Fokusera på barns förmågor.

Jag läser om Ophelias föräldrar som kan tänka sig att plastikoperera sin dotter om hon så önskar när hon blir lite äldre. Flickan har Downs syndrom. Artikeln gör mig sorgsen. Visst är det så att de flesta föräldrar när de väntar barn, mest av allt önskar sig ”friska” barn. Det är de flesta föräldrars högsta önskan.

Men jag tänker att om man får ett barn som inte är som alla andra barn, som kanske har Downs syndrom, någon bokstavskombination eller något synligt eller ej synligt handikapp, så får man gilla läget. Man får ju inga garantier när man väljer att skaffa barn. All den där förtvivlan och sorgen en förälder kanske känner över att ha fått ett barn med någon typ av handikapp, kan jag förstå och sätta mig in i.

Jag kan förstå att man kan känna förtvivlan över att inse att ens liv inte kommer att bli exakt som man tänkt sig, att man måste anpassa sig för ett barn som har någon typ av ”handikapp”. Om det finns någon ”bot” för barnet kan jag förstå att man tar till hjälpmedel för att barnet ska få en så pass ”normal” uppväxt som möjligt.

Men att plastikoperera sitt barn för att det ska SE ”normalt” ut, där brister jag i förståelse.

När jag läser artikeln får jag uppfattningen av att familjen inte lider brist på att ge sin tvååriga dotter kärlek, men jag känner ändå att de inte accepterat dottern precisför den hon är.

Jag tänker att det t.o.m. kan förvärra flickans problem. Man kanske kommer att ställa vissa krav som kan vara svårt för någon med Downs syndrom att klara av, men i och med att det inte blir uppenbart att barnet har Downs syndrom i och med att barnet plastikopererats, så kan det i stället få motsatt effekt och man kanske i stället från samhällets sida ställer krav på barnet som det faktiskt inte klarar av att leva upp till.

Jag anser i stället att vi ska acceptera att det finns personer med olika typer av ”handikapp” som gör att de inte har samma förmåga att klara vissa saker, men i stället bör vi fokusera på de här barnens färdigheter och det de klarar på ett utmärkt sätt och framhäva dessa förmågor så att barn med olika typer av funktionshinder och handikapp får ett värdigt liv med värdiga uppgifter som de kan se som en utmaning, samtidigt som de kan känna att de klarar av att leva upp till de krav som ställs på dem.

Vi vet att alla människor inte är lika, snarare så att alla människor är olika, däremot tror jag vi måste komma ihåg att ALLA männsikor har samma värde, oavsett biologi, oavsett funktionshinder, oavsett ursprung och kultur, oavsett samhällsklass och utseende. Låt oss försöka fokusera på människors förmågor och stärka dem, i stället för männsiskors oförmågor, samtidigt som vi försöker stötta i människors oförmågor, så gott det går.

…och HÄR går debatten vidare i ämnet!

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

Social comments

Loading Facebook Comments ...

7 svar på ”Fokusera på barns förmågor.

  1. Jag brister också i förståelse…

    Jag som lever med barn som inte håller sig till mallen riktigt kan bara konstatera att det jag lär mig av dem hade jag aldrig kunnat få av någon inom den sk normalvariabeln.

    Människans värde är så stort…

  2. Jag håller med dig fullständigt!

    Jag gillar inte begreppet ”funktionshinder” på människor.
    Det är ju samhället som är hindret, inte människan!

  3. Hosanna : Ja, det är helt FANTASTISKT vad barn med viss oförmågor (och andra förmågor) kan ge oss!! Männsikans värde är helt fantastiskt!! 🙂 Kram!

  4. Ister: Det kan jag hålla med dig om, de tär samhället och folks inställning som är hindret, men jag skrev så för att jag inte finner något mer beskrivande ord för att förklara vad jag menar när jag menar flera ”grupper” och inte bara personer med Downs syndrom. Funtionshinder är ju så man utifrån ser på människor med andra förmågor än de vi är vana vid! Kram!

  5. Jag har inte last artikeln men efter last din blogg sa haller jag med ang plastik opearation . Att se normal ut men inte vara normal ar oxa jobbigt. Jag med min fibromyalgi vet hur jobbigt det ar att folk hela tiden satter krav pa mig som jag inte kan leva upp till. Och da kan jag ju enda gora mycket bara inte som en frisk och beter mig sakert konstig i andras ogon i bland som inte har nagon aningom varfor.Att barnet-personen eller foraldrar hela tiden ska forklara for alla att dottern har downs syndrom o darfor beter sig annorlunda eller inte kan gora saker som andra blir en ny jobbig sits de kanske inte tankt pa.Hoppas de accepterat och kommer over tankar pa plastikoperation innan aldern for det ar inne.

  6. Jag håller med dig. Det verkar som att föräldrarna älskar dottern, men att de inte riktigt accepterar att hon är som hon är. När man har barn med funktionshinder är det ofta extra viktigt att göra det. Man måste inse att de inte är som alla andra och kan ha sina svårigheter, men man får inte glömma deras positiva sidor.

    Familjen verkar ha en positiv inställning till plastikoperationer överhuvudtaget, med tanke på att artikeln beskriver att mamman utfört ett flertal själv. Det känns som att de tänker: ”Kan vi, kan hon. Varför ska hon behöva lida för sitt annorlunda utseende? Varför ska någon av oss behöva stå ut med våra skavanker?” – att ha den inställningen verkar i mina ögon farligt. De flesta barn och ungdomar (och vuxna också för den delen) känner ju någon gång att de inte trivs med sitt utseende fullt ut. Skulle man uppmuntra alla dessa till plastikoperationer tror jag inte att självkänslan skulle förbättras. Varför skulle det vara annorlunda för Ophelia?

    Jag tror också som du att det i arbetslivet skulle kunna bli en nackdel för henne att ha ett helt ”normalt” utseende om hon inte kan utföra alla slags uppgifter.

    Föräldrarna behöver, enligt mig, själva inse att deras dotter är vacker som hon är, och lära sig att uppskatta både hennes insida och utsida. Det är något alla barn behöver från sina föräldrar.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

No Trackbacks.