Diskussionen runt att sända Englas begravning på TV eller ej har gått het de senaste dagarna. Igår sändes begravningen i TV. Kritiken har framför allt riktats mot SVT då man anser att de ”frossar i olycka”, att man utnyttjar familjens önskan att begravningen ska sändas i TV, som de känner under djup sorg, för att tillgodose egna intressen etc.

Även Englas familj har fått kritik och har kallats ”mediekåta” och en massa annat som säkert inte är trevligt att bli kallade.

Det är framför allt här min egen kritik kommer. Vem bestämmer hur vi ska sörja? Vem bestämmer vad som är okej vid sitt barns begravning? Eftersom vi alla människor är olika, så tycker jag att det är ganska självklart att vi även sörjer på olika sätt. Att några anser att sorg är något som är privat och personligt, gör ju inte att alla måste känna på samma sätt.

Själv såg jag inte Englas begravning i TV. Jag har läst att den var värdig och vacker och jag betvivlar inte det. Men jag följde den inte själv. Jag har heller aldrig mist ett barn (tack och lov) så jag har ingen aning om hur jag skulle känna om jag gjorde det. Kanske skulle jag dra mig undan och vilja vara ensam i min sorg, men kanske skulle jag också vilja dela med mig av den till alla som var beredda att lyssna?

Vem kan bestämma hur man ska sörja sitt barn? Vem avgör vad som är rätt och vad som är fel? Hur länge ”får” man sörja? Med vilka ”får” man sörja? Sina kollegor? Fast de kanske inte känt ens barn? Får man sörja med sina barndomsvänner som kanske inte heller känner ens barn? Får morföräldrarnas vänner som kanske inte heller känt barnet, sörja ett barn?

Om familjen tycker att det är okej att allmänheten sörjer, så anser även jag att det är ”rätt”. Man skriver också att media utnyttjat familjen för sina egna intressen och att man utnyttjar familjens vilja att göra sorgen offentlig, när man går med på att sända begravningen i SVT. Själv tycker jag att det är att omyndigförklara en människa som bär sorg.

Det är klart att det är lättare att gå med på något oövertänkt när man är väldigt ledsen och uppriven. Det är klart att det är lättare att ta ett oövertänkt beslut, när man är mitt uppe i något stort som att ha mist sitt barn, men jag tror ändå att man tänker igenom just ett sånt här beslut innan man tar det.

Det skrivs i media att det var familjen som frågade SVT om de ville sända begravningen. Efter övervägande beslutade man sig för att göra det. Kanske var det rätt, kanske var det fel? Många har de senaste dagarna skrivit om att det inte är SVT ´s sak att rapportera från en begravning. Andra har sagt att Engla inte är unik, att varför ska man lyfta fram just denna tragedi, när det finns så många andra.

Kanske är det inte SVT ´s sak som Public Service. Men samtidigt har de ju faktiskt som uppgift att informera om nyheter som ligger i mångas intresse. Nu skulle jag vilja skriva att Englas begravning inte ligger i så mångas intresse, men när jag talar och hör mig för med folk omkring oss, så verkar det uppenbarligen som om det ligger i mångas intresse.

Det är klart att det känns lite makabert att sitta och titta på TV på någons begravning, som man inte ens känner personligen. Samtidigt så väckte fallet Engla mycket uppmärksamhet i vårt land. Det var många som var med och sökte efter flickan innan hon till slut hittades död. Många som kom när hela fallet, även om de inte känt Engla innan.

Själv tycker jag faktiskt att det var okej att sända begravningen på det sätt som skedde. Inget som hittills framkommit har i alla fall bevisat mig motsatsen. Några ord som jag tyckte var fina fann jag i alla fall i Aftonbladet och är skrivna av Erik Wiman: ” Vi är skyldiga att berätta om vem Engla var och inte bara om den stund då hennes liv släcktes.”

Vila i Frid Engla.

Det har skrivits spaltmeter i detta ämne redan. Här är några andra röster:

• En värdig sändning som aldrig borde ha sänts. (SvD)
• Vi är skyldiga att minnas. (AB)
• Englas begravningsgudstjåänst avslutad. (DN)
• Dags för 10-åringens begravning i SVT. (Metro)
• Englas mamma tröstade de andra. (Expressen)
• SVT: Därför sände vi begravningen. (Expressen)

Läs även andra bloggares åsikter om Barn, Länkar, Nyheter, Engla, Metro, DN, SvD, Aftonbladet, Expressen, Begravning, SVT, Sorg,