Jag läser om Emelie Winberg som fick svåra magsmärtor och åkte ambulans till sjukhuset, när det uppdagades att hon var i förlossning. Dessa historier, som dyker upp lite då och då både i verkliga livet och i media, om kvinnor som inte upptäckt att de är gravida, är alltid lika fascinerande tycker jag. För mig är det helt obegripligt hur man kan gå en hel graviditet utan att alla de vanliga tecknen på graviditet dyker upp. Men uppenbarligen så blir det så för vissa.
Normalt är det ju inte ett eller två små antydningar som gör att man inser att man är gravid. Först och främst så brukar ju mensen upphöra, även om jag förstått att så inte alltid sker. Sedan brukar ju brösten och magen bli större, ibland uppkommer illamående, trötthet och diverse krämpor som en följd av graviditeten. Ofta så får man också bröstmjölk långt innan förlossningen och det finns så många olika hintar om att ett barn växer i en kvinnas kropp.
Men det som förvånar mig allra mest i dessa fall, där man inte upptäcker sin graviditet, är att man inte känner barnets sparkar och rörelser. Under mina egna graviditeter så har mina barn sparkat ganska hårt på slutet. De har kunnat sparka mot revben, urinblåsa och mot andra ställen där det är svårt att ”ignorera” vad som sker.
Nåja, hur som helst är jag väldigt fascinerad av dessa fall, där kvinnans kropp lyckas dölja en graviditet under nästan ett helt år!
Men jag är glad att dessa kvinnor lyckas behärska situationen så pass väl i alla fall. Normalt har vi ju våra 40 veckor på oss att förbereda oss på att ett barn ska komma. Dessa kvinnor får minuter eller timmar på sig och det är förstås en oerhörd skillnad!
Andra bloggar om: Barn, Nyheter, Ojsan, Allt om Barn, Gravid, Graviditet, När man inte upptäcker att man är gravid, Kroppen, Kvinna,
Jag kan inte heller fatta att de inte upptäckt graviditeten. Jag är helt övertygad om att det handlar om att personen i fråga trängt bort situationen….
För min del var jag nog helt blå på insidan som sonen kickade loss där inne. Ibland dansade han disco inne i livmodern och magen såg ut som att den hade någon ”berg-o-dalbana” lek för sig…haha
Kul inlägg!
kram
Jag har aldrig trott på de historierna iheller förr (trodde de i ren panik struntade i graviditetstecknena)
Men så pratade jag med min väninna häromdagen och hennes kusins tjej hade råkat ut för samma sak!
Gått upp två kilo (barnet vägde lite över 2), kunde ha samma kläder under hela graviditeten, haft mensen hela tiden.
Hade magsmärtor en natt, trodde det var blindtarmen… Men det var en liten kille!
http://www.helsingborgslasarett.se/patienterochanhoriga/webbisar/webbisarkiv/webbisarkiv2007/20080311gossenandersson.5.13d8f3cc116d3f5d692800014468.html
Helt otroligt och nu kan jag själv inte låta bli att tro på det!
Soulsister: Ja, visst är det svårt att förstå, men jag misstänker att kanske alla tecknen inte funnits där lika tydligt som vid en ”normal” graviditet.
Decdia: Ja, jag känner också till en tjej som detta skedde och jag tror att det faktiskt stämmer, att tecknen inte funnits där så tydligt. Men otroligt är det!! Bilden på den lille killen år helt underbar!! 🙂