Sedan Binta och fästmannen skaffade vovve, så har den bott hos mig! Fråga mig inte hur det gick till, men det är så det ser ut. Än så länge står jag ut, men det kommer inte att hålla i längden. Jag är ingen hundälskare. Jag är inte heller särskilt intresserad av djur. Jo, på avstånd, men inte tillräckligt för att ta hand om dem. Därför har jag inte heller skaffat något djur (förutom mitt akvarium då, men det är jag intresserad av).

Ändå bor jag nu med en hund, som inte kan bo någon annanstans eftersom Binta ´s lägenhet är för trång. Så den bor hos mig.

Idag när jag kom hem från jobbet så var vovven för en gångs skulle ensam hemma. Hon blev så glad när hon såg mig och Mabou att hon rusade runt som en galning och viftade på svansen. Jag tyckte lite synd om henne. Undrade hur sent de gått hemifrån, när hon senast var ute? Tog på henne kopplet och tog en liten sväng. Troligen hade de varit ute med henne för inte så lång stund sedan, för hon var intresserad av allt utom att göra några behov. Till slut kissade hon en skvätt, men det kändes som det var mer för att kissa in sina revir än för att hon var kissnödig.

Så nu har jag varit ute med vovven för första gången. En liten sväng. Inte för att jag tänker berätta det för Binta eller någon annan. Det är min, Mabou ´s och Kiaras hemlighet. De andra kan ju tro att jag bryr mig. De kan ju få för sig att jag tycker om henne… 😉

Framför allt: de kan ju inbilla sig att jag tänker ta hand om den här söta vovven hemska jycken.

Läs även andra bloggares åsikter om Familjeliv, Humor Ironi, Tonårsmorsa, Djur, Hund, Kiara, Vovve, Husdjur,