Det vilar en förbannelse…

Ja, jag börjar tro att det vilar en förbannelse mellan min kamera och Binta. Detta med Binta och min kamera börjar att bli en never ending story-thing! Detta med kameran och Binta är något som liksom blir en helt omöjlig ekvation. På följande länkar kan du läsa om alla konstellationer mellan Binta och hennes förmåga att INTE hålla reda på min kamera (klickbara länkar):

Barnen hemma igen, men kameran kvar…

Min kamera!

Min kamera är ÄNTLIGEN tillbaka hos mig!

Sedan gick Bintas fantastiska fästman och köpte en egen digitalkamera till Binta i födelsedagspresent! Toppen! Jag tror till och med att jag blev gladare än henne…

Men historien tar inte slut där. Tyvärr. Tidigare i veckan kom Binta hem. Hon la in alla sina bilder från sin digitalkamera på datorn. När hon var klar skulle jag överföra några av mina bilder till datorn. Så jag plockade ut hennes sladd och la den bredvid datorn och satte i min egen för att föra över bilderna.

Nästa dag när jag kom hem från jobbet så var min sladd borta, men Bintas låg kvar där jag lagt den. Jag sms:ade henne och förklarade att hon tagit med sig fel sladd. Hon messade tillbaka att det hade hon inte alls, för den där sladden funkade till hennes kamera och det var hennes. Jag sa att det inte kunde stämma eftersom hennes sladd, som det dessutom stod Kodak på (hon har en Kodak och jag en Nikon) låg ju kvar här.

Efter att ha tjafsat en bra stund på sms la jag ner och bad henne bara att nästa gång ta med sin sladden, när hon ska komma hem, så vi kan kolla.

I fredags ringde Binta:

Hej mamma! Jag kan komma hem med sladden nu, men på ett villkor.

Jag: Ja, vaddå?

Binta: Att vi får sova hemma i natt.

Den frågan tyckte jag var väldigt konstig, eftersom hon aldrig brukar fråga annars.

Jag: Ja, det är klart ni får! (Här tror jag alltså att ”vi” betyder fästmannen!)

Binta: Toppen! Det blir jag, ”K” (fästmannen) och Kiara.

Jag: Okej, hittade du inga fler som vill sova här…? (*Ironiskt*) Jaja, det är bara att komma!

Några timmar senare dyker de upp. Binta ropar från hallen: ”Mamma! Ska du inte komma och hälsa på Kiara?”

Jag: Öööh, ja, ska hon inte komma in?

In kommer en liten vovve springande!

Jag: Vad är det här för hund?

Binta: Det är min och ”K ´s” lilla bebis, vi har blivit med hund…

Nu har Kiara varit här i två dygn. Hon är jättesöt och jättesnäll och Mabou ´s och Isa ´s nya kompis.

Jag borde inte bli förvånad, eftersom Binta alltid varit mycket mer djurkär än mig. Som barn var hon alltid inställd på att skaffa en massa djur som vuxen. Hon red, tog hand om grannars och bekantas djur. Släpade hem kaniner och annat, som jag fick lämna tillbaka eftersom jag dels är för ointresserad av djur och dels för att Isa inte får bo med pälsdjur. Så jag borde inte bli förvånad. Samtidigt är det klart man blir lite orolig, eftersom det är ett otroligt stort ansvar. Nåja, både hon och fästmannen har studsat upp ur sängarna i helgen, för att ta hand om och gå ut med lilla Kiara. De har också lovat mig att så snart det finns platser, ska de gå på valpkurser och liknande.

Jag försöker att intala mig själv om att det kunde varit värre. Det kunde varit så att jag skulle bli mormor i stället och jag inbillar mig i alla fall att det här är ett bättre alternativ!

Nåja, tillbaka till sladden, the never ending story. Trodde ni den var över redan? Oh no, jag skrev ju i början av detta inlägg att det vilar en förbannelse mellan min kamera och Binta ´s hantering av den. Binta kom, mycket riktigt med sladden och vi testade den. Den som låg kvar här fungerade utmärkt till hennes kamera (vilket den andra sladden inte gjorde, fast hon sagt det!) Däremot så funkade INTE den sladd hon hade med sig till min kamera. Nu har vi tjafsat som fan om denna sladd.

Binta hävdar att hon inte har något att göra med att min sladd är försvunnen. Jag hävdar att hon måste ha råkat byta sladd hemma eller någon annanstans, eftersom den sladd hon kom med, inte har funnits bland mina sladdar alls och att det är en för otrolig tillfällighet att min sladd försvinner samtidigt som hon tar fel sladd, men att det ändå inte är min sladd hon tagit fel på.

Jag hävdar att hon borde köpa en ny sladd till mig, om inte annat med tanke på att hon slarvade bort min första kamera… Binta menar att jag inte har några ”bevis” för att det är hon som slarvat bort min sladd. Vill här poängtera att Binta inte varit så tillmötesgående när det gäller sladden, utan ganska kaxig när jag försökt diskutera saken med henne.

Nå, ska jag kräva en ny sladd eller ska jag köpa en egen?’

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , ,

Social comments

Loading Facebook Comments ...

6 svar på ”Det vilar en förbannelse…

  1. Hej,
    Jag tycker att Binta bör köpa en ny sladd.
    Har man slarvat bort någons kamera så är det det minst man kan göra tycker jag?! En ny sladd kostar väl max 200:- Det tycker jag hon får stå ut med.

    Tack för en superb blogg!
    Kram!

  2. Jag håller definitivt med Emma, Binta får faktiskt ta och köpa en ny sladd till sin kära mor. Särskilt med tanke på att hon snart tar stundenten… för passar hon inte sig så kommer kanske morsan ta upp en hel massa PINSAMMA grejer i talet som hon kommer hålla på mottagningen.. Eller hur? 😉 Kram på dig (och hoppas du får din sladd snart!)

  3. HAHA …. jag behöver inte alls köpa en ny sladd eftersom att det inte är jag som har tagit den Jag lämnade den sladden jag tog från dig och det var ju uppenbarligen inte DEN sladden så då har jag alltså INTE tagit den… kappish??!!!!

    Om jag hade din sladd hemma hos mig så skulle ju ja ge den till dig för jag har ju min egna och din sladd passar inte ens min kamera!

    Så om jag inte visste om det hela och vad jag har sagt & hur det gick till – så ja då skulle jag oxå hållt med om att ja skulle köpt en ny sladd men du har INGA bevis på att det var jag.

    Sååå-Gott folk ska bara på minna er om att det är endast vad HON TROR inte vad HON VET!!!! ///////EN som vet BINTA TONÅRSMORSANS DOTTER

  4. Binta: Ja, men om du klagar på att jag inte har några bevis (annat än att min sladd faktiskt försvann samtidigt som du tog med dig en sladd härifrån) så har ju du inga bevis för att du INTE tagit just min sladd…! Eller hur? Eller, som du skulle ha uttryckt dig: kapish? Dessutom, den borttappade kameran har du ju erkänt att det var du som slarvade bort!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

No Trackbacks.