedan jag återupptäckte den i natt på nätet (Youtube) och jag vet inte heller vad som är mest uppseendeväckande?

  1. Att jag blir så nostalgisk av att lyssna på den.
  2. Att jag spritter i hela kroppen när jag hör låten.
  3. Eller att videon är så otroligt fjantig att jag brister i skratt bara jag ser inledningen.

P.S. Om jag har riktigt tur så kan det hända att jag ÄNTLIGEN!! får tillbaka min kamera idag! Som jag längtat mer efter än jag längtat efter barnen! Haha… Nej, det var ett skämt! Jag LOVAR, det VAR ETT SKÄMT!! 😉

Andra bloggar om: , , , , , ,

Some old stuff…

south_45.jpg

Brenda Fassie 1964-2004. R.I.P.

Det finns en massa gammal bra musik som väcker en massa starka minnen. Här kommer en liten orgie av gamla godingar när jag vill väcka gamla minnen till liv:

Oj, det är nog bäst jag begränsar mig här, för annars finns risk att jag blir sittande här resten av natten… Vilken nostalgitripp jag haft! Även om ingen annan orkar lyssna igenom länkarna, så kommer jag själv definitivt få anledning att spela dem igen. Och igen…
Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Mammor har alltid rätt…

bintis-o-flejpen.bmp

Binta (19) och Jai (snart 17)

Härom dagen var Binta (19) hemma på besök. Jag passade på att tala om att jag ska vara barnfri denna helg, så hon inte lyckas komma hem PRECIS då…! 😉 Hon skrattade bara lite avvärjande. Fullt medveten om varför det var VÄLDIGT länge sen jag var barnfri sist…!

Nåja, Jai (snart 17) låg på soffan hela dagen och mådde dåligt. Troligen lite feber, men definitivt för dålig för att hjälpa till här hemma. Så jag skonade henne. Hon fick ligga och vila hela dagen, medan vi andra plockade undan, lagade mat, städade lite, diskade etc. Vi tyckte synd om Jai. Vi köpte nässpray och halstabletter till henne och hon var ganska sur för att hon inte kände smaken på middagen, trots att det var en av hennes favoriträtter.

Jai (till Binta): Om jag är så här dålig i morgon kan jag inte följa med till Gävle på dansträningen. (Hon har nu börjat dansa i en av de dansgrupper Binta är med i).

Binta: Meeh, lägg av Jai, du måste ändå följa med.

Jai: Ja, om jag är bättre ja…

Binta: Nej, men oavsett, för vi måste åka annars kan ingen av oss åka.

Lite senare på kvällen kom några av Jai ´s kompisar. De satt i vardagsrummet, men lite senare så gick de upp på övervåningen. De var där en lång stund, medan jag höll på med annat.

Så småningom kom de ner, både Binta, Jai och Jai ´s kompisar, väldigt uppklädda och välsminkade.

Mabou (6): Mamma! Får Jai verkligen gå ut nu?

Jag: Nej, inte när hon legat på soffan och varit sjuk hela dagen i alla fall!

Jai (till Mabou): Tyst du, din lilla golare!

Jag: Men du behöver inte vara arg på Mabou, för du skulle ändå inte ha fått gå ut i kväll.
Jai: Men mamma! Vi ska bara gå hem till min kompis C.

Jag: Nej, Jai, inte ikväll, du har varit jättedålig idag och legat hela dagen och om du ska till Gävle på dansträning i morgon, så kan du inte gå ut nu i kväll.

Binta: Men lägg av, mamma! Vi ska bara gå hem till C. Det är samma sak som om vi vore här hemma och det tar inte ens lång tid att gå dit.

Jag: Men då kan ni ju lika gärna vara hemma!

Binta: Nej, för hemma hos C finns det chips och godis.

Jag: Ja, men Jai ska inte dit i kväll i alla fall.

Jai: Men mamma, snälla!

Jag: Nej!

Jai: Men då går jag ändå!

Jag: …om du går så tar du också konsekvenserna av det!

Jai: Meeh, vaddå? Är det värsta grejen att gå hem till en kompis, eller?

Jag: Jai, sluta tjafsa. Du har varit sjuk hela dagen och ska till Gävle i morgon, det är ju större chans att du kan åka om du är hemma och vilar i kväll, än om du går ut och sedan blir sämre.

Binta fortsätter tjata om att Jai ska få gå ut, trots att hon varit så mån tidigare om att Jai ska åka med till Gävle följande dag.

Jag (till Binta): Alltså, Binta, du kan inte komma hem hit och ifrågasätta och tjafsa om grejer som jag bestämt om Jai.

Binta (till Jai): Äsch! Bry dig inte om mamma, Jai, hon är bara sugen på att tjafsa…!

Nåja, nästa dag från jobbet skickar jag sms till tjejerna (Binta och Jai) för att fråga om de båda kommit iväg och om båda ska dansträna. De svarar att det ska de. Jag önskar dem lycka till och smsár:

Thank ´s to me.

Jai smsár tillbaka: Varför thank ´s to you?

Jag: För att jag inte lät dig gå ut i går kväll, så du orkade följa med på dansen igår.

Jai: Haha… Men det är sant, jag har inte ens känt mig dålig sedan dess…!

Tänk att mammor alltid ska få rätt…! 😉

Andra bloggar om: , , , , ,

Inte bloggfri, men barnfri!

Jag är barnfri denna helg. Jag brukar se till att vara det en helg i månaden, men den här gången är det länge sedan sist. Jag tror det är fem månader sedan ungefär. Jag har inte ens gjort ett försök sedan innan jul och mina två sista försök innan jul misslyckades med att Binta (som inte ens bor hemma) kom hem. Nja, det är ju inte riktigt samma sak, men eftersom mina barnfria helger framför allt går ut på att jag vill vara ensam och njuta av lugnet, så kändes det inte riktigt som att vara barnfri när Binta var hemma.

Den här gången kände jag därför STORT behov av ensamhet när jag ordnade med den barnfria helgen. Jag blev barnfri redan i Torsdags. Jag kom hem. Slappade en stund efter en hyperstressad dag på jobbet. Sedan satte jag igång. Plockade leksaker, kläder, putsade speglar, torkade av köksluckor, fyllde diskmaskinen, städade spisen, torkade kakel, kalkade ur vattenkokaren, städade ur micron, plockade av köksbordet, vardagsrumsbordet och torkade dem båda. Skrubbade av köksbänken, vattnade blommor, plockade mer kläder, plockade mer leksaker, städade hela nyrenoverade badrummet nere, matade fiskarna, vattnade blommor, plockade ur diskstället, plockade mer leksaker, hängde upp rena handdukar, bäddade i nya sängkläder etc. Jai kom hem en snabbis för att plocka ihop sina saker inför helgen, så jag lejde bort dammsugning och skurning för en liten penning (och ja, det var det värt!) sedan tog jag en lååång, skön dusch, noppade ögonbrynen med min nya noppare, gjorde peeling och tog hand om mig själv en stund. Underbart!!

I går på lunchen köpte jag doftljus och doftolja. Efter jobbet gick jag ut och käkade med en kollega. En god köttbit och pratade bort ett par timmar. Trevligt med god mat och gott sällskap. Sedan shoppade jag lite grann igen, trots att klockan var mycket.

Resten av helgen ska jag göra en massa nytta och ändå ta det lugnt!

En bloggfri helg. NEEEJ, NEEEJ, vad säger jag? Jag menar förstås en helg fri att blogga så mycket jag vill!

Watch out!

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

Intervju i Uppsalatidningen.

Idag var jag med i Uppsalatidningen. Det var intervjun som gjordes tidigare i veckan och som Mabou lurade mig att han hade ont i magen, för att han hört ryktas om att det skulle komma en fotograf.

Jag brukar kalla Binta för familjens linslus, men det finns alltså en till! Men, om ni kollar i tidningen (ladda ner som PDF och kolla på sidan 4-5) så kan ni se att man typ inte ser Mabou alls…!

Nu är ju Mabou hos sin pappa i helgen, men det blir lite svårt för mig att förklara varför fotografen tog åtskilliga bilder, men han inte syns…! Med tanke på hur sur han varit tidigare då tidningsfotografer ägnat mer intresse av mig än honom, så vet jag att jag har det jag gör på Söndag när han kommer hem från sin pappa igen…!

Däremot var jag nyss på ett stort köpcentrum, där stod Uppsalatidningen i ett tidningsställ med en en löpsedel på. På löpsedeln var det en stor bild på både mig och Mabou där vi båda syns jättetydligt. Först tänkte jag fråga någon i affären om jag fick ta den och helt enkelt förklara läget. Men jag har ingen aning om vem som är ansvarig för dessa tidningsställ i ett stort köpcentrum?

Hur som helst, jag ska kolla på ICA om den finns och i så fall ska jag be om att få den nästa vecka när det kommit ut ett nytt nummer och de ändå ska slänga denna löpsedel. För Mabou ´s skull. För husfridens skull.

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

Guldkant på tillvaron.

caraibe.jpg

Det är de små, små tingen som gör det! Sätter guldkant på tillvaron. Vardagslyx. Ensam hemma och duscha så länge jag vill. Ingen som ropar ”Mamma” eller ”skynda”. En lyxig duschkräm. En ny ögonbrynsnoppare. Min egen. Tid att noppa dem. En lyxig liten mörk chokladbit Caraibe. Ett nystädat hem. Nytvättad tvätt. Rena sängkläder.

Det är de där små, små tingen som gör det!

Andra bloggar om: , , , , , , ,