Khaled Hosseini- en fantastisk författare

tusen-stralande-solar.jpgflyga-drake.jpg

Nu har jag lyssnat klart på min andra ljudbok av författaren Khaled Hosseini. Först lyssnade jag på Tusen Strålande Solar och nu har jag lyssnat klart på Flyga Drake.

Jag skrev att Tusen Strålande Solar är den bästa bok jag läst/lyssnat på och nu när jag är klar med Flyga Drake vågar jag nog påstå att det är den näst bästa bok jag läst/lyssnat på.

Sammanfattande för båda dessa böcker är nog ändå språket. De båda böckerna innehåller vackra beskrivningar som gör mig varm i hjärtat. Utöver det så innehåller de två helt skilda, men ändå fruktansvärda skildringar av människoliv. Relationer fyllda av stark kärlek, samtidigt som det är människor som lever under väldigt tragiska förhållanden.

En sak är i alla fall säker: författaren Khaled Hosseini har skrivit minst två vackra, träffsäkra, tragiska och helt underbara böcker som jag varmt rekommenderar alla att läsa!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Morsdag får konkurrens

love_3801.gif

Alla har vi en. Alla relaterar vi till något starkt när man nämner det. Mamma.

Oavsett vilken relation vi har till vår mamma, så är det starka känslor som väcks inom oss.

Morsdag har vi i familjen aldrig firat särskilt stort, men de flesta morsdagar har det uppvaktats på något sätt. Ibland med ett telefonsamtal. Ibland med ett kort eller en tårta och ibland med teckningar eller fina presenter. Men för det allra mesta har det uppmärksammats på något sätt.

Enligt Allt Om Barn verkar det inte heller som om det viktiga är hur eller med vad vi firar, som är det viktiga för alla mammor i Sverige, medan det är viktigt för de flesta mammor ATT man firas!

Hur som helst, i alla fall, är Morsdag en dag värd att fira, tycker jag, som får konkurrera med att vi ska fira Jai ´s födelsedag här hemma i dag i stället och samtidigt som även min lillebror fyller år idag…!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Grattis min 17-åring!

dsci00089.JPG

Jai som blir 17 år idag. (Klickbar bild)

17 år. 17 år och okysst. Eller…kanske inte. Troligen inte. Men idag fyller mitt barn nummer två 17 år och jag kan inte tro att det är sant!

Jai, som är det känsligaste av mina barn. Mellandottern. Hon som alltid ”slinker emellan” lite mer obemärkt än syskonen.

Hon är en av mina fyra stora kärlekar i livet. Den där kärleken som ingen annan kan mäta sig med eller konkurrera om. Den ovillkorliga kärleken. Den där kärleken som är så stark att det värker i hjärtat när man tänker på den.

Det är min kärlek till dig, Jai!

Jag önskar dig massor av grattis på födelsedagen och hoppas att du får många fler kommande födelsedagar fler!

(Familjen firar först i morgon, då det i vanlig ordning är kompisar som prioriteras! 😛 )

Kärlek, Kärlek och ännu mer Kärlek!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Vilka Ynkryggar!

Allt om Barn har en artikel där en pappa fick barn ”mot sin vilja”! Kommentarerna mot pappan och de bloggar som skrivits om denna artikel, är i stort sett enhälliga!

Det man rasar mot pappan i artikeln is making sence to me, samtidigt kan jag till viss del förstå hur det måste kännas för pappan. Vilken chock det måste ha varit att fyra månader efter ett s.k. ”one-nighet-stand” få reda på att man ska bli pappa. Utan att ha fått ge någon åsikt i frågan eller ens haft tid att känna efter hur det känns.

Det som är lite trist i artikeln är att det inte riktigt framgår hur allt gick till ur mammans synvinkel, även om poängen med denna artikel är just att framhålla pappans känslor och uppfattning av det hela. Så här står det i artikeln:

Johan var 26 år när han träffade en kvinna, som vi kallar Maria, på krogen och följde med henne hem. De bytte inte telefonnummer, men fyra månader senare ringer hon upp Johan.

– Hon berättade att hon var gravid, att jag var pappan och att hon tänkte behålla barnet, säger Johan till Alltombarn.se. Jag fick en jättechock, tappade telefonluren och spydde på toaletten. Det är inte såhär det ska gå till när man blir förälder.”

Kan det ha varit så att mamman inte själv visste att hon var gravid förrän det var ”för sent” att göra abort? Eller var det så att hon var emot abort? Eller kan det ha varit så att hon valde att behålla barnet, ville underrätta fadern men att det tog fyra månader att få tag på pappan eftersom, de enligt artikeln, inte bytt telefonnummer?

Nej, jag försöker inte finna ursäkter till någon annan människas beteende. Kanske var det så att kvinnan var en riktig ”skurk” och helt enkelt ”såg till” att bli med barn, utan att underrätta den blivande pappan om sin plan. Kanske.

Men varför jag här försöker finna en förklaring till hur situationen kunnat uppstå (förutom att de uppenbarligen haft sex och kvinnan blivit gravid! 😉 ) är för att mannen i artikeln uppenbarligen försöker framhålla mamman till barnet som en kallt beräknande och känslolös person, genom att bland annat säga: ”– Om han skulle dyka upp här när han är femton, jättearg, vet jag inte vad jag skulle säga. Jag har lutat åt att berätta som det är, men jag har kommit fram till att det inte är någon bra lösning. Jag tjänar inget på att förstöra hans bild av sin mamma.”

Kanske är det så att han verkligen blev grundligt lurad, men det lär ju också vara så att han har ett ganska stort ansvar i att barnet blev till och även att han är ansvarig för att inte ha skyddat sig mot att bli pappa?! Visst är det så att sex inte per automatik behöver betyda barn, men de flesta av oss är också medvetna om att det är en möjlig konsekvens.

Det riktigt trista i hela historien är dock inte den stackars pappan som inte fick vara med och bestämma om barnet skulle födas eller ej, det är inte heller att den stackars mamman fick uppfostra sin lilla son själv. Det riktigt trista är att pappan (och mamman, om pappans utsaga stämmer; att mamman aldrig ställt några krav på pappan) inte verkar inse att han själv inte är den största förloraren och inte heller mamman.

Den största förlusten, inte bara för det enskilda barnet och för den enskilda familjen, utan för hela vårt samhälle, är att ännu en liten pojke, ännu ett litet barn, kommer att växa upp utan sin pappa och att han ska möta världen utan någon vetskap om den andra delen av sitt ursprung.

En annan trist infallsvinkel på det hela är att pappan verkar inse det, men ändå inte vara villig att göra något åt det! Ibland är vuxenvärlden ett gäng ynkryggar!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,

Också en slags logik…

mamma-laser-saga-for-mabou-2.jpg

Mormor läser saga för Mabou.

När jag hämtat Mabou på dagis idag och handlat efter jobbet, så skulle vi åka över en gata. I en bil satt en äldre dam, så jag lät henne passera innan vi skulle korsa vägen.

Mabou: Jag vet varför den där bilen kör så sakta!

Jag: Okej, varför då?

Mabou: För att det är en tant som kör!

Jag: Jaha, så då menar du att alla tanter kör sakta?

Mabou: Jaaa!

Jag: Men mormor kör ju inte så där sakta och hon är ju en tant…

Mabou: Nähä! Mormor är inte alls en tant!!

Jag: Nähä. Varför inte?

Mabou: Nej, mormor är ju både en mormor och en farmor och då kan man ju inte vara en tant…

Okej, då vet jag! (Även om jag aldrig hängde med i hans logik! 😉 )

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Heder eller Skam?

murder.jpg

Precis som jag anser att Fadime Sahindal, som för övrigt också bodde i samma bostadsomnråde som mig, var en hjältinna under sitt liv, anser jag nu att Aftonbladet funnit en hjälte!

Aftonbladet berättar nämligen idag om en kille, Farman, som anser sig vara ett offer i hedersdebatten och som samtidigt har varit en negativ utövare i detsamma. Jag anser att han berättar på ett öppenhjärtligt och insiktsfullt sätt om situationen som rådde i hans liv tidigare och hur han känner för det idag.

Det är klart att det inte är okej att kontrollera sin syster. Det är klart att det inte är okej att inskränka kvinnors fri- och rättigheter av den enda anledning att man är just kvinna. Det är inte heller någon bra ursäkt att man levt i en ”sån kultur”. Däremot tycker jag att det är lite hjälte-gloria på de män och kvinnor som faktiskt vågar kämpa för sina egna fri- och rättigheter. Jag tycker det är fantastiskt att Farman vågar gå ut i media och tala om detta som är ett relativt tabubelagt ämne!

Jag önskar att fler vore både som Farman och Fadime. Jag önskar att fler vågade frångå gamla invanda mönster och vågade sina egna vanor och vågade stå för dem, även när det kostar! Förtryck är aldrig okej!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

I jämställdhetens namn?

En man som blir pappa är ju ganska självklart, men hur definierar man det med att han ska föda sitt barn? Ja, det är att dra saker till sina ytterligheter och även om teknikens framgångar skrämmer mig, så fascinerar det mig också i lika stor utsträckning.

Jag är säker på att om jag inte kunde få barn själv, så skulle jag säkert också bli desperat och ta till vilka metoder som helst, så egentligen tror jag att det bara är ens egen rädsla för det vi inte känner till, som gör att vi ryggar tillbaka över en sådan nyhet!

Men jag erkänner att lite främmande känns det allt, trots att vi lever i en tid av efterfrågan om jämställdhet!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Flera svordomar på samma gång (Binta´s stundande student)

jai-binta-o-isa.jpg

Jai 4, Binta 6 och Isa 2 år gamla (klickbar bild)

När Binta (19) var ungefär 4 ½ år, så tog min brorsa studenten. Förutseende som jag var, så fotade jag var och en av mina tre döttrar med brorsans studentmössa på. Tanken var att jag skulle använda de fotona den dag de själva tar studenten!

Jai och Isa´s foton blev halvskapliga. Binta´s blev helt klockrent!! I 15 år. F-E-M-T-O-N-Å-Å-Å-Å-R har jag sparat dessa foton. Alltså inte 15 månader, 15 dagar eller 15 timmar, utan just FEMTON ÅR!!

Nu är det dags för Binta´s student om två veckor. Tror ni jag hittar fotona? Javisst, både Jai´s och Isa´s, men ta mig sjutton inte Binta´s! Tror ni jag har gått igenom typ 1500 foton? Tror ni jag har vänt upp och ner på typ hela huset? Tror ni jag har satt alla mina barn i foto-letar-jobb? Tror ni jag är jävligt irriterad? Tror ni att jag tror att det här är ett jäkligt dåligt sign?

Svar på samtliga frågor: JA!!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Flera svordomar på samma gång (Binta ´s stundande student)

jai-binta-o-isa.jpg

Jai 4, Binta 6 och Isa 2 år gamla (klickbar bild)

När Binta (19) var ungefär 4 ½ år, så tog min brorsa studenten. Förutseende som jag var, så fotade jag var och en av mina tre döttrar med brorsans studentmössa på. Tanken var att jag skulle använda de fotona den dag de själva tar studenten!

Jai och Isa ´s foton blev halvskapliga. Binta ´s blev helt klockrent!! I 15 år. F-E-M-T-O-N Å-R har jag sparat dessa foton. Alltså inte 15 månader, 15 dagar eller 15 timmar, utan just FEMTON ÅR!!

Nu är det dags för Binta ´s student om två veckor. Tror ni jag hittar fotona? Javisst, både Jai ´s och Isa ´s, men ta mig sjutton inte Binta ´s! Tror ni jag har gått igenom typ 1500 foton? Tror ni jag har vänt upp och ner på typ hela huset? Tror ni jag har satt alla mina barn i foto-letar-jobb? Tror ni jag är jävligt irriterad? Tror ni att jag tror att det här är ett jäkligt dåligt sign?

Svar på samtliga frågor: JA!!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,