Önskebloggen 2.

I mitt inlägg Önskemål? bad jag er läsare önska ämnen jag skulle skriva. Där fanns önskemål av läsaren som kallar sig ”Jag” (som jag förövrigt är ganska nyfiken på vem det är, för jag har fått en känsla av att du vet vem jag är) Ett av önskemålen var mina förlossningar.

När jag väntade mitt första barn så var jag väldigt liten i kroppen, spinkig och väldigt tanig. Barnmorskan förberedde mig på en lång och svår förlossning. Räkna med minst 24 timmars förlossning. Jag var livrädd. Jag hade förberett med en privat profylaxkurs och övat andning och annat. Vi hade med bandspelare och egen mat till sjukhuset då vi förberedde oss på en lång och utdragen förlossning.

Jag hade planerat att prova olika förlossnings ställningar o.s.v. Sittpuff, gåstol, you name it…!

Vi åkte in på förlossningen nästan genast och när jag kom in fick jag ställa mig i duschen. Jag fick panik för jag kände hur barnet tryckte på, men barnmorskan kom in och sa att det här skulle dröja länge än. Men jag kände hur barnet verkligen tryckte på. Vattnet hade inte gått, så barnmorskan trodde verkligen inte att det skulle komma särskilt snart.

Till slut, när jag vägrade låta dem ta prover och sånt på mig, så sa barnmorskan att hon skulle köra in mig på förlossningen bara för att jag skulle lugna ner mig och finna mig till rätta. När vi gick förbi fikarummet viskade hon att det skulle dröja lääänge än, jag var bara lite panikslagen…

När vi kom in i förlossnings rummet skulle barnmorskan kolla mig. Hon blev lite stressad, slet på sig handskarna och fick sticka hål på vatten blåsan (eller vad det heter) och *plopp* sa det så var min första prinsessa född. Nej, det sa inte *plopp*, men det gick ändå väldigt snabbt. Det enda jag hann få var lustgas, jag hann inte få något annat för att det gått så snabbt.

45 minuter tog det från jag kom in på förlossningen.

Med Jai var det ungefär samma sak, fast där tog det bara 20 minuter. Jag fick en av de sista värkarna i taxin utanför förlossningen och taxichauffören blev jättestressad. Min dåvarande man blev ännu mer stressad och sa ”du måste ut ur taxin! Vi måste gå in, du kan ju inte föda vårt barn i taxin”, jag svarade: ”Var bara tyst! Jag föder väl barnet vart jag vill!”

Men värken gick över, jag gick in på sjukhuset och de skrev in mig och bad mig ställa mig på vågen, då fick jag en värk och jag minns att barnmorskan hojtade: ”vi måste in på en sal, det är väldigt nära här!” Jag blev intagen på salen, jag slet åt mig lustgasen och sedan var min andra lilla prinsessa född.

Jag har haft olika personer närvarande vid mina förlossningar, men förutom barnens fäder, så har jag också haft en av mina bästa kompisar med vid en, mina föräldrar har också varit med. Fast inte alla samtidigt, utan lite olika vid olika förlossningar. Men jag vill inte berätta så mycket om dem, för deras upplevelser av det är säkert något helt annat än mina upplevelser.

De två följande förlossningarna är i stort sätt en upprepning, fast de tog en lite längre stund, men fortfarande väldigt korta förlossningar.

Nu kan jag tänka att alla ni som haft svåra och långdragna förlossningar tycker att det är ”fruktansvärt orättvist”, precis som Mabou anser om det mesta, men jag kan ju i så fall trösta er med att jag haft väldigt svåra och tunga graviditeter där jag under varje graviditet legat inlagd på sjukhus till och från, så på något vis är det kanske ändå inte så orättvist?

En önskad graviditet kunde ju ha gått till som jag beskrev det en gång i en gammal blogg här: Stackars Britney Spears. (Men jag vill tillägga här att när jag skrev det inlägget med en massa ironi, så var Britney fortfarande väldigt firad och lovordad, jag har valt att inte skriva något ironiskt om Britney sedan det blev känt att hon går igenom en personlig katastrof med sig själv och sina barn på senare tid.)

Tidigare Önskebloggar:

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

Social comments

Loading Facebook Comments ...

Välkommen att kommentera. Du kan välja om du vill kommentera med wordpress, facebook eller google+ genom att klicka på de små ikonerna ovan. Håll god ton, inga personangrepp och håll dig till ämnet och inom lagens ramar. Alla kommentarer är modererade och godkänns så snart jag får möjlighet. Kommentera gärna i stort och smått. Jag försöker svara på alla kommentarer, men ibland kan det dröja lite. Ordet är fritt, ordet är ditt!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

No Trackbacks.