Marcus Birro skriver idag en väldigt stark och personlig artikel om alkoholism i Aftonbladet.
Alkoholism är en en stor folksjukdom i vårt samhälle, samtidigt som den ännu är så skamlig att tala om. I stort sett alla har alkoholism omkring sig. De flesta av oss känner någon som lever med den dagligen. I släkten, i bekantskapskretsen, bland vänner, grannar eller arbetskamrater. Ändå talar vi så tyst om den. Alkoholism är något som finns på parkbänkarna i centrala delar av städerna, de där som inte alltid luktar så gott, de som dricker direkt ur flaskan och ibland är skräniga och stökiga när vi möter dem på offentliga ställen.
Men de utgör i själva verket en väldigt liten del av alla personer i Sverige som är alkoholister och har problem med alkoholen. De allra flesta med denna problematik sitter gömda i sina hem och dricker och försöker dränka sina sorger. Om vi talade öppnare om denna sjukdom så tror jag det skulle vara lättare för många att söka hjälp för sitt missbruk.
Alkoholen är en stor bov i vårat samhälle och då menar jag naturligtvis inte för dem som kan ta ett glas vin till middagen ibland, eller som dricker några kalla öl på semestern. Jag talar om alla dem som faktiskt inte klarar av att hantera alkoholkonsumtion och om deras familjer som lever med detta. Jag talar om alla barn som lever med skammen över att ha en förälder som inte kan hantera alkohol.
Jag talar om alla de barn som växer upp med en förälder som dricker för att döva smärtor och dåligt samvete, utbrott och det som gjorts mot dem eller som de gjort mot andra. Barn som inte vågar ta hem kompisar från skolan förrän man vet om mamma/pappa är nykter eller full, som måste hem och kolla läget först. Jag menar barn som inte ser fram emot jul och midsommar för att mamma/pappa säkert, säkert kommer dricka detta år igen.
Jag har sett alkoholism på nära håll, jag har sett vilka förödande konsekvenser det kan få i en familj och det finns få saker som skrämmer mig så mycket som missbruk. Jag tänker på alla brott som begåtts under alkohol och narkotikarus.
Det jag gillar med artikeln i Aftonbladet är att Marcus tar upp denna problematik på ett väldigt närgående och personligt sätt, samtidigt som har understryker att det kan vara precis vilken typ av människa som helst som blir drabbad, det har inget med samhällsklass, status eller ekonomiska tillgångar att göra.
Jag tror det är många som inte insett det. Att alkoholism är något som inte bara drabbar en viss typ av människor och att det faktiskt kan drabba precis vem som helst. Men det är också bra att veta att det finns hjälp att få och att det är många som klarat av att få ett nyktert och värdigt liv efter ett missbruk, även om de flesta varit tvungna att få hjälp och stöd med det.
Jag tror det är viktigt för oss alla att komma ihåg att alla som levt med en alkoholist bär på någon typ av medberoende och de flesta behöver professionellt stöd att ta sig ur det.
Andra bloggar om: Nyheter, Alkohol, Alkoholism, Alkoholproblem, Marcus Birro, Aftonbladet, Medberoende, Möjliggörare, Artikel,
Hej raring,
Birro är en jäkel på personbeskrivningar.Känner (nästan) igen mig själv.
Tänkte tipsa om Livsglimtars underbara inlägg idag:
http://livsglimtar.wordpress.com/2008/03/20/via-afrikas-runda-kvinnor-till-m-magasin/ en ren fröjd hela inlägget, och tänkte osökt på dig.
Massor av påskpussar till er alla!
Vb’s last blog post..Utkast eller inlägg
Hej på dig, Tonårsmorsa.
Jag har blivit utmanad att berätta om hur livet såg ut för fem, tio, femton och tjugo år sedan. Och nu skickar jag utmaningen vidare till dig.
Mvh
/Abbes pappa
Det är en hemsk sjukdom.. jag ska erkänna att jag är väldigt glad att jag inte har den nära mig. Känner alltså ingen personligen som har verkliga problem. Men jag har vänner som varit nära att hamna i det, och är glad att destoppat innan det hunnit dit.
Sen känner jag ju folk som känner någon som är alkoholist, så visst har man alltid någon som man vet. Men jag känner i alla fall ingen som står mig nära, och det är skönt!
Påskkramar till dig
En lömsk sjukdom som inte bara drabbar den som dricker utan även i högsta grad omgivningen o då främst nära och kära. Har det mkt nära inpå mig och kan utifrån egen erfarenhet säga att det kan förstöra många liv.
BRA bloggat!
KRAM
Soulsister’s last blog post..O Schulman-storyn upprepar sig
Vb: Ja, vissa texer är lysande! Det här var en sådan, den gick rakt in i mitt hjärta! Ska kolla länken genast! Kram!
Abbes pappa : Toppen! jag antar utmaningen direkt! 🙂 Kram!
Mrs Mulatt: Skönt att ingen som står dig nära har den. Det är en hemsk sjukdom som förstör mycket. Kram!
Soulsister: Ja, det är inget roligt att ha den nära inpå och den förstör mycket men det är bra att det blir mindre tabu-belagt, för jag tror att fler vågar söka hjälp om fler personer vågar erkänna problemen! Kram!
Min låtsaspappa är alkoholist och det är verkligen jättejobbigt. Han har så många olika personligheter och fastän att han dricker så
kan han vara världens snällaste människa. Det är otroligt svårt för mig att lita på honom för att jag vet att han inte
kan hålla de mesta han lovar. Det gör ont att se på min mamma för jag ser hur mkt hon lider, men även mitt mindre syskon…
Och det är sant de med medberoende, alla är det. Alla försöker bygga upp ett slags skydd, men man kan inte sopa de under mattan.
För han vet, vi vet, och de flesta utanför vet. Tyvärr, blir det bara värre om jag skulle ta upp det. För jag vet själv
att han aldrig skulle söka hjälp. Jag bara vet det. Tyvärr är de så idag att det ’r sjävla alkoholisten som blir utpekad,
man tänker inte ofta på de runtomkring en, det är egentligen dom de är värst för… Men fint inlägg.
Bell: Tack för din kommentar. Ja, på ett sätt är det ju fler som blir berörda av alkoholism indirekt än de som är alkoholister, därför tycker jag det är trist att det fokuseras väldigt lite om medberoende. Jag är ledsen för din situation som du inte på något sätt har valt, även om jag förstår att du har blandade känslor för din låtsaspappa. Det jag dock vill poängtera för dig är att även om inte din pappa söker hjälp, så kan anhöriga få hjälp och stöd ändå. Det finns många olika anonyma medberoendegrupper, googla gärna om de finns i ditt område. Kanske kan du även få med din mamma?
Man kan faktiskt lära sig leva ett bra liv själv, även om man lever med en beroende. Man kan aldrig ändra en annan människas liv mot personens vilja, men det man kan göra är att ändra sitt eget liv och sig själv och det anser jag vara varje människas skyldighet om man lever ett liv som man inte mår bra av. Kram och lycka till, du är inte ensam!
Pingback: Om alkoholism och alkoholkonsumtion. « *~LoveOrHate~*
Skulle bara kolla så länken kom rätt 🙂
Marra’s last blog post..Om alkoholism och alkoholkonsumtion.
Marra: Japp! Det funkade! 🙂
Fantastisk artikel som helt gått mig förbi. Det kan verkligen drabba vem som helst och helt plötsligt befinner man sig vara medberoende. Bara så där. Men jag är helt med Birro, det bör inte vara varken skamligt eller skämmigt snarare tvärtom – att bli nykter är kämpigt, jobbigt, tungt och kräver mycket mod – det är nåt att vara stolt över.
Filippa’s last blog post..Inte överens
Filippa: Ja, jag blev också glatt överraskad! Det är klart det är en ärorik kamp att ha tagit sig ur ett svårt missbruk som är väldigt förödande både för den enskilda individen, familjerna men också hela samhället! Tack för din åsikt! 🙂
Pingback: www.tagsto.com/trackback/
http://www.tagsto.com/trackback/: Ja, det stämmer. De flesta av oss känner till någon som har alkoholproblem. Trist att det fortfarande är så skamligt att tala om bara…!
Pingback: Tonårsmorsa » En kombinationsblogg