I jämställdhetens namn?

En man som blir pappa är ju ganska självklart, men hur definierar man det med att han ska föda sitt barn? Ja, det är att dra saker till sina ytterligheter och även om teknikens framgångar skrämmer mig, så fascinerar det mig också i lika stor utsträckning.

Jag är säker på att om jag inte kunde få barn själv, så skulle jag säkert också bli desperat och ta till vilka metoder som helst, så egentligen tror jag att det bara är ens egen rädsla för det vi inte känner till, som gör att vi ryggar tillbaka över en sådan nyhet!

Men jag erkänner att lite främmande känns det allt, trots att vi lever i en tid av efterfrågan om jämställdhet!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Social comments

Loading Facebook Comments ...

3 svar på ”I jämställdhetens namn?

  1. Jag tycker det är roligt för dom. Bara för att det tidigare inte har hänt så är det inte automatiskt fel.
    Insemination (stavar jag rätt nu) är inget nytt och han var trots allt tidigare en kvinna.
    Lika mycket som att han valde att byta kön så måste han få välja själv om han ville behålla sin livmoder.
    Jag tycker nog att det var lite smart gjort.

    Man kan ju hoppas bara att lilltjejen inte får lida för det under hennes uppväxt då många är trångsynta.
    Ett bra inlägg, hade hört om det tidigare men glömt bort var jag läst om det.
    /Helena

  2. Helena: Jag håller med dig helt. Det är klart det var smart gjort. Och vågat! Vad vore världen om alla människor bara var efterföljare och ingen vågade trampa upp nya spår? Kram!

  3. Javisst, det ar helt ratt! Var vilja att fa barn kan vara starkare an nagot annat. Det viktigaste for barnet ar ju att bli alskat och fa en bra uppvaxt. Exakt vem av foraldrarna som burit fram barnet ar oviktigt, aven om den har situationen ar ovanlig!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

No Trackbacks.