Allt om barn skriver om hur man ska lära barnen att inte följa med fula gubbar, eller låta sig lockas av godis eller något annat. Själv tror jag att det är viktigt att man inte pratar om just ”Fula gubbar”. De flesta förövare är faktiskt inte särskilt fula gubbar. Det kan vara en alldeles vanlig farbror, som är väldigt snäll mot barnet, det kan vara en ung vuxen, som precis kommit in i vuxenvärlden, men det kan även vara en kvinna.
Jag har skrivit om detta tidigare, fast då angående sexuella övergrepp. Men det handlade också om just s.k. fula gubbar. Du kan läsa det inlägget HÄR!
Poängen med båda dessa inlägg är att jag visst tycker man ska tala med barnen om just vuxna som kan göra saker som inte är rätt att göra mot barn, men att man ska utesluta ordet fula gubbar och behålla det som något vi vuxna har i huvudet. För oss kan fula gubbar innebära att en gubbe gör något fult mot ett barn, men i ett barns värld så blir en ful gubbe just en ful gubbe och då är det svårt att backa för en kvinna med dåliga avsikter, eller en ung, snygg kille med onda avsikter, för att man helt enkelt lärt sig att det bara är fula gubbar som gör fula saker.
Andra bloggar om: Barn, Nyheter, Allt om Barn, Fula gubbar,
Det har du så rätt i
kram
Vicke
vicke: Ja, det är en del i det hela!
Jättebra att du tar upp det här! Det är så klumpigt att skriva som Allt om barn gjorde. Barn ska inte tro att människor som är ”fula” per automatik är dumma eller farliga! Hur kan en sån site vara så opedagogisk!?
Marina: Ja, jag tycker nog det är lite klumpigt, även om det inte är ovanligt har jag upptäckt. Hur ska barn ens förstå att man kan se ut hur som helst och göra saker som är onda och inte bara som en ”ful gubbe”?
Varför pratas det inte om att dessa ”fula gubbar” i regel är personer barnen redan känner!?! Jag refererar till # 3; barn ska heller inte tro, per automatik, att bara för att de känner personen är den snäll..
Anna: Precis och det är det jag skriver om i den blogg jag länkar till i texten ovan.
http://fatou.se/2006/09/21/inte-bara-fula-gubbar-som-ar-fula/
Det är livsfarligt för barn/ungdomar att tro att alla är snälla, i början av min tonårstid när jag bara var 13år började jag snacka med en man på bussen som jag sen fortsatte ha kontakt med på Internet (hans initiativ) och jag tänkte ja han är ju snäll. Sen ville han att jag skulle vara med i ett anitmobbingprojekt (efter han fått reda på att jag varit mobbad tidigare under x antal år) jag tyckte det lät bra. Han sa att jag fick bestämma när och så för att jag som 13åring hade ett mer fullspäckat schema än den här 30åriga mannen. Så jag skulle komma hem till han för att jobba med det här antimobbingprojektet, en fredagkväll. Pappa hade frågat på torsdagen vad jag skulle göra den helgen och jag hade berättat. Han misstänkte att något var fel och ringde till sin dåvarande flickvän, och hon sa att hon kände igen namnet att det var någon som hade suttit inne för våldtäkt när hon var ung. Pappa pratade med närpolisen och dom sa att jag absolut inte skulle hälsa på den här mannen. Det var en otroligt läskig upplevelse och anledningen till att jag berättar det här är för att vet man inte vad det finns för risker med att lita på främlingar då vet man inte heller vilka konsekvenser det kan leda till om man sväljer allt man får veta. Så det är jätte viktigt att man som förälder förklarar riskerna och som pappa gjorde i det här fallet, vet vad ens barn är/gör och med vem.
och varför enbart män?? Visserligen är det ju så att statistiken talar sitt tydliga språk att de flesta förövarna inom detta område är män, men även kvinnor kan bete sig som ”fula gubbar”.
Vi måste lära våra barn att bli så säkra på sig själva och att de får så stort förtroende för oss vuxna att de vågar berätta om något annorlunda händer, för en grej kan vara ett varningstecken för oss vuxna men för ett barn kanske det inte betyder något annat än att ”det här var ju konstigt”.
Som tjejen som började prata med en man på bussen.. En vuxen man som vill hålla kontakt med ett barn via internet.. som vuxen reagerar jag DIREKT på en sån sak, men som 13-åring tycker man kanske till och med att det är lite smikrande, att en vuxen vill vare ens vän.
Men också det faktum att de allra flesta förövarna är personer i barnenes närhet, folk som både barnen och förädlrarna känner och litar på. Har man barn som är starka i sig själva så vågar de förhoppningsvis till att börja med säga nej när denna personen gör något som känns konstigt, obehagligt eller gör dem fundersamma. Om INTE så kanske de iaf känner sånt förtroende för sina föräldrar att de vågar tala om det. Jag känner i dag vuxna kvinnor som blivit utsatta för övergrepp som inte vågat berätta för sina föräldrar för de är säkra på att de skulle få skulden, jag känner också idag vuxna kvinnor som blivit utsatta, som HAR berättat och faktiskt HAR blivit skuldbelagda av sina egna mammor. Hur funkar man då????
Yrsa: Ja, det är därför det är så viktigt med bra kommunikation med sina barn. Din pappa gjorde ju helt rät och vilken tur att han gjorde det! 🙂
Ruthinger: Håller med helt och hållet och det är därför jag också skrivit det i inlägget, både detta och det gamla som jag länkar till i detta inlägg! Det kan även vara en kvinna!
Det är hemskt att inte bli trodd och det är hemska att man lägger skulden på offren!
Marina, så otroligt fånigt att göra detta till en fråga om
politisk korrekthet. Eller begrep du inte att det är en
skillnad mellan påståendena att ”alla fula gubbar är inte fula”
och ”alla fula är inte fula gubbar”? Hur kan du kalla siten
”opedagogisk”? Du pratar om äpplen men den handlar om päron.
Bra inlägg, Tonårsmorsa. Tror det är lätt hänt att man använder
sig av dylika abstrakta, metaforiska, uttryckssätt, utan att
reflektera över att barn i första hand tänker konkret.
Ruthinger: Absolut, men om ditt barn går vilse och ska söka upp
en vuxen, är det bästa sättet att undvika att personen den söker
upp är en förövare, att söka upp en kvinna. Politiskt korrekt
eller inte, det struntar jag i, bara mitt barn kommer hem väl-
behållet.
Funderar också på när man var barn och var tvunget att sitta i
knä på gamla släktingar som man tyckte var otäcka. De var nu inte
på något sätt förövare men att lära barn en sådan ”auktoriets-
lydnad” tror jag inte på.
Iza: Ja, jag tror att vi vuxna lätt uttrycker oss bildligt och barnen så lätt tolkar det bokstavligt, om man säger så. Tack för dina åsikter!
att hubbabubba är gott