Vilka Ynkryggar!

Allt om Barn har en artikel där en pappa fick barn ”mot sin vilja”! Kommentarerna mot pappan och de bloggar som skrivits om denna artikel, är i stort sett enhälliga!

Det man rasar mot pappan i artikeln is making sence to me, samtidigt kan jag till viss del förstå hur det måste kännas för pappan. Vilken chock det måste ha varit att fyra månader efter ett s.k. ”one-nighet-stand” få reda på att man ska bli pappa. Utan att ha fått ge någon åsikt i frågan eller ens haft tid att känna efter hur det känns.

Det som är lite trist i artikeln är att det inte riktigt framgår hur allt gick till ur mammans synvinkel, även om poängen med denna artikel är just att framhålla pappans känslor och uppfattning av det hela. Så här står det i artikeln:

Johan var 26 år när han träffade en kvinna, som vi kallar Maria, på krogen och följde med henne hem. De bytte inte telefonnummer, men fyra månader senare ringer hon upp Johan.

– Hon berättade att hon var gravid, att jag var pappan och att hon tänkte behålla barnet, säger Johan till Alltombarn.se. Jag fick en jättechock, tappade telefonluren och spydde på toaletten. Det är inte såhär det ska gå till när man blir förälder.”

Kan det ha varit så att mamman inte själv visste att hon var gravid förrän det var ”för sent” att göra abort? Eller var det så att hon var emot abort? Eller kan det ha varit så att hon valde att behålla barnet, ville underrätta fadern men att det tog fyra månader att få tag på pappan eftersom, de enligt artikeln, inte bytt telefonnummer?

Nej, jag försöker inte finna ursäkter till någon annan människas beteende. Kanske var det så att kvinnan var en riktig ”skurk” och helt enkelt ”såg till” att bli med barn, utan att underrätta den blivande pappan om sin plan. Kanske.

Men varför jag här försöker finna en förklaring till hur situationen kunnat uppstå (förutom att de uppenbarligen haft sex och kvinnan blivit gravid! 😉 ) är för att mannen i artikeln uppenbarligen försöker framhålla mamman till barnet som en kallt beräknande och känslolös person, genom att bland annat säga: ”– Om han skulle dyka upp här när han är femton, jättearg, vet jag inte vad jag skulle säga. Jag har lutat åt att berätta som det är, men jag har kommit fram till att det inte är någon bra lösning. Jag tjänar inget på att förstöra hans bild av sin mamma.”

Kanske är det så att han verkligen blev grundligt lurad, men det lär ju också vara så att han har ett ganska stort ansvar i att barnet blev till och även att han är ansvarig för att inte ha skyddat sig mot att bli pappa?! Visst är det så att sex inte per automatik behöver betyda barn, men de flesta av oss är också medvetna om att det är en möjlig konsekvens.

Det riktigt trista i hela historien är dock inte den stackars pappan som inte fick vara med och bestämma om barnet skulle födas eller ej, det är inte heller att den stackars mamman fick uppfostra sin lilla son själv. Det riktigt trista är att pappan (och mamman, om pappans utsaga stämmer; att mamman aldrig ställt några krav på pappan) inte verkar inse att han själv inte är den största förloraren och inte heller mamman.

Den största förlusten, inte bara för det enskilda barnet och för den enskilda familjen, utan för hela vårt samhälle, är att ännu en liten pojke, ännu ett litet barn, kommer att växa upp utan sin pappa och att han ska möta världen utan någon vetskap om den andra delen av sitt ursprung.

En annan trist infallsvinkel på det hela är att pappan verkar inse det, men ändå inte vara villig att göra något åt det! Ibland är vuxenvärlden ett gäng ynkryggar!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,

Social comments

Loading Facebook Comments ...

13 svar på ”Vilka Ynkryggar!

  1. Ja, vad ska man säga…tragiskt för den lilla pojken. Kan bara tycka att man är en total skit om man inte som vuxen tar det ansvar man har.

  2. Kimmie: Ja, det är barnen som är de stora förlorarna och föräldrarna som beklagar sig för att det är så förbaskat ”synd” om dem…! 😛 Blä… Men kram till dig! 🙂

  3. Tycker det är helt sjukt att en man skall behöva ta konsekvenserna när han inte har möjlighet att välja.
    Om hon väljer att behålla barnet och han inte är med på tåget borde hon köpa läget och ange pappa okänd. Om barnet undrar är det ju bara och säga som det var, mamma var ute och pippa med en man hon inte kände men att hon älskar barnet ändå och att pappan säkert hade gjort det samma om han fått lära känna barnet.

    Nu får barnet en helt skev bild av hur en far skall vara är det bättre ?.

  4. pappa: Fast nu anser jag att du förenklar lite väl mycket! Som jag skriver i inlägget så anser jag båda föräldrarna vara ynkryggar. Ã… andra sidan kommer inte mammans version av det hela fram, eftersom det är pappan det handlar om. Du skriver att: ”Tycker det är helt sjukt att en man skall behöva ta konsekvenserna när han inte har möjlighet att välja.”

    Då undrar jag: vad var det som gjorde att han inte kunde välja? Vad var det som gjorde att han inte kunde sätta en kondom på snorren om han nu absolut inte ville bli pappa? Det är klart att det också är en form av val.

    Varför ska en mamma ange fadern okänd om han inte är det? Har inte ett barn rätt att få veta vilka båda ens föräldrar är? Även om en anser sig vara ett offer som blivit ”påtvingat” ett barn. Stackars sate…

  5. tycker mest synd om sonen som hamnar ikläm.

    förstår inte vad vitsen är att skylla på mamman eller pappan. om nu kvinnan i det här fallet var oförsiktig så var hon det kanske för att hon var beredd att ta konsekvenserna och föda barnet. är man som man inte villiga att se det som en möjlighet så får man skydda sig eller avstå från sex. detsamma gåller för en kvinna hon kan ju inte skylla på en man att hon blivit gravid för hon trodde han skulle tänka på att hon inte blev det. kvinnor bestämmer i slutändan över sin kropp och det ofödda barnet. mannen får tänka på det vid själva sextillfället och det är väl knappats någon hemlighet?

  6. sarah: mycket väl talat! Jag kunde inte ha sagt det bättre själv! Visst är det så att man inte kan slarva själv och sedan skylla ifrån sig. Antingen tabbar man sig eller så är man förutseende och funderar på konsekvenserna INNAN. Ibland har man tur att komma överens ändå, även om man tabbat sig, men det är inget man kan utgå ifrån! Tack för din åsikt! 🙂

  7. Jag förstår inte varför folk kör med osäkert sex när dom vet hur lätt hänt det är att bli med barn. Är man inte beredd att ta konsekvenserna ska man skydda sig – alltid! Jag är livrädd för att bli mamma nu, innan jag utbildat mig och fått ordning på mitt liv, därför är jag&min kille alltid noga med att skydda oss. Och finns inget skydd då får man avstå istället. Så enkelt är det. Sen finns det ju dem som skyddar sig men ändå blir med barn men då har man iaf gjort sitt bästa. Men jag förstår inte varför man inte skyddar sig, när man vet hur lätt hänt det är. Blir förbannad på sånt här. Och att killen inte anser sig haft nåt val, det är inte säkert att han haft något att säga till om även om han hade blivit informerad tidigare, men det är oansvarigt av dom båda. Jag blir irriterad. …

  8. Yrsa: Jag kan i och för sig förstå slarv eller misstag, men att sedan skylla ifrån sig, på någon annan än sitt eget misstag tycker jag är väldigt fult! Kram!

  9. Blir så less på kvinnor som skyller detta på mannen. Som kvinna kan jag inte fatta hur man kan välja att behålla ett barn eller äns komma på tanken att skaffa ett barn på detta sett. Är Ni alla goda kristna som sitter hemma och bara har sex med Er man? I så fall ska Ni inte ens kommentera artikeln. Kvinnan har alltid sista ordet när det gäller detta och det verkar Ni ha glömt. Usch för såna som Ni, bakåtsträvare, ska det någonsin bli ett jämlikt samhälle måste vi kvinnor ställas till ansvar för våra handlingar också.

    //Ida

  10. Vem har sex med ett ONS utan kondom?
    Bara det tycker jag är något riktigt anmärkningsvärt.
    Sedan undrar jag varför mamman uppmanar/låter barnet kalla Johan för ”pappa” det fåtal gånger de har träffats.En pappa är enligt mig en mansperson som ett barn regelbundet träffar, även om personen ifråga inte bor med barnet. Det ska till en regelbunden kontakt för att man ska uppmana ett barn att kalla någon pappa tycker jag. Johan är biologiskt sett far, men det är något helt annat än att vara pappa. Att uppmana pojken att kalla Johan pappa är att ge honom falska förhoppningar, troligtvis har pojken sett på dagis hur andra barns pappor beter sig och han kommer att bli mycket förvirrad när han märker att hans egen pappa inte gör något av allt det kompisarnas pappor gör.
    Det vore mycket bättre av mamman att säga ”du har ingen pappa” och när han sedan börjar frågaq om hur barn blir till förklara att det måste vara en man och en kvinna för att ett barn ska bli till men att mamma och pappa är något annat, det är de vuxna som regelbundet träffar barnet. Heterosexuella par som får barn med hjälp áv ägg från en annan kvinna skulle aldrig uppmana barnen att kalla mamman i paret för Eva och inte mamma enbart för att inte Eva är biologisk mamma, adoptivföräldrar uppmanar inte sina barn att kalla dem för förnamn så varför ska mamman i artikeln uppmana sonen att kalla Johan för pappa?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

No Trackbacks.