Middagen överstökad och färdig. Jag färdig. Morfar färdig (ligger och snarkar högt på soffan).

Hela gänget var här. Vi åt, vi njöt och sedan skildes vi åt. Inget samspråkande i lugn och ro. (Brorsan skulle iväg och Mabou höll låda så ingen annan fick en syl i vädret!)

Jag fattar inte att jag alltid lyckas missbedöma tiden på min matlagning. Den mat jag gjorde i dag är ju en rätt jag gör relativt ofta, särskilt när jag bjuder gäster, så jag vet ju hur lång tid den tar att göra. Ändå missberäknar jag tiden och den dröjer mycket längre än vad jag trodde från början…! Well, den som väntar på något gott…

Fröken Frispråkig (Binta 19) var också här och som alltid när hon kommer hem så är det som en stor fläkt drar igenom mitt hem, både när det gäller att dra fram och inte ta undan efter sig, men även när det gäller hela hennes personlighet.

Ibland är det en uppfriskande vind och ibland är det en vind som börjar sticka under huden. Idag var det en glad och frisk vind, fylld med livsglädje.

Samtidigt kommer det en mognad som inte funnits där tidigare. En eftertanke och mognad och faktiskt en ödmjukhet inför livet och medmänniskor som faktiskt gläder mig även om jag vet att den där ödmjukheten oftast kommer sig av svårigheter man genomgår i livet. Men vad är det man brukar säga? Inget ont som inte har något gott med sig!

Andra bloggar om: Familjeliv, Barn, Tonåringar, Tonårsmorsa, Mat o Dryck, Matlagning, Gäster,