Allt är relativt…

I UNT (Uppsala Nya Tidning) skriver man idag om barnfamiljer som pendlar. Hur pussligt det kan vara att få ihop tiderna med jobb, dagis och hur man får pussla och pyssla för att få ihop vardagspusslet i stort.

Jag ska försöka att inte vara så ironisk, 😉 men deras vardag känns lite som en semester för mig. Faktum är att jag inte bara har oregelbundna arbetstider och inte heller något flexibelt arbete på det viset som mannen i reportaget beskriver.

Det är klart jag förstår att det är jobbigt att pendla, även om man är två vuxna i en familj. Det är klart det är jobbigt att dagligen förflytta sig mellan olika städer. Jag fattar också att det är trist att komma hem från jobbet strax innan barnen ska nattas. Samtidigt. Jag tror, på fullaste allvar att om alla föräldrar fick testa ett tag att vara helt ensamstående, utan den andra föräldern, under en period, så skulle man lära sig uppskatta sin tvåsamhet mycket mer sedan.

Jag vill verkligen inte beklaga mig, för jag tycker att det funkar rätt bra för det mesta. Men jag skulle samtidigt ljuga om jag sa att jag inte ligger sömnlös vissa kvällar för att jag i huvudet försöker få ihop den kommande veckans schema. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte måste gå och handla kvällsmaten under min lunch ibland.

Att jag absolut inte skulle kunna ha det yrke jag har om inte mina äldre döttrar var snälla och duktiga och hjälpte till med både det ena och det andra.

För det allra mesta är det helt fantastiskt att vara förälder, att ha barn. Men jag ska inte sticka under stol med att det är ett enormt pusslande att vara ensamstående med barn. Det går liksom inte att bortse från!

Jag gillar egentligen inte att man ställer en grupp människor mot en annan i diskussioner, men ändå… i detta fall så blev jag helt spontant full i skratt över tidsaspekterna i pendlarfrågan!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Social comments

Loading Facebook Comments ...

4 svar på ”Allt är relativt…

  1. Jag var själv med barnen i bara fyra dagar förra veckan och var helt färdig när helgen kom. Sprang som en förgiftad råtta mellan dagislämningar och hämtningar, utvecklingssamtal och föräldrafika, tvättstuga och affären. Beundransvärt att man kan få det att funka!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

No Trackbacks.