I Min gästbok så har Linda skrivit och undrat hur jag hinner med allt. Med barnen, med hemmet, med jobbet och allt. Jag önskar jag hade ett enkelt svar på den frågan eller att jag kände till en magisk kod om hur man får sin vardag att fungera. Sanningen är att jag inte alltid hinner med allt och även att det finns lediga dagar när jag ”borde”göra en massa saker, men helt enkelt skiter i det.

Det är klart att jag har en stressig vardag, men sanningen att säga har den faktiskt varit mycket mer stressig och mycket mer psykiskt påfrestande än den är nu. När mina döttrar var små så hade jag i stort sett aldrig en lugn stund. Det var alltid något som måste göras och det var alltid svårt att få tiden att räcka till. Det är det i dag också, men på ett helt annat plan.

Det som tog tid när mina döttrar var små var att det var svårt att hinna få tiden att räcka till dem alla med saker jag gjorde för dem, eftersom de skulle kläs på, kläs av, duschas och bäddas sängarna till. Jag skulle borsta och fläta alla tre flickornas hår och allt detta smågöra tog alltid mycket tid.

Att jag hade ett barn som var mycket mer krävande än de andra gjorde ju inte tillvaron mindre stressig. Redan som barn hade Binta mycket energi och var väldigt krävande, samtidigt som hon redan då även var ett charmtroll som kunde charma en sten utan några som helst problem.

Idag är mina främsta stressmoment att planera min tillvaro då jag inte är en person som är särskilt förtjust i planerande, samtidigt som jag insett att det är en nödvändighet när man har en familj med många barn som jag har.

Men idag så går inte min tid åt till att göra alla de där småsakerna. Flickorna ordnar mycket själva och visst har de säkert blivit tvungna att ta mer ansvar för sig själva än om de varit ensambarn i en familj med två föräldrar som lever tillsammans.

Sedan beror det ju också på vad man prioriterar. Jag prioriterar tid där jag är med i barnens vardag. Där vi pratar om vardagliga ting. Vårt vardagsrum är den naturliga samlingspunkten i vårt hem och det är där vi träffas. Även köket till viss del, men framför allt vardagsrummet är vår samlingspunkt. Det är där vi samtalar, det är där vi umgås, vi i familjen, barnens kompisar och familjens gäster. I vardagsrummet står TV ´n, akvariumet och datorn. De prylar som ofta är förenande i en familj.

Det är sällan barnen umgås med sina kompisar i sina egna rum. På gott och ont. Ibland skulle det vara skönt att ha ett allmänt utrymme där man får vara för sig själv, men för det allra mesta är det skönt att kunna spendera tid och prata med mina barn i en naturlig gemenskap. Att de är öppna nog för att kunna umgås med sina kompisar tillsammans med mig, som är deras mamma.

Eftersom jag arbetar oregelbundna tider, så jobbar jag ibland till ganska sent och även vissa helger, men i stället så när jag är ledig så kan jag även vara det flera dagar i streck och även mitt i veckan. Då passar jag på att ”ta igen” sådant jag annars inte hinner med.

Sedan har jag fått prioritera om andra saker i mitt liv. Skrivandet är en sådan sak. Visserligen har jag alltid skrivit mycket, men de senaste åren har jag nog skrivit ännu mer än jag gjorde innan och då har jag t.ex. prioriterat bort TV ´n så idag är det mycket sällan jag ser på TV. Samma med långa telefonsamtal på kvällarna med väninnor, det är också något jag prioriterat bort. När vi vill träffas så ringer vi oftast helt kort och bestämmer att träffas i stället. Det gäller att välja vad som är viktigt för en i livet. Vissa saker måste man förstås göra, andra saker kan man faktiskt välja bort eller dra ner på och göra mer sällan.

Sedan tror jag det är jätteviktigt med egentid (eller ego-tid, som jag brukar kalla det). Särskilt när man är ensamstående. Jag kunde inte ha det när flickorna var yngre, men nu håller jag rätt hårt på det (även om det varit lite si och så med det de senaste månaderna). Jag kämpar ibland för att det ska gå ihop sig med dessa barnfria helger en gång i månaden, med släktingar på både min och deras pappas sida, ibland får de vara hos en kompis, men inte så ofta, för då oroar jag mig i alla fall…

Jag tror det är viktigaste är att försöka vara uppmärksam på barnens behov, men jag tror det är viktigt att inte glömma sina egna också. Inget barn mår bra av att leva med föräldrar som inte tar hand om sig själva, dessutom tror jag det kan bli en enorm chock att leva bara för barnen och sedan en dag när de flyttar hemifrån, så upptäcker man att man inte har något eget liv eller några egna intressen.

Ego-tid är bra för att man behöver ta det lugnt och ladda batterierna, men även för att jag tror barnen behöver vara ifrån både mig och varandra ibland. (Därför försöker jag också dela upp dem nu för tiden, så de inte är på samma ställe så ofta.) Dessa helger har jag två regler som jag försöker hålla hårt på (även om det hänt att jag fuskat 😉 )

1. Jag får absolut inte städa eller göra hushållsarbete. (Därför storstädar jag alltid Torsdagkväll inför mina barnfria helger).
2. Jag får absolut inte planera något. Jag måste göra det JAG SJÄLV känner för, för stunden.

Det är toppen att ha dessa barnfria helger och då passar jag på att skriva jätte, jättemycket, men det händer också att jag går ut och käkar med kompisar eller bara slappar och läser en hel helg. Oftast börjar med att ta ett långt bad, men massa härliga oljor och filar fötterna, rakar benen, plockar ögonbrynen, köper gärna något nytt till mig själv, om ekonomin tillåter. Framför allt njuter jag.

Jag tror att det ändå är viktigt att som förälder komma ihåg att se det komiska i olika vardagssituationer. Att komma ihåg att skratta, även när livet känns svårt och tungt. Därför är det också toppen med dessa barnfria helger!

Det är underbart och det allra bästa med dessa helger är att när barnen väl kommer hem så längtar jag och saknar dem jätte mycket så det är jätte härligt att träffas igen!!

Tidigare Önskebloggar (Klickbara):

• Önskebloggen 1
• Önskebloggen 2
• Önskebloggen 3 (Videoklipp från Gambia)
• Önskebloggen 4
• Önskebloggen 5

Andra bloggar om: Blandat, Barn, Om mig, Tonårsmorsa, Prioritera, Familjeliv, Barnfri, Samlingspunkt, Att få tiden att gå ihop, Ensamstående,