En örfil

Binta kommer hem med en kompis ”N”. De ser allvarliga ut. Binta säger att hon och kompisen vill prata med mig i enrum. Jag känner den där läskiga känslan av obehag längs ryggraden.

Binta ser allvarligt på mig en stund när vi gått in i Isa ´s rum. Kompisen är alldeles tyst.

Jag: Vad är det nu då? Har du gjort nåt?

Binta: Asså, det hände nåt igår…

Jag: Neeej, vaddå?

Binta: Asså, jag råkade ge ”N” ´s mamma en örfil.

Jag: VA?? Vad menar du? Är du galen?

Binta: Asså, jag visste inte ens då att det var ”N” ´s mamma…

Jag: Men hur KUNDE du?

”N” börjar nu fnittra nervöst.

Binta: Haha… jag skojade bara. TRODDE du verkligen på mig?

Arg och lättad på samma gång reser jag mig upp för att lämna rummet. Glad över att det trots allt var ett ”practical joke”, även om jag inte tyckte det var särskilt roligt.

Binta: Nej, men gå inte, jag skulle berätta något på riktigt, men det var inte just det där.

Är det någon ny metod. Att skrämma livet ur sin morsa, innan man klämmer fram den riktiga sanningen, så att den inte ska verka lika chockande?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Social comments

Loading Facebook Comments ...

3 svar på ”En örfil

  1. hahaha ja det är en mkt bra metod min kompis sa när hon var 14 ”mamma jag är gravid”. mamman blev helt förtvivlad. sen sa hon neeeej jag bara skojjade men jag har faktiskt åkt fast i tullen (smugglat sprit). kram

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

No Trackbacks.