Jag KAN verkligen trolla!!

januari08-083.jpg

Isatou, Jainaba och Binta. Klickbar bild!

Jag har sagt det förut, men jag säger det igen: Jag KAN verkligen trolla! (Olikfärgade ord i inlägget är Klickbara länkar!) Redan igår började jag att förbereda och planera dagens storstädning inför min kommande barnfria helg. Alla var på. Idag är alla av.Väldigt mycket av!

När jag kom hem från jobbet var de hemma, sedan började jag nämna den planerade storstädningen och *Vips* så var alla barn borta! Tänk att jag är sådan skicklig trollkarl att jag inte ens behöver använda något trollspö att svinga?!

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , ,

Ett skepp kommer lastat…

dsci0084.JPG

Jai (snart 17) och Binta (19) Klickbar bild! OBS! Fotot från December 2006!

Binta och Jai ska iväg på studentskiva med sina kompisar. De fixar sig och håller på framför spegeln i timmar. Det ska sminkas, plattas hår, kläs på, kläs av, kläs på igen, diskuteras, tjafsas lite och sedan blir de bästisar igen…

Jag: Bara så alla passagerare på den här skutan är medvetna om det, men nu är det så att i morgon ska den här skutan storstädas! Ordentligt. Jag vill att alla passagerare är hemma här senast klockan 17.00 så vi kan börja skrubba däcket!

Binta: Ja, nu har vi hört det, men då tycker jag att den här gamla fyllkärringen (nickar menande åt mig) går tillbaka till sin hytt nu, för nu har vi fått meddelandet!

Jag fattar inte vart hon får allt från? ”Gå tillbaka till din hytt!” Tror hon det är nån jäkla båt jag försöker styra här, eller? *Skakar oförstående på huvudet och återvänder in i klädskrubben och fortsätter sortera kläder och undrar vart taxfreen ligger…?*

P.S. Vill för tydlighetens skull säga att förutom att jag inte heller normalt dricker, så har jag inte druckit något starkare än svartvinbärssaft utblandat med vatten idag eller det senaste åren! 😉

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Är det bara jag som stressar ihjäl mig på försommaren?

Maj-Juni är alltid en fasa för flerbarnsföräldrar. Speciellt för oss som är ensamstående. Alla dessa avslutningar, träffar, föräldrarmöten, utvecklingssamtal, födelsedagar etc. För att inte tala om att man vid den här tiden gärna skulle använda sin fritid till att njuta av våren och försommaren, av solen och alla sprittande vårkänslor.

Det är superroligt att umgås, att vistas ute mer när värmen börjar komma fram. Samtidigt är det så att alla dessa bjudningar som kommer på våren, alla dessa tillställningar som man förväntas delta i, inte bara ruinerar oss, utan de blir till en massa ”måsten” också.

Nej, man behöver inte gå på allt. Man får ju prioritera. Men en hel del av grejerna är svåra att motstå, både för att man vill delta, men också för att man inte alltid har något val. Ibland kan det tyvärr också bli så att man måste prioritera bort något man väldigt gärna skulle vilja göra, för att göra något som kanske inte lockar lika mycket, men bara för att man känner att man borde.

Jag börjar glädja mig väldigt mycket åt Binta ´s kommande studentmottagning och det jag ska försöka ordna för henne. Samtidigt så känns det som dålig tajming när det är så snart på Jai ´s kommande 17-års dag. Det är också olägligt för att jag har rätt så mycket planer i mitt liv den närmsta tiden. Ibland undrar jag hur andra ensamstående flerbarnsföräldrar får ihop det hela? Är det bara jag som känner att jag håller på att slitas i stycken under dessa två månader (Maj och Juni) eller blir alla lika stressade som mig?

Jag har MASSOR av planer den närmsta tiden och jag har ingen aning om hur jag ska få ihop dem alla. När hinner andra människor jobba? Själv har jag ansökt om flera semesterdagar för att jag ska få allt att gå ihop, men jag har inte fått några besked ännu, vilket naturligtvis blir ytterligare ett stressmoment, då jag inte har en aning om hur jag ska göra med t.ex. Binta ´s student om jag får avslag på semesteransökan?

Binta har gjort klart för mig att om jag inte kommer, så tänker hon inte prata med mig. Det är klart jag vill komma, det är klart jag ska göra mitt bästa för att hon ska få en minnesvärd student, samtidigt som jag vet att jag inte kan rå över allt. Jag kan inte rå på vissa omständigheter. Så är det bara. Men hur gör alla andra ensamstående föräldrar med huvudansvaret för sina barn? Sparar semesterdagar till vårarna, eller säger upp sig från sina jobb och söker nytt efter skolavslutningarna, eller?

Då har jag inte ens kommit in på alla särskilda omkostnader för just alla olika evenemang på försommaren. Hur har ensamstående flerbarnsföräldrar råd att åka på semester sedan? Eller äter man gröt och nudlar resten av året för att få till de där veckorna?

Jag ska inte klaga. Jag är nöjd med min livssituation på många sätt, men jag måste erkänna att vårarna och jularna är väldigt stressiga tider på året och jag har svårt att tro att jag är ensam om det. Eller…?

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , ,

Vad konstigt att våra tonårsdöttrar får underliga skönhetsideal, eller?

Ja, om folk vill plastikoperera sig som vuxna så vill inte jag vara den som dömer, men låt våra barn/småflickor bli skonade från att försöka rättfärdiga ett skönhetsideal som faktiskt inte är naturligt. Om det finns vuxna kvinnor som mår dåligt över sitt utseende och faktiskt mår bättre av att ”bättra på”, so let it be, även om jag tycker det är trist.

Men, som sagt, skona våra barn från detta. Hur ska våra barn kunna få en självkänsla om de tror att man måste vara ”perfekt”? Om de tror att man måste plastikoperera sig för att duga? Säg i stället till barnen om du nu ska plastikoperera dig att: ”tyvärr har mamma allt för dåligt självförtroende för att jag inte är nöjd med mig själv, som jag är. Jag ska göra allt för att du ska få ett bättre självförtroende än mig, så att du inte kommer att behöva plastikoperera dig!”

Plastikkirurgen Michael Salzhauer har skrivit boken ”My beautiful mommy”. Denna bok och det utdrag man refererar till i Allt om Barn är något av det mest tragiska jag sett på sistone!

Sedan undrar man varför våra unga tjejer (och ibland även killar)…

  • …blir utseendefixerade.
  • …har så enormt höga krav på sig i vår tid.
  • …inte tycker att de duger som de är.
  • …får en dålig självkänsla.
  • …och dåligt självförtroende.
  • …egocentriska.
  • …söker bekräftelse på sånt som de inte kan leva upp till.
  • …får anorexia, bulemi och andra ätstörningar.
  • …får superspinkiga supermodeller som sina största idoler och ideal.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , ,

Den sjätte Radiokrönikan (Vad *** har du på dig?)

dscn0082-2.JPGFatou innan. dscn2175.JPG Fatou efter att barnen stajlat mig och jag äntligen (!!) köpt lite nya kläder. (Klickbara bilder)

Idag var min sjätte radiokrönika/kåseri på radion. Den handlade om att barnen tyckte det var dags för mig att köpa nya kläder. Du kan lyssna på hela krönikan HÄR! Det är den sista, som heter; ”Vad *** har du på dig?” och du måste välja ljudspelare när du ska lyssna. På samma sida, alltså HÄR kan du höra alla mina radiokrönikor och varje krönika är ca 3-5 minuter, tror jag. Min egen favorit är femte länken uppifrån som heter ”Det kostar nästan ingenting…” Från den 26 Mars.

Vilken gillar du bäst?

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , ,

Förändringar.

cartoon_189.gif

Något som gör att jag verkligen trivs med att vara kvinna, är att vi kan förändra vårt utseende mycket mer än vad män kan. Dels med hjälp av kläder, dels med hjälp av frisyrer och dels med hjälp av kläder. När det gäller män kan de inte påverka eller förändra sitt utseende särskilt mycket.

miscellaneous2_97.gif

Jag tycker det är kul att förändra utseendet ibland. Det är precis som när man vill förändra det i hemmet. Ibland köper man nya möbler, man byter gardiner med jämna (eller ojämna haha…) mellanrum och ibland möblerar man helt enkelt om. Att förändra. Det tycker jag är kul. På samma sätt gillar jag att göra det med mig själv.

Om mina förändringar bara kunde begränsas till vilken färg eller vilket material jag har i byxorna, då skulle jag uppfatta livet som ganska trist. Men kanske är det därför de flesta män verkar mer nöjda med sig själva än vad vi kvinnor ofta är?

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

I Krig och Kärlek…

dscn2276.JPGdscn2287.JPGdscn2262.JPGdscn2242.JPGdscn2274.JPGdscn2277.JPG

Jag och Binta (19) Klickbara bilder i detta inlägg.

Jag har många gånger skrivit om bråk och konflikter mellan mig och Binta vilket inte är helt ovanligt mellan mor och tonårsdotter, jag menar, vi skriver varken historia eller kommer att hamna i guinnes rekordbok för våra verbala krig. Samtidigt inser jag att de har ett visst underhållningsvärde, särskilt som både jag och Binta är ganska verbala och har lätt för att uttrycka oss muntligt.

Men jag vet också att det finns ett underhållningsvärde i när vi har våra good times. Problemet är nog att det är mycket svårare att beskriva den humorn, att på bloggen få igenom våra galna upptåg tillsammans. Idag bad Binta om att få sminka och fota mig. När hon väl hade sminkat mig en bra stund (allt för lång stund och med allt för mycket smink, enl. mig) så skulle hon få mig att hoppa ner från trappen samtidigt som hon tog en bild av mig. Vi hade skitkul. Vi tog massor av bilder. Om någon blev bra? Nja… det blev snarare många bilder och jag hoppas några av dem förmedlar de asgarv som följde på några av bilderna och hoppen! Roligt hade vi i alla fall! (Men jag anser fortfarande att hon är fett skyldig mig en sladd!)

P.S. Det blev även en video, men den vågar jag inte lägga ut, eftersom jag beter mig lite… hmmm… omoget där! 😉

Andra bloggar om: , , , , , , , ,